Mitt i matlagningen hörde överste Salander av sig. På Lovö hade kamraterna hämtat information från kyrkostyrelsens sammanträde och fann goda skäl att föra den vidare. Det är lustigt att kyrkostyrelsen tror att deras sammanträdeslokal inte kan tappas. Överstarna Olofsson och Salander hade ju alltid koll på mig och än mer koll när jag inte sitter i lokalen. Snabb info alltså. Jag inser att jag får en myckenhet cred för snabb nyhetsförmedling men efter att ha petat i mig lite oxfilé med tillbehör och hällt den småländska lingondrickan i kroppen, vi kallar den småländsk fast den nog egentligen var fransk och lingonen alls inga lingon, slog mig samvetet. Jag vill inte pråla med lånta fjädrar. Tacka överstarna och deras medhjälpare.
Efter några glas av den där pseudolingondrickan och stimulerad av kaninen Molles besök i mitt rum, kaxig krabat den kaninen, känner jag det revolutionära växa i bröstet. Ska verkligen Margareta Winberg och jag vara överens i kyrkohandboksfrågan? Tror inte det. Och satt Wanja, med i Berlings styrelse, och fattade beslut den här gången också? Som ordföranden så träffande uttryckte saken: Det är rätt att göra uppror! Nu skriver jag inte mer. Molle gör uppror i mitt arbetsrum! Nu ska han ut. Jag behöver inte alltid anpassa mig, är den tanke jag slås av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar