Ska vi minnas hur organisationen gjordes om och hur kansliet tog hand om ruljangsen? Ska vi påminna om kritiken från Svenska Akademien och Svenska Musikaliska Akademien? Ska vi en liten stund fundera över hur handboken kommit till genom en bortvalsprincip. Voldemorts namn fick inte nämnas. Det fanns en dold agenda. Och till den agendan hörde att ändra uppdraget från en revision till en ny handbok.
Ska vi verkligen minnas vad som hände på sluttampen med handboksförslaget? Revisiorerna publicerade en rapport som de fåkunniga bara kunde begripa innebar en omfattande kritik. Beslutsprocessen bedömdes utifrån tre färger: rött, gult och grönt. Varje trafikant kunde förstå. Ingen enda punkt fick grönt. Man körde ändå med förklaringen att det inte var innehållet utan processen som bedömts. Tjena!
Ska vi minnas Bertil Werkström som 1986 manade gudstjänstutskottets ordförande och sa att reservationer måste undvikas när det gäller en kyrkohandbok? Nu blev det särskilda meningar och reservationer längs vägen. Om kyrkohandboken skulle kunna skrivas en för ledamotskap i Svenska Akademien meriterande bok av typ Där reservationerna blomma.
Nu var det inte så besvärande i den samtida svenska kyrkan för det var rätt folk som reserverade sig, det vill säga fel folk, sådana vars meningar man enkelt kan strunta i. Det kunde man också med det konstruktiva bidraget Mässa för enhetens skull av Christer Pahlmblad. Alla ledamöter i kyrkomötet fick den. Denna generositet satte inga spår, inte ens som uppslag för en diskussion. Minns att det var Pahlmblad som var Voldemort. Boken finns utlagd på kyrkligdokumentation.nu
Beskedet som lämnades i kyrkostyrelsen att upphovsrättsfrågorna var lösta var inte korrekt. Alternativ var det "Fake Information". Varför fick kyrkostyrelsen inte besked att det kunde bli problem? Det upptäcktes först när någon fäskalle på kansliet fått för sig att claima (det heter så) copyright och upphovsrätt. Fäskallen har inte kommit med namn och bild i någon tidning. Det tycker jag är skada. Först i det ögonblicket när det claimades fann de som skrivit anledning att protestera. De ville inte begära tillstånd för att få använda sina egna texter. Så blev det som det blev. Och slutsatsen efter en del svettningar och vallningar var tydligen att kyrkohandboken sannolikt gick att distribuera. Sannolikt.
Till grund för det sannolika hör självfallet att enskilda personer har rätt lite att sätta emot en så rik organisation som Svenska kyrkan. Det är den uppställningen i kyrkostyrelsen att störst går först och upphovsmännens rättigheter kan nonchaleras som borde göra präster och kyrkomusiker lite betänksamma. Upphovsrättsfrågorna är inte lösta men det hela klarar sig sannolikt ändå. Men det vet ingen. Det kan gå lite hur som helst. Hur Frimodig kyrka skrev sig fri i kyrkostyrelsen om detta vet jag inte. Inte heller vad Frimodig kyrka markerade när bokförlaget Artos fick nej på sin fråga om att få trycka ett eget missale.
Det finns de som vet att insatserna med missalen de senaste decennierna på uppdrag av arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse (Noteria och Artos) hör till det som vitaliserat gudstjänstlivet. Somliga som vet detta inser vad saken nu gäller. Högkyrkligheten ska pressas tillbaka och här är en fungerande metod. Inte bara nej till sådana prästkandidater och befordringsstopp för dem som är i tjänst och skarp uppmärksamhet mot allt vad den sortens präster kan ta sig till (och på mobbingmanér söker man komma åt de svagaste för flockmentaliteten finns också i det kyrkliga/kyrkopolitiska) utan också nej till en kyrkohandbok som skulle kunna komma att uppfattas som en motbok. Talet om mångfald kokar som i alla maktsammanhang ner till ett intet, intet, intet. Och biskoparna vet att de teologier som återspeglas i kyrkohandboken spretar så att några tagna för sig inte skulle klara en granskning om saken gällde Bibel och bekännelse. Alltså tar biskoparna till knepet att endast se allt som den läromässiga helhet kyrkohandboken icke är.
Då anmäler sig som en kyrkohandbok på Postnord frågan om receptionen av den nya boken. Det ska förstås på Pingstdagen trumpetas att det gamla är förgånget och något nytt har kommit, som vore detta en händelse att fira. Ska den tjänstgörande prästen vid Pingstdagens gudstjänst förklara sig ogärna följa en kyrkohandbok som från början till slut på område efter område ifrågasatts och som kan sluta i domstol. Man får inte ens med miljardförmögenheter sätta sig över lagen. Och allt det som den av kyrkojuristerna städslades advokatbyrån säger, är detta alls inte prövat i domstol.
Vad händer i förlängningen om en församling trycker en agenda med material som Svenska kyrkan inte fått upphovsrätt till? Och vad händer med kyrkomusikern, som ambitiöst vill spela efter det nya och plötsligt inser att då begås lagbrott – givet att upphovsrätten inte säkrats och det har den faktiskt inte.
Det är, tycks det, musikfrågan som kan bli den riktigt besvärliga.Vad ska kyrkomusikern då ropa? "Sätt mig på cellen!" Och kan tjänstgörande präst bevakas så att inga icke förhandlade texter används vid sockenkyrkans altare? Eller ska prästen bevakas så att texterna läses rätt, dvs så att prästen inte säger "Han" där det ska sägas "Gud"? Eller ska prästen fråga Domkapitlet till råds för att förstå vilken den andra guden är. "Ära åt Gud i höjden" kan prästen fatta. Men den andra guden, "som Gud älskar" vem är det? Den guden dyker oförmedlat upp. Marcion kunde ha gillat situationen. Kanske ska prästen klara sig undan anklagelser för felläsning genom att konsekvent följa trosbekännelsens föreställningsvärld. Det är ändå till den apostoliska tron prästen förpliktat sig vid sin vigning.
Det finns sådana som tror att kalabaliken kring kyrkohandboken snart är över. Fel, fel, fel. Det är nu den egentligen börjar. I församling efter församling.
Inspirerade av Winston Churchill kan vi säga och skriva texten på ett anslag i vapenhusen:
- We shall defend our Church, whatever the cost may be, we shall fight on the beaches, we shall fight on the landing grounds, we shall fight in the fields and in the streets, we shall fight in the hills, we shall fight in the parishes, we shall fight at the altars, we shall fight in the pulpits, we shall fight in the parish-halls, we shall fight by the organs and with them; we shall never surrender.
Vilket är alternativet?
Fundera på det.
Och om hela detta ärende blir för jobbigt med för mycket att hålla reda på för den som kommit på att något är grundläggande fel med kyrkohandboken, minns då Ordspråksboken 28:5 och sträck på er.
Fundera på det.
Och om hela detta ärende blir för jobbigt med för mycket att hålla reda på för den som kommit på att något är grundläggande fel med kyrkohandboken, minns då Ordspråksboken 28:5 och sträck på er.
Analogin med Churchill är underhållande men felaktig, Svky är redan okuperad av främmande makt, så striden ska mera liknas vid 2:a världskrigets motståndsröreler och i "Hemliga armén" är dr Sandahl en effektiv krögare!
SvaraRaderaAntony
Hehe!
Radera/Skallagrim
Antonys kommentar är fel. Storbritannien var aldrig ockuperat bara hotat. I den meningen håller analogin. Vatikanen däremot hade fått förhandla sig till ett existensberättigande. Alla folkkyrkor världen över är ockuperade mer eller mindre (utom den som statskyrka som måste förhandla med andra stater). Men Guds rike är inte sv denna världen.an
RaderaDu anonyme bekräftar vad jag skrev, "folkkyrkan" Svky är ockuperad (av Världens Herre), vilket inte Storbritannien blev, varför Bloggardags analogi haltar.
RaderaSanningens kyrka, den Apostoliska Katolska Kyrkan i full kommunion med Petri Stol, kommer till de kristtrognas hjälp!
Antony
Vilken makt då, Antony?
Radera-Vilken är ockupationsmakten i Svenska kyrkan, Antony?
BENGT OLOF DIKE
Så här är det när rätt heter pengar. Svenska kyrkan har visat sig beredd att satsa stora summor pengar på advokater. De vars upphovsrätt är kränkt får stå med mössan i hand. Är detta kristligt?
SvaraRadera/Snow
Så som ledningen i Svenska kyrkan agerar där man kör över människors rätt, bara för att man har gott om pengar att processa för samt genom formuleringar i handboken otvivelaktigt lämnar den kristna tron anser jag att det finns fog för att sluta kalla Svenska kyrkan för en kristen kyrka.
RaderaJag får också allt mindre förståelse för de kristna präster som stannar kvar och försöker trixa sig fram till en acceptabel lösning. Var går egentligen gränsen?
Och nej, Dike (som antagligen kommer att reagera), jag är inte skadeglad. Det finns ingen glädje alls i detta, bara sorg; sorg över allt ni förött.
Horribel travestering!
SvaraRaderaAtt travestera Churchills berömda ord, när England var som mest utsatt genom hotet från Nazityskland är direkt malplacerat i handboksfrågan. Här har bloggaren gått för långt. Jag vet inte om detta beror på att de flesta problemen nu anses lösta och beskedet om distributionen av handboken har kommit.
De som vill stoppa handboken - som godkändes av en bred KM-majoritet - tycks därmed vara på gränsen till desperata. Obegripligt, ofattbart. Förstod de inte från början att problemen inte var av den art att hela projektet i det skede som det kommit till inte skulle kunna stoppas?
Jag har skrivit ordet skadeglädje tidigare över det sätt som en mindre grupp teologer med direkt anknytning till denna blogg har demonstrerat. Inte i något fall, jag upprepar det, har deras inlägg andats positiva förhoppningar om att saken skall lösa sig för Svenska kyrkan. Inte i något fall har beklaganden skett.
Nej, här har i stället gruskorn, det ena större än det andra, kontinuerligt kastats in, samtidigt som glädjen ökat för varje gång ett eventuellt nytt problem har blottats.
Det är inte snyggt, inte värdigt att glädjas med andras problem och misslyckanden.
Det är fult, mycket fult - men avslöjande!
De senaste veckornas kommentarer har varit en provkarta på mänskliga reaktioner, när de är som sämst!
BENGT OLOF DIKE
Återigen: Hur kan en person som aldrig sätter sin fot i en kyrka frivilligt när det är gudstjänst ha så mycket "synpunkter"? Hur trovärdig är BOD efter alla sina pinsamheter? Är BOD något mer än en ständigt glappande tjeft?
RaderaBerit
Jag har andats en positiv förhoppning om fortsatt användande av HB86.
RaderaDet tror jag är det bästa för SvK i detta läge.
Inte minst musikaliskt!
BOD begriper som vanligt ingenting. Svky är defacto ockuperat av Världens Herre och hans anhang, så det handlar om ett befrielsekrig, ett mycket blodigt befrielsekrig som de kristtrogna bara kan vinna om Katolska kyrkan och hennes systerkyrkor överger den diplomatiska "ekumeniken" och stöder mission som leder till full gemenskap med Petri Stol!
RaderaAntony
Antonys förhoppning 2245 är mer illusion är ”SvK” omvändelse. Han tror sig kunna omvända Roms urgamla väsen. Det är maktanspråket som är Roms ekumeniska bidrag whatever at cost.an
Raderaan...Det är ingen förhoppning utan den spillra av Svkys kristtrognas enda hopp!
RaderaAntony
BOD,
SvaraRaderasom vanligt är det Du som inget förstår. Inget är löst vad gäller handboken. Det enda man har gjort är att tillgripa makt. (Makt du kallar demokrati men som här innebär att en samling i frågan ointresserade beslutat sig för att köra över alla remissinstanser , strunta i det undermåliga i såväl teologi som musikalitet, strunta i eventuella skadeståndsanspråk.
Personligen är jag mest bekymrad över det teologiskt undermåliga ty det som där kan utläsas är inte kristendom, i vart fall inte kristendom som vi förstår den av Jesu ord och i hans efterföljd och på hans uppdrag och NB med hans fullmakt. En fullmakt som inga andra kan hävda sig ha då den var specifikt given apostlarna.
Därför kan , som bl.a Luther påpekade och demonstrerade ett aldrig så välrenommerat kyrkomöte ta fel och har tatt fel. I våra fall kan man knappast ens tala om välrenommerade KM med tanke på en del av dess ledamöter och resultatet visar sig vid varje möte där man istället för att försöka vrida rätt det som gått fel- och det är idag mycket- bara eftersträvar att fortsätta på vägen mot gnostisism och synkretism i en salig röra.En röra som i slutänden -i bästa fall(?) leder till sekularisism om än man behåller beteckningen kristendom.
//HH
Jag upprepar: Vägra använda den nya handboken. Det behöver inte ske med stora åthävor. Det räcker att stillsamt säga: Vi fortsätter att göra som vi är vana med och har kommit att känna oss hemma med.
SvaraRaderaJag fick den frågan idag! Hur skall du och vårt pastorat göra när vi fått den nya handboken. Mitt svar var: vi fortsätter som vanligt! Personen blev lättad.
RaderaBiskopen vet nog inte hur verkligheten ser ut för många som tystats.
Radera/ utan signatur
Jag läser dag-ligen men kommenterar sällan. Nu klack det till i text-tummen när jag konstaterar att BOD också anser Handboken vara ett misslyckande. Han bemöter ju inte kritiken med att försvara dess "fantastiska" innehåll utan med att se invändningarna som skadeglädje över "andras" - alltså Kyrkomötets och Kyrkokansliets - "misslyckanden".
SvaraRaderaHr Dike!
SvaraRaderaDet som är ovärdigt är hur hela handboksärendet hanterats. Varför i all världen skulle någon hoppas att 'det ska lösa sig', dvs att det fula agerandet ska lyckas?
den Lea
"De senaste veckornas kommentarer har varit en provkarta på mänskliga reaktioner, när de är som sämst!" Gäller detta också BODs egna kommentarer, eller är de höjda över all kritik?
SvaraRaderaBjörn Fyrlund
Lea och Fyrlund,
Radera-Du, Lea, har aldrig beklagat handboksproblemen för kyrkans räkning, eftersom Ditt agerande inte primärt riktar sig emot den processuella handläggningen utan mot flera av bokens texter som sådana. Du vill alltså inte se den handbok, som KM:s majoritet har fastställt.
Fyrlund upplyses om att det aldrig faller mig in att förneka egna fel och brister. Däremot har jag på denna blogg sett många, som klivit upp på höga hästar och förblivit sittande där, envist där fastlåsta och stirrande rakt upp i skyn.
BENGT OLOF DIKE
"Däremot har jag på denna blogg sett många, som klivit upp på höga hästar och förblivit sittande där, envist där fastlåsta och stirrande rakt upp i skyn."
RaderaHar du tittat dig i spegeln, månne? ;-)
Hr Dike tror sig visst veta mer än jag om vad jag vill. Förvisso har jag hört sådant om handbokens innehåll som låter minst sagt olämpligt. Men allt det fula fixandet gör saken än värre. De som skapat problemen har sig själva att skylla.
Raderaden Lea
Elisabeth,
Radera-Finns det spegel i skyn?
BENGT OLOF DIKE
Debaclet med "Handboken" är ett övertydligt bevis på hur 500 år av protestantism fördärvat Svky. Det är närmast tragikomiskt med alla dessa Candidepersoner som låtsas finna "katolicism" i det postkristna samfundet!
SvaraRaderaAntony
Varför avvaktar ni inte?
SvaraRadera-I veckor har handbokskritikerna på bloggen dundrat om övergrepp och kränkningar av upphovsrättslagen, samtidigt som det är lätt att mellan raderna läsa önskan om att boken skall stoppas. Den ene efter den andre har spått att rättsprocesser stundar, att kyrkan får punga ut med stora summor och att grova fel har begåtts i processen.
När det nu meddelas, att boken snart skall just distribueras och att inget juridiskt har dragits igång, fortsätter kritikernas skall. Som ovan. Lea kallar handläggningen ett fult agerande, som vet hon att kyrkoledningen avsiktligt trixar och fifflar.
Varken hon eller andra avvaktar lugnt slutet på processen. Nej, här skall skjutas skarpt innan boken kommer ut. Bara det visar ju vilket syfte kritikerna har.
+Göran föreslår rakt ut att församlingarna skall vägra använda den bok, som en stor majoritet i KM har beslutat om. Trots alltså mot demokratin, bara därför att Göran inte gillar boken.
Jag häpnar över slikt agerande, som från flera håll blottas.
BENGT OLOF DIKE
Så lögner och maktfullkomlighet är alltså ok, bara ingen protesterar? Ok, då vet vi var du står.
RaderaKyrkohandbok hit och dit...skriv om kulturkvinnor i stället som tror att de kan vara högsta ledare för Svenska Akademien! De klarar inte jobbet helt enkelt och därför måste de avgå.
SvaraRaderaMan kan här dra en direkt parallell till kvinnliga präster som mår dåligt på jobbet, helt enkelt för att de inte ska vara där. Gud vill det inte liksom han inte vill att kvinnor ska sitta i akademier och Jesus valde därför inte några kvinnor till ständiga sekreterare i Svenska Akademien.
Jaså, nu menar kanske någon att att Jesus inte alls valde några ledamöter eller ledare till Svenska Akademien? Då är det till att vara skitviktig, må jag säga!
Men okej, då kontrar jag med: Jesus utvalde inte heller några präster i Svenska kyrkan. Eller i någon annan kyrka.
Nåja, Anna, jag känner mig - trots att jag (veterligen) inte är kvinna, men under en stor del av mitt yrkesliv haft kvinnliga chefer - mest sorgsen över skeendet. Varför dra in kyrkan i detta/detta i kyrkan?/Paul
RaderaPaul: Det är alltid intressant att jämföra. Om likheter finns, eller inte.
RaderaFör övrigt är jag alltjämt förstummad över att jag återkommande stammar när jag skriver - men inte när jag pratar. Se "att att" ovan. Jag gör det ofta när jag kommenterar har jag sett. Obs annars vill jag inte avleda från ämnet. Som ju var "Svenska Akademiens Kyrkohandbok" även kallad SAK. Tillbaka till sakfrågan, således!
Poäng. Det är en bra fråga som utgångspunkt om det öht finns något ämbete att tjafsa om. Frågan har alltså inte gällt huruvida det är möjligt eller rätt att kvinnor får en sk prästlön. Frågan har varit vart det bär om en dominerande Faders religion nekas. an
RaderaVARFÖR skulle vi avvakta? Det har ju framgått med all önskvärd tydlighet att man har struntat i upphovsrätten. Tidigare har det också med lika stor tydlighet framgått att man struntar i all kritik från musikalt, språkligt och teologiskt håll. Vad finns det att avvakta om?
SvaraRaderaEn sak till: Om kyrkoledningen inte avsiktligt trixar och fifflar, måste de vara så spåndumma att de inte heller då borde sitta i beslutandeställning.
den Lea
Varifrån har BOD fått tron på dogmen om det svenskkyrkliga s k kyrkomötets ofelbarhet?
SvaraRaderaAnna,
SvaraRaderaIroni (?) i all ära. Det finns onekligen tillfällen när sådan är på plats men ditt #försök# här är ganska misslyckat och bara -möjligen giltigt(?) om man ser SVeK som en organisation bland alla andra och so då har att verka under samma premisser som alla andra.
Ja, att SVeK utvecklats till att bli en organisation , politiskt styrd som tappat helt eller delvis kontakten med den verklighet som kan beskrivas som att vara "kyrka" är något som jag kan hålla med om och djupt beklaga.
Men, det är inte en kyrkas uppgift och ingen ursäkt för att betrakta dess nuvarande svårigheter som exempelsevis problem med jämlikhet(?) och genusfrågor. (Skulle man f.ö anse det kan man med skäl fråga efter kompetensen. Var finns den om de inte kan hävda sig när de i dag-kvinnorna inom SVeK är i majoritet, när deras ÄB är kvinna och varenda politruk stöder deras propåer och kallar sig feminist? När svartrockarna förföljs, marginaliseras , avskedas och ofta(?) även avkragas eller "bara" hotas med detta.
Nej, den kristna tron och den som en Kyrka lovat att försvara och efterfölja är att till ämbetet som präst kallas man. Eftersom Kyrkan-notera versalen är Kristi verk och vi tror på en uppstånden Jesus som styr över sin Kyrka och vi på goda grunder menar att ämbetet har han reserverat för män så handlar mycket av problemen om kallelse.
Historien visar på många klart olämpliga prelater så naturligtvis har många slunkit igenom som rimligtvis inte kan ha varit kallade även om man inte får glömma att även i apostlaskaran slank en igenom som föll.
Dock, det är ändock en viss skillnad i att vara kallad och ändock falla och att ljuga om sin kallelse. (Det förekom sannerligen förr också ty mammon har alltid lockat och för t ex en medellös arbetare i gamla tider var prästrollen egentligen den enda vägen till ett åtminstone någorlunda tryggt "arbete" med viss status.
Det lockar än idag ty visserligen är det idag knappast ekonomiska hänsynstaganden som hindrar akademiska studier och välbetalda jobb för majoriteten men helt klart, om man ser prästsysslan som vilket jobb som helst och inte ser allvaret i åtagandet så i fredstid och när allt är lugnt är det nog svårt att hitta ett mindre pressande jobb.
Det var onekligen svårt även förr när ingen ifrågasatte att endast män kunde kallas. Bevisligen slank många igenom nätet som trots biskopliga prövningar och annat sannerligen inte var kallade.( I mångt naturligtvis beroende på att biskopen inte alltid var den rätte på plats utan en karriärist med liten känsla för ämbetet som sådant och dess förpliktelser.)
Idag, när politrukerna och med helt profana argument och mot Kyrkans tvåtusenåriga tolkning av Jesu ord och i hans efterfäöld apostlarnas råd och anvisningar blir det ironiskt nog både svårare och enklare.
Den enkla är att stå fast vid att det finns ingen anledning att hävda, tro att Gud kallar kvinnor till präster. Alltså kan det inte vara sant när en kvinna påstår sig vara kallad till präst. (Än mindre när man påminner sig argumentationen inna politrukerna fick sin vilja igenom).
Överhuvudtaget liknar det lite syndafallet. En sak förbjuds de. Vad hände? I allt annat fick människan göra och bestämma som de själv ville. Att det innebar att männen med den starkares "rätt" missbrukade denna frihet är inget att hymla om och något som Jesus med sitt agerande gång på gång visade att han inte stödde utan visade på en annan väg. Ur kristen synpunkt finns inget som hindrar en kvinna från att engagera sig i vilket profant yrke som helst men då skall alltså en onödig strid om det enda som inte borde vara någon anledning till strid alls.
Ämbetet och vem Kristus kallar.
//HH
Kvar står dock att
Svårigheten , även för "svartrocken" blir bara kan en man som ivrar för kvinnopräster vara kallad. Är någon präst i apostolisk mening inom SVeK idag?
//HH
Elisabeth och Anonym,
SvaraRadera-Ni undrar varför man skall avvakta. Frågan är märklig för att komma från en jurist. Men svaret är inte märkligt. Det baseras på att inget av det som påståtts av kritikerna på bloggen - brott mot upphovsrättslagen, skadeståndskrav från de aktuella författarna, lögnerna från Kyrkokansliet - är juridiskt belagt: det finns ingen anmälan om brott mot lagen, ingen dokumentation om lögner, inga insända krav på skadestånd, samtidigt som kyrkostyrelsen och -kansliet deklarerar att det i stort är klart för distribution av handboken.
Jag påstår därmed INTE att precis allt är frid och fröjd men tycker att kritikernas kanonad borde hållas inne tills vi ser om någon av deras hotbild blir verklighet. Blir den inte det, står de ju där i slutskedet med lång näsa.
Vill de det?
BENGT OLOF DIKE
Nu var det jag som ställde frågan varför vi ska avvakta. Och min kritik är och förblir densamma oberoende av vad eventuella rättsinstanser säger.
Raderaden Lea
BOD menar alltså att det är mer hedervärt att inget yppa av vad man tror, för att efteråt utbrista "Så trodde jag hela tiden!" än att säga sin åsikt och riskera att ha fel. Jag tycker tvärtom. Jag fortsätter hävda att om kyrkohandboken polisanmäles såsom upphovsrättsbrottslig blir det ett brottmål av det (såvida inte upphovsrättsinnehavarns nekar att samarbeta med polis och åklagare). Om någon menar att detta är felaktigt kan denne gärna argumentera för varför.
RaderaPolisanmälningar är inte allmänna handlingar. Vi kan strängt taget inte veta om sådan gjorts. Rättvisans kvarnar mal långsamt.
Här lite mer om skillnaderna mellan civilmål och brottmål inom upphovsrätt
http://lawline.se/answers/atgarder-vid-upphovsrattsintrang
Observera att möjligheten att begära ett omedelbart stopp i maskin, vid vite om det olovligt använda materialet fortsätter användas, tillhör civilprocessens värld. Är det brottmål utfärdas inget juridiskt stopp i kyrkohandboksmaskinen förrän dom fallit.
BOD,
SvaraRaderaman kan inte annat än att förvånas över din förvrängda logik och resonemang.
Varför inte applicera det på dig själv? Här i bloggen har du beskyllt två partikolleger för bl.a fiffel -underförstått stöld-ja inte så mycket underförstått. Du har hävdat att du uteslutits därför att du avslöjade myglet.
Nåväl, blev dessa "fifflare" åtalade och dömda? Om inte så är de alltså oskyldiga och du däremot enligt samma förvrängda logik agerat lögnare. Alltså var uteslutningen helt korrekt.
Nå, jag antar att du inte håller med om slutsatsen men det är då det politrukiska-en regel-en etik för dig och en annan för resten.
//HH
Det värsta med kyrkostyrelsens senaste beslut handlar inte om en tänkt ”handbok2017” utan att klappjakten på Guds präster nu läggs på menings och satsnivå, på språkbruket helt enkelt. Knappast för ett Fader för mycket men om inte den grundläggande relativiteten försvaras, om det skulle låta som om Gud verkligen är vår himmelske Far och inget mindre. Eftersom sekulär lagstiftning idag formeras i dömda rättsfallspraxis blir nu frågan vem eller vilka som ska få bli de varnande exemplen. En viss advokat kan se fram mot nya kraftiga - framgångar?! an
SvaraRaderaJesus utvalde visst präster, nämligen de 12 apostlarna. Att kvinnor inte kan bli präster är bundet till att vigningen är ett sakrament.
SvaraRaderaAv den anledningen finns inte direkt något som hindrar kvinnor från att bli pastorer eller ständiga sekreterare i Svenska Akademien.
Jonas M
Jonas M: Förklara på vilket sätt Jesus menade att "de 12 apostlarna" skulle bli PRÄSTER med avancemangsmöjligheter att bli kyrkoherdar och biskopar och därmed i en position där de kan utöva världslig makt över underlydande lönetagare?
RaderaSamt ber jag dig åter att förklara vad du menade när du skrev att "mannen ska ha all rätt i moraliska frågor."
Jag misstänker också att du inte tänker svara även denna gång.
Jo, Jesus utsåg apostlar att vara hans vittnen intill jordens ändar. Apostlarna var ju dock inte biskopar (bl.a. därför att de ju var geografiskt obundna och därför inte kunde åta sig ständig tillsyn - episkope - över en viss plats), men apostlarna insatte biskopar (knutna till en bestämd plats) som sina efterträdare. Ingen biskop var dock apostel (i betydelsen en av "de tolv" samt "flyttbar"). Det är detta som Rom missförstått, och det är därför Rom t.ex. kan hävda att enbart EN biskop (av de säkert många som Petrus insatte - bl.a. Antiokia) är något helt annat - och förmer - än övriga biskopar. Naturligtvis spelade det roll att det i öst finns mängder av "apostoliska troner", medan man i väst bara - felaktigt - lyfte fram endast EN "apostolisk tron". I våra dagar tycks ju den romerske biskopen vara på väg att återfinna sin plats bland de andra biskoparna (ingen proklamation ex cathedra på snart 70 år - trots många förväntningar!), och vi kan alltså hysa gott hopp om att den romerske biskopen och den romerska Kyrkan till slut återfinner sin rätta - framträdande - plats i "oikumene"./Paul
RaderaAnna, jag har inte skrivit om moraliska frågor här, håll dig till ämnet. Skrev inte heller något om världslig makt. Jesus gav apostlaämbetet till de tolv, det vill säga biskopsämbetet som är det fulla präståmbetet (med Jesu fullmakt att också förmedla vigningens sakrament).
SvaraRaderaJonas M
Jonas M: Du skriver som förut "håll dig till ämnet" som svar på ditt tidigare påstående att "männen ska ha all makt i moraliska frågor". Har du möjligtvis funderat över möjligheten att faktiskt besvara min fråga sådär rakt av? Dvs vad du menar med att männen ska ha allt makt i moraliska frågor?
RaderaJag skrev ur en viss kontext; nämligen läroämbetets, i vilket kvinnor inte kan ingå.
SvaraRaderaJonas M