Psykosocial arbetsmiljö

I går kom rapporten från Malmö.
Jag vet inte om ni kan leta er vidare här. Annars tycks alla kyrkoherdar ha fått rapporten.
https://internwww.svenskakyrkan.se/arbetsgivare/aktuellt--malmostudien-klar

Jag kastade mig över undersökningsresultaten. Kvinnor som är präster rapporterar sämre hälsa än män som är präster. 25% av kvinnorna mot 17% bland männen säger att deras hälsa är dålig eller någorlunda. Samtidigt ser vi av undersökningen att diakoner upplever större mening i arbetet än prästerna. Å andra sidan tycks kyrkoherdar uppfatta att de har "social gemenskap, mening i arbetet, inflytande, förutsägbarhet, rollklarhet, arbetstillfredsställelse, involvering på arbetsplatsen, positiv påverkan mellan arbete och privatliv samt engagemang." Sedan kommer det: "Övriga präster upplever högre känslomässiga krav samt utbrändhet i större utsträckning än kyrkoherdar." Här finns kanske något alarmerande, kyrkoherdar som en belåten kast av brahminer och så det mer gemena prästerskapet? Värt att undersöka.

Tillbaka till kvinnorna. De rapporterar signifikant högre kognitiva och känslomässiga krav än vad männen gör, upplever i högre utsträckning konflikt mellan arbete och privatliv och rapporterar högre upplevelse av utbrändhet, vilket betyder fysisk och känslomässig utmattning. Jag noterar att den tidigare dominerande förklaringsmodellen till denna kategoris alla problem, kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn*, alls inte nämns i undersökningen.

Hade den generation högkyrkliga präster som gick i pension det decennium när de som nu pensioneras prästvigdes läst undersökningen hade kanske någon undrat om det inte måste bli så. Förutsättningen för ett sådant tänkesätt är då att prästämbetet som Herren gett sin kyrka för att vi ska få den saliggörande tron också har försetts  med bestämda regulationer, om man så säger- Om dessa instruktioner för handhavandet av verktyget för den saliggörande tron nonchaleras kommer det att bli problem. Det är möjligt att någon från denna generation tagit upp ett samtal om det inte var så, att Svenska kyrkan faktiskt växlade in på främmande spår och därmed antog sektens sätt att vara och verka. Under den kristna tros täckmantel blev det innehållsligt en annan religion och en annan religion behöver andra uttryckssätt, gudstjänstordningar och mindre av det gamla samt självfallet ett nytt prästerskap. Det nya skaver mot det gamla. Inte så konstigt egentligen.

Det finns öppna svar i undersökningen. "Kritiken kan tolkas som en brist på identitet där det unika för kyrkan får minskad betydelse i relation till administrativa styrformer." Jo, eller att prästen som alla andra blir en lönearbetare och att Kalle och Fredde såg rätt år 1848. En kyrkoherde identifierade det nya som New Public Management och detta NPM såg kyrkoherden att kyrkan "smittats" av.

En diakon får sammanfatta. Hos diakonen finns en längtan bort från den stora organisationen till det lokala. "Politisk och administrativ ledning samt chefer har inte alltid förståelse för och insikt i uppdraget." (undersökningen s 35)

En kyrkoherde som börjat trappa ner efter 20 år "måste få säga att organisationen med politiskt valda representanter i råd och nämnder mellan varven nästan knäckt mig helt." Jag fyller på från framställningen: "Förtroendevalda med lokala intressen, personliga intressen eller politiska intressen som styr i stället för kyrkans bästa, samt ibland en upprörande okunnighet om vad uppgiften egentligen är. Detta har i stort sett dödat min lust till arbetet helt och hållet. Samt det faktum att vi aldrig arbetat så mycket och fått så litet gjort. Vi, liksom alla andra, har möten och planerar, men gör inte särskilt mycket längre." (undersökningen s 36) Är detta månne en kyrkoherde som förläst sig på Bloggardag eller en snäll och vänlig präst som inte läste vad de högkyrkliga skrev också för snart sagt 50 år sedan om vilken framtid som avtecknade sig för den som ville se?

Tänk om en chef i ett svenskt exportföretag konstaterat detta som kyrkoherden anförtror de intervjuande genom ett öppet svar. Vilken framtid för det företaget hade då avtecknat sig?

Ska vi lugna nerverna med en gudstjänst från Malmö från i söndags?
MTD-religion, det moralistiska och det terapeutiska i skön förening. Jesus får plats också. Det är en deistisk Jesustolkning, han kommer och fixar och på något underligt sätt kommer förbönen att bli en bön om mig själv. Ta ut satsdelar och analysera och fastna inte i det som låter fromt utan försök förstå om detta uttrycker Kyrkans tro. Kanske ska man slänga in en genusanalys också?
http://sverigesradio.se/gudstjansten
Komplettera med frågan om den psykosociala arbetsmiljön för radiolyssnaren.