tisdag 3 april 2018

Sorpresa con Pasqua: Antje vs Maria Schottenius

Det är lite märkligt att Antje uppfattas som en stor teolog. Det kan bero på att hon torgförts som en sådan. Men de som läste hennes publikationslista såg den inte som alldeles imponerande. Samma bok gick runt som fyra, för den gavs ut i lite olika versioner på olika språk. Hennes forksningsresultat  tycktes för dessa akademiker inte ha flutit in i någon lärobok eller anförts som epokgörande i något akademiskt arbete. För dem framstod hon som en vanlig teologie doktor från Lund, inte mer, inte mindre. Så fick hon tjänster i Chicago. Ämnesområdet var "religion" och syftet med denna vetenskap var att visa kompatibiliteten mellan naturvetenskap och religion och kanske främst religionens plausibilitet när det handlar om naturvetenskap. Läkarbarn behöver inte bli så upphetsade av detta. De kan vara uppvuxna i en miljö där kristen tro och naturvetenskap aldrig sågs som motsatser.

Antjes avhandling granskades förresten av prosten Anders Brogren. Denna granskning uppskattades inte av Antje.
http://brogren.nu/recensioner/jackelen_1.pdf
http://brogren.nu/recensioner/jackelen_2.pdf

Så ställdes allvarliga frågor om och till Svenska kyrkan av Maria Schottenius i DN den 26 mars.
https://www.dn.se/kultur-noje/maria-schottenius-kyrkan-maste-tala-tydligare-om-tron-pa-mirakler/
Antje uppfattade att denna Marias krönika inbjöd "till djupare reflektion". Det betyder i klartext att Antje inte egentligen önskar ta upp Marias utmaningar. Magistralt heter det att "det är oklart vilken empirisk bevisning Schottenius bygger på". Så säger de skitviktiga, inte de resonerande. Och en ärkebiskop skulle med lilltån varsna vad saken gäller. Inte Antje emellertid: "Jag har sett forskning som pekar i en annan riktning." Vilken forskning då – om vi ska reflektera djupare? Källhänvisningar!
https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/antje-jackelen-kyrkans-symboliska-tolkning-av-mirakel-ar-inget-nytt/

Antjes sätt att använda ord är alltid informationsbärande. Det heter "forskning eller forskningen", "teologin" och "religionen" i Antjes tankevärld. Här möter vi absoluter i ental! Nu fick sålunda kulturredaktören ett ord uppifrån att fundera över. Eller fick hon? Är inte Maria Schottenius sedan skolåren erfaren i hur en klassföreståndare kan använda sin översåtliga position för att döda samtal och känner hon inte igen metoden?

Antje tar fram mystik som motsats till etik som om det var detta saken gällde. Det kan imponera – men på vem? Hon inskränker frågan till mystiken när Maria frågat om själva materialiteten. Det gick jag inte på ens i går, 2 april. Inte idag heller. Inte ens i morgon när det är fader Gunnar Rosendals födelsedag. Frågan ställdes hur det är med mirakler. Hur är det? Sådant ger inte Antje besked om.

"Det finns dock goda skäl att ifrågasätta uppdelningen mellan objektiv-fysiskt och subjektiv-symboliskt", skriver Antje.Vilka dessa skäl är, anges inte. Men uppdelningen är Antjes konstruktion, inte Marias frågeställning. Den har det goda med sig, att när Antje sedan ska lägga ut texten kan hon undvika fakticitetsfrågorna. Hon tar sin tillflykt till mäster Eckhart. Han har inte minst genom den oförglömlige Erwin Bischofberger blivit känd i en svensk kontext, heter det. Då blir jag mer lokalpatriot än jag själv vill vidgå, men nog är det lektor Bertil Brisman i Kalmar, som gjort det mesta för att Eckharts texter ska bli kända och detta i början på 1960-talet. Hans Hof doktorerade på mäster ett tiotal år tidigare och det där med mystiken har till exempel Christian Braw skrivit doktorsavhandling och mera om. Han är doktor i Lund och docent i Åbo. Utifrån Bishofbergers auktoritet för så Antje ett resonemang om förnuftet som sträcker sig vidare mot det transcendenta. Förhållandet är så självklart att det inte är värt många ord. Minsta barn tänker så och det är ett mänskligt sätt att tänka. Men det var inte detta Marias invändningar gällde.

Julens mysterium blir ett mysterium i hjärtat och inte heller detta är så mycket att säga om mer än upprepa fakticitetsfrågan, hur denna process började. På samma sätt med påskens under och graven. Antje skriver: "Blicken i den tomma graven är ofrånkomlig." Jaha. Jag antar att hon menar blicken in i den. Graven var alltså tom. Skulle vi kunna få ett svar var denna kropp, som varit där och varit död,  nu befinner sig? Eller är det blicken som blir poängen? Fokusförflyttningen går inte någon frågvis förbi.

Antje vecklar ut resonemangen genom att veckla in dem. Hon talar text. Det är alls inte så att man från början förstod bibeltexterna bokstavligt och först i nutid börjat tolka symboliskt eller metaforiskt. Klart inte. Den fyrfaldiga bibelutläggningen var utläggningsprincip. Luther röjde lite i detta när den bokstavliga läsningen försummades (om detta finns en värdefull utläggning i Dag Sandahls bok Sann myt, Norstedts 1990, vill jag minnas). Frågan gällde dock inte i första hand bibeltexter utan frågan om mirakler och om de är sanna. Var det så som det berättas?  Den frågan undviker Antje att djupare reflektera över. Hon är uppenbart inte formad av erfarenheter som församlingspräst. Hennes hållning är en annan:

"Både rationell praxisorientering och intuitiv andlighet finns och behövs." Var får hon allt ifrån? Men fortfarande: Detta var inte Schottenii fråga och problemställning, den som alltså enligt Antje är oklar när det handlar om empirisk bevisning! Om någon nu finner Antje pinsam, träder Bloggardag upp till hennes försvar. Det är så här hon tänker och det var detta tänkande som valdes både i Lund och Uppsala.

Att Antje skulle sluta med en vers om språk, bönens språk och handlingens, och föra en apologi om "ett bildat offentligt samtal om tro och religion" kunde man veta. Hon talar som Modéus II, à la Mode. Hon framträder som bildad när hon vill tala om sin enhet, den mellan mystik och etik. Och det gick jag inte på. Hon vägrade ordrikt och omsorgsfullt att ta samtalet med Maria Schottenius. Hon vägrade uppfatta de problem Maria sett. Och det märkliga är knappast att Marias undran inte bara är hennes egen. Hennes frågor är motiverade och högst rimliga.

Antjes problem blir alltmer tydliga. Det är lite synd om henne, tycker Bloggardag. Att exponera oförmåga i DN må så vara. Men fortfarande finns det läskunnigt kyrkfolk, sådana som kan reflektera djupare också. Somligt som flera kulturella läsare av DN uppskattar, går inte hem hos dem som varit med i den kyrkliga gymnasiströrelsen. Heja Maria!

Vad ska stackars Bloggardag svara om någon från detta gymnasialt bildade kyrkfolk träder fram och frågar:
- Vi hålls med en dussindoktor i teologi som från Antjeborg talar för oss alla och utvecklar sin tyska idealistiska teologi. Det är något annat än den sakramentala materialitet vi står för, en hållning skild från det där med profeter som talar och profetior som uppfylls med Jesus. Det hon för fram är en gudsrikestanke i stället för det Guds rike som redan kommit. Vi är inte ett i tron med henne. Varför ska vi ha det så?
Bloggardag har lärt sig av fältmarskalken Mannerheim att i lägen som dessa se vänlig ut men avstå från att svara. Fast ett "heja Maria!" kan Bloggardag ånyo undslippa sig. Det är ett oklanderligt men faktiskt ställningstagande.

24 kommentarer:

  1. Frågan om mirakel är väl än för het potatis att svara på?
    Då får man ställa frågan om evangelieförfattarna trodde på de mirakel de vittnade om?

    SvaraRadera
  2. Fru doktor Jackelén är dannerligen en totalitär führerin som kräver "emperi" av andra men aldrig av sig själv. Artikeln i DN är en soppa av omständigt resonemang och dimridåer, vilket avslöjar vad många har påpekat - fru dr Jackelén är en gnostiker!

    Antony

    SvaraRadera
  3. Jesuitpastern Ulf Jonsson är till skillnad från bloggaren mycket positiv till ärkebiskopens artikel:
    http://signum.se/lastips-intressant-om-mirakler-av-jackelen/
    Samme Jonsson var också mycket entusiastisk över Jackeléns herdabrev till Lunds stift.
    Jag var inte så imponerad av vare sig herdabrevet eller den senaste artikeln, men misstänker att det är Jackeléns mycket goda självförtroende som är en del av hennes styrka som ledare. Hon säger det hon vill säga utan att tveka. Det behöver inte vara vare sig djuplodande eller ens sant, men vissa blir imponerade och i en kyrka som länge varit på defensiven kan jag förstå att det kan uppfattas positivt. / Markus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pater J tror också att vi sitter och begluttar våra egna begravningsgudstjänster fast vi har dött. All hans entusiasm för allt möjligt blir då förståelig.

      Radera
    2. Givet att vi lever i Kristus fastän vi kroppligen dött, är begluttandet alls inte omöjligt. Joh 11: 25 mfl.

      Radera
  4. Bäste dr Sandahl. Varje dag visar det sig hur trög och okunnig jag är, bl a måste jag läsa dina lärda krönikor både två och tre gånger innan polletten ramlar ned, vilket den inte alltid gör. Nu måste jag få ställa en fråga, utifrån gårdagens och dagen krönika: Är det inte ett stifts präster som väljer sin herde, biskop? Är det inte landets biskopar som väljer sin ärkebiskop? Är alla dessa poster politiskt tillsatta?
    Ja, det blev tre frågor, personligen tycker jag att de är viktiga och är tacksam för ett svar.//Länsmansdjäveln

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, stiftets präster valde i den gamla ordningen men den nya biskopsvalslagen från år 1962 ändrade saken så att de förtroendevalda fick plats. Sedan var det alltid regeringen som slutligt valde bland tre kandidater. Därefter kom en ny ordning och nu är det präster, diakoner och förtroendevalda, dvs partierna, som väljer. Med inflytande från stiftsstyrelserna väljs ärkebiskop på samma sätt. Och visst handlar det om partipolitik. Partierna kan byta kandidater med varandra. Vi röstar på X i Uppsala så att ni kan få Y i Lund, t ex. Så var det när KG Hammar valdes, sägs det.

      Radera
    2. Tack för snabbt svar. Personerna tillsätts alltså utifrån hur "behändiga" de är för det rådande politiska klimatet, inte utifrån deras "hållfasthet" m a p kyrkan och det kristna budskapet. Då kan jag ju, kanske, förstå alla märkligheter som utspelar sig.//Länsmansdjäveln

      Radera
  5. Att BloggarDag angriper ärkebiskopen är numera självklart, det skall man ta för givet. Men den här gången hade jag önskat att han gör det mer intelligent sätt.

    Även, när ärkebiskopen klär sina argument på ett poetisk språk, medger hon nog mirakels realitet. Att dissekera varje mening är ett sätt att fastna i träden i skogen.

    Dessutom, hon gör rätt , när hon kopplar ihop det som sker i material verklighet med i mystiskt upplevt inkarnation och pånyttfödelse i hjärtat. Utan inkarnation i hjärtat ingen riktig tro.

    Det är sant att det finns en allmän tendens i förkunnelse och teologin att göra allting i evangelierna till något symboliskt , men hon varnar för överdrivet avmytologisering .

    Att hjärtat följer ett annat logik än hjärnan gäller fortfarande i dag. Att hon lyfter fram de troendes dilemma att leva i två världar samtidigt är lovvärt.Att den sekulära världen har svårt att förstå detta är ett problem problem för förkunnelsen.

    Jag har läst DS kritik för andras förkunnelse men inte hans eget försvar för tron så att världen skulle kunna förstå det.

    Ärkebiskopen gjorde ett försök i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att Markku inte läst betyder inte att den sortens böcker inte finns. Och den avgående ärkebiskopen satt i finsk tv och kunde undvika alla sanningsfrågor. Under var t ex att han vaknade på morgonen. Tala om uppståndelse. Min invändning är en: Maria borde fått svar på sina frågor.

      Radera
    2. Markku, du är en halvhygglig propagandist för den nygnostiska führerin fru doktor Jackelén, men kan du med citat visa där hon svarar Maria Schottenius?!

      Antony

      Radera
    3. Frågan var om förkunnarna i dag tror på miraklen. Ärkebiskopen sade att hon gör det.

      Radera
  6. Skitviktiga eller resonerande? Och trams om biskopsvalen!

    -Kristus är uppstånden! Han finns där igen - som vår ledsagare, vårt rättesnöre, vår väg. Glädjebudet och Hans närvaros trygghetsbesked och -garanti för oss är fantastiskt. Påskdagens utdelade gula blomma till den många besökarna i Svenska kyrkans katedraler är hoppets blomma. Ljuset är på väg, folkkyrkan tar ny avstamp,

    -Nytt avstamp tog också bloggarens efter Stilla veckans textvila. Och läsarna konstaterade att det var avstamp för (nya) angrepp på - och sarkasmer om - hans egen biskop i Växjö stift och vår ärkebiskop. Från bloggfronten intet nytt, kan vi alltså travestera en litterär klassiker.

    Vanlig vän av kyrkoordning frågar sig förstås varför.
    Varför dessa återkommande, ideliga tjuvnyp mot de nämnda, ifrågasättanden av deras (teologiska) kompetens och omdöme? Är slikt månne ett slags medicin för författaren, ger honom stimulans för att bli i form på dagarna - eller varför? Får jag vänligen erinra om att Modéus och Jackelén är valda till sitt respektive ämbete efter föreskriven och beslutad demokratisk ordning.
    Något fel i det?

    Och det är inga partier som har utsett dem, vilket bloggaren i ett svar till en frågande påstår.
    Han kan begråta att den gamla ordningen för biskopsval försvann. Det är bloggarens rätt. Men Svenska kyrkan är mer än dess präster. Svenska kyrkan är förtroendevalda, diakoner och andra. Något fel i att de får ett ord med i laget rörande vem som skall väljas till biskop.

    Med andra ord detta igen: prästerna har inte monopol på Svenska kyrkan! Skriv emot mig, den som kan och vågar!

    Slutligen drog jag på munnen, när bloggaren delade upp teologer i skitviktiga och resonerande - med den underförstådda meningen att den teologiska familj, som är bloggarens och de flesta kommentatorers på denna blogg, är den sistnämnda gruppen.

    -Som jag har konstaterat tidigare, är bloggaren lustig ibland.
    -Men mig lurar han inte denna gång! Läs det, alla ni skitviktiga!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl skäl nog att konstatera att översåtarna och jag inte är ett i tron. Jag är inte ense med Hymenaios och Alexandros heller. Skulle jag vara det? Om en biskop är pastor pastorum kunde man kanske förstå ordningen att just präster väljer sin herde. Det är lite som att välja arbetsplatsombud.

      Radera
    2. -Inte ett i tron? Det är allvarligt.

      -Differenser i smått och gott är en sak. Men "inte ett i tron" en annan och allvarligare. De tre av mig nämnda verkar i samma kyrka, tror på samma Gud, Hans Son och Den Helige Ande. Det utgår jag i varje fall ifrån.

      Vad skiljer då? Detta måste bloggaren på ett öppet, tydligt och pedagogiskt sätt redogöra för. Allmänheten, kyrkans tillhöriga och ännu icke tillhöriga måste få besked. Annars kan frågan kanske bli ett domkapitelärende.

      -Vad gäller biskopsvalen kan den av bloggaren saknade ordningen förstås - om alltså Svenska kyrkan inte är mer än sina präster.

      Men den är ju så mycket mer, som jag påminde om. Och hur skall exempelvis biskop Modéus kunna vara pastor pastorum för den eller de som inte är med honom ett i tron?

      Ursäkta, men jag har som synes tagit del av bloggarens kommentar men inte förstått motsägelserna i den. Jag har nämligen alltid haft svårt för just motsägelser, inkonsekvens och ologiska åsikter.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Om Bloggardag skulle redogöra för detta öppet, tydligt och pedagogiskt bleve han ett domkapitelsärende fast Bloggardag veterligt inte innehar något prästbrev. Men en antydan om att ärkebiskopen inte är döpt och konfirmerad i Svenska kyrkans ordning och att Modéus II aldrig skulle ha prästvigt en sådan som fd kontraktsprosten, docenten Dag Sandahl kanske kan räcka som pedagogik?

      Radera
    4. Konsekvent kan medges att hr Dike är - det spelar ingen roll vad personer i svenska kyrkans ledning kläcker ur sig för dumheter, man kan alltid vara säker på att hr Dike störtar till deras försvar. Motsäger sig själv gör dock hr Dike ofta och logiken lyser vanligen med sin frånvaro.

      den Lea

      Radera
    5. De uteblev, den Lea!

      -Din sista mening skulle bevisas, vilket inte blev fallet. Bevisen, exemplen uteblev.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Bevisen och exemplen på logik mm från hr Dike uteblir ju alltid, så vad är problemet?

      ETT exempel på motsägelse och frånvaro av logik är dock hur hr Dike påstår sig stödja författares rättigheter, samtidigt som han ivrigt uppmanar till stöd för kyrkohandboken.

      den Lea

      Radera
  7. Du kan väl själv klä ut dig till Antje och besvara Marias frågor här på bloggen!
    Ett förslag:
    Om mirakler: Så som en västgötagubbe sa om Guds förmåga
    att åstadkomma sådana: "Det vore väl en sketasak för honom!"

    LG

    SvaraRadera
  8. "Pastor pastorum" är inte bra ecklesiologi eller teologi överhuvudtaget.
    Jag undrar omdet är i bruk på annat håll än hos er? Det ska väl täcka över den obekvämhet man kände med det bevarade biskopsämbetet, där många menade det vara mera "reformationsaktigt" att anse kyrkoherdarna som biskopar i fornkyrklig mening. Eller?
    Annars är biskopen den som tillsammans med sina medpräster samlar kyrkan kring Herren. fm

    SvaraRadera
  9. Mig tycks att Antje Jackelen har flummigt snömos och inget annat att komma med. Ett rakt svar i fråga om mirakler vore väl det enda rimliga. Som påpekats ovan torde mirakler vara 'en sketasak' för Gud, så vad är problemet, kan man undra.

    den Lea

    SvaraRadera
  10. BOD,

    "Jag har nämligen alltid haft svårt för just motsägelser, inkonsekvens och ologiska åsikter."

    Ja så skriver du. Vi som läser dina drapor och där i så gott som varje inlägg konstaterar att det du skriver är just fullt av motsägelser, inkonsekvenser och ologiska åsikter kan knappast hålla med.

    Visst du är konsekvent i galenskaperna, allt som stöder politrukandet och arvodesutbetalningarna är bra.Konsekvent i att bmissbruka statistik och konsekvent i att överhuvudtaget inte förstå något av logik och som sagt- konsekvent i att allt som stöder / gynnar er politruker är bra oavsett vad det sedan innebär för den kristna tron och "Kristi Kyrka".

    KOnsekvent i att SVeK hellre skall stödja er och era PK-ide´er än att vara en "Kristi Kyrka". Konsekvent i att utnyttja er makt till att se till att kristna apologgeter inte tillåts verka inom SVeK och framförallt konsekvent i att se till att biskoparna alltså lyder er och era påfund -inte skrift och bekännelse.

    //HH

    SvaraRadera
  11. Marrku

    Antje trodde på miraklen? Tja det var väl efter att ha förändrat betydningen av begreppet eller?

    //HH

    SvaraRadera