fredag 6 april 2018

Sorpresa con Pasqua: Generalsekreteraren

Bloggardag satte sig med en moloken Dag Sandahl. Bloggardag sa: - Tala ut. Det lättar. Så länge jag teg försmäktade mina ben vid min ständiga klagan. Psalmisten har en poäng.

Då lossnade det. Dag Sandahl talade långt och länge. Bloggardag lyssnade.

- Jag gav ingen kollekt på Påskdagen. SKUT ska utredas för 40 miljoner, då kan mitt bidrag inte behövas. Och detta beslut har generalsekreteraren Helén Ottosson Lovén fattat. Min vän advokaten häpnade. Sådana belopp skulle inte de största svenska exportindustrierna lägga på en sådan granskning och alls inte lägga till en advokatbyrå i London. Min vän advokaten ifrågasatte generalsekreterarens kompetens. Det har också jag börjat göra. Kyrkostyrelsen inte. Den gav förlängt förordnande så nu kan generalsekreteraren sitta till 67 år ålder. Hon chefar för en byråkrati om vilken en utanförstående men insiktsfull person sagt: "en herrelös byråkrati som löper amok". Sådant kan illasinnade lätt få ur sig. Men detta var inte en illasinnad person utan en insiktsfull. Jag blev förvånad, men sa inte emot. I stället började jag försöka se om det fanns fog för påståendet. Det finns det nog.

Jag insåg att detta inte behöver vara något annat än strukturellt betingat. Byråkratierna sväller. De styrs av de egenhändigt skapade behoven och dessa tar alltmer kraft och tid. Det som ett fåtal personer snabbt reder ut blir en omfattande process med många indragna när personalstyrkan växer (det heter så) och då måste t ex kommunikatörer anställas. Alla som anställs är inte självklart kyrkliga. Söndag förmiddag återfinns de inte i högmässan för att säga det enkelt. De är dock välvilliga och står för den religion som heter MTD, Moralistisk Terapeutisk Deism. Ställer man frågan var de återfinns söndag förmiddag blir svaret sannolikt (som det heter i Kyrkostyrelsen) att de flesta av Svenska kyrkans anställda då befinner sig hemma eller med sina familjer på olika aktiviteter. Endast en minoritet av de kyrkligt anställda och förtroendevalda samlas till Herrens sköna gudstjänst. Det vets. Om detta talas föga. Och eftersom arbetsplatsens folk inte formats av gemensamma erfarenheter just i församlingarnas liv, kommer alla att styra sina processer utifrån andra utgångspunkter än Kyrkans hjärtpunkt. Någon kyrklig strategi kan det inte bli tal om. Däremot blir det utrymme både för att förvalta en organisation och inom denna organisation organisera de egna intressena. Konferenser, resor, planeringssammanträden och skvaller t ex. Samt etablera, och det är det enda gemensamma, en fiendebild. Det vets vem fienden är...

Svenska kyrkans generalsekreterare heter Helén Ottosson Lovén, född 1957 och jur. kand. Hon anställdes som ekonomichef och är duktig på att räkna pengar. När stor oreda under himmelen utbröt och den tidigare generalsekreteraren Lars Friedner fick gå, föll valet på Helén. Det fanns självfallet inga alternativ. Förra året förlängdes hennes förordnande. Hon kan sitta till 67 års ålder och bli den första generalsekreterare som pensioneras från sysslan. Är hon verkligen så duglig? Är det känt att hon blir nervös när beslut ska fattas?

Hennes senaste prestation är att hon meddelat att Artos inte får ge ut ett missale eftersom "det inte går att säkerställa att den av er planerade missaleutgåvan kommer att de ovan nämnda förutsättningarna för återgivning av Kyrkohandboken" (brevet finns på kyrkligdokumentation.nu liksom skrivelsen om musiken). Det är ett sanslöst byråkratsvar för den som vet hur gudstjänstutveckling kontinuerligt bedrivits under decennier och av vilka. Avsikten, den som biskoparna gett sitt gillande, är förstås att komma den kyrkliga förnyelsen till livs. Därför fick Christer Pahlmblad för liv och pina inte involveras i arbetet. Det skulle bli en annan kyrkohandbok. Denna nya kyrkohandbok innehåller heresier, det fattar biskoparna. De kommer undan den debatten genom att hävda att det är helheten som ska bedömas, inte enskildheter. Det är kränkande. Biskoparna tror att vi är dumma i huvydet. Nu ska präster visa förmännen skyldig lydnad, men på den yttersta dagen är det andra frågor Herren ställer om det blir tal om prästens ansvar för Kyrkans gudstjänst i det lokala. Märk mina ord. Inför heresier är upproret den enda möjliga hållningen i en Kyrka. Fråga Athanasius.

När det gäller generalsekreteraren är jag inte längre så imponerad. Jag skrev till henne om konferensen i Berlin. Sedan for jag med barnbarnet Sigrid till Canterbury och London. När jag kom hem fanns inget svar. Jag skrev på nytt. Omsider blev jag orolig och undrade om generalsekreteraren blivit sjuk, men det hade hon inte blivit fick jag något dygn senare veta. Kunde det vara så att hon var sur på mig och inte svarade av det skälet? Jag fattade inte. Hon kunde ju bara helt enkelt sagt att min fråga var klok och erbjudandet att delta generöst, men svaret var nej. Hon kunde ha tackat ja eller sagt att hon lämnat frågan till någon underhuggare.

Jag frågade i mitt bekymmer två vänner. Den förste sa att detta var ett sedan länge känt fenomen, hon undviker att svara och det var inget personligt mot mig. Den andra vännen sa att hon svarar styrelsens ledamöter. Det betydde att hon inte svarar de andra. Då förstod jag. Jag hade ju på ett styrelsemöte som svar på en invändning fått höra att jag med generalsekreteraren borde ta upp en frågan jag aktualiserat och inte i styrelsen. Jag svarade att jag hade försökt men inte fått svar varpå Wanja visste berätta att generalsekreteraren var mycket duktig på att ringa tillbaka. Jag blev glad över denna insikt. Ni vet, talet om alla människors lika värde och allt det där, nu visste jag. Men jag gillar det inte. Oss emellan så håller Helén Ottosson Lovén inte Sören Ekströms eller Leni Björklunds klass som generalsekreterare.

Hade hon gjort detta, hade Svenska kyrkan lättare kunnat hantera de verkliga problemen. Men jag hade en gammal erfarenhet också. 1993 gavs Lilla boken om kristen tro ut. F-priset måste beräknas till 30 miljoner, tror jag. Jag hade haft en del små utgifter när den boken skrevs och frågade om detta i sammanhanget blygsamma belopp. Jag fick till svar att det vore löjligt att skicka in en räkning på 1500:-. Dessa utgifter skulle komma att kompenseras framöver. Jag väntade. Åren gick och blev till decennier. Till sist skrev jag och frågade när och hur kompensationen skulle utfalla. Jag frågade också om jag skulle soulangeras för att jag inte blivit korrekt behandlad när jag sökte kyrkoherdetjänsten i Rom (SKUT). Helén Ottosson Lovén svarade. Kommuner och landsting hade en sådan skyldighet att kompensera för byråkratiska fel men inte Svenska kyrkan. Det bidde inget, bara rättvisan att det i kyrkostyrelse och kyrkomöte medgavs, att en kyrkoherdetjänst i utlandet var inte en sådan där jag med automatik var obehörig. Numera har detta dock rättats till och obehörigheten formaliserats ett snäpp till. Ordförande för SKUT var förresten Koskinen, ni förstår själva. Frågan om kompensationen, som Helén återgav som en "begäran" – vilket det alls inte var, det var en fråga –besvarades med att skrivandet till Lilla boken var att betrakta som en ideell insats. Det fick vara med det men jag strövade runt på norra Öland och tänkte att det ska väl inte en part bestämma. Det ska man väl enas om. Nu ser jag samma mönster praktiseras när det gäller upphovsrätten. Och ingen gång bryr sig generalsekreteraren om att ringa...

Jag försökte tänka på vad den "ideella" insatsen var värd. 16% av f-pris blir väl 4.8 miljoner. Det är orimligt. Kanske skulle beloppet halveras och bli 2.4? Den saken var närmast av akademiskt intresse. Hur skulle så stora belopp alls kunna kompenseras, som det sades. Det räknade jag också ut. Det var skillnaden på en komministerlön och en domprostlön under ett antal år. Skillnaden är den, att komministrar är ideella. Jag brydde mig inte om att fundera över generalsekreterarens lön.

Är det då så, att somligas insatser negligeras. De har utförts av fel folk och det är själva grejen. Det liturgiska förnyelsearbetet och folkevangelisation lika. När allt kommer till allt fick Svenska kyrkans bekännelserarbete inte bara de förslag som styrde ekipaget upp ur den grop där det havererat, en arbetsinsats samt ett ekonomiskt tillskott av mig. Slutet gott, allting gott. Vad är det då som skaver när jag funderar över generalsekreteraren som gör skillnad på folk och folk. Är det insikten om en elit i Antjeborg?

Jag funderar på de präster/teologer som gjort stora insatser för gudstjänstförnyelsen. Egentligen tänker jag att det är märkligt att ingen av dem fått något tecken på uppskattning från Svenska kyrkan. Så hade skett i en frisk kyrkoorganisation. I Svenska kyrkan får de dalj, inte medalj. Artos Missale har varit församlingsprästerna till hjälp och utvecklat gudstjänstglädjen. Nu menar sig biskopar och kyrkostyrelse sätta stopp för det. Tror dom. Men det är rätt att göra uppror. Eller som det heter med doktor Luther: Reformation. Det är den nödvändiga hållningen inför heresier. Biskoparna borde sova dåligt nu. Om de inte sover dåligt beror detta uppenbart på att de dåligt känner sina präster och vet hur de tänker.

Bloggardag hade suttit tyst under hela denna föredragning, men kunde inte hålla sig längre: -Tror du att Verkligheten snart kommer att slå till mot eliten och inte minst mot Generalsekreteraren när ansvar ska krävas ut för att den herrelösa byråkratin löper amok?
Dag Sandahl tittade på sitt blida sätt på Bloggardag och svarade: -Jag hoppas på det bästa.
Bloggardag släppte inte greppet: - Tror du verkligen att du skulle förstå allt detta bättre än den i demokratisk ordning valda ledamoten av Kyrkostyrelsen Margareta Winberg?
Dag Sandahl kunde inte svara på den frågan. Munterheten övermannade (det kan väl inte heta "överkvinnade"?) honom.

Medge ändå att samtalet är det mänskliga sättet att umgås och en metod att förlösa glädje.








21 kommentarer:

  1. Sofia Lilly Jönsson6 april 2018 08:45

    Helen Ottosson Loven (med accenter, se Svenska kyrkans hemsida, men jag hittar inte dem på lånad läsplatta) hade i juni 2016 i månadslön 95 200 kronor i befattningen ledande tjänsteman (Antje Jackelen hade 85 000 i samma befattning).

    SvaraRadera
  2. Om byråkratin, nuvarande och tidigare generalsekreterare!

    -Bloggaren har rätt i att den s k kyrkobyråkratin växer och att den nu är alldeles för stor. redan när jag satt i KM reagerade jag över att informationsavdelningen omfattade, om jag minns rätt, ett femtiotal personer. Ändå fick man inga snabba svar därifrån vid förfrågan. Och den nuvarande generalsekreteraren var med fredan på min tid - men då alltså på annan post. Det var inte alltid lätt att få önskade svar av henne vid de många kontakter jag hade om ekonomin. Och jag blev också förvånad, när hon sedan blev generalsekreterare.

    Men ingen skall dömas på förhand. Intressant är dock bloggarens kommentar att såväl Sören Ekström som Leni Björklund var bättre som generalsekreterare än den nuvarande.

    Här upphöjer alltså bloggaren plötsligt två fullfjädrade politiker, vilket vi inte är vana att få läsa om på hans blogg. Saligen hädangångne Ekström, som började sin politiska bana som SSU-ordförande i Norrköping och sedan avancerade i politiken till statssekreterposten hos dåvarande civilministern och så småningom via chefredaktörstjänst vid en S-tidning och Kyrkans Tidning hamnade på generalsekreteraröposten. Jag talar förhoppningsvis inte illa om en avliden person, om jag nämner att han - som det uttrycktes vid ett samtal mellan mig och en god vän en gång - tillsatte och avsatte folk i Kyrkans Hus. Det var inte alltid harmoni bland personalen i huset, om ni förstår vad jag menar. Sören var nog främst politiker. Under hans tid som chef i Kyrkans hus var också den politiska kantringen mot vänster bland cheferna där tydlig. Det vet jag, ty jag undersökte saken.

    Men Sören var skicklig i att dra i olika trådar bakom framför och bakom kulisserna, samtidigt som den s k borgerligheten i Centralstyrelsen som KS hette tidigare, var svag, otaktisk och inte såg s-dragen.

    Kul dock att läsa om att bloggarens favoriter i huset som generalsekreterare var durkdrivna och i politiken skolade personer.
    Signatjuren HH skulle kalla dem "politruker" Gör bloggaren det också?
    Själv avstår jag tills vidare från att åsätta dem någon benämning.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Främst uppskattade båda samtalen och de konstruktiva förslagen. De svarade också på frågor och var inte nervösa när beslut måste fattas.

      Radera
    2. Detta var de!

      -Men de var båda - inte minst Sören - fullfjädrade politiker. Sören befrämjade och befäste den av många, inklusive undertecknad, kritiserade vänsterkursen i kyrkan.
      Vem anställde exempelvis en icke okänd utrikeschef, som tidigare kandiderat på en vpk-lista i Västmanland? Och var står än i dag kyrkan när det gäller Israel-Palestinakonflikten?

      BENGT OLOF DIKE

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Kyrkan ska väl inte stå någonstans när det gäller Israel-Palestina-konflikten eller annan politik? Det är politiska frågor, och där, mina vänner, har kyrkan inte att ta ställning.
      Möjligen toge kyrkan ställning för Israel, med tanke på judarna som ju lagt grunden för vår religion (alltså av teologiska skäl), men kyrkan ska inte hålla på och "snacka" i politiska frågor! Dessutom är vår kyrka SVENSKA kyrkan, alltså den svenska delen av Kristi kyrka. Vad ska vi då annorstädes att göra?

      Radera
    4. Jaså, Anonym, inte på någons sida?

      -Skall alltså inte kyrkan stå på frihetens och demokratins sida? Svenska kyrkans kamp för avskaffandet av apartheid i Sydafrika är väl bekant, kyrkans demokratiengagemang i Polen och dåvarande DDR likaså. I Mellanöstern finns bara en demokratisk stat, Israel, som ju dessvärre inte har varit särskilt omhuldad av vår kyrkoledning, vilket i sin tur har sin grund i att bland andra tidigare utrikeschefers och andra chefers ideologiska tillhörighet inte har medgivit det självklara ställningstagandet o Israel-Palestinakonflikten.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  3. Tänk så mycket bekymmer (oro o nervositet) som kunnat undvikas om samtal o meningsutbyte hade varit förstavalet, i rikskansli såväl som på andra nivåer i SvK.
    Kanske hade mången medlem som nu lämnat t.o.m. stannat kvar? Kanske hade vi som idag undrar o oroar oss för vart SvK är på väg känt mer tillförsikt?
    Tänk, kanske hade SvK haft betydligt mer glädje o Gudsrikes-känsla om vi hade sluppit alla dessa von oben-attityder o sorterande av människor efter vilka man talar med o vilka man, rent ut sagt, skiter i.
    Det är något att be över!
    Eva H

    SvaraRadera
  4. Det är rätt att göra uppror. Det finns nu ett utmärkt sätt att göra det: Vägra att använda den nya handboken! Den gamla duger gott (bättre). Ingen ny förrän det juridiska är avklarat, rent och tydligt och inte 'sannolikt'. Också kyrka skall med lag byggas. Vägra acceptera kanslistyre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fortsätter med Artos. Det är ett ganska behagligt sätt att göra uppror på!! Roland K

      Radera
    2. Så sant, så sant! Om jag kunde instämma!

      Problemet här är att präster och biskopar i ämbetsvigningen lovar att (med Herrens hjälp) BÅDE vara kyrkans lära trogna OCH följa kyrkans ordning, vilket åtminstone till viss del blir omöjligt med den nya kyrkohandboken.

      Dock torde det väl vara så att det (för allas vårt eviga väl) är viktigare att följa kyrkans lära och vara en läromässigt försvarlig präst eller biskop, än att följa övriga beslut, och därigenom kanske man skulle bojkotta den nya kyrkohandboken. (Men då hamnar man väl inför domkapitlet. Vad säger domkapitlet om att böja sig i lärofrågor för ordningens skull? Hur låter det egentligen?)

      Kristus är uppstånden! Ur den outsägliga nåd som kommer från Herren kommer vår oförtjänta möjlighet att nå Honom och varda saliga, så låtom oss förtrösta på Honom!

      Kyrie eleison! Herre, förbarma dig!

      Ung präststuderande

      Radera
    3. Skall KO-regler inte heller följas, +Göran?

      -Det är min fråga efter Din uppmaning till vägran att använda den nya handboken.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Besinna, Dike, att den kyrka du tillhör är protestantisk så vad gör protestanter? Verbet Dike. Verbet!

      Radera
    5. Bent Olof, allmän lag skall följas! Det borde du veta som talar så högstämt om demokrati.

      Radera
    6. Nej! släng ut Stor-Blarren Dike!

      ANTONIUS BLOCK

      Radera
    7. Antonius Blocks aktivitet på bloggen kan sammanfattas i ett ord: personangrepp!

      -Grattis till denna nivå, Block!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Apropå ny handbok: jag hörde i ungdomen (kring 1960) talas om gammalkyrkliga/laestadianer i Norrbotten som fortfarande höll fast vid "gammbôckera", dvs. 1695 års psalmbok o.motsv. De lär ha betraktats som en "inomkyrklig väckelserörelse", och kanske skulle SvK även idag kunna tolerera att/om somliga grupper avstår från att anamma alla nymodigheter..?/Paul

      Radera
  5. Ett sånt BOD-tjafsande! Ska bli skönt den dagen när även BloggarDag inser att BOD inte är kapabel längre att tillföra bloggen något av värde och därför stänger honom ute för gott. Ser ut att vara inte alltför långt kvar dit.
    Berit

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller ej med ”Berit”. BOD skall vara kvar. Det är av värde att läsa och försöka förstå andras meningar och tankegångar. Även Berit kan få vara kvar liksom ”hennes” alter ego. Vi måste lyckligtvis inte tänka lika i allt. SRK

      Radera
    2. Instämmer med SRK!/Paul

      Radera
    3. Fast i just Berits fall är jag tveksam.

      Radera
  6. Med den nya handboksfundamentalismen kommer det att räcka med att vända något eller några tilltal för att bli anmäld till domkapitlet. Den som blir anmäld för att tilltala vår himmelske Fader är bara att gratulera. Det är den nya handbokens bidrag i liturgihistorien. an

    SvaraRadera