måndag 16 april 2018

Ponera mera!

Ponera mera eller tänk det otänkbara mer vidlyftigt, tänkte Bloggardag. Det finns en otrevlig mänsklig vana att kalla företeelser med fel namn och ge dem intellektuellt understöd med fel argument samt därtill göra det som är rätt men av fel anledning och med dåliga skäl. Om ni håller med är det oproblematiskt. Om ni vill säga emot ska ni passa er. Orden är Gilbert Keith Chestertons. Han är väl en auktoritet som står över det mesta.

Hans mission var att stå upp för det normala mot det abnorma, hävda förnuft mot oförnuft, det meningsfulla mot det meningslösa med problemet att vi vardagsvis rör oss i en abnorm, oförnuftig, meningslös och oförnuftig värld. Fast vi låtsas att världen är precis det andra; att det som är helt normalt. Tänk om de kyrkokristnas uppgift är att demaskera eländet, helt enkelt, och tänka det otänkbara: att det som våldet skapar och idiotin framföder inte är evigt. Ponera!

Det finns en mängd normalitet som egentligen är abnorm men den får pågå för de flesta uppfattar inte det abnorma och tänker att "det är som det är, för hur skulle det annars vara?" Jag tänkte inte exemplifiera med Svenska Akademien och det beror bara på att frestelser är till för att övervinnas. Men hur är det med Svenska kyrkan? Är det verkligen normalt för en kristen kyrka att låta en bestämd grupp av hårt arbetande präster definieras bort av kyrkopolitiska skäl och detta, för att tala  klartext, av skäl som på lite djupare sett är partipolitiska och i grunden sekulära? Vad är det för normalitet om dessa maktintressenter styr ett kyrkosystem med följd t ex att de som röstas fram som biskopskandidater konsekvent väljs bort av just kyrkopolitiska skäl. Valmanskåren vill ett men  den politiska makten stoppar valmanskårens utslag. Och detta gäller också när valsystemet gjorts om för att normalisera förhållandet, som alltså valmanskåren i det längsta försöker stå emot. I skilda stift röstades sju gånger en biskopskandidat fram, men utnämndes aldrig. Normaliteten var abnorm. Alla visste, några protesterade. Men det var mest att finna sig i den abnorma situationen.

Eller prästrekrytering. Det viktiga är att få in rätt folk på positioner i organisationen och få bort annat folk. Då skapas en normalitet. Konsekvensen av den blir till sist katastrofal för det är en annan rekryteringsprincip än kompetens som slår igenom. Ett sådant system ser starkt ut men håller begränsad tid. Det abnorma duger inte som mått.

Uppstår det sedan prästbrist i en av två betydelser, blir det problematiskt. Den första betydelsen är att det kommer för få prästkandidater, tjänsterna kan inte fyllas. Den andra betydelsen är att de som kommer inte är kyrkliga, inte uppfattar ett kall utan har skaffat sig ett jobb och hanterar prästeriet just så. Prästbrist i den första betydelsen är lättast att upptäcka. Förklaringen att bristen beror på kyrkopolitiska beslut, nämns sällan. Konsekvenserna av en situation i den andra betydelsen är lika katastrofala. För vem som uppfattar det abnorma vill i längden vara med och betala för det?

Förändringen i synen på prästen och prästens förändrade syn på vad prästämbetet är och innebär är en förändring som får djupgående konsekvenser. Prästen blir lönearbetare. Detta är den nya normalitet som i kyrklig mening är abnorm. Det finns i svenskt kyrkoliv föga av medvetenhet om ämbetet, det Gud ger oss för att vi ska få den saliggörande tron. Det beror på att ämbetsfrågan blivit kyrkopolitiskt laddad och då kan de grundläggande frågorna inte ställas. Detta blir själva normaliteten. I det ekumeniska samtalet är dop, nattvard och ämbete viktiga ämnen. Knappast i det svenskkyrkliga församlingslivet. Där är teologisk omedvetenhet snarast normaltillstånd. Så var det inte för högkyrkliga präster. När jag var något yngre visste den sortens präster att medvetandegöra. Det var en hållning som inte bara var 68-hållningen, det var den högkyrkliga grundhållningen.

Välan, hur förhåller man sig till en normalitet som egentligen är abnorm? Man står den emot, anpassar sig inte. Den som anpassar sig tror sig vara smart men kommer till sist att stå med Svarte Petter. Den ansvariga hållningen är Chestertons.

Ponera nu att det finns några grundbultar i Svenska kyrkan som alla tror är normala och ditskruvade efter monteringsanvisningar och säkerhetsföreskrifter läs: Bibel och bekännelse) men att det har fuskats och grundbultarna inte sitter som de ska. Ponera att de som sagt just detta och därför förpassats ut i marginalen har rätt och att detta visar sig? Det vore inte första gången i historien som grundbultarna i stora system visar sig inte hålla. Vad händer då? De upphöjda får gå i vanära. För att det ska bli så, krävs något som egentligen är enkelt: människor som vardagsvis rör sig i en abnorm, oförnuftig, meningslös och oförnuftig värld och kyrkostruktur och beskriver företeelserna just så samt ställer frågorna om grundbultarna monterats efter anvisningar och föreskrifter.

Vi som varit med ett tag borde inte tänka att det otänkbara är otänkbart. Det är i högsta grad tänkbart. Så varför ska man lita på att ett beslut som fattats på ett sätt som döms ut av de sakkunniga? Den frågan kan ställas inför ett beslut år 1958 men gäller också beslutsprocessen som gav kyrkohandboken 2018, den process som kantats av problem och haverier. Så för oss som vill tänka gäller det uppmuntrande ordet. Ponera mera!



33 kommentarer:

  1. Fakta för fotfäste!

    -1958 fattades ett avgörande beslut för Svenska kyrkan. Ett beslut, som än i dag sextio år senare, bloggaren inte har accepterat. Ingen, inte ens han själv, vet nog hur många gånger han i sin dagliga bloggtext har återvänt till beslutet, med bitterhet noterat, kritiserat och försökt dissekera det.

    Men inget av all denna möda, kombinerad med en rad andra protesterande handlingar i KM och annorstädes, har förstås lett honom ett enda steg framåt. Och kommer inte att göra det heller.

    Jag tycker därför synd om bloggaren. Han har så djupt det går att komma grävt ned sig i grämelsens föga tilltalande vardag och som - i hans fall - grundas på att den egna övertygelsen överlägsenhet i skarp kontrast till 1958 års beslut, som var en reform med starkt folkstöd och som senare kom att få efterföljare i många lutherska kyrkor i världen.

    När vi i dag läser påståenden om att präster definieras bort från Svenska kyrkan är det förstås inte sant. Som jag konstaterade tidigare i en kommentar puttas ingen präst - eller annan medlem - i Svenska kyrkan över stupet eller blir osynliggjord.

    Alla i Svenska kyrkan verksamma vet ju sannerligen att teologie doktorn, docenten, tidigare prosten, komministern, KM-, KS- och SF-ledamoten Dag Sandahl alls inte är osynliggjord. Vem förmår detta, om det nu skulle finnas någon dold kraft som är ute i slikt ärende? Och vem skulle vilja det, kan man tilläggande fråga?

    Det hela med 1958 års beslut är egentligen skäligen enkelt: det synliggör också kvinnor i predikstolen och vid altaret. De finns ju bevisligen i samhället och är ungefär lika många som männen.

    Som några av bloggens kommentatorer säkert minns, har jag ställt den också enkla frågan till dem det vederbör, om kvinnliga präster på något sätt - och då vilket - har skadat Svenska kyrkan, försämrat den och budskapet eller på annat sätt ställt till med något olämpligt.

    Jag har inte fått något konkret svar på frågan. Någon svarade, om jag minns rätt, ja utan att konkretisera VILKEN skadan är.

    Det är en förståelig tystnad. Jag tror nämligen på goda grunder att församlingsborna, folket, fäster avsevärt med vikt vid VAD som sägs i predikstolen än VEM (man eller kvinna) som säger det. Det är ju Guds ord som skall förmedlas. Kan inte Gud tala genom både män och kvinnor? Han talar ju dagligen genom exempelvis kvinnliga diakoner, vilka gör ett fantastiskt arbete för inte minst äldre och sjuka församlingsbor. Och genom andra yrkesgrupper i kyrkan som domineras av kvinnor.

    Sedan och slutligen har vi då alla andra lutherska kyrkor, som vid sidan av den svenska har fullt ut accepterat kvinnor som präster. Det är ett problem för många av denna bloggs kommentatorer. De okloka av dem påstår förstås att de har rätt och kyrkorna fel. De kloka är tysta eller kommer med en mjuk men i grunden obegriplig förklaring.

    För Dag Sandahl är denna internationellt accepterade kyrkohållning ett stort problem, förstår jag. Det ställer nämligen hans egen övertygelse mot en stark vägg, där hans argument i grunden kommer till korta genom de andra kyrkornas (och naturligtvis Svenska kyrkans) acceptans av kvinnopräster.

    Man kan alltså, något tillspetsat, konstatera att Dag står emot resten av världen.
    -Nej, svarar han snabbt, se på katolska kyrkan. Men det är samtidigt en kyrka, som han inte vill konvertera till. Det har ju framgått av flera inlägg.

    Kvar står alltså Dag Sandahl och ett antal bloggkommentatorer tämligen ensamma. Såväl nationellt som internationellt.

    Men genom att stå där som fasta pelare och självutnämnda offer, också tillspetsat skrivet, motsäger de sig i varje fall själva, att de skulle vara bortdefinierade.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är någonting Dike inte riktigt har förstått, förstår jag. Antagligen är det grundförståelse av vad prästämbetet egentligen är. Riktigt ensam är jag nog inte men skulle så vara, hänvisar jag gärna till Barbara Tuchmanns bok Dårskapens vägar. Det ärdär hon visar att majoriteter kan gå fullständigt fel.

      Radera
    2. Jag känner, personligen, flera präster som p.g.a. sitt ställningstagande i äktenskaps- o/el ämbetsfrågan inte får nya tjänster/befordran. Klart utsagt av anställningsansvariga.
      Eftersom jag känner rätt få präster personligen förutsätter jag att det finns åtskilliga fler som råkar ut på samma vis.
      Men jag är väl dum som svarar här - fakta intresserar ju aldrig hr Dike som aldrig ser längre än till egenlevda erfarenheter.
      Eva H

      Radera
    3. En flitigt använd kommentar.

      -Bloggarens svar påminner mig osökt om en händelse på 1960-talet, då jag vid en kaffestund med ordföranden i Sveriges folkskollärarförbund m fl undrade vad han tyckte om det faktum att lärarna hade högre löner än sjuksköterskorna, trots att de sistnämnda hade längre utbildning och tvingades arbeta på obekvämta dygnstider.

      Det blev tyst några sekunder, varpå hans avfärdande kommentar starkt påminner om bloggarens:
      -Det där förstår du inte, Dike.

      Nej, säkert förstår inte heller sköterskorna varför de lönemässigt ligger i lä för lärarna.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Är ovanstående DIKE in praesentia eller in pretentia eller rent av in absentia? /smun

      Radera
    5. Herr Dike, i all sin pinsamt exponerade okunnighet, är alltid in absentia. Helt oavsett om syftet är att vara in praesentia eller in pretentia. Det är helt jämförbart med att vara in impotentia. /John

      Radera
    6. Varför påstår Du slikt, Eva H?

      -När, Eva, struntade jag i fakta? Det jag betonat är att präster med en bestämd högkyrklig hållning som innebär att de lika bestämt avvisar kvinnor som präster, inte på grund av den åsikten "bortdefinieras" från kyrkan eller blir helt avkragade. Kan Du ge oss ett enda exempel på en präst, som har fråntagits prästkragen med motiveringen, att han är kvinnoprästmotståndare, så välkommen fram med den.

      Är detta att strunta i fakta? Jag trodde tvärtom: att det är att hålla sig till fakta.

      Men den (högkyrklige eller annan) präst som allvarligt bryter mot KO kan bli avkragad. Tror Du på fullt allvar att Svenska kyrkan i en centralt iscensatt utstötningskampanj försöker bli av med präster?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. Förlåt Bengt Olof, men din faktaresistens är ju vida känd, här o annorstädes. Passar det inte din åsikt/din agenda så vägrar du tro på det, oavsett bevis.
      OM du verkligen tog till dig fakta så skulle du också veta att detta sker. Möjligen är avkragning ovanlig men det är väl lika illa att inte få arbete, oavsett om du officiellt har kragen kvar?
      Se'n vet du lika väl som jag att det kallas "arbetsvägran" o liknande då man inte vågar gå emot (hittills gällande, men det vill ju S ha bort) väjningsmöjlighet. (O ja, då talar jag om äktenskapssynen.)
      Jag TROR inte, jag vet att SvK på många håll o förmodat med Uppsalas tysta godkännande gör sig av med präster som inte "tror rätt" efter vad politikerna i KM beslutat.
      Något exempel får du inte. Vill de gå ut med namn själva får de göra det, det är inte min sak.
      Eva H

      Radera
    8. BOD, jag blev inte prästvigd pga. ämbertsfrågan.

      Hur kan inte detta vara ett löftesbrott? De med traditionell ämbetssyn skulle ju aldrig förlora hemortsrätt i Svenska kyrkan.

      Man får ju ge kyrkoledningen att det var slugare att stoppa befodringar och stoppa prästvigningar än att ärligt ge feta avgångsvederlag till de med traditionell ämbetssyn. Mycket billigare.

      Hur många har inte lidit genom åren av att inte få tjänster och ha vetskapen att deras biskop inte skulle ha prästvigt dem idag?

      Nu är det samma visa igen med äktenskapsfrågan. Vad blir nästa? Jesus som enda vägen till Fadern?
      "Kandidaten är väl lagom kristen?"

      /Laikos

      Radera
    9. Inte Din sak, Eva?

      -Jaså, är inte Din sak att ge oss exempel? Det är ju Du som har bevisbördan. Hänvisa oss till respektive domkapitels beslut om avkragning eller annat beslut. Protokollen är offentliga.

      Slutligen handlar inte saken alls om vad "politikerna i KM beslutat". I KM fattas inga politiska beslut av "politiker". Där representerar ledamöterna sina respektive nomineringsgrupper, vars kandidater alla måste tillhöra kyrkan. Läs också KO:s portalparagraf så ser Du vad de har att arbeta för som just KM-ledamöter.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    10. Där kom ett exempel på faktaresistensen då BOD vägrar erkänna att partistyrelsen fastställer det kyrkopolitiker programmet och valda ledamöter för partierna röstar enligt partipiskan.
      Att inte se det som att "politikerna i KM har beslutat", är nog den mest absurda faktaresistensen från BOD genom alla tider.

      Radera
    11. BOD...
      DU tar upp avkragning, inte jag.
      Vad gäller beslut att inte anställa eller befordra de präster jag tänker på så finns förmodligen protokoll, även om jag tvivlar på att allts som sagts till sökanden vid intervju eller besked om ej antagning syns där.
      Detta är saker jag fått höra i förtroende o det är fullkomligt otänkbart för mig att lämna ut någon som inte själv gått ut med saken. SÅ ser det nämligen ut i SvK att alls inte allt kan talas om öppet. Då råkar man än värre ut.
      I övrigt håller jag helt med Peter T här närmast ovan.
      KOs portalparagraf borde läsas av en hel del av de av politiska partier tillsatta snarast.
      Eva H

      Radera
  2. Lilla söta ja ponerar det otänkbara, att kommentarerna inte blir repriser av det ofta lästa bland kommentarer. Tex att kommentarer som vänder sig för eller mot andra kommentarer, inte kallar en del kommentatorer med efternamn och andra med förnamn, och detta när möjligheten föreligger att använda förnamn. Det ponerar jag, lilla söta ja.

    / utan signatur

    SvaraRadera
    Svar
    1. -Undrar vad den signaturlösa är för någ-hen? funderar Maja.

      -Troligen inte speciellt söt åtminstone! tillvitar Rickard från Rickomberga blixtsnabbt.

      -Bäst å ignorera! avgör Bill, min kommunikattör.

      -Innigrera va ordet ja precist letade efter, avslutar Bull, min teolågiske sekreterare.

      Elaka Katten Måns

      Radera
    2. Ponerar "vi" att i Uppre Sala är hemort för stora tankar och hög svansföring medan i Calmar lilla söta ja, ponerat vistas söderut mot Rom till. Då kan lilla ja, med Totte och genvägsberget, sitta i kattrumpan och tänka med dessa bispar på väggen, och tänka mig att di i norr tänka högt men en nedre väg skingrar mörker med ord som slingrar sig ur greppet norr tager.

      Men utan signatur av kattor ponerat hen och hon men kanske han? Tänka lägre.

      / utan signatur

      Radera
  3. Läste just i Elsa Bengtssons biografi över Axel B Svensson (BV-förlag 1979, s. 144ff) att hans upprop från 1937 mot en komminister i Hosjö (som kastat loss från tron på en personig Gud och haft en ateist att predika i högmässan!) samt ff a den liberale politikern och kyrkoherden August Bruhn i Skepparslöv https://sv.wikipedia.org/wiki/August_Bruhn
    (som öppet förnekade treenigheten, Kristi gudom, hans kroppsliga uppståndelse och hans blods frälsande kraft) samlade hela 1142 prästerliga undertecknare!

    Men biskopen och domkapitlet bara vädjade till Bruhn att sluta yttra sig upprörande och sårande; kyrkoherden fick behålla jobbet och inte heller hovrätten över Skåne och Blekinge tyckte att kyrkoherden kunde avskedas. Så har vi också fått de präster vi har - nu är det tydligen en fjärdedel som förnekar Kristi kroppsliga uppståndelse och hur många som är icke-teister vet väl bara Gud.

    Chestertons bönepsalm är inte så dum, med tanke på både kyrka och folk: http://pingstpsalmer.blogspot.se/2016/07/o-jordens-gud-och-kyrkans.html

    SvaraRadera
  4. Prästuppropet från 1937, formulerat av en lekman och biskop de facto, finns att läsa här: http://efsidag.blogspot.se/2018/04/till-sveriges-folk.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänkvärt, Andreas!

      En anledning till att inga upprop längre görs i liknande frågor, är att SvK numera är en koloss på lerfötter. Varje viskning leder till utträden. Varje avslöjande av sakernas tillstånd till påskyndad erosion. När SvK i all sin skröplighet väl är nedmonterad, kan ingen återskapa den.

      Lars Jensen

      Radera
  5. BOD,

    om Dags inställning liksom flera av oss kommentarer leder framåt eller inte beror nog på vad vi ser som slutmålet.

    Vill man ha en "kyrka" som lögnaktigt påstår sig vara bl.a evangelisk och apostolisk så har nog Du Bod och dina kolleger lyckats väl och vi andra får trösta oss med ännu kvarvarande öar.

    Vägen till helvetet är som känt(?) både bred och lättillgänglig. Vägen till det andra målet är varken bred eller lättillgänglig men det är likväl den enda vägen och inte som vissa mer än antyder -en av många vägar varav detta att vara PK tycks vara majoritetens uppfattning.

    Jag tillhör hellre förlorarna i SVeK´s sk kyrka än vinnare i att bli populär och bedra kristna och / eller sådana som förhoppningsvis blivit kristna om de inte missletts av politrukerna och deras anpasslingar.

    Du talar mycket om missionering men har aldrig svarat på vad SVeK i sådana fall skall missionera om. Kristen tro och lära har i vart fall inget med majoritetsbeslut och PK-anpassningar att göra.

    //HH

    SvaraRadera
  6. Herr Dikes förmenta 40 år som ”förtroendevald” "kyrkopolitiker" är det definitiva tecknet på att det kyrkliga ”valsystemet” är korrupt och satt ur funktion. En person med så grunda, näst intill obefintliga, kunskaper skulle aldrig haft en chans att överleva under så lång tid i något som helst annat demokratiskt styre. Herr Dike och hans kumpaner utgör därmed per se ett antidemokratiskt patrask, en kyrkligt tärande sektor, som inte ger något tillbaka utan bara ser till att arvoden och möjlighet till andra tvivelaktiga inkomster hålls så lukrativa som möjligt.

    Herr Dikes många gånger uttalade vurm för den tidigare statskyrkan, som fram till religionsfrihetslagen 1952 utgjorde en rest av en ren religionsdiktatur, syftar enkom till att kunna säkerställa arvodena och deras storlek samt ge möjlighet till inflytande över den kyrkliga ekonomien även för egen vinnings skull. Därmed uppstår en olaglig jävssituation på samma sätt som jäv uppstår när en kyrkovalsnominerad sitter med och räknar samman såväl sina egna som andras röster med all den risk för manipulation detta medger. Herr Dike kan omöjligen hävda att den slumpvis sammanfösta fårskock som ”valde” honom deltog i en demokratisk handling. En demokrati förutsätter en politisk medvetenhet hos väljarna med en grundförankring i folkdjupet för att kunna vara representativ. Ett valdeltagande på endast 15% är i själva verket en allvarlig skymf av de demokratiska värdena. Att som en gökunge oönskad kunna tränga in i annans bo och bita sig fast i 40 år visar tydligt på de grava korrupta möjligheter för snöd vinnings skull som finns inbyggda i det kyrkliga styret av idag. /John

    SvaraRadera
  7. De flesta personer dom är normala vad gäller förståndsgåvorna fattar ju att det inte går att läsa teologi och sen ta kontakt med Svky för att automatiskt bli prästvigd. Man måste GODKÄNNAS av kyrkan och sitt stift. Om man är kvinnoprästmotståndare, inte viger frånskilda och kanske även inte kan tänka sig att viga samkönade par så blir man inte präst och då kanske man läser teologi av andra orsaker för man vet att präst i Svky det är en dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
    Men sen finns det andra orsaker till varför man inte passar in. Grav psykisk ohälsa eller psykiska funktionshinder (typ autism) som skulle göra det svårt. Missbruk. Att man har några konstiga åsikter som inte överensstämmer alls med Svenska kyrkans lära.
    Jag har under mina många år som musiker i kyrkan träffat några som varit olämpliga som präster och då gäller det inte kvinnoprästmotståndare och dylikt utan präster som varit gravt alkoholiserade eller något annat av de saker jag räknat upp. Det har varit både kvinnor och män. De mest konstiga situationer har kunnat uppstå. Präster som tagit till våld på pastorsexpeditionen, som kommit berusade till jobbet varje dag, som inte fungerat i kontakten med människor. De har slunkit igenom och blivit prästvigda och de borde de inte ha blivit.
    Kyrkan prästviger inte alla, och några som blivit prästvigda borde inte ha blivit det.
    Som musiker hör och ser man mycket och somt är skumt. /Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du, Maria, menar att svenska "kyrkan" prästviger någon så är det alldeles uppåt väggarna fel.
      Svenska "kyrkans” så kallade "prästvigning" är komplett innehålls- och värdelös eftersom denna "kyrka" avskaffade (A-V-S-K-A-F-F-A-D-E) det grundläggande Vigningens Sakrament som behövs för en Vigning (plus fyra andra) vid den påtvingade "reformationen". Ord har faktiskt en betydelse, Maria, och de blir absolut inte sanna för att de missbrukas gång på gång.
      Det var komplett enighet för 500 år sedan att avskaffa merparten av Sakramenten. Så Maria, det är hög tid för dig och och andra att inse att det är dags att sluta med detta tomma prat om "prästvigning" inom svenska "kyrkan". Något mer än en vacker ceremoni för de inblandade är det inte. /John

      Radera
    2. Skulle jag trott det hade jag konverterat för 30 år sedan. Att tro att Rom är den enda sanna kyrkan (eller godkänns de ortodoxa?) är en rätt hård åsikt, då lämnas en rätt betydande del av kristenheten utanför. /M

      Radera
    3. Åter en kommentar av John som får mig att be mer.
      HUR tänker du kring kristen enhet? Alla in under Rom annars...?
      Nu har jag inga djupare tankar på konversion men om jag hade så skulle dina kommentarer, John, (o några av de andra katolikernas här) definitivt avhålla mig. Uppenbarligen ses jag (vi) protestanter som mindre värda kristna o jag betvivlar att den synen inte skulle kvarstå även om vi konverterade. Det är lätt att höra "vadvardetjagsa" o "stackars små dumskallar" i dina o andras kommentarer.
      Lockar inte till närmare bekantskap om jag säger så. Lite mer ödmjukhet för varandras olikheter vore trevligt.
      Eva H

      Radera
    4. Eva H, du verkar inte ha begrundat ett enda ord av vad jag skriver. Du skriver nu om helt andra saker. Var kommer kristen enhet och konversioner in i sammanhanget? Det där är faktiskt dina funderingar och inte mina.

      /John (som OBS inte är katolik)

      Radera
    5. sign /M: även du är ute och surrar om helt andra saker än det jag skriver om. Rom som den enda sanna kyrkan är inget jag tagit upp. Dina slutsatser får du stå för själv.

      /John (som OBS inte är katolik)

      Radera
    6. Jodå jag har läst.
      Inklusive alla dina " ".
      Eva H

      Radera
    7. Om John skulle våga berätta lite om sin kyrkliga hemvist och ev. samfund så skulle åtminstone ett frågetecken rätas ut.

      Radera
  8. Jo, du har en poäng i mycket av vad du påstår. Problemet är att du, precis som BOD, ältar samma saker gång på gång - oberoende av vad dagens blogg handlar om eller vad kommentatorer skriver. Lite tjatigt av er båda två, eller...?

    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan man gott tycka, Halland! Det är ju samtidigt ett bekvämt sätt för sur-jante-protestanterna i åsiktsankdammen att sopa saker under mattan. /John

      Radera
  9. Vid anställningsintervjuerna kommer frågan om samkönade vigslar mellan 47 och 58 minuter om du har 60 min till förfogande. Trust me. Efter nio intervjuer kan jag empiriskt verifiera mitt påstående med råge. Tänker dock att trägen vinner. Man får vara svag men inte klen när det kommer till kallelsen.

    SvaraRadera
  10. Angående löftesbrott i KM så undrar jag om vi någonsin får se reviderad musik i den nyss antagna handboken?
    Vilka åtgärder kommer KS att presentera för KM i höst?
    Det kanske blir ett detektivarbete värdigt Chestertons mest kända litterära figur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturligtvis blir det inget av med det arbetet. Det hade ju varit ungefär samma som att återremittera handboken. Nej, kompromissen som verkade god och bra under sittande kyrkomöte, kommer att rinna ut i den berömda sanden samtidigt som den ger ammunition åt dem som hävdar att handboken är efterlängtad; den blev ju antagen med STOR majoritet!
      Även om ambitionen hos POSK var god, inser man nog nu att fel det blev...

      Radera