fredag 21 februari 2014

Konstruera sig en Inger

Nu ser jag hur människor konstruerar sig en Inger de ska ha nytta av själva. När man är tillräckligt död, kan andra förfara med en så. Själva omoralen borde göra det omöjligt att göra så - om det nu inte långt dessförinnan finns intellektuella spärrar. Att göra det på Tom Alandhs film när han där alls inte gett underlaget, är uppseendeväckande. Alandh är skickligare än att han ska behöva bli utnyttjad så.

Inger Svensson var en konkret människa, född 1945. Vi kan av olika skäl hålla öppet vilken kallelse hon hade. I Svenska kyrkans ordning vigdes hon år 1969 till präst och på något underligt sätt skickades hon till faderns pastorat på Öland. Prosten John Einar Svensson LVO, var prästvigd 1925 och pensionerades 1969. Henning West efterträdde Einar, vill jag minnas, och därefter blev Gunnar Hjulström kyrkoherde. I pastoratet fanns omkring 1700 personer men fem kyrkor.

I Ölands södra kontrakt kunde man kanske ana att prosten Olsson, som utnämndes till kontraktsprost 1970, inte var någon stor anhängare av ämbetsreformen men jag uppfattar inga "kvinnoprästmotståndare" bland kollegorna. I filmen fylkades präster kring ett smörgåsbord. Där skymtade hovpredikanten och prosten Bror Ek och han hörde sannerligen inte till motståndargänget.

På hela ön kan jag se två eller tre tveksamma till reformen men det är orimligt att tänka sig dessa som mobbare. Alla var eller blev för den delen kontraktsprostar. Så varifrån kommer uppgiften om kollegornas trakasserier, de trakasserier som fadern "kanske (var) den ende som i viss mån kunde skydda henne från? Lennart Koskinen har nog en del att bevisa nu. Stund, ställe, styrka, slag, sysselsättning och sagesperson, som det heter.

Fick inte Inger stöd av andra än sin far och några vänliga damer i kyrkorådet? Åjo. Hon fick ett vänligt bemötande i tingsrätten, 50 dagsböter bara. Och stiftet brydde sig på det taffliga sätt som stift bryr sig. Inger skulle från första början ha skickats till en stad och en bra kyrkoherde. Gejmon Henricsson i Huskvarna eller Yngve Bredin eller Olle Thulin i Jönköping. Stiftet fortsatte sätta henne i glesbygd. Älghult!
Hur det är med den kultur som Koskinen vet fortfarande lever, vill man gärna veta. Han har varit lite oprecis, må man säga, biskopen och doktorn Koskinen.

Lika oredligt blir det på Dagens Seglora. Där heter det att Inger fick betala ett högt pris för att följa sin kallelse - men kallelsen var en annan än alkoholmissbruk! Nu ska detta missbruk och fakta står klara för alla, dvs förklaras. "Kvinnoprästmotståndarna lämnade henne inte i fred." Vilka var de - och hur vet vi det? Varifrån kommer uppgiften att de sanerade lokaler där hon varit med - vigvatten! Detta är en uppgift som Helena Myrstener sätter tro till. Var fick kvinnoprästmotståndarna tag på vigvattnet - och hur gick det till att sanerna lokalerna? Tog de första åren färjan över till Öland? Sjöng de psalmer under sanerandet, bad de skarpa och i sak ogillande böner, läste de bibelord (vilka?)?

 "Än idag finns misstankarna att de nattliga telefonsamtalen var organiserade."  Jaha. Och stöd för misstankarna är vad då? I Lund tycks den Inger som är verklig och inte konstruktion ha haft korridortelefon, inte egen, för i studentkatalogen finns inget telefonnummer. Och påståendet att Inger uteslöts ur den kollegiala gemenskapen, pastorat och kontrakt på Öland, är helt enkelt inte sant.

Så var det teologin som skadade den verkliga Inger eller alkoholen och en alldeles ovis men välmenande missivering? Spelade det någon roll att pappa Einar missiverats till Jönköpings län (Byarum, Svenska kyrkans prästerskap 1970 ger inte besked) men skyndsamt sökt sig tillbaka till Öland efter att ha känt sig som en främling. (Han visste inte hur man skulle äta sju ostkakor på bonnakalas. Einar tog av en och var nöjd med det och fick därigenom sex arga bondmoror som fiender...) Eller är det ett gammalt patriarkalt mönster som går i dagen - prästfamiljsmönstret. Ingers morfar var kontraktsprost i Torsås. Ja, vem vet. Men fel blev det och när prestigeprojektet med stiftets första kvinnliga präst inte blir lyckosamt, utbreder sig stor oreda under himmelen. När Inger anklagade Sven Lindegård för att vilja flytta henne och biskopen kallade henne att träda fram vid en presskonferens, var vi många som skakade på huvudet men utan skadeglädje. När hon dömdes för förskringringen hörde jag ingen triumfera. Men några av oss visste att hennes felsteg av tingsrätten dömdes milt.

Stig Johnsson i Katarina tog till sist hand om Inger och där fungerade det. Dessförinnan var Inger hos en kyrkoherde som själv sägs ha varit alkoholist. När Stig slutade och en ny kyrkoherde tog vid, en kvinna, fungerade det inte. Rätta mig om jag har fel. Inger dog i misär, om systrarna talar sanning.

Vad som nu sker genom att man konstruerar sig den Inger man vill utnyttja är att man förnekar hennes faktiska liv. Det sker med de bästa avsikter. Egenavsikter, naturligtvis. När man är tilläckligt död, kan andra förfara med en så. "Vi glömmer henne inte" säger nu de som kanske aldrig hört talas om henne, aldrig mött henne, inte kan historien. Nä, de glömmer nog inte. De utnyttjar henne. "Hon förföljdes när hon utmanade den högkyrkliga ämbetssynen", heter det. Gjorde hon det? Eller är sanningen den att hennes livs tragedi visade att hon alls inte utmanade?

Det är inte lätt att vara konstruktiv när det faktiskt finns en konkret människa som inte är bortglömd och som en av mina vänner säger betydde mycket för henne som konfirmandlärare. Det tror jag. Obetingat. Och det var den verkliga Inger som betydde något i mötet med verkliga människor.

40 kommentarer:

  1. Klokt och rimligt.
    Detta hindrar inte konstruktörerna, som har sina scheman för att uppfatta världen att se det de ser. Något annat kan de knappast se. Vill väl inte heller.

    M Gunnesson

    SvaraRadera
  2. Koskinen kan sägas vara en sekulariserad antropocentrisk protestant som med sitt valspråk "inte av världen men i världen" konstruerar sig sin egen tillvaro. Detta blev inte minst tydligt i han alumnföreläsning i Uppsala för något år sedan. Jag tror till och med att han använder ordet skapa, vilket enligt hebreiskan bara kan ha Gud som subjekt. Då skall vi inte vara förvånade över Koskinens egenhändigt skruvade föreställningsvärld.

    SvaraRadera
  3. Tack, dr Sandahl, för en mycket trovärdig och tydlig beskrivning av "fallet" Inger Svensson.

    Detta kommer dock inte att hindra herr Koskinen och hans gelikar i SS att fortsätta med sina smutsiga lögner och låga mobbningskampanjer!!
    /Antony

    SvaraRadera
  4. Det intressanta är att man inte bara konstruerar sig en Inger, man konstruerar sig ett gäng kvinnoprästmotståndare också som man kan skylla allt på. Det är så oerhört praktiskt för den svensk-kyrkliga eliten att ha dessa att skylla alla sina misstag på...

    SvaraRadera
  5. Svenska kyrkan var vid den här tiden mycket impopulär i vissa kretsar och inte minst bland journalister, vilket Dag har beskrivit i boken "Värstingkristna i drevet". Inger hade säkert många falska vänner, som aktivt underblåste konflikter inom kyrkan. De kan mycket väl ha skrivit anonyma brev och ringt anonyma telefonsamtal och låtsas vara högkyrkliga präster. En del av det som framfördes från påstått kyrkligt håll avslöjar dålig kunskap om kyrkliga förhållanden, exempelvis detta med vigvattnet.

    Att döma av det som Ingers systrar sa, att hennes kropp var helt förstörd av alkoholmissbruket när hon avled, råder inget tvivel om att det var alkoholen som tog hennes liv. Av vad som framkom i filmen om den studentikosa alkoholkulturen i Lund och hennes eget festande under studietiden, så råder heller inget tvivel om att det var de alkoholvanor, som hon lade sig till med under studietiden, som gjorde henne till alkoholist.

    Frågan "Varför super Jeppe", som någon ställde, är inte relevant. Holbergs fars om Jeppe är över huvud taget inte relevant i en diskussion om alkoholismens orsaker, eftersom Hobergs avsikt var att driva med alkoholister, på samma sätt som man på den tid drev med handikappade, och alltså inte var avsett som något slags skönlitterär faktaframställning.

    Likväl har Holbegs fars om Jeppe används i den försåtliga spritpropagandan att man skulle kunna dränka sina sorger i alkohol. Ständigt dessa bortförklaringar av det faktum att alkoholen är orsaken till alkoholismen. Människor, som saknar nära släktingar som är alkoholister, som har det bra, som lyckas och är lyckliga (och det var säkert Inger som var på väg att förverkliga drömmen att bli präst) luras att bli alkoholister.

    Sedan är det iofs riktigt, som nya tant lila, har skrivit, att detta att alkoholen blev hennes fall, inte motbevisar påståendena att hon blev utfryst och mobbad av prästkollegor. Men de, som påstår detta, måste likväl presentera verkliga bevis för sin ståndpunkt.

    Och då måste man också lägga i vågskålen att hon pressades att vara en symbol för något. Denna uppmärksamhet kan inte ha gjort det lättare för henne att ta itu med sina alkoholproblem. Detta som det är en del av alkoholberoendet att hålla en oklanderlig fasad utåt.

    Nyligen avslöjades en hög Stockholms-politiker (med 90.000 kr i månadsinkomst) med att ha stulit en flaska wisky på Systembolaget. Om nu begäret var så starkt, så att han absolut måste ha den där flaskan, varför använde han inte sitt tjänste-kontokort, om han saknade pengar på sitt privata, och betalade tillbaka senare? Nej, det gällde ju att hålla fasaden utåt, och efter alla "kontokortsaffär" bland politiker.... Vad alkoholisterna inte tänker på, är att alla deras nödlösningar för att inte bli avslöjade förr eller senare leder till att de blir avslöjade.

    Alkoholistens sista nödlögn är att alkoholismen är en sjukdom, som dessutom inte är orsakat av dem själva, utan medfödd. Och det är ju en för den privata öl-, vin och spritbranschen, som förser Systembolaget med dess varor, mycket lönsam nödlögn. Om någon annan än Inger själv ska lastas för hennes alkoholism, ligger jag skulden på den "liberalism", som uppenbart ligger bakom alkoholliberalismen, men kanske också ligger bakom den nutida liberalteologin och dess kamp mot gamla normer och moraluppfattningar.

    SvaraRadera
  6. Det jag frågar mig är: var mobbas kvinnliga präster idag för att de är kvinnor?Mobbas av "kvinnoprästmotståndare". Ge mig ett exempel! Och en film om det, någon!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det sker i det FÖRDOLDA. Vi kvinnor skräms till TYSTNAD. Den ständiga, tarvliga förföljelsen gör oss sömnlösa av MARDRÖMMAR.

      Anna B.

      Radera
    2. Om det finns, så kan det påvisas. Mobbing består av konkreta gärningar som utförs systematiskt. Sådant går att belägga. Och skall självklart omgående stoppas och hanteras. fm

      Radera
    3. Å nej, det finns mycken SUBTIL mobbning som inte är KONKRETA handlingar. Osynliggöranden, objektifiering, och förlöjliganden. Utfrysning och isolering. Det är mycket svårt att bevisa. Det hänger naturligtvis också i hop med social jargong, attityd, mentalitet, och därmed också extremt svårt att ringa in. En upplevelse, som kan vara mer eller mindre sann förstås, och präglad av mycket komplexa strukturer. / Magnus Olsson

      Radera
    4. Var finns de kvinnoprästmotståndare som mobbar kvinnliga präster? Jag menar nu för tiden och inte för 20-30 år sedan. Ärligt talat. Jag tror det är ganska sällsynt, men jag är medveten om att jag kan ha fel.

      Radera
  7. Hur var det nu med att "prata" OM personer? Händelser? Idéer? Vill minnas att någon sagt något därom. Mig veterligen brukar ex Olof Hartmans namn figurera i blogginlägg på denna blogg, då och då. Synd att han är död, annars kunde man frågat honom om vad han tycker om det, men den frågan är enfaldig, han sysslar nog inte med sådana frågor, utan ler åt dem, om vi får tro de döda vara "döda". / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  8. Lys frid över denna olyckliga kvinnas liv!
    Det finns såklart oerhört mycket mer under ytan i en djupt deprimerad människa. Mycket mer än bara identiteten som "kvinnlig präst" i strid med elaka meningsmotståndare.
    RIP

    LG

    SvaraRadera
  9. @LFL. Får jag presentera en (av väldigt många liten länk kanske?
    http://www.doktorn.com/artikel/missbruk-%E2%80%93-hj%C3%A4rnans-bel%C3%B6ningssystem-styr-oss

    Så kanske du förhoppningsvis slutar med dina allra värsta angrepp sedan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var tid har sina falska auktoriteter. Eftersom sign Anna tydligen vill ha en konversation med mig i syfte att jag ska ändra åsikt om ett eller annat, undanber jag mig varje försök av Anna att inleda samtal med mig. Jag vet vad jag skriver om nämligen.

      Det görs ideliga försök att göra psykiskt sjuka till offer för diskriminering, förtryck och förföljelse av psykiskt sjuka genom att skylla mord mm, som begås av missbrukare och vanliga kriminella på en "psykisk sjukdom". Detta under förevändning att minska fördomar mot missbrukare. Men det leder i stället till allt värre fördomar mot psykiskt sjuka. Människor som ägnar sig åt denna smutskastning vill jag inte ha att göra med. Det räcker att sign Anna skrev i förra debatten att psykiskt sjuka har ett ansvar för att ta sina mediciner, för annars begår de mord. Dessa mediciner är ett nervgift, som efter långvarig användning förstör hjärnceller, eftersom hjärnan är en anhopning av nervceller. Det är rena tortyren att utsättas för detta. Gravida kvinnor har fått medicinen snabbutsatt för att medicinen inte ska gå över i fostret.

      Eftersom psykiatriska mediciner, precis som alla andra beroendeframkallande preparat, inte kan snabbutsättas utan svåra plågor, utsätts dessa kvinnor för ett obeskrivligt lidande. Efter födseln tas barnet ifrån dem. Jag har sett det själv - under en rättegång om psykiatrisk tvångsvård av en gravid kvinna. Dessutom känner jag en kvinna som tidigare har varit utsatt för detta. Jag har läst den kvinnans journal. Jag har träffat både manliga och kvinnliga psykpatienter som har fått sina liv förstörda genom tvångsmedicinering, däribland svåra smärtreaktioner utan yttre stimuli. Jag upprepar igen. Jag vill inget ha att gör med sign Anna, som jag uppmanar att upphöra med sin fördomsspridning via Dagbloggen.

      Det är inte modigt att ifrågasätta redan fallna auktoriter såsom högkyrkliga präster. Det är modigt att våga ifrågasätta auktoriteter medan de fortfarande är auktoriteter. Det är något som nya tant lila lyckas med, båda sakerna. Det gör ntl intressant, medan sign. Anna är totalt ointressant, bidrar inte med någonting som jag inte har hört förut. Jag har ägnat flera år av mitt liv åt att försöka hjälpa psykiskt sjuka, men det har varit en mur av fördomar, där inte sällan karriärsugna läkare har stått för fördomsspridningen. Ta bara fallet Tomas Quick som exempel.

      Radera
    2. Anna, jag kan inte se att LFL med ett enda ord vänder sig till dig i sitt inlägg ovan. Släpp honom nu! Du tror väl inte att du kan övertyga en äldre i ämnet väl insatt man? Du gör bara bort dig genom dina enträgna försök att få uppmärksamhet på den här bloggen! Tror du att han är angriper dig som person? Jag tror nog, och jag känner honom mycket väl, att det är ämnet han är intresserad av!

      Radera
    3. Tackar, tackar, LFL, du fortsätter tydligen med den pågående charmoffensiven mot mig! Men du ska kanske förklara för sign. Anna att jag inte bara är en bloggkontakt, för hon tror ju tydligen att vi "äntligen har funnit varandra", vilket många här lär veta inte är fallet! Den kampen har ju pågått länge...

      Radera
    4. @nya tant lila: Han är säkert äldre men synnerligen oinsatt när det gäller beroendeforskning!
      Googla på hjärnforskning och beroende så kommer du att få fram tre miljoner resultat som sätter både dig och LFL på pottan rejält! Om ni nu inte redan läst de länkar från modern beroendeforskning jag publicerat, där denna var en av dem:

      http://www.doktorn.com/artikel/missbruk-%E2%80%93-hj%C3%A4rnans-bel%C3%B6ningssystem-styr-oss

      Där kan man bland annat läsa:

      "Forskning pågår för att förstå vad som gör att belöningssystemet "kidnappas". Man vet redan att det finns starka ärftliga riskfaktorer. Vissa individer löper, på grund av de genvarianter de bär på, betydligt större risk än andra att utveckla beroendesjukdom. På sikt är den nu snabbt ökande genetiska kunskapen goda nyheter, eftersom en djupare förståelse för de molekylära mekanismerna bakom beroendesjukdom är viktig för våra möjligheter att finna nya behandlingsstrategier. Sådan kunskap torde även minska fördomarna hos de icke-beroende och skuldkänslorna hos de drabbade."

      Och jag vill fråga dig vad som får dig att förutsätta att jag inte är lika intresserad och kunnig av detta som LFL? Vet du hur min livshistoria ser ut, vad jag varit med om och vad jag har studerat? Uppenbarligen har jag i alla fall läst betydligt mer (och nyare) litteratur än LFL i ämnet!

      Och vet du, jag gör inte bara försök - jag FÅR också mycket uppmärksamhet på den här bloggen! "Kan det ha varit för något jag skrev?" Och på vilket sätt är det jobbigt för dig?

      Jag förstår uppenbart inte vad du håller på med nu tant lila. Du lägger dig i andras angelägenheter på ett sätt som jag inte trodde dig om.

      Radera
    5. Men lilla gumman
      tagga ned nu lite grann. Visst får du UPPMÄRKSAMHET alltid, men är det en uppmärksamhet som är till din fördel? Handen på hjärtat, det kan du väl ändå inte känna efter all pajkastning på dej.

      Tror sign. den uppmärksamme

      Radera
    6. Anna, den här bloggen handlar faktiskt inte om dig utan om Inger Svensson och hennes problem. Min blogg handlar inte heller om dig, varför jag inte kommer att publicera konstiga kommentarer från dig. Jag vet inte vad du har på fötter vad gäller psykiatrisk kunskap, men eftersom jag känner LFL så väl (och inte bara från bloggvärlden, om du inte har fattat detta än) så känner jag väl till hans kompetens och vad han har arbetat med. Varken LFL eller jag har för övrigt tappat förmågan att läsa och tillgodogöra oss det som är nytt. Jag har inte någon som helst anledning att betvivla det han skriver i de här frågorna Lägger jag mig i andras angelägenheter? Är det inte snarare tvärtom du som helt tydligt hysteriskt söker uppmärksamhet från en närstående till mig? Visst du får mycket uppmärksamhet här därför att du skriver mycket. En del saker tycker jag har varit kloka. Men det mesta som du får är väl ganska negativ respons om vi ska vara ärliga. Märker du inte det? Tror du inte att det finns bättre sätt att få uppmärksamhet på? Försök nu att coola ner och inse att världen inte kretsar kring dig!

      Radera
    7. @Tant lila: Handlade inte det här inlägget om Ingrid Svensson som du skriver? Varför redogör du då för vad din egen blogg handlar om, din och LFL:s relation och hur du uppfattar min person?

      Att du och LFL haft ett förhållande förklarar saken. Men jag kan försäkra dig att jag inte söker uppmärksamhet från honom, däremot fick jag den ändå och detta på ett väldigt obehagligt sätt med beskyllningar om nazitänk och där är anständighetens gräns för länge sedan överskriden tycker jag.

      Att du och LFL inte har "tappat förmågan att tillgodogöra sig nytt" har varken du eller han visat dock. Det hela startade ju just med LFL:s långa drapa mot mig där han skrev att " Sign Anna tycks tro" att det förekommer forskning som visar på genetiska förklaringar till missbruk.
      Sedan visade jag att det just förekommer hur mycket sådan forskning som helst, vilket som alla läser här också kunnat se. Om man nu "hysteriskt ska söka min uppmärksamhet" och skriva lååånga inlägg som bara handlar om att göra ner min person, bör man inte vara åtminstone lite uppdaterad i vad det är man skriver om då?

      Radera
    8. @Anonym 21.49. Där kom "lilla gumman" också! Nu är snart min samling komplett.

      Men nej, jag uppfattar det inte riktigt som pajkastning mot mig här, förutom när jag skrev något positivt om muslimer, då kröp trollen fram ur sina hålor en masse. LFL och nya tant lila jobbar visserligen häcken av sig just under de senaste inläggen i en samlad aktion mot mig, men förutom de är det bara du och någon till som "kastat paj" hittills.

      Radera
    9. Anna, du söker uppmärksamhet hela tiden! LFL och jag har inte "haft ett förhållande". Vi är förlovade sedan flera år även om det (jag) knakar i fogarna emellanåt. Du tolkar allt personligt och verkar inte kunna skilja på sak och person. Diskussionen handlar naturligtvis om olika uppfattningar vad gäller orsaken till missbruk.

      Radera
    10. Nej, tant lila, det är det ungefär det enda som det inte handlat om här. Det handlar om att din fästman sätter sig ner och skriver ett tre meter långt inlägg "om mig" med vanvettiga personangrepp om nazism och att du hejar på och kommer med ännu fler personangrepp som rör allt mellan himmel och jord, om just inte sakfrågan.

      Sakfrågan kom av sig för er båda när det visade sig att LFL haft fullkomligt fel när han, i sin iver att klämma åt mig, visade sig vara väldigt dåligt uppdaterad om beroendeforskning.

      Radera
    11. Anna, varför skulle LFL ha en iver att "klämma åt dig"? Varför tror du att hans kopplingar mellan idéer om arv som kan kopplas till nazismen handlar enbart om dig? Varför tror du att allting som skrivs handlar om dig? Detta borde du nog försöka komma tillrätta med någon annanstans än i bloggvärlden!

      Radera
  10. Om nu Herren Jesus uppfattas som en tankekonstruktion så är det väl ingen konst att uppfatta Inger Svensson som det?

    SvaraRadera
  11. För att återgå till detta blogginlägg angående att konstruera har jag funnit A J: självpresentation på Zygon från 2001.Hennes slutord förtjänar att återges.Hon skriver: Rather than quick harmonizing and magnificent syntheses I wish a dialogue that is respectful of similarities and differences and whenever necessary enables the partners to live with tensions, preliminary answers and unresolved questions. As long as union with God and the final fulfillment are ahead of us, we will meet lots of such questions, and I look forward to sharing the happines and the struggle on the way with you".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med andra ord en perfekt ny ÄB ur minoritetsperspektiv?

      M Gunnesson

      Radera
    2. O, så VACKERT! Jag blir varm i hela kroppen. Tänk om man kunde lägga orden så där själv. Vilken ödmjukhet.

      Radera
    3. Det VACKRA syftade på AJ:s ord, men MG:s var inte så illa valda de heller...

      Radera
  12. Det är väl alldeles självklart att jag reagerar mot fördomsspridning mot den grupp människor i vårt samhälle som både historiskt och i nutiden har varit mest utsatt för diskriminering, förtryck och förföljese, så långt att de t.o.m. har stympats kirurgiskt (tvångssteriliseringar och lobotomeringar) och kemiskt (dömda till psykiatrisk tvångsvård med tvångsmedicinering utan slut i stället för en sakkunnig utsättning av medicinen efter avslutad behandling). Stora ekonomiska intressen står på spel. Livslång medicinering ger de största vinsterna till läkemedelstillverkarna och apotekskedjorna.

    Varför missbrukare stjäl andras diagnoser, och påstår att deras egna brott beror på en sjukdom är uppenbart. Innan omvandlingen av livstidsstraffen till tidsbestämda straff började, så fanns chansen att bli fri om man fick en diagnos - och det speciellt om man inte var sjuk. För den icke-kriminella missbrukaren handlar det om att få del av de förmåner som sjuka har, eller förmodas ha. När så alkohol- och drogmissbrukarna fått dessa förmåner vill även spelmissbrukare, sexmissbrukare, matmissbrukare, religionsmissbrukare (t.ex avhoppare från s.k. religiösa sekter) m.fl. också få del av samma förmåner.

    Härmed har jag inte alls påstått att det inte kan vara riktigt synd om en missbrukare, och ej heller att missbruket alltid är missbrukarens eget fel. Jag har gång på gång pekat på hur bortförklaringarna och förnekandet av vem som helst, som lägger sig till med avancerade alkohol- eller drogvanor kan bli missbrukare, förleder många att bli missbrukare.

    Så var det säkert för Inger, kommen från en gammaldags kyrklig miljö på landet med sträng moral och fasta normer inte minst vad gällde spriten till den "liberala" studentmiljön i Lund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @LFL: Var det det du skriver?

      Vad spelar det för roll att du tycker att "det kan vara riktigt synd om en missbrukare" och vilka saker du "har pekat på" när det finns massiv forskning som visar att hela ditt resonemang har varit felaktigt från början och visar att du inte är uppdaterad alls när det gäller den samlade forskningen inom detta område?

      En missbrukare är inte alls betjänt av att du "tycker riktigt synd" om honom/henne men kan nog uppleva en viss lättnad om hon förutom att kämpa med helvetet som missbruket innebär slipper beskäftiga besserwissriga påståenden från människor som inte har en aning om vad de talar om men som ändå, eller snarast just därför, är väldigt snara med fördömanden och pekpinnar.

      Men var inte så säker, LFL, att det endast är missbrukare "som det är riktigt synd om!"

      Radera
    2. Anna har rätt: det är "riktigt synd om henne" också.

      Anna B.

      Radera
    3. Att bjäbba är också ett missbruk. Så visst är det synd om henne.

      Sa Bull

      Radera
    4. @Anna B: Ja, visst är det härligt med Internet där det finns plats även för sådana som dig som inte vågar stå för vad de skriver utan kan sitta tryggt bakom sin datorskärm och skriva anonyma kommentarer på andras bloggar!

      Radera
    5. Bästa Anna: Det kanske är svårt för dig att hantera ett "sug" efter att polemisera och attackera på denna blog.

      Men, snälla lilla du, gör dig själv och andra en stor tjänst och återgå till ditt tidigare löfte, att aldrig mer skriva här. Både du och många andra skulle må så mycket bättre!
      /Antony

      Radera
    6. @Nej Antony, jag slutar inte skriva för att du, vem du nu är i all din anonymitet, ska "må bättre" - sorry. Det är inte mitt ansvar att få dig att må bättre, det bör du gå till en läkarutbildad för.

      Att du hatar kvinnor som inte delar dina åsikter i kvinnoprästfrågan har framgått av dina kommentarer och jag har aldrig sett dig skriva ett diskuterande inlägg om något här, utan det är alltid bara uppkastningar utan sakinnehåll.

      Så som så ofta, när man får vara anonym på nätet, som sagt.

      Radera
    7. Du borde fundera på hur du använder ordet hat, Anna?
      Möjligen beror det på en brist i din språkhantering, men jag befarar att det är allvarligare än så?

      Som sagt, för allas och framför allt för ditt eget bästa så bör du återgå till att hålla det du en gång lovade!

      Radera
  13. LFL, tack för dessa sakliga, modiga inlägg. Finns det en chans att få ställa några frågor privat angående medicinering inom psykiatrin och denna övertro på kemisk hjälp? Jag har träffat två psykiater, som vägrade skriva ut starka, beroendeframkallande mediciner och en tvångsmedicinerad, som bekräftade helvetet med abstinensbesvär senare. I slutet av 80-talet var jag en av dem, som blev hjärntvättad med att alkoholism är en sjukdom.
    gunnel.v.bergstrand@telia.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  14. Låt mig bara få tillägga detta när det gäller psykisk sjukdom (sen ska jag sluta).
    När man resonerar som du och LFL gör så missar man att människor ofta inte är psykiskt sjuk ELLER missbrukare, utan att de i många fall är både och. Den som är psykiskt sjuk och inte får tillräcklig hjälp börjar ofta "självmedicinera" med alkohol. Om man då har det fördömande synsättet som LFL har, att alkohol enbart har med dålig moral att göra, så hamnar vi i den situationen där många psykiskt sjuka redan har hamnat: De får ingen hjälp för sin psykiska sjukdom eftersom de missbrukar. Se till att sluta knarka först så kanske du får hjälp sen, säger man och den psykiskt sjuke missbrukaren hamnar som hemlös på gatan, ännu sämre rustad att ta komma tillrätta med sina problem. Detta är många hemlösas situation i Stockholm i dag.

    Den föråldrade och fördömande synen på missbruk som getts uttryck för ovan, att den som missbrukar är en dålig människa som försöker "stjäla diagnoser" och "få förmåner" gör även, eller framförallt, att psykiskt sjuka också lämnas åt sitt öde utan hjälp - de missbrukar ju! Vilket naturligtvis leder till enormt lidande för dessa personer, förutom att en psykiskt sjuk människa som inte får hjälp och som självmedicinerar sig med droger/alkohol också kan bli farlig för andra. Det finns alltså all anledning att ta till sig den kunskap och forskning som finns på det här området, i stället för att sitta och peka ut fördömande pekpinnar baserat på hur man TROR att det är, så blir i slutändan även de psykiskt sjuka bättre bemötta och får bättre hjälp.

    SvaraRadera