Modärna apologeter

Jag kanske måste redogöra för helgens luculliska äventyr. Jag avser då inte det egna påvra hushållet och den fantasilösa mathållningen. Jag talar om prosten G med hustru. Nå, hon släpptes inte in i köket, förstod jag, och detta var en situation hon var helt tillfreds med.

Först visade sig värden inte vara ogin, det uppskattades. Så blev det snittar, lax, gubbröra mm och till detta dricker man inte rödvin, om ni förstår vad jag menar. Öl och två sorter av det som hör till, meddelar jag er som förstår att uppskatta det underförstådda. Därefter räksoppa med sherry. Ingen supé utan soppa, sa värden, djävulen och vårt eget kött. Därefter var det kött, men inte eget utan kalventrecote. Lingondricka från Frankrike till detta. Rubesco hette lingondrickan. Sedan har jag svårt att redogöra för måltiden men jag drar mig till minnes att ost sattes fram och en annan flaska lingondricka från Frankrike eller Italien. Senare framåt aftonen blev det skorpor och Vin Santo del Chianti. Vi slöt med UvaViva Italiana, som är en grappa. Jag hör till dem som exmerar vad som sätts fram, är inte kinkig när det gäller mat eller dryck. Varför berätta detta? Ordet stavas transparens. Det är högkyrkligt. I Antjeborg skyr man transparens som pesten, man transpirerar bara man hör ordet. Också högkyrkligt matliv är transparent och man saliverar i sammanhanget.

Det var högmässa och jag säger som och citerar biskop Beijer: "Det är inte mycket som slår en väl genomförd svenskkyrklig högmässa." På vägen hem ringde äldsta barnbarnet från Berlin. Hon hade skött sig och tärt en Berliner Weisse. Hon hade också varit i en gudstjänst där pastorn i svart talar hävdat att kyrkkaffet var väl så viktigt som nattvarden. Barnbarnet häpnade. Jag fann det konsekvent, givet att vi talar MTD-religion.

På väg hem fanns det tid att reflektera. Jag hörde ju berättas medlemmar i Svenska kyrkan som skrivit brev med frågor till själva kyrkosystemet. Svar fick de aldrig. "Maktens arrogans", tänkte jag och beslöt mig för att tycka illa om den. Ska jag skriva brev till Antje och föreslå medaljer till gudstjänstförnyarna? Jag menar, Marita Ulvskog har ju fått...

Väl hemma tänkte jag över Maria Schottenii insatser. Det var då jag insåg att vi tvingas leva i upprepningens tid. Bengt Lidforss, docent i Lund (vem är inte det?) skrev om Modärna apologeter och gav sig på nyteologer. de intellektuellt oredliga. Maria Schottenius hade enkelt kunnat haka på,  men som den vänliga själ hon är, sparar hon uppgörelsen ett år. Nästa påsk smäller det, förstår jag. Det hindrar inte mig från att granska Camilla Lif, radioandaktaren ni minns. Det var hon och Antje som fick Maria på banan.

Lidforss hade vällustigt tagit sig an Lif. "Någonting hände". Hon kan inte fastslå exakt vad som hände. Hon har tydligen gått medieutbildning, för då ska man just inte veta "exakt" (vilket självfallet aldrig någon begär när det behövs en kommentar i stunden) och därmed sno sig undan. Ingen har frågat Lif om exakta uppgifter. Det räcker med det grovhuggna. Vad hände? Var graven tom? Har den döde uppstått till nytt liv och sitter han nu konkret på Faderns högra sida för att komma tillbaka därifrån och då för att döma levande och döda? Lif tror på detta "något" som spridit sig. Men jag undrar över själva trosbekännelsen? Var i den bekänner vi att vi tror på Något?

Själva det lif-givande budskapet förstår jag: "Med sitt budskap och sitt väsen visade han att ingen människa fick betraktas som en människa utanför Guds kärlek." Så låter det, men Ingemar Hedenius granskade utsagan och fann en helveteslära. Lif fablar. Begåvat folk som förstår att fråga, inser detta. Inte minst om de kollat de s k stridssamtalen i evangelierna. Maria Schottenius höll inne det sista skottet. Hon skulle ha större problem med en kyrka som tog miraklen helt och hållet bokstavligt. Helt och hållet? För egen del får jag större problem med mirakler som aldrig inträffat i verkligheten(egentligen inträffat)  men som nu gång på gång inträffar i något mystiskt inne djupt i mig. Så sa inte söndagsskolfröken. Narrades hon? Eller var hon helt enkelt en sakramental materialist?

Nu pågår en "rörelse" hävdar Lif och vi har uppgiften att föra rörelsen vidare och kravet är att vi omsätter berättelserna i handling. Tja. Den gamla lagiskheten blir gärna fromsint, men jag går inte på resonemanget för jag är en kyrkokristen i den tradition som burit Ecclesia Svecana århundraden igenom. Jag är också i själ och hjärta en luttrad gosse. När statsministern går med ett ljus ser jag de där typerna som blev stjärngossar med strut på huvudet, de som gjorde vad fröken förväntade sig. Stjärngossen som blev statsminister och fortsatte i branschen! Förstår nu hur det känns för den som bevarat sitt ynglingasinne och förmår genomskåda stupiditet varhelst den än möter.

Skulle inte några barmhärtiga hundhedningar kunna ställa till det och ställa de finkristna till svars, så som Bengt Lidforss gjorde på sin tid?

Inte en dag utan en rad om kyrkohandboken, den som alla längtar så efter! "Lex Sandahl" har jag läst, Riktlinjer för förtroendevalda på nationell nivå för användning av sociala medier. Jag noterar ansvaret att uppträda så att förtroendet för Svenska kyrkan inte undergrävs. Hohoho. Det gäller också sådana som kyrkostyrelsen utser till diverse organ. Men det avser inte Bloggardag, som aldrig valts till något uppdrag.

Bäst av allt var raderna om respekt för upphovsrätten och detta får ni inte läsa om ni inte först sitter ner:
"När det gäller andras texter, bilder och filmer, är grundregeln att inte använda dem, såvida inte upphovsmannen lämnat sitt tillstånd."
Läs den meningen en gång till särskilt ni som heter Ekenberg, Göranson och Pahlmblad. Jag tänker på nytt på Bengt Lidforss. Till ärliga vapen när det gäller nyteologernas militära ekipering räknade Lidforss även den medvetna lögnen, när den håller sig till sak. Borde Maria Schottenius roa sig med att läsa Lidforss och pröva hur långt hans kritik håller för att jaga samtiden "modärna teologer"? Skulle det få underhållningsvärde? Vad tyckte biskop Gottfrid Billing om Lidforss? Han klassade Lidforss inflytande över den akademiska ungdomen som "diaboliskt". Men just nu återstår att konstatera det uppenbara. Det finns upphovsmän som inte lämnat något tillstånd. Utifrån Kyrkostyrelsens egen text står det klart, att Kyrkostyrelsen medvetet bryter mot lag. Ska vi ha det så? Ska de arroganta makthavarna respekteras? Självfallet inte. Kan de högkyrkliga mat-havarna ordna en lucullisk måltid kan de också stå makthavarna emot. Stärkta av måltidsrasten bryter vi glada upp...