tisdag 10 april 2018

Psykosocial arbetsmiljö

I går kom rapporten från Malmö.
Jag vet inte om ni kan leta er vidare här. Annars tycks alla kyrkoherdar ha fått rapporten.
https://internwww.svenskakyrkan.se/arbetsgivare/aktuellt--malmostudien-klar

Jag kastade mig över undersökningsresultaten. Kvinnor som är präster rapporterar sämre hälsa än män som är präster. 25% av kvinnorna mot 17% bland männen säger att deras hälsa är dålig eller någorlunda. Samtidigt ser vi av undersökningen att diakoner upplever större mening i arbetet än prästerna. Å andra sidan tycks kyrkoherdar uppfatta att de har "social gemenskap, mening i arbetet, inflytande, förutsägbarhet, rollklarhet, arbetstillfredsställelse, involvering på arbetsplatsen, positiv påverkan mellan arbete och privatliv samt engagemang." Sedan kommer det: "Övriga präster upplever högre känslomässiga krav samt utbrändhet i större utsträckning än kyrkoherdar." Här finns kanske något alarmerande, kyrkoherdar som en belåten kast av brahminer och så det mer gemena prästerskapet? Värt att undersöka.

Tillbaka till kvinnorna. De rapporterar signifikant högre kognitiva och känslomässiga krav än vad männen gör, upplever i högre utsträckning konflikt mellan arbete och privatliv och rapporterar högre upplevelse av utbrändhet, vilket betyder fysisk och känslomässig utmattning. Jag noterar att den tidigare dominerande förklaringsmodellen till denna kategoris alla problem, kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn*, alls inte nämns i undersökningen.

Hade den generation högkyrkliga präster som gick i pension det decennium när de som nu pensioneras prästvigdes läst undersökningen hade kanske någon undrat om det inte måste bli så. Förutsättningen för ett sådant tänkesätt är då att prästämbetet som Herren gett sin kyrka för att vi ska få den saliggörande tron också har försetts  med bestämda regulationer, om man så säger- Om dessa instruktioner för handhavandet av verktyget för den saliggörande tron nonchaleras kommer det att bli problem. Det är möjligt att någon från denna generation tagit upp ett samtal om det inte var så, att Svenska kyrkan faktiskt växlade in på främmande spår och därmed antog sektens sätt att vara och verka. Under den kristna tros täckmantel blev det innehållsligt en annan religion och en annan religion behöver andra uttryckssätt, gudstjänstordningar och mindre av det gamla samt självfallet ett nytt prästerskap. Det nya skaver mot det gamla. Inte så konstigt egentligen.

Det finns öppna svar i undersökningen. "Kritiken kan tolkas som en brist på identitet där det unika för kyrkan får minskad betydelse i relation till administrativa styrformer." Jo, eller att prästen som alla andra blir en lönearbetare och att Kalle och Fredde såg rätt år 1848. En kyrkoherde identifierade det nya som New Public Management och detta NPM såg kyrkoherden att kyrkan "smittats" av.

En diakon får sammanfatta. Hos diakonen finns en längtan bort från den stora organisationen till det lokala. "Politisk och administrativ ledning samt chefer har inte alltid förståelse för och insikt i uppdraget." (undersökningen s 35)

En kyrkoherde som börjat trappa ner efter 20 år "måste få säga att organisationen med politiskt valda representanter i råd och nämnder mellan varven nästan knäckt mig helt." Jag fyller på från framställningen: "Förtroendevalda med lokala intressen, personliga intressen eller politiska intressen som styr i stället för kyrkans bästa, samt ibland en upprörande okunnighet om vad uppgiften egentligen är. Detta har i stort sett dödat min lust till arbetet helt och hållet. Samt det faktum att vi aldrig arbetat så mycket och fått så litet gjort. Vi, liksom alla andra, har möten och planerar, men gör inte särskilt mycket längre." (undersökningen s 36) Är detta månne en kyrkoherde som förläst sig på Bloggardag eller en snäll och vänlig präst som inte läste vad de högkyrkliga skrev också för snart sagt 50 år sedan om vilken framtid som avtecknade sig för den som ville se?

Tänk om en chef i ett svenskt exportföretag konstaterat detta som kyrkoherden anförtror de intervjuande genom ett öppet svar. Vilken framtid för det företaget hade då avtecknat sig?

Ska vi lugna nerverna med en gudstjänst från Malmö från i söndags?
MTD-religion, det moralistiska och det terapeutiska i skön förening. Jesus får plats också. Det är en deistisk Jesustolkning, han kommer och fixar och på något underligt sätt kommer förbönen att bli en bön om mig själv. Ta ut satsdelar och analysera och fastna inte i det som låter fromt utan försök förstå om detta uttrycker Kyrkans tro. Kanske ska man slänga in en genusanalys också?
http://sverigesradio.se/gudstjansten
Komplettera med frågan om den psykosociala arbetsmiljön för radiolyssnaren.


54 kommentarer:

  1. "Förtroendevalda med lokala intressen, personliga intressen eller politiska intressen..." var väl ett vittnesbörd som heter duga.
    Även om somliga vilsna själar påstår att sådana intressen inte finns.
    Men om man inte har intresse, varför skulle man då kandidera?

    Intresse för lärjungaskap!
    Men jag undrar hur många av kyrkans förtroendevalda som skulle sätt det främst ens om de skulle få säga själva?

    SvaraRadera
  2. På främmande spår? Vilket då?

    -Svenska kyrkan har växlat in på ett främmande spår, skriver bloggaren.

    Det har jag inte märkt. Vilket är spåret i så fall? Ett stickspår kanske - enligt bloggaren. Men sådana brukar ju per automatik i den andra änden leda till huvudspåret.

    Inte heller har jag hört eller läst från andra, att kyrkan är på främmande spår. Vad är det som bloggaren ser men ingen annan?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant, så sant. BOD har ingenting märkt, ingenting hört, ingenting sett, ingenting förnummit. Allting har flutit på som vanligt i ankdammen. Kvack, kvack, BOD!
      Berit

      Radera
  3. Då har Bengt Olof Dike inte följt biskopen och professorn Anders Nygrens framställning av förhållandet för det var honom jag citerade. Det främmande spåret är gnostikernas och svärmandarnas spår. Biskopen avsåg ett spår som leder bort från Kyrkans tro och ordning. Så vad ser jag och ingen annan? Ingenting egentligen. Jag läser bara på vad som redan sagts. Det torde betyda att samtiden är onödig men det kyrkliga livet tuffar på på det främmande spåret. "Det går åt helvete, förstår du väl" för att citera Olov Hartman.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det ser jag faktiskt inte!

      -Bloggaren och andra på bloggen får ursäkta, men jag ser inget spår, som leder bort från kyrkans tro och ordning. Bekännelsen, överlåtelsebönen, Herrens bön och Välsignelsen läses som vanligt i kyrkorna, dopen sker i klart uttalad kristen tro, konfirmationer, vigslar och begravningar likaså.

      Aldrig har jag hört eller sett det nämnda spåret. Finns det verkligen mot denna faktabakgrund?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Tja, ditt argument klassificeras väl som "argumentum ad ignorantiam" och brukar inte anses bära så långt.

      Radera
    3. Herr Dike är ett rätt tragiskt exempel på en isolerad människa som lever sitt liv genom bloggen. Störst frågetecken faller över herr Sandahl som inte vill acceptera denna sida av livets oavlåtliga gång.
      Det vilar därmed något gravt jantecyniskt över denne övergödde och barnsligt bloggbesökscaughte statskyrko-"präst". /John

      Radera
    4. John passerar de flesta gränser. Dike undrar rimligen hur han förtjänat dessa ständigt resta, infama nidstänger. Att docenten Sandahl finner sig i att upplåta sin blogg till frekventa, ångestdämpande utbrott mera lämpade för terapeutens slutna rum är svårförståeligt. Särskilt som angreppen nu riktas mot Bloggaren. Dags för docenten att uppträda som seminarierummets examinator? John m legio signaturer tigger ju nästan dagligen om uppstyrning.

      /Skallagrim

      Radera
    5. Ett häpnadsväckande inlägg av surjante-protestanten S. Herr åsiktsrundmagade Sandahl är avgjort cynisk när han inte bara släpper fram utan även uppmuntrar stollerierna från Mörrum. Syftet är helt klart att få så många bloggklick som möjligt. Herr Sandahl har därmed det stora ansvaret i att hålla Cirkus Dike gaggande. Herr Dikes väl och ve skiter han fullständigt i. Liksom alla dem som utsätts för skräpet. /John

      Radera
    6. Det där var väl inte snällt skrivet? Jag hör att Bengt Olof Dikes inlägg uppskattas av flera läsare. De ger viktiga inblickar i en värld som annars varit dem förborgad. Detsamma gäller förstås också John. För att inte tala om Bloggardag, kvick, käck och munter. Inte surjanteprotestant, alltså. Men uttrycket var välfunnet om man ser det så där i största allmänhet.

      Radera
    7. Det finns ett par romare som kommenterar här rätt frekvent. Och naturligtvis skall de släppas fram! Genom deras elakheter och vulgariteter kan säkert en mängd presumtiva konvertiter avskräckas från konversion./Paul

      Radera
    8. Så sant, Paul. Så sant.

      Radera
    9. F.ö. - det är ytterst sällan jag är överens med BOD om något! Men han håller ändå en civiliserad samtalston, vilket somliga romare tyvärr misslyckas med./Paul

      Radera
    10. På förekommen anledning: John är inte katolik.

      Radera
    11. Anonym 20:25 - Så kan det förstås vara; jag känner inte John närmare. Han kanske är något slags gnesiolutheran som poserar som romare för att ge Rom bad-will? Eller SSPX:are el.dyl. (vilket dock tycks mindre troligt)? Men han är ju inte ensam, ens om man tänker sig att det är han som också står bakom ett antal fejksignaturer.../Paul

      Radera
  4. Det måste vara löneläget som är alldeles för dåligt, jag menar en halv miljon till prelater vars tjänster ingen efterfrågar, +700-tusen till kh som styrs av Sveriges mediokraste politiker och en miljon till stiftchefer utan apostolisk succession och episkopal jurisdiktion.

    I denna narcissistiska kultur, utan mening eller mål, är jag förvånad att inte fler mår dåligt, vilket förmodligen beror på styrkan i självbedrägeriet?!

    Antony

    SvaraRadera
  5. Svenska Kyrkan tycks ha det som det militära. Ett överdimensionerat Högkvarter, en uppsjö av högre tjänstemän med fina titlar, dyra lokaler med dyra inventarier och en ständig planering för ett krig som aldrig kommer.

    Glömde jag att meniga i stort saknas, och att Fi troligen tar över lätt som en plätt om tillfälle ges?

    https://detgodasamhallet.com/2018/04/10/nar-imamen-laste-koranen-i-kyrkan/

    PP

    SvaraRadera
  6. Undras hur Bloggardag förklarar att kvinnliga läkare mår sämre än manliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte sett någon sådan undersökning. Läkarna i familj/släkt har kanske inte varit så benägna att känna efter? Men finns en undersökning och en analys vore det intressant att fundera.

      Radera
    2. Har det väl tjatats om i minst 20 år. Min första googleträff
      https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2010/02/22/kvinnliga-lakare-mar-samre/

      Förklaringarna brukar vara i stil med att folk har högre krav på kvinnliga läkare plus att de inte får samma uppassning av sköterskorna som manliga. Kort sagt: patriarkatet.

      Annan förklaring vore förstås att kvinnor av naturen är sådana att de helst bör stanna hemma med barnen. Å tredje sidan är hemmafruneuroserna förmodligen några snäpp värre än vad man råkar ut för i yrkesliv ...

      Radera
    3. Rebella, kvinnor har högre värden i neuroticism och tillmötesgående. De känner av tidigare när något inte stämmer socialt, vill gärna vara andra till lags, ställer färre krav och är generellt mera öppna för negativa känslor (detta är alltså vad som associeras till neuroticism och agreeableness, som kvinnor har i högre utsträckning).

      Men vem bryr sig om empiri. Låt oss teoretisera istället att de är #1 sjukskrivna gruppen i Sverige på grund av de kvinnoprästmotståndare som man ser precis överallt, i alla positioner, i all media och i alla kyrkliga poster. Det tycker jag verkar rimligare. De är förtryckta och enda lösningen är att motverka män i kyrkan.

      Radera
    4. Patriarkatet? Gå tillbaka till 90-talet.

      Kvinnliga läkare mår sämre än manliga läkare, och kvinnliga präster mår sämre än manliga präster, därför att kvinnor mår sämre än män överlag. Är det så svårt?

      https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2031866/

      "Women score higher on the Five Factor Model (FFM) traits of Neuroticism and Agreeableness (Costa, Terracciano & McCrae 2001)" - helt odisputerat idag.

      Radera
    5. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2031866/table/T1/?report=objectonly

      Här är en länk rakt till datan. Kvinnor är omkring en halv standardavvikelse högre på att klandra sig själva, att vara deprimerade och oroliga.

      Om man inte tror detta, gå till egen erfarenhet? Vart kommer all choklad och alla katter ifrån?
      Nu vet ni - kvinnor uppträder så här. Sedan är förstås nästa fråga hur det kommer sig.

      Radera
    6. Och det tredje att kvinnorna tar jobbet mer seriöst och/eller samvetsgrant än männen.När jag jobbade i vården ,intrycket var att kvinnliga läkare frågade oftare efter patienternas mående än manliga läkare när patienter hade haft kontakt med annan personal.

      Radera
    7. Anonym, få saker samvarierar så väl med allmänt välmående som position på statusstegen. Studier finns både på apa och människa. I fallet kön är svaret självklart, för alla som har ögon och öron och törs använda dem: patriarkatet, som ingalunda uppfanns på 90-talet - beklagar!

      Radera
    8. Oavsett patriarkat eller inte verkar det som att de flesta av oss här kan enas om att det inte verkar vara just prästyrket som får kvinnor att må dåligt.

      Radera
    9. I den Katolska kyrkan och i de ortodoxa kyrkorna (dvs de enda "samfund" som är kyrkor) är det bara manliga präster som ibland mår dåligt. 😉

      Antony

      Radera
    10. Eftersom objektiv, av alla accepterad bedömningsgrund saknas, skall det vara: "De enda 'samfund' som vi romerska katoliker finner anledning att benämna kyrkor."

      Radera
    11. Bäste +Göran, det är inte enbart Katolska kyrkans latinska "romerska" katoliker som är av den uppfattningen utan även hennes koptiska katoliker, eritreanska katoliker, etiopiska katoliker, maronitiska katoliker, syriska katoliker, syro-malankariska katoliker, armeniska katoliker, albanska grekisk-katoliker, vitryska grekisk-katoliker, bulgariska grekisk-katoliker, bysantinska katoliker, grekisk-byzantinska katoliker, ungerska grekisk-katoliker, Italie-albanska katoliker, makedonska grekisk-katoliker, melkitiska grekisk-katoliker, rumänska grekisk-katoliker, ryska byzantinsk-katoliker, rutenska katoliker, slovakiska grekisk-katoliker, ukrainska grekisk-katoliker, kaldeiska katoliker och syro-malabariska katoliker.

      Antony

      Radera
    12. -Förskräcklit så mycke katt-oliker de finns! förundras Bull, min teologiske sekreterare.

      -Katt-oliker va ordet ja hade under morrhåren, säger Bill, min kommunikattör.

      -Hellre de än katt-lik, flinar Rickard från Rickomberga, som aldrig kan avhålla sig från det opassande.

      Elaka Katten Måns

      Radera
    13. För en gångs skull tummen upp för uppsamling dagens. Katten också!

      Radera
    14. Ja, EMK, mycket katt-oliker finns det. Det säger även Simson, men det gäller att hålla sig till rätt sida. Max och Viktor instämmer, som sanna katt-oliker. :-)

      Radera
    15. Simson, Mats och Viktor e när som helst hjärtligt välkomna å dela en godbit i Antjes garage. Me lite tur kommer Antje själv å tittar till oss. Hon gillar verkligen oss katt-oliker. Till å med evanjeliska katt-oliker. Fast de e nog bäst å tala mycke tyssst om Missionsprovinsen!

      Bill, kommunikattör & event manager hos EKM

      Radera
  7. Och ändå så finns det en hel drös präster som flyger under radarn, som aldrig syns i kyrkans tidning, bloggar eller i någon pod. Präster som går dit kallelsen pekar, som tror att Jesus Kristus är kyrkans Herre, vägen sanningen och livet. Som möter människor i samtal och själavård, som förvaltar och delar ordet och sakramenten där möjligheter ges.
    Var det bättre förr? Hur var det med byns starke man som satt i kyrkorådet och varje morgon steg upp och jublade över sitt lärjungaskap och enbart verkade för Guds rikets framväxt? Kyrkans utmaning har varit sedan typ 325 att man måste förhålla sig till att vara stadfäst och gillad av makten. Kejsaren och kungen förr i tiden och som idag ersatts av något annat. Men behovet av att vara gillad är nog tidlöst. Lite soldis i Malmö idag.

    SvaraRadera
  8. Det sägs att kvinnliga chefer i vården/läkare tidigt fick specialutbildning till skillnad från sina manliga kollegor. Obekräftat. an

    SvaraRadera
  9. Hehe!

    "..vi aldrig arbetat så mycket och fått så litet gjort. Vi, liksom alla andra, har möten och planerar, men gör inte särskilt mycket längre."

    Så sant, så sant. Malmö går före. I det kyrkliga som i det svenska. Haur du sitt Malmö, haur du sitt varden! Och Framtiden.

    /Boende på Limhamn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåja, Malme, hetter de.

      Radera
  10. Präst är inget vanligt "jobb". Säkert påverkar det att kvinnliga präster kombinerar prästerskapet med moderskap, vilket naturligtvis inte låter sig förenas.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jonas M, i Svky är "präst" ett extremt överbetalt värv i en korrupt narcissistisk och nihilistisk organisation!

      Antony

      Radera
    2. Och eftersom Du tidigare, i förtäckta ordalag, drivit prästcelibatet, går det säkert inte heller att förena prästerskap med ansvarstagande faderskap. Säg det rakt ut istället och vinn respekt år 2018!
      Kh på landet

      Radera
  11. Jag har haft samtal med ett antal både manliga och kvinnliga präster och andra kyrkliga funktionärer. Människor med en lång och bra utbildning , ambitioner att möta och predika för sökande och sedan kyrkorna är tomma och ingen vill komma och lyssna på en.

    En enorm frustration. Prästerna tar detta personligt och upplever att dom är misslyckade. Man bråkar inbördes om småsaker och arbetsledningen står handfallen eftersom dom har ingen patentlösning hur man får människorna komma till kyrkan igen. Maktkampen med förtroendevalda splittrar personalen.

    En syndabok utses och köps ut .Initial lättnad vänds till skuldkänslor och misstänksamhet och undran vems tur är nästa gång.

    En klok kyrkoherde blir komminister och kan andas ut. Det är inte dom starkaste som överlever utan dom mest anpassningsbara. Men dom betalar ett pris när dom drar sig undan och aldrig revolterar. Sådant tär en och en kumulativ , tyst trauma utvecklas i hemlighet.

    Och det är inte mycket bättre i dom frikyrkorna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även jag har hört präster sucka: "Det kvittar vad man gör. Det kommer ingen ändå!" Sådant tär.

      Sen finns det sammanhang där prästerna kan säga: "Jag är mycket glad över vad vi har här!" Sådant ger spänst i blick och steg.

      Ett särskilt problem blir när Kyrkan försöker sig på fritids- och omsorgsbranscherna. Det finns de som gör detta bättre. Särskilt om kärnverksamheten är försummad och ligger i träda. Då återstår till sist endast för de kyrkoanställda att bjuda afghanska killar på Lisebergsbesök och äldre på kaffe med smarriga wienerbröd.

      Lars Jensen

      Radera
    2. Gudstjänsten måste firas därför att Jesus är där. När de icke närvarande tillåts bestämma att vi ska fira detta faktum mindre högtidligt och innerligt blir allt tröstlöst. (Problem är det dock när de som håller i pungen övertygas om föreställningen att de som inte kommer hellre vill ha trivselträff med princesstårata och organisationskvalitetssäkringsutredningaarbete för sin peng.)

      Radera
  12. Det behövs varken några spacklade yogaprästinnor eller några tomma statskyrkor längre!

    Stäng dem! Sälj dem! Riv dem!
    /John

    SvaraRadera
  13. Själv var jag på gudstjänst idag. I Malmö. Fint var det. tre psalmer, predikan om inkarnation och försoning och avslutande bön. Ca 100 deltagare tror jag det var.
    Kanske är det inte Antje som står för kyrkans sekularisering. Kanske är det den där outtalade och talade åsikten att om du tänker dig en plats i kyrkan så har du sneseglat. Detta har effektivt stoppat otroligt många från att söka tjänst i kyrkan. Konsekvensen har blivit att det är mer rättfärdigt att sitta hemma och ha en massa åsikter än att skita ner händerna. Lycka till med dom framtidsutsikterna. Risken är dock att det är en sur brunn. Framtiden får väl utvisa det. Själv tycker jag det är klent.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man bara vet var man skall söka, går det givetvis fortfarande att hitta goda sammanhang även i Malmö, likaväl som i Stockholm. Men det blir allt svårare.

      /Boende på Limhamn

      Radera
  14. Kyrkoherde på landet, här drivs inget i förtäckta ordalag. Det är klart att celibatet är det naturliga för en präst. När prästen är gift är det nödvändigt att frun tar hand om barnen om det ska fungera.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Behöver man undra om prästmakarna tar hand om barnen åt kvinnorna i vigningstjänst? Kanske är det därför kvälls- och helgarbete numera ransoneras? Och sjukskrivningarna galopperar?

      /Ryszard

      Radera
    2. Det finns en oavbruten kontinuitet i kyrkan när det gäller präster med familj. Erfarenheten av den är god, vilket är föga förvånande.
      Sverige -som aldrig riktigt tog till sig prästcelibatet under de trehundra år det var formell norm- har haft en stark prästgårdstradtion, med stora kulturbärnade prästsläkter,som förvunnit som följd av samhällets omvandling och nedbrytningen av den svenska kyrkligheten. Jag tillhör själv en sådan släkt på och förvånas över den okunnighet om dessa förhållanden som man möter här och på andra håll. Att det politiska etablissemanget, kyrklig traditionslöshet och Skatteverket sänkte prästgårdarna är en av de starkt sekulariserande händelserna i Sveriges historia. Den starka folkliga förankring för kristen tro i de ortodoxa länderna som varken islam eller Marx&Engels lyckades ta död på, har också det "vita", gifta prästerskapets martyrium som en viktig förutsättning. Pärstfamiljerna var och är starka tradtionsbärare. Med ett enbart celibatärt prästerskap trängs de kvinnliga traditionerna undan.

      Radera
  15. Nåja, Antony räknar ovan (11 april 2018 11:44) upp en mängd "orientaliska" ("unierade") kyrkor under Rom. Vad man bör hålla i minnet är väl då dels att det handlar om små, närmast artificiella kyrkobildningar som i allmänhet uppstått till följd av yttre statligt/politiskt tryck (mot t.ex. ortodoxa som hamnat under polsk-litauiskt eller österrikisk-ungerskt välde, eller från "korsfarare"), och dels att de ofta är förknippade med ett slags ultranationalism som ter sig rätt främmande i dagens Europa ("Mit brennender Sorge" torde väl knappast ha välkomnats bland t.ex. "rutenska" katoliker?). Dock är det naturligtvis av värde att Rom inte underkänner och inte helt saknar kontakter med östkyrklig fromhet. De unierade kyrkorna skulle kunna (och har - sedan Vaticanum II - delvis redan börjat) spela en mer positiv roll för de kristnas enhet än vad man skulle befara utifrån deras tillkomsthistoria./Paul

    SvaraRadera
  16. Paul nu svamlar du..vissa katolska östkyrkor räknar antalet medlemmar i flera miljoner. Svenska kyrkan har flera miljoner medlemmar på papperet men antalet någorlunda troende räknas i tusental. Det du skriver om ultranationalism stämmer inte heller, generellt.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. OK, Jonas M, ALLA katolska östkyrkor är inte små (åtminstone inte jämfört med SvK). Och en del av dem är INTE ultranationalister. Förlåt att jag generaliserade utifrån de grupper jag känner till./Paul

      Radera
    2. Jonas M - För några - nu ganska många - decennier sedan var jag vid ett tillfälle altartjänare i en ukrainsk-katolsk Liturgi. Det var Pingst (Påsktid enligt den julianska kalendern), men prästen bar blå-gul skrud. Jag blev förvånad (jag hade förväntat mig vitt/guld enligt västlig eller rött enligt rysk tradition) och frågade varför. Prästen svarade att "jag har ALLTID blå-gul skrud eftersom det är de ukrainska nationalfärgerna". Jag är glad att svenska präster inte tagit efter...:-)/Paul

      Radera
  17. Läggas till kan att det är en särskild kontext i de forna Sovjetstaterna som inte kan jämföras med den i andra östländer.

    Jonas M

    SvaraRadera