Köttfri Modéus I

Det köttfria skulle slå igenom i kyrkomötet och frontfigur medialt var väl Modéus I i Linköping. Han talade för en köttfri dag i veckan. Nu var det kampanjen "Köttfri måndag" saken gällde, inte fredagsfastan. Trendkänsligt infördes sålunda i kyrkomötet en köttfri dag, vegetariskt skulle det vara. Ledamöter satt och petade i det köttfria med påtaglig brist på entusiasm. De modiga, främst män födda på 1940-talet, men också yngre uniformerad militär personal, vågade säga sin mening.

Nu har två kloka personer kommit till vår hjälp. I går i Barometern/OT skrev "Bondbönan" Hanna Karlsson, Dödevi på norra Öland, om den viktiga symbiosen människa och ko. "Den perfekta kombinationen", skrev Hanna om kombon ko och människa/natur. Den är bra för alla. Gräs kan växa på karg alvarmark och magra sandiga jordar. Näringen i detta gräs kan kon förvandla till mjölk och kött så att vi människor kan tillgodogöra oss den. Marken får gödning, begrep jag. Där fick alla som hatar att kor måste släppa ut metangas något att tänka på. Kor gynnar den biologiska mångfalden. Och på Öland bor det fler kor än människor. Hanna vet och vet att berätta. Dessförinnan skrev Martin Tunström i samma tidning (23/4) om organisationen Köttfri måndag. Det var något omskakande.

Denna organisation har nära band till kriminella djurättsaktivister. 115 medlemmar betalade förra året  50:- i medlemsavgift och det blev inalles 5770:- i inkomst till föreningen. Konsumentverket anslog därtill 250 000:-. Vi beskådar statsbetald aktivism, det var den slutsats Martin Tunström drog.

Jag då? Jag insåg att jag dras vid näsan. Jag är skattebetalare, men pengarna som kommer in till statskassan kan sedan glatt anslås till vad som helst i syfte att ideologiskt styra mig. Vilka som styr bakom kulisserna ser jag inte. Media fungerar som megafoner för kampanjer utan att redovisa sammanhanget för mig. Jag menar, när läser jag artiklar  (pluralis) på ett enda (singularis) tema vid en enda (singularis) given tidpunkt vill jag samtidigt och tillsammans med detta få upplysande text om vilken reklambyrå som står bakom kampanjen och vilka intressenterna som köpt reklambyråns tjänster är? Ni minns Antje som prisbelönades i Almedalen. Ni fattar. Dom lurar oss. Det är själva affärsidén.

Martin Tunström gör på ledarplats vad en tacksam läsare tar till sitt hjärta. Han skriver att den där föreningen som får alla pengarna för att bedriva sin kampanj inte är någon folkrörelse och att den saknar legitimitet. Att några av aktivisterna saboterar för djurhållande lantbrukare vet vi tydligen. Vad handlar det om? Tunström: "Det rör sig om en liten grupp personer som arbetar i andra organisationer som skapat detta nätverk för att få medel av staten och sedan opinionsbilda i skolorna."

Hur många andra bluffar ska jag gå på?
Och är det inte lite betänkligt att Modéus I spelar med? Vem i hela världen kan man lita på?
https://www.youtube.com/watch?v=CPBb5Mas22Y
Jag skulle gärna vilja se hela Priderörelsen, vars säsong börjar nu, analyserad utifrån perspektiv "pengar och subventioner" men kanske också förstå rörelsens olika budskap och basala intresse för att därmed också lite bättre begripa symbioserna med makt och inflytande. Jag är väl ändå med-borgare!

Min vänner överstarna Olofsson och Salander berättade nyss – i jons – om hur danska politiker intervjuats av rysk tv. Det de sa i den ryska versionen verkade lätt märkligt så någon alert journalist "backade bandet" och berättade för politikerna vad de sagt. Politikerna förnekade den ryska versionen! Då grep ryska ambassaden in och menade att det var andra politiker som intervjuats. Det var en dum dementi, för den alerta journalisten la ut bildmaterialet och sa att rysk tv i så fall hittat de intervjuade politikernas hittills okända enäggstvillingar. "Back-fire", sa överste Olofsson och skrattade.

Jo, tricket avslöjades för oss – men inte för den ryska tv-publiken. Hur mycket i den vägen utsätts vi för? Jag blir alltmer osäker. Det betyder inte att jag utan vidare tror att folk ljuger mig rakt i ansiktet, om man nu kan göra detta medialt, men det finns en uppsättning redaktionella dumskallar som går på de enkla patentarna och för dem vidare till mig och jag står rätt handfallen inför detta. Vad mer är – och svårt för en smålänning: jag betalar för kalaset också!

Ett valår blir det excesser i kampanjjournalistik. We are not amused! Då kan det tyckas vara rätt harmlöst att Modéus I blir frontfigur för Köttfri måndag, men det finns risker med legitimerandet av både det ena och det andra. Louis Althussers påpekande att kyrkor kan fungera som/fungerar som  ideologiska statsapparater är en skrämmande insikt för den som vet något om kallelsen att vara jordens salt och världens ljus samt  riskerna när saltet förlorat sin sälta. Den risken lever Kyrkan alltid under, inte bara Svenska kyrkan. Och finns det ett nedärvt förtroende för en kyrka är detta något synnerligen attraktivt för dem som vill parasitera. "Fatta, morfar!" som barnbarnet Alma säger.

Bakom Modéus I och hans köttfria måndag återfanns sålunda parasiter. Hur kul är det? Till informationssamhället hör nog också desinformationen, ungefär som det är med den kristna tro och heresierna. De följer som skuggan följer den som vandrar i solen. Jag antar att det som ska göras är något fromt. Vi ska utbe oss hjälp från Guds gode Ande att använda den profetiska gåvan att skilja mellan sanning och lögn. Inget mindre. Och när det alltmer tjatas om att det kyrkliga är politiskt (vilket det självfallet är) borde vi nog än mer säga att det är det profetiska som är det stora uppdraget. Det profetiska innefattar politiska skeenden, men går långt utöver dem, därför att den ställer frågorna om Sanning. Det tycks hotande för oss alla – köttsliga som köttfria.