Dolda skönheter

- Här står rävarna, sa Maggan, vår avhållna gamla kårchef. Gamla och gamla. Maggan blir aldrig gammal, men ändå. Kalle och jag bedyrade att vi skötte oss också på denna fest, nyktra och städade som vi var. Biblioteket i Moheda var annars väl befolkat. Professor G med hustru var där och gav releasen hög akademisk värdighet. Noga taget var Östra Järnvägsgatan väl representerad. Vi som bor här vet att ta vara på alla tillfällen när de begåvade träder fram. Och nu var det en bok.

Per-Anders Andersson, Pelle alltså, började fotografera stenvalvbroar i Kronobergs län. Han var fascinerad av dem, såg deras skönhet och insåg mödan som låg bakom brobyggandet. Tanken var att han som pensionär skulle göra en bok tillsammans med sin bror. Det blev så och ändå inte. Pelles son Emil har också bidragit med bilder och storasyster Ingegerd med text tillsammans med storebror Kalle, som ni andra väl kallar Karl-Olof (med det gjorde bara lärarna, vi andra säger som vi alltid sagt). Pelle dog i cancer när han just gått i pension efter ett arbetsliv som långtradarchaufför. Det var  därför det blev så som det var tänkt, en bok, och ändå inte. Pelle skulle ha varit med och haft release på sin egen bok, livs levande. Men medge att det är rörande att familjen såg till att bokprojektet inte dog med sin upphovsman. I boken Dolda skönheter finns också ett närmast kulturellt foto av Pelle iförd sin signatur, en basker.

Greppet är förstås bilder men inte bara texter som förklarar 1700-talets byggnadskonst utan också roliga skrönor. Alla skrönor är inte heller bara skrönor. Hur var det med Näcken vid broar och klappbryggor? Och har något som berättas hänt i verkligheten eller är det sådant som i verkligheten skulle kunna ha hänt?

Lokalhistorien om fröken på Huseby, Asa herrgård, som staten konfiskerade efter kriget (på amerikansk anmodan, jag tror fallet är en skandal trots allt) eller insikten om den stora lingonruschen vid sekelskiftet 1800/1900 är ovärderlig oviktig kunskap.

Den 3 september 1898 skickades 79 220 kilo lingon från Moheda station med tåg till Tyskland. Lingonstationen framför alla andra i hela världen var Moheda. Hur kommer sig det? Otto von Bismarck hade lagt tull på import av kokade lingon. Det innebar importförbud. Däremot var införsel av lingon fri. Nu då? Hur mycket lingon äter den tyska rasen? Blå plommon började ersätta lingon i bakverken som den vet som ätit Flaumenkuche. Konsumtionen av lingon tycka ha minskat. Men i boken slås ett svenskt slag för Änglamat. Och självfallet ett slag för delikatessen lingon och mjölk. Men nu tycks Bloggardag ha tagit sig över bron efter mjölk...

Jag ska inte bara uppehålla mig vid Moheda. Två stenvalvbroar i Göteryds socken finns med. Inalles är det 28 broar länet runt som fotograferats. För mig var det många lärdomar att inhämta. Men Pelles reaktion när han körde en alldeles vanlig väg och plötsligt bromsade in därför att han i ögonvrån sett en stenvalvsbro (den som pryder omslaget) kan jag förstå. Det undermedvetna fungerar. Det är då det dolda kommer fram.

Nu finns det fromma typer som läser Bloggardag och inte nöjer sig med nyvunnen kunskap om lingonexport för mer än hundra år sedan. De borde rätteligen fröjda sig över detta som de inte visste men nu vet och aldrig kommer att glömma men de vill ha allt lite frommare, som om dolda skönheter inte är fromt nog. Nå, Bloggardag är generös.

En biskop är pontifex, brobyggare. Om han då är nedlåtande eller överlägsen mot några han rätteligen skulle bygga broar till, kommer stenvalvbron att framstå som systemkritik. Om vi har ett system där biskopar inte är brobyggare, dag ut och dag in, i ur och skur, är det tysta vittnesbördet från stenvalvbron en högljudd anklagelse om tjänstefel. Gott så. Fortsättning på detta tema kan följa,  men då med det bedrövliga resultatet att det ifrågasätts om vi i mötet med biskopar talar om hederliga brobyggare av det slag som stenarbetaren Andreas "Ryssen" Gustafsson i Göteryd (1839-1928) var. Stenvalvbron finns i Hästberga om ni vill minnas "Ryssen" på plats. Han kan i vår tid och sig själv ovetande fungera som korrektiv för stiftschefer som kanske trots allt har någon ambition att vara biskopar.

Bloggardag förstår att hela mänsklighetens traktan inte är den att läsa om stenvalvbroar i Kronobergs län eller ens lingonruschen. Nu är dock boken snart också antikvariskt värdefull. Den kan bara köpas via Ingegerd. 250:- plus porto (och boken är tung). Vill man åka till Moheda för att spara på portot så titta in till mig på vägen. Ingegerd vet var jag bor. Men ring henne om ni vill ha boken. 070 2908 49 02 eller skriv brev till Ingegerd Andersson, Östra Järnvägsgatan 11, 342 61 Moheda.

Om ni vill köpa andra böcker så är det fullständigt självklart att Bloggardags alla läsare är inbjudna till release- och reunion i Lund när boken En annan Kyrka släpps. Tisdagen den 29 maj kl 13. Laurentiistiftelsen, Kastanjegatan i Lund. Förlagschefen tänkte sig att gamla vänner skulle ses och stolpa runt minglandes efter själva bokpresentationen. Man kan se mer på Gaudetes hemsida.