onsdag 4 april 2018

Sorpresa con Pasqua: Kyrkohandboken

Jag hade planerat för en kyrkohandboksfrågefri stilla vecka, men då och då droppade ny information in. Jag läste handlingar som hämtats upp från "slasken", arbetsanteckningar från kyrkohandboksarbetet. Då var det svårt att hålla sig i stillhet också om veckan var stilla. I slasken finns material kyrkostyrelsen aldrig fått se. Vad avtecknar sig där?

Materialet är omfattande och består av minnesanteckningar. I juni månad 2010 rapporteras om ett nytt organisationsläge. Direktor Cristina Grenholm har nu det övergripande ansvaret för kyrkohandboksarbetet och detta arbete bedrivs i en projektorganisation. Den gamla organisationen skrotas och den tidigare handläggaren drar. Det blir i stället en styrgrupp som agerar: Cristina Grenholm, ordförande, Inga-Lena Arvidsson, Anne-Louise Eriksson, Boel Hössjer Sundman och Karin Sarja, sekreterare. Nu blir det breda kommunikativa insatser. Borta tycks besök i stift och kontrakt vara liksom bollande av idéer med nya uppslag. Sommaren 2010 diskuteras tryckning av handboksförslag. Ingenting om upphovsrättsfrågor, kan man konstatera. Den så kallade referensgruppen är dock ute på besök och försäkrar att handboksarbetet inte bara bedrivs av fem damer på kansliet... I Kyrkostyrelsen förs inga djuplodande samtal/överläggningar om kyrkohandboken. Frågan har ju anförtrotts en ledningsgrupp. Det finns sådana som inte riktigt är nöjda med denna tingens ordning.

Upphovsrättsfrågan var den som förra veckan brände till. På Svenska kyrkans hemsida förklaras problemen med upphovsrättsfrågorna med hänvisning till två personer. Lite värre är nog läget, när nu Cecilia Göransson bidrar med frågor om musiken. Det kanske är musikfrågorna som är de riktigt komplicerade. Stor oreda under himmelen. Och den nya informationen om nya komplikationer kom in efter au:s sammanträde, det tror jag bör noteras. Det finns nog inte tid att hinna reda ut alla turerna och då kan beslut om distribution inte rimligen fattas. Så fort det petas i härvan tycks nya problem dyka upp. Lätt är det inte.

Familjen Göransson har rådfrågat en advokat och, håll i er, den kyrkliga rättsavdelningen har också en advokat att konsultera! "Läget är så allvarligt att advokat måste inkallas" som Blenda Jonsson i Kalmar sa när det var kyrkoherdeval. Vad som än kan sägas, det som sades till styrelsen för mer än ett år sedan om att alla frågor om upphovsrätt var utklarade var helt enkelt inte sant!

Det visar sig alltså inte heller vara riktigt rätt, som rättschefen gjorde gällande, att saken gäller ett par nattvardsböner av namngivna präster. Saken gäller också musik och från den webbaserade versionen har mycket material lyfts bort i väntan på Godot. Denna Fjärdedag påsk tycks föga klarlagt och om jag hör rätt finns det än fler frågetecken. Jag är uppriktigt bekymrad och lika uppriktigt besviken. En styrelse måste få korrekta besked och utredningsarbetet måste arbeta för att – utreda! Nu sker detta utredande brådstörtat och under stress. Hur ska styrelsen kunna veta att det beslutsunderlag den får är juridiskt invändningsfritt? Den har ju fått fel information tidigare! Och om det blir processer? Vi talar om bötesstraff eller fängelse upp till två år. Den här typen sv stöld ser alltså lagstiftaren allvarligt på.

Styrelsen ska sammanträda torsdag och fredag. Bokdistributionen är stoppad tills vidare, men ser jag rätt på hemsidan tycks planen vara att styrelsen ska fatta beslut som får igång ekipaget igen. Styrelsen kan förstås dra ner kepsen och hoppas på låga skadestånd och måttliga böter. Till Antjes tal om att "inget annat än högsta kvalitet" gäller, fogas nu rättschefens ord att det "inte får råda något tvivel kring de upphovsrättsliga frågorna i relation till kyrkohandboken". En sådan insikt borde omöjliggöra en kyrkopolitisk/maktpolitisk lösning av de rättsliga frågorna. Väljer majoriteten den vägen, vill det till att reservera sig. Annars blir man väl personligt ansvarig för ett beslut där bötesstraff eller fängelse riskeras.

Vad kan Kyrkostyrelsen göra på egen hand med en kyrkohandbok som kyrkomötet och ingen annan instans antagit när problemen radar upp sig? Kan styrelsen ta bort texter/melodier? Nej, det kan inte ses ett redigeringsarbete utan är ingripande åtgärder. Är den vettigaste lösningen någon annan än att ändra kungörelsen, dvs låta 1986 års handbok gälla fortsättningsvis, glömma det där med Pingstdagen och ta sig an frågorna på nytt? Detta beslut skulle styrelsen kunna försvara inför Kyrkomötet. Prestigeförlusten får bäras med saktmod.

Det som ställde till allt var ju anspråket att Svenska kyrkan skulle ha upphovsrätten. Om kansliet i stället sagt att "här är den nya kyrkohandboken och vill någon använda materialet går det bra, alltså det som gällt som god sed i Svenska kyrkan gäller fortfarande. Vi räknar med arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelses bidrag till gudstjänstförnyelsen också för framtiden" hade problemet inte uppstått.   När "copyright" och upphovsrätt hävdades var detta minst sagt korkat. Svenska kyrkan får ägna sig åt att lösa problem den själv har skapat. Och med "den själv" avses naturligtvis kansliet i Antjeborg.

Jag studerar Facebook. Där ställs frågan om det blir någon kyrkohandbok till pingst. Det är förunderligt och märkligt hur mycket av entusiasm som gått förlorad i hela denna process och nu kulminerar i ett liturgiskt missmod. Haveri på haveri eller Haveri upphöjt till 2? Jag vet inte.

När Bloggardag tänker, och det sker på daglig basis, ter det sig det mesta vad gäller kyrkohandboken förbryllande. Går det inte att klarlägga vad som juridiskt gäller så att Kyrkostyrelsen har något att förhålla sig till? Antingen finns det en upphovsrätt (och den varar väl 70 år) eller så finns den inte. Risken är förstås att en stressad styrelsemajoritet bestämmer sig för att strunta i det juridiska.

På nätet anges den 5 april som ett datum då materialet släpps ut. Det är då kyrkostyrelsen sammanträder. Hur det blir med distributionen av böcker tycks mer oklart, men jag antar alltså att tanken är att kyrkostyrelsen ska köra på. Det tror jag är oklokt. Menar styrelsens styrande, den lilla klicken, att "störst går först" och att en rättegång mot Svenska kyrkan – med 8 miljarder kronor som resurs – ter sig otänkbar, för det är bara några få personer som står denna gigant emot? Jag säger "David och Goliath". Jag kunde också tala om den undergrävda moraliska auktoriteten, när stöldgodset ska bäras fram i högtidlig processon. Det kan finnas samvetsömma präster som i lokalförsamlingen vägrar detta och som får understöd av gudstjänstfirarna. Det liksom skiter sig. "Es scheisset sich". Och det är hoppfullt om det blir så. Givet att det juridiska inte är utklarat, solklart och invändsningsfritt. Det får inte råd något tvivel, som rättschefen sa. Inte något!

I korthet: På ett sätt är det beslut styrelsen kan fatta enkelt. Tidsschemat omprövas. 1986 års handbok får fortsatt användas medan alla frågor blir utredda/lösta. De tryckta böckerna ligger kvar på lagret och inget behöver läggas ut på webben. När problemen är lösta, släpps allt material. Det kan betyda att kyrkomötet i höst får fatta nya beslut. Kyrkohandboken kanske i så fall tas i bruk till pingst 2019. Inget annat än högsta möjliga kvalitet duger ju, har det sagts. Och därmed avsågs inte högsta möjliga kvalitet på debaclet.


30 kommentarer:

  1. Kommunikativa insatser verkar projektgruppen för kyrkohandboken gjort mycket av.
    De lyckades ju t.o.m. sätta rubriken "en majoritet av församlingarna positiva" när 8% av församlingarna ansåg att 2014 års förslag gick att använda rakt av.
    Receptionsprocesen har kanske trots sin tidiga start redan kört i diket?
    Lögnerna till styrelsen är det mest upprörande i hela soppan.
    Om man nu kan köpa ut kyrkoherdar körs och tvärs, varför skulle det inte gå med lögnhalsiga kanslister?

    SvaraRadera
  2. Om inte just högkvalitativt debacle avsågs...

    SvaraRadera
  3. Stundens allvar kräver att söta lilla jag ger en kommentar som rätar upp allt. Bakom långfredagens stängda dörrar sjöngs i projektet inte Blott i det öppna men den påtänkte ledaren hade planer. Allt var inte kört bara för att graven var förseglad utan nu var det bara att gå tillbaka till egenföretagaresverksamhet med få anställda. Vi får gå och fiska och fånt ja en körv så höppa ja i älva!

    När jag såg en kommentar om äkthet nyligen så fick jag en fin känsla av att inte sedan de drog mig på en liten träpinnevagn så har jag så glatt mig över alla underbara projekt.

    / utan signatur

    SvaraRadera
  4. Tills allt är utrett förordar jag endast gregorianik och texter från före 1948. Inga problemer för mig i alla fall. /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast om gregorianiken bearbetats av H Göransson inför HB86?

      Radera
  5. Inte snyggt uttryckt.

    -Skall "stöldgodset" bäras fram i procession?
    Se bloggarens benämning. Och läs Peter T:s uttryck "lögnhalsiga kanslister".

    Om inte sådant är uttryck för skadeglädje, sett i perspektiv av alla andra liknande benämningar och frosseriet i saken under hela vårvintern, vet då inte jag vad skadeglädje är.

    Att glädjas över andras problem är fult, mycket fult, och inte värdigt erfaret kyrkfolk.
    Så därför, låt haren, dvs handboken, ha sin gång och tänk på orden "att tala är silver, att tiga är guld".

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof Dike tycker väl inte att det är bra att anställda ljuger för en styrelse, oavsett sammanhang?

      Radera
    2. Då kan vi konstatera att hr Dike inte vet vad skadeglädje är. Vi kan också notera att det stämmer att sanningen är illa tåld.

      den Lea

      Radera
    3. Om det ändå vore så väl att det bara var "andras" problem...
      Det är hela SvKs problem o just BOD brukar väl rätt envist hävda det då menas fler än styrelse o kansli?
      (O kanslipersonal som inte är ärliga mot sin egen styrelse får nog allt utstå ett o annat, "som man bäddar"...)
      Eva H

      Radera
    4. Brukar inte svara BOD, men här måste jag faktiskt. BOD har fel. Detta handlar inte om skadeglädje utan om en djup sorg, åtminstone hos några av oss. Jag undanber mig påståenden om skadeglädje i samband med handboken. Jag känner lika mycket skadeglädje över den och dess process som man känner över en nära anhörigs sjukdom och död. Så bara lägg av.

      Radera
    5. den Lea, Maria Löfberg m fl,

      -Jo, kritikernas texter svämmar över av just skadeglädje; det finns inga som helst beklaganden å kyrkans vägnar eller förhoppningar att saken snart skall lösa sig och att allt ordnar upp sig på bästa sätt.

      Nej, här firar faktiskt skadeglädjen triumfer. Man kan nästen se det sardoniska leendet hos författarna bakom flera texter.
      Sådant är inte snyggt.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Jag för min del tror inte att någon gläds åt att en styrelse utsatts för lögner från tjänstemän.
      Ingen som helst skadeglädje i detta faktum.

      Radera
    7. Är det hr Dike som bestämmer hur det andra skriver ska tolkas?

      Vad är det man förväntas beklaga? Jag kan beklaga det dåliga agerandet och hanterandet av upphovsrätten. Att detta orsakar problem för kyrkan är en rättmätig konsekvens och inget att beklaga.

      den Lea

      Radera
  6. När det gäller styrgruppen för handboken, kan man fråga sig (vilket har gjorts tidigare) hur det var med det för dessa kvinnor annars så viktiga, att det skall vara jämn könsfördelning.

    SvaraRadera
  7. Fast å andra sidan är det Stilla veckan eller Stora veckan för ortodoxerna denna vecka./Sven-Åke Nilsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta ska väl inte leda till slutsatsen att de ortodoxa är lite efter, får vi hoppas!

      Radera
    2. Nej men jag har hört berättas att när Fader Ignatius som lekman första gången kom till ryska ortodoxa kyrkan och upplevde dess liturgi i Stockholm. Då förstod han att han aldrig hade firat gudstjänst förut. Vi har mycket att lära av ortodoxerna. Kanske också hur man håller fast vid liturgin men också hur man överlever caecaripapismen (hur det nu stavas)./Sven-Åke Nilsson

      Radera
    3. Caesaropapismen är en västlig uppfattning om relationen mellan makt och kyrka i romerska och sedermera östromerska riket.
      Det byggde mera på samarbete är på konfrontation, det västliga mönstret. En sådan sammansmältning mellan makt och kyrka som i de nordeuropeiska folkkyrkorna efter reformationen har inte funnits i de ortodoxa kyrkorna. fm

      Radera
    4. Nåja, "reformationen" - i svensk tappning - inspirerade väl ändå tsar Peter I "den store" till att avskaffa patriarkatet i Ryssland och ersätta det med den statskontrollerade "heliga dirigerande synoden"; en reform av närmast "luthersk" (kanske rentav svensk?) modell. Först efter den ryska revolutionen (1918) kunde detta mönster brytas, så att patriarkatet återupprättades (varefter patriarksätet i ett par decennier mest kom att innehas av en "locum tenens"), och det är väl först i våra dagar som patriarken av Moskva ändå blivit (åtminstone i någon grad) oberoende av den statliga makten?/Paul

      Radera
  8. Ja det är för bedrövligt. Men jag tycker att vi väntar till efter påskhelgerna med att grotta ner oss i eländet. I går var det ju Tredjedag Påsk http://efsidag.blogspot.se/2018/04/glad-tredjedag-pask.html och idag är det Fjärdedag Påsk (min dopdag): http://efsidag.blogspot.se/2018/04/glad-fjardedag-pask.html. Den som vill ha mer kött på benen kan läsa Nohrborgs postilla, och i Gleerups gamla upplaga av Kyrkopostillan finns åtminstone en predikan för Tredjedagen. Åtminstone pensionärer och studenter kan väl fira på som förr utan att bry sej om vare sej Gustav III eller handboksdebaclet?

    (Den verkliga skandalen är ju att den könsneutrala "äktenskapet" nu knäsätts liturgiskt - låt inga andra konstigheter skymma detta historiska faktum med stora konsekvenser för alla våra barn och ungdomar!).

    Glad Fortsättning - Trots Allt! - på er alla!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar hur många som läst Nohrborg av våra nutida kyrkliga potentater? Verkligen läst för att få kunskap om andliga ting. Det borde dom ha gjort, fast dom kanske inte kände att dom hade behov av det. /M

      Radera
    2. I S:t Stefanus koinonia i Stockholm (Missionsprovinsen) har vi kvällsmässa på de gamla tredje- och fjärdedagarna vid Jul, Påsk och Pingst (numera får det också på Annandag Pingst bli kvällsmässa).

      Radera
    3. Fantastiskt, Göran! Vad glad jag blir! (Och vad glad Nohrborg skulle ha blivit!). Och även om vi i Njutånger efter Värnamos exempel har högmässa på Annandag Pingst kl 11 (folk tar ledigt från jobb och skola "av religiösa skäl") uppskattar jag att ni i alla fall har kvällsmässa (även) då. Strålande! En stor stjärna till S:t Stefanus koinonia som håller kyrkans största högtider i sådan ära! (Men husandakt är också bra).

      Radera
  9. BOD,

    då menar Du alltså att när politruker och deras anpasslingar ljuger och bedrar skall det egentliga kyrkfolket tiga? Detta för att inte kunna beskyllas för skadeglädje?

    Ja som politruker bryr ni ju er sällan / aldrig om sanning och rätt bara om vad som är PK eller inte men detta är era preferenser och knappast kyrkfolkets eller ens den "ljumt" kristne svensson föör att inte tala om ateisten SVensson.

    //HH

    SvaraRadera
  10. Är det påstådda ljugandet och anklagelserna verifierade? Kan ni alltså bevisa dem?

    -De frågorna bör ni, som självsäkert och utan ens ett uns av tveksamhet, framträder som självutnämnda åklagare svara på, verifiera och kunna vittna om.

    Fram alltså med dokumenterade belägg för att det har ljugits och - i så fall - vilka det är som har gjort det. Ty kom ihåg att dom ännu inte har fallit. Ändå är de anklagande slutsatserna hos er tjock inramade i självsäkerhetens attityd.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då BloggarDag i samband med det aktuella styrelsemötet återgav ordväxlingen här på bloggen, månader innan historien började spinna i Kyrkans Tidning, så ska det vittnet nog bedömas trovärdigt. Tidsperspektivet tyder på det.
      Frågan är alltså om någon tjänsteman på ett kyrkostyrelsemöte under 2017 påstod att alla upphovsrättsliga frågor var lösta.
      Varför skulle det vara ett debacle nu om de orden inte yttrades i KS?
      Tom BOD kan väl konstatera att om en (hypotetisk) tjänsteman ljuger för styrelsen så är det allvarligt?
      Har inte BOD själv känt på konsekvenserna av lögner om kyrkliga arvoden i Norrköping?
      Var fanns bevisen den gången?

      Radera
  11. Det finns vittnen som minns att Dag Sandahl frågade. Ett vittne sa o oskyldig ton: "Men du frågade ju och fick svaret att allt var klart." Det var det inte. Och då ska väl detta enklast betraktas som en lögn? Att somligt i kyrkohandboken avviker från uppenbarelsen behöver vi inte närmare gå in på. Det har väl alla redan fattat?

    SvaraRadera
  12. Möjligen finns ett annat möjligt beslut: Upphovsrättsproblemen rör väl endast serie A (d.v.s reviderade HB86), förutom de tre nattvardsbönderna, som kan användas med alla serierna. Alltså kan man besluta att distrubuera böcker med endast de nyskrivna serie B-E utan de tre nattvardsbönerna. Församlingarna får använda även serie A och bönerna, men får då lösa läsmediafrågan på egen hand och ansvar. Fortsatt användning av HB86 "rakt av" är inte tillåtet. Flertalet församlingar kommer då att besluta att tillsvidare nöja sig med de nya serierna, och när frågorna i framtiden kanske blir lösta är det mycket få entusiaster som efterfrågar A och eventuella privata initiativ att trycka fria delar av serien kommer antagligen att misstänkliggöras och bli "omöjliga" i "anständiga" församlingar. Om ett par decennier är det dags igen och det gregorianska är då glömt... Försnilla ett arv är mer acceptabelt än att underkänna ett heligt demokratiskt beslut hur undermåligt det än må vara.

    SvaraRadera
  13. Bengt Olof, kan Du erkänna att vittnets utsaga verifierar att sanningen undanhållits Kyrkostyrelsen? Huruvida det beror på enbart ovetande eller enbart önsketänkande eller dessa i kombination eller utgör avsiktlig lögn är en egen fråga, men sanningen har undanhållits styrelsen. Det borde uppröra alla oberoende av vad man anser om innehållet, eller hur?
    När utkrävs ansvar?

    SvaraRadera
  14. BOD´s kommentar visar med all önskvärd tydlighet det gamla politrukiska. Sanningen är ointressant bara det som kan "bevisas" med domstolsutslag(?)" är av intresse.

    Det är som allt annat inom politrukernas värld. Det är ointressant om person A utsätts för t. ex övergrepp. Det intressanta är om någon kan fällas för det.

    //HH

    SvaraRadera