måndag 9 april 2018

Modärna apologeter

Jag kanske måste redogöra för helgens luculliska äventyr. Jag avser då inte det egna påvra hushållet och den fantasilösa mathållningen. Jag talar om prosten G med hustru. Nå, hon släpptes inte in i köket, förstod jag, och detta var en situation hon var helt tillfreds med.

Först visade sig värden inte vara ogin, det uppskattades. Så blev det snittar, lax, gubbröra mm och till detta dricker man inte rödvin, om ni förstår vad jag menar. Öl och två sorter av det som hör till, meddelar jag er som förstår att uppskatta det underförstådda. Därefter räksoppa med sherry. Ingen supé utan soppa, sa värden, djävulen och vårt eget kött. Därefter var det kött, men inte eget utan kalventrecote. Lingondricka från Frankrike till detta. Rubesco hette lingondrickan. Sedan har jag svårt att redogöra för måltiden men jag drar mig till minnes att ost sattes fram och en annan flaska lingondricka från Frankrike eller Italien. Senare framåt aftonen blev det skorpor och Vin Santo del Chianti. Vi slöt med UvaViva Italiana, som är en grappa. Jag hör till dem som exmerar vad som sätts fram, är inte kinkig när det gäller mat eller dryck. Varför berätta detta? Ordet stavas transparens. Det är högkyrkligt. I Antjeborg skyr man transparens som pesten, man transpirerar bara man hör ordet. Också högkyrkligt matliv är transparent och man saliverar i sammanhanget.

Det var högmässa och jag säger som och citerar biskop Beijer: "Det är inte mycket som slår en väl genomförd svenskkyrklig högmässa." På vägen hem ringde äldsta barnbarnet från Berlin. Hon hade skött sig och tärt en Berliner Weisse. Hon hade också varit i en gudstjänst där pastorn i svart talar hävdat att kyrkkaffet var väl så viktigt som nattvarden. Barnbarnet häpnade. Jag fann det konsekvent, givet att vi talar MTD-religion.

På väg hem fanns det tid att reflektera. Jag hörde ju berättas medlemmar i Svenska kyrkan som skrivit brev med frågor till själva kyrkosystemet. Svar fick de aldrig. "Maktens arrogans", tänkte jag och beslöt mig för att tycka illa om den. Ska jag skriva brev till Antje och föreslå medaljer till gudstjänstförnyarna? Jag menar, Marita Ulvskog har ju fått...

Väl hemma tänkte jag över Maria Schottenii insatser. Det var då jag insåg att vi tvingas leva i upprepningens tid. Bengt Lidforss, docent i Lund (vem är inte det?) skrev om Modärna apologeter och gav sig på nyteologer. de intellektuellt oredliga. Maria Schottenius hade enkelt kunnat haka på,  men som den vänliga själ hon är, sparar hon uppgörelsen ett år. Nästa påsk smäller det, förstår jag. Det hindrar inte mig från att granska Camilla Lif, radioandaktaren ni minns. Det var hon och Antje som fick Maria på banan.

Lidforss hade vällustigt tagit sig an Lif. "Någonting hände". Hon kan inte fastslå exakt vad som hände. Hon har tydligen gått medieutbildning, för då ska man just inte veta "exakt" (vilket självfallet aldrig någon begär när det behövs en kommentar i stunden) och därmed sno sig undan. Ingen har frågat Lif om exakta uppgifter. Det räcker med det grovhuggna. Vad hände? Var graven tom? Har den döde uppstått till nytt liv och sitter han nu konkret på Faderns högra sida för att komma tillbaka därifrån och då för att döma levande och döda? Lif tror på detta "något" som spridit sig. Men jag undrar över själva trosbekännelsen? Var i den bekänner vi att vi tror på Något?

Själva det lif-givande budskapet förstår jag: "Med sitt budskap och sitt väsen visade han att ingen människa fick betraktas som en människa utanför Guds kärlek." Så låter det, men Ingemar Hedenius granskade utsagan och fann en helveteslära. Lif fablar. Begåvat folk som förstår att fråga, inser detta. Inte minst om de kollat de s k stridssamtalen i evangelierna. Maria Schottenius höll inne det sista skottet. Hon skulle ha större problem med en kyrka som tog miraklen helt och hållet bokstavligt. Helt och hållet? För egen del får jag större problem med mirakler som aldrig inträffat i verkligheten(egentligen inträffat)  men som nu gång på gång inträffar i något mystiskt inne djupt i mig. Så sa inte söndagsskolfröken. Narrades hon? Eller var hon helt enkelt en sakramental materialist?

Nu pågår en "rörelse" hävdar Lif och vi har uppgiften att föra rörelsen vidare och kravet är att vi omsätter berättelserna i handling. Tja. Den gamla lagiskheten blir gärna fromsint, men jag går inte på resonemanget för jag är en kyrkokristen i den tradition som burit Ecclesia Svecana århundraden igenom. Jag är också i själ och hjärta en luttrad gosse. När statsministern går med ett ljus ser jag de där typerna som blev stjärngossar med strut på huvudet, de som gjorde vad fröken förväntade sig. Stjärngossen som blev statsminister och fortsatte i branschen! Förstår nu hur det känns för den som bevarat sitt ynglingasinne och förmår genomskåda stupiditet varhelst den än möter.

Skulle inte några barmhärtiga hundhedningar kunna ställa till det och ställa de finkristna till svars, så som Bengt Lidforss gjorde på sin tid?

Inte en dag utan en rad om kyrkohandboken, den som alla längtar så efter! "Lex Sandahl" har jag läst, Riktlinjer för förtroendevalda på nationell nivå för användning av sociala medier. Jag noterar ansvaret att uppträda så att förtroendet för Svenska kyrkan inte undergrävs. Hohoho. Det gäller också sådana som kyrkostyrelsen utser till diverse organ. Men det avser inte Bloggardag, som aldrig valts till något uppdrag.

Bäst av allt var raderna om respekt för upphovsrätten och detta får ni inte läsa om ni inte först sitter ner:
"När det gäller andras texter, bilder och filmer, är grundregeln att inte använda dem, såvida inte upphovsmannen lämnat sitt tillstånd."
Läs den meningen en gång till särskilt ni som heter Ekenberg, Göranson och Pahlmblad. Jag tänker på nytt på Bengt Lidforss. Till ärliga vapen när det gäller nyteologernas militära ekipering räknade Lidforss även den medvetna lögnen, när den håller sig till sak. Borde Maria Schottenius roa sig med att läsa Lidforss och pröva hur långt hans kritik håller för att jaga samtiden "modärna teologer"? Skulle det få underhållningsvärde? Vad tyckte biskop Gottfrid Billing om Lidforss? Han klassade Lidforss inflytande över den akademiska ungdomen som "diaboliskt". Men just nu återstår att konstatera det uppenbara. Det finns upphovsmän som inte lämnat något tillstånd. Utifrån Kyrkostyrelsens egen text står det klart, att Kyrkostyrelsen medvetet bryter mot lag. Ska vi ha det så? Ska de arroganta makthavarna respekteras? Självfallet inte. Kan de högkyrkliga mat-havarna ordna en lucullisk måltid kan de också stå makthavarna emot. Stärkta av måltidsrasten bryter vi glada upp...

16 kommentarer:

  1. Mirakler som aldrig inträffat i verkligheten men gång på gång inträffar i ens eget inre låter som en sinnessjukdom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm, Elisabeth är något på spåren ...
      Kanske är stora delar av den offentliga religionsbranschen just mentalt depriverad? /smun

      Radera
  2. Bloggardag ger bärande information om prästgårdskulturens förändring. Saft har ersatt vin. Att lingondrickan ändå ger minnesluckor är ett mirakel! Låt oss falla fritt inför detta. Än är inte undrens tid förbi. Att prostinnan inte erhåller tillträde till köket utan klagan förstå vi som än finnes soffor att besitta.

    /utan signatur vi i kejserligt majestät

    SvaraRadera
  3. Dag, du har missuppfattat det där med fransk eller italiensk lingondricka – det är vinbärsdricka!

    SvaraRadera
  4. Skildringen av den lukulliska måltiden med sina olika bärdrycker känns som en nostalgisk prästgårdsskildring från en sedan länge svunnen värld. Visst finns kanske fortfarande några rester av sådant här och var. En helt annan värld råder idag i Svenska Kyrkans progressiva arbetslag. Jag är inte övertygad att den gamla prästgårdskulturen i just detta avseende hade några större företräden eller överlevnadskvalitéer.

    Skallagrim

    SvaraRadera
  5. "..uppträda så att förtroendet för Svenska Kyrkan inte undergrävs" är ju en gummiparagraf helt i betraktarens ögon.
    Enligt somliga är det Bo Brander med gelikar som skadar kyrkan med sitt traditionella tankegods, enligt andra är det företrädare för odenplansateismen.
    Jag undrar om Frimodig Kyrkas ledamot av kyrkostyrelsen längre vågar skriva frimodigt i Oasbladet eller om det kommer att censureras på webben.
    Vilka var nu repressaliemöjligheterna mot de Medlemsvalda i KS?

    Vilket förtroende talar vi om mer detaljerat; gudstjänst, mission, diakoni eller undervisning?
    Eller är det förtroendet att pengarna används på rätt sätt? Till revision av havererade handboksprojekt och advokatkostnader för utlandskyrka och upphovsrätt?
    Undrar jag om det finns några reservationer att läsa i protokollet när det publiceras?

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÄNTLIGEN förstår jag vad det där med Odenplansateismen syftar på. Till mitt försvar kan åberopas att gänget Kristen bortom Gud såvitt jag vet inget har att göra med Gustav Vasa kyrka vid Odenplan, utan hålls i Sabbatsberg kyrka som förvisso ligger i samma församling.

      Radera
  6. Mitt i all förvirring: Håller inte internationella G & T-dagen på att glömmas?

    SvaraRadera
  7. Kyrkan tycks tolereras och fungera som monarkin: Stödtrupp för rådande ordning, om allt annat misslyckas.

    Gunnar Engellau är något viktigt på spåren i dagens Det Goda Samhället:

    https://detgodasamhallet.com/2018/04/09/om-du-vill-kan-jag-vanda-pa-analysen/

    Ryszard

    SvaraRadera
  8. Artos får inte ge ut kyrkohandbok:
    http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/artos-far-inte-ge-ut-kyrkohandbok?key=6627293074766ace511a34f29cff2e16&time=1523284195

    Vilken högoddsare. Det måste ha känts skönt för kyrkostyrelsen, när de nu tagit i tio-tjugo härvor av skit enkom för att få till sin ensamrätt på kyrkans gudstjänstliv, att säga nej till Artos. Här är allt vad de har stridit för.

    Dag, hur viktigt är deras nej egentligen? Som jag ser det. Jag skulle kunna ta mitt Artosmissale på annandag pingst och högmässor framöver, och fira mässa därur. Den enda skillnaden från hur vi nu gör är att jag får byta ner mig från Hippolytos nattvardsbön till D (nuvarande alternativ 5). Det är okej.
    Jag ber ändå offertoriebönerna tyst, så det är lugnt. Sedan så mumlar jag en fri bön, med kyrkoårsanknytning, i ett ögonblick då jag tror att mikrofonen är av men den egentligen är på, strax före sursum corda.

    Den enda som hänger löst och som skulle behöva stickas in är "Kristus, du som sade till dina apostlar..." efter Fader Vår, och "Se Guds lamm, som borttager världens synd" precis före kommunionen (för tackbönen kan man formulera fritt, och jag väljer att formulera den på ett sätt som händelsevis överrensstämmer med Artos förslag).

    I värsta fall kanske man behöver hoppa dessa böner, vilket ju är ofromt, men okej. Hippolytos stryker på foten, och dessa två böner i värsta fall, annars inget.

    Förresten, måste man använda "vår fader" i Hgm? Det är i så fall rätt segt...

    Hursomhelst, just från perspektivet av högmässan (och det finns ingen anledning att gå på något annat, såvida inte bekantas barn ska döpas osv) så verkar det se okej ut.

    Jag ska dock säga att jag stör mig på DHA i femininum i mässans kontext och att man envisas med bägare, hellre än kalk. Att köra bägare kräver att man är lite autistisk. Kalk har helt andra konnotationer på Svenska, och är givetvis ordet att föredra.

    För övrigt anser jag att kyrkans hus bör förstöras,
    Seger

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kyrkostyrelsen vill helt enkelt inte ha exempel på hur de "fria" bönerna kan se ut.
      Jag får önska lycka till med Katarinamässor och allt vad det heter som får svårt att klämma in sig i den nya handbokens serier.

      Radera
    2. Den hållning som här anges är så typisk för svenskars ovilja att göra uppror. Man gör i stället så att man tar det nya och använder det så att det blir så mycket som möjligt av det gamla. Men sätta sig upp mot överheten, det gör man inte!

      Kyrklig förnyelses och bekännelserörelserna problem har genom decennier varit att man lokaliserat vad som är fel och noterat vad man borde göra. Men man har aldrig gjort det som man insåg att man borde göra. Det blev ju t.o.m så att somliga kritiserade oss i Missionsprovinsen för att vi verkligen gjorde någonting.

      Men kunde det inte i handboksfrågan finnas anledning att ändra hållning. Här har på ett sätt som sällan tillförne argumenten på vår sida. Om man blir anmäld till domkapitlet för att inte använda den nya handboken, hävdar man att man inte vill göra det förrän upphovsfrågorna är lösta. Vilken av olagligheterna skall domkapitlet ta parti för?

      Radera
    3. Göran: Några spridda komministras på landet uppror är inte mycket till uppror. Och domkapitlets självklara svar är: "Har du betänkligheter för upphovsrättssaken kan du tillsvidare hålla dig till mässordningarna enligt Runow och Harling, där de ifrågasatta bönerna eller musiken inte ingår."

      Seger: Befarar att din ickeversaliserade kartagosats så ofta kommer att förverkligas före den med de versaler som gör den rimlig också i mina ögon.

      Radera
  9. Katarinamässan är redan praktiskt taget lovad dispens.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där är ju synnerligen intressant.
      Har biskopen på förhand lovat dispens å domkapitlets vägnar?
      Missale får inte ges ut med "inskjutna tillägg", men inskjutna tillägg tillåts om kyrkoherden lyckas få många gudstjänstbesökare?
      Avsteg från handboken för att det redan kommit många gudstjänstfirare, eller avsteg för att locka många gudstjänstfirare?
      Domkapitlet lär få svårt att beskriva vad som är hönan och ägget i detta fall.
      Hoppas bara att det blir anmält till domkapitlet (kanske av kyrkoherden själv) för att få tydliga prejudikat inom Stockholms stift.
      För om man får lov att göra sådan avsteg som i Katarinamässan måste det väl även vara tillåtet att fira gudstjänst enligt HB86?

      Radera