Jag var i kyrkan i går. Kyrkan byggdes 1966 och är en stadsdelskyrka och det är rätt självklart att en stadsdel åldras med behag men den har också förtätats och förnyats. Högmässan var helt anständig med god förkunnelse och så. Men 22 personer allt som allt är inte så mycket. Jag tröstar egentligen inte de små församlingarnas folk, men så få kanske inte gudstjänstfirarna ska tänkas vara, inte jämförelsevis. Stiftsfullmäktigeseminarium var det på eftermiddagen. Det är lite rörande med snälla människor som uppvisar förnöjsamhet. Men förnöjsamhet är en farlig drog när den ersätter realism. Förmiddagens insikt att 22 personer också kunde vara färre i stadsdelskyrkan, håller man från sig. Saknas alternativ eller visioner, måste det vara så. Och vad kan stiftsfullmäktige göra när det handlar om gudstjänstkris? Biskopen hade låtit slakta den gödda kalven, dock, och det var inte illa. Men tankarna släpper inte. Några av ledamöterna vet och talar allvar efter några inledande förnöjsamhetsmarkörer.
Andra vet inte och bryr sig inte. De sitter på ett partipolitiskt mandat. Ytterligare några, läs politiskt oskyldiga, förmår inte genomskåda det kyrkopolitiska spelet och blir motsvarande nyttiga. För systemet. Hon som ledde övningarna i går eftermiddag framstod som kompetent. Jag föll för henne. Hon drev innehållsfrågor. I dag blir det organisation. Men hälften består av nyvalda, så genomgångarna behövs. Så är det nog. Kristdemokraternas Bertil Olsson sitter i Stiftsstyrelsen men inte i fullmäktige var inte på plats, alltså. Han kan organisationsfrågorna men har alltså inte längre fullmäktige som samtalsforumet. Det är en avsevärd brist. Men kristdemokraterna ville i sitt partinit ha det så. När det är supervalår kan man ha det i åtanke. Jag har det i alla fall.
Tröst för ett tigerhjärta: flott allusion till göteborgaren Bengt Lidner, vars motto var Laetitia in lacrymis, i tårar vällust, glädje.
SvaraRaderaGA Flanell
Kyndelsmässodagen är ju kyrkomusikens och därmed även kyrkosångens dag. Men dessutom är den - eller borde vara - KYRKOGÅNGENS dag. Vi har ju ett Kyrkosångarförbund, men frågan är om vi inte borde bilda ett Kyrkogångarförbund, med söndaglig gudstjänst (jodå, gärna mässa) på programmet.
SvaraRaderaMen det är klart, det vill ju till att man har någonstans att gå tillsammans (jo, gärna just på promenadavstånd, d.v.s. inom någon mil ;o).
Psalm för Kyrkogångarförbundet: http://www.sionstoner.blogspot.se/search/label/Tio%20kyrkog%C3%A5ngare
Underbar idé käre Andreas! Fast långt till kyrkan har vi, jag gillar då radion förstås. I söndags fin gudstjänst från Lule stifts sydligaste delar. Men ca var sjätte vecka har vi gudstjänst i Espinära kyrkan och lite mer sällan i Lappträsk. Jag är ju ingen snobb och är bara glad att folk står ut med mig så jag skulle aldrig åka runt för att hitta finaste gudstjänsten för mig. Snacka bensinkonto det skulle bli här i trakterna;)
RaderaJag glädjer mig åt att Dag fick fira högmässa med ordentlig förkunnelse.
SvaraRaderaEn ynnest att glädjas åt för alla och envar.
22 personer är ju som sagt inte mycket.
SvaraRaderaMen hur många hade Jesus?
12 om jag inte minns fel.
LG