Kvällsandakt

Andakt kommer av tyskans "andenken" och när överste Olofsson ringde för avstämning om aftonen fanns det anledning att tänka efter och mycket att tänka på "Du har aldrig varit på ett så underligt styrelsesammanträde", trumpetade Olofsson utan återhållen munterhet.

"Kvällen slöt med att kyrkostyrelsen konstaterade att det sannolikt inte fanns några hinder och så släppte man frågan till generalsekreteraren. När härvan alltså fortsätter är det hon som offras!"

Jag visste inte vad jag skulle säga. Kyrkostyrelsen tar ställning genom att inte ta ställning och springer ifrån eget ansvar! Sanslöst. I tingsrätten står stackars generalsekreteraren, inte Antje.  Olofsson var på bettet. "Vi hör hur S och C håller ihop och klyftan går egentligen mellan de partipolitiska och de icke-partipolitiska."

Jag förstod att själva grundproblemet med goda skäl förbisågs. Härvan började ju med att Svenska kyrkan hävdade upphovsrätt. "Hur var det med den saken", frågade jag. Olofsson skrattade. Juristerna som städslats från Stockholm menade att eftersom materialet fanns i en SOU när 1986 års handbok kom till, kunde upphovsrätt icke hävdas. Den saken kan i högsta grad diskuteras. Staten kan egentligen inte ta över upphovsrätten. Den hör till författare och tonsättare. Att dessa idealistiskt inte hävdat sin rätt utan uppfattat att de gjort tjänst för Guds rike genom sina kunskaper och sin begåvning är en sak. Den blir ett problem först när någon hävdar att deras upphovsrätt egentligen är någon annans, statens eller Svenska kyrkans.

"Hur blir det med ett missale på annat förlag, det som varit ordningen i decennier?" Olofsson skrattade. "Kyrkostyrelsen följer biskoparna. Det ska vara texterna i sin helhet utan inskott."

Jag ska inte säga att jag häpnade. Men jag påpekade med allt saktmod för översten att gudstjänstförnyelsen har dessa andra missalen att tacka för att gudstjänstförnyelse alls kunnat ske. "Vi är alltså tillbaka i läget före Vaticanum II" och situationen när biskop Lindström konfiskerade ett missale." Översten skrattade. "Den kyrkliga förnyelsens bästa tid är nu!" utbrast han. Så är det naturligtvis. 50 år efter 1968 är det en lust att leva. Systembevararna i S och C kan besluta vad de vill. "Dunka i bordet, domare! Vi har bara våra bojor att förlora. Herdeansvar kräver ibland mod att stå sektmentaliteterna emot. Nu står striden mot MTD-religionen som en liturgisk strid. Bättre kan det inte bli." Sa jag. Detta mitt ståndpunktstagande ska inte enbart skyllas på min lingondricka från Frankrike. Det kan vara så att den som hört om uppståndelsen inte rädes uppståndelse.

Kom som vanligt ihåg var ni först fick denna information!
Bloggardag sköter ett demokratiskt uppdrag, det att värna transparensen. Det är ju oss gudstjänstfirare saken angår.