Sorpresa con Pasqua: Icke-dop!

Eva Brunne är trefalt anmäld till Ansvarsnämnden.
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/tvist-om-kyrkan-erkanner-dop-i-swedenborgskyrkan
http://www.dagen.se/nyheter/biskop-eva-brunne-anmald-for-att-ha-ogiltigforklarat-dop-1.1122474
Med tvekan gav jag hänvisningen till tidningen Dagen – men för er skull! Och de flesta kommer väl inte in på Torsdagsdepressionens låsta sida. Jag samlar sålunda kol på de illasinnades huvuden.

Swedenborgskyrkans dop erkänns inte av Svenska kyrkan, menar Eva Brunne. Diakonkandidaten ska döpas före vigning. Å andra sidan är diakonkandidaten konfirmerad, dvs Svenska kyrkan har redan konfirmerat hennes dop! Nu blir problemet uppenbart. Men diakonkandidatens moster är också döpt i Swedenborgskyrkan, konfirmerad i Svenska kyrkan och prästvigd i Svenska kyrkan av Caroline Krook. Om dopet inte erkänns, faller hela grunden och hon som träder fram som präst kan inte i någon rimlig mening betraktas som präst. Hon verkar vara det, men är det inte. Saknas dopets grund, finns ingen grund alls!

Det är kanske inte så konstigt att saken anmäls till Ansvarsnämnden, men är det Eva Brunne som egentligen skulle bli anmäld? Hon har sett ett problem med diakonkandidatens dop. Hon visste kanske inte att en präst i Stockholms stift döpts med ett dop som inte erkänns vara ett dop. I varje fall inte erkänt av Biskopsmötet. Nu vet hon. Och blir anmäld för att konsekvenserna av detta faktum (eller icke-faktum) blir stora.

Den anmälande mostern, vi kallar henne Moster i fortsättningen, pekar på "glappet" att hon döper med risk att de dop hon utför inte upplevs som giltiga. Upplevs som? Detta är väl det mindre problemet. Moster uppträder som något hon faktiskt inte är och hennes sakramentsförvaltning måste ifrågasättas när grunden för hennes ämbete saknas. Givet förstås att dopet i Den Nya Kyrkan inte räknas. Så tänker dock inte Eva Brunne.Moster beskriver situationen: "Prästvigningen gäller, även om dopet i dag är ogiltigt", hävdade Eva. Men antingen är dopet giltigt eller ogiltigt, i dag och alla dagar. Och är det ogiltigt, för att nu använda en kyrkorättslig och faktiskt en i sammanhanget lite tveksam beteckning, måste prästvigningen ifrågasättas om prästvigning är överlämnade av en nådegåva till den som är döpt, genom dpet inforgad i Kyrkans gemenskap och på dopets grund kallad till präst. Hon är faktiskt inte präst och kan inte göra det en präst är vigd att göra om ett avgörande rekvisit, dopet, saknades när hon prästvigdes. Vi fokuserar nu på detta enda rekvisit och då faller allt.

Hur gick det här till? Först en konfirmationspräst, som nog inte alls begrep att det var ett icke erkänt dop som skulle konfirmeras. Detta går förstås alls inte. Och därefter Carros vigning. Bli inte arga på henne heller. Hon måste ha sett ett papper att prästkandidaten var döpt i annan ordning och konfirmerad i Svenska kyrkans. Men då varsnar alla problemet. Misstag följs på misstag och dessa misstag upphäver inte varandra utan förstärker dem.

Hur ska då diakonkandidaten, som inte vill bli döpt "på riktigt", tröstas? "Ingen tar ifrån dig din upplevelse av ditt dop", skriver Eva. Det var väl ändå en svag argumentation. Upplevelsekristendom är väl inte riktigt vad vi pläderar för. Anmälaren, diakonkandidaten, konstaterar att ett dop som är giltigt för en lekman, inte är giltigt för en som vill gå in i vigningstjänsten". Men det var väl inte ritkigt detta Eva skrivit. Hon nöjde sig med upplevelsen av dop.

Hur kommer det sig att Carro och Eva bedömt dopet olika, om de nu gjort detta? Jo, menar Eva, det beror på att i en reformatorisk kyrka förändras både lära och lärotolkning. Hoppsan. Säg det till Luther. Reformationen gick ju ut på att den romersk-katolska kyrkan ändrat och det var just detta som var själva felet. Därför re-formation. Tillbaka till den verkliga formen för tro, lära och liv. Vilken seminarieövning i Lund var det Eva missade?

Eva för ett annat resonemang om hur det är när det blivit så fel. "Kyrkan bär detta." Naturligtvis är detta fromsint skitprat för att komma undan problemet. Lite farligt skitprat dessutom. "Der Führer denkt für uns"-hållningen duger inte. Vi kan inte springa undan eget ansvar genom att skylla på en eterisk storhet som vi kallar "kyrkan". Luthers poäng är insikten om ansvar i Kyrkan för de insiktsfulla när kyrkosystemet far vilse och han skyller inte ifrån sig utan går till Skriften men också till kyrkofäderna för att förstå. Av detta drar han slutsatsen att koncilier/kyrkomöten kan hamna fel. Då är det ett personligt ansvar att med goda bibliska argument säga emot.

En romersk katolik har också anmält Eva. Argumentet är att den romersk-katolska kyrkan godkänt dopet i Swedenborgskyrkan. Kan det bero på att dessa romerska katoliker inte riktigt fattat vad de godtagit och tänker att är det bara vatten och den Treeniges namn så blir det oavsett tillägg och oavsett Swedenborgs trinitetsteologi rätt? Här tror jag faktiskt Svenska kyrkans biskopar har en bättre urskiljningsförmåga än de romerska prästerna.

Lite roligt är det förstås – eller oroligt, väl själva – att Carro avböjer kommentera ärendet. Hon ska resa utrikes och har fulltecknad kalender. Jo, det kan man tänka. Men saken gäller att hon överantvardat ett prästämbete ogiltigt eller irreguljärt. Då drar hon eller drar sig undan. Evas tal om ämbetsansvar blir förstås obegripligt. Det är inget att säga om. Just denna obegriplighet är poängen, för annars talar vi om något som inte kan hanteras. Tänk om en församlingsbo träder fram och undrar vad det är Moster hållit på med. Ska det då hänvisas till – upplevelser?

Ska vi knyta ihop säcken så ska nog både Carro och Eva gå fria men också stackars Moster. Hon driver bestämt meningen att den som hon döper ska veta att det är ett fullt godkänt dop. "Jag vill inte at de ska få höra att prästen inte är en del av Guds församling, inte döpt." Moster har min sympati. Hon menar att det handlar om trovärdighet. Det har hon rätt i. Och som det nu är, är Moster inte trovärdig. Hon är inte infogad i Kyrkans heliga gemenskap. Hon är inte präst i Svenska kyrkans ordning. Allt hon gör och allt hon gjort som präst i Svenska kyrkan är sken. Skenheligheten har fått ett ansikte. Det betyder, att det är synd om samtliga. Och skräcken uppstår om någon församlingsbo börjar ifrågasätta Mosters ämbetshandlingar. Var nattvarden nattvard? Vad ska svaras då och med vilka otvetydiga argument, kraftfulla nog att trösta bedrövade

Fredagen den 13 april sammanträder Ansvarsnämnden för att fatta beslut i ärendet. Datumet ter sig i sammanhanget närmast som en lustifikation.