tisdag 26 augusti 2014

Den skamliga

Ibland kommer de över mig, Svenska kyrkans skamligheter.
Det handlar om beljugandet av medkristna eller transformerandet av medkristna till motkristna.
Det handlar om påhittskyrkan, den där man med med verkliga eller påhittade utmärkelser dekorerar varandra.
Det handlar om de lysande karriärer som oduglingar gör.
Det handlar förstås om hur dugliga präster hanteras som skit - med åtföljande följder.
Det kan förstås handla om lön och pension men, tror jag, för de flesta av dem det gäller handlar det om att de drabbas av inlåsningseffekten. Det de kan och skulle kunna bidra med, får de aldrig pröva att förverkliga. Och har de försökt få pröva och inte fått göra det, så varför bry sig? Det håller deras tid ut...

Det går Svenska kyrkan illa därför att en uppsättning inte bara begåvade utan också kompetenta präster fått se sina begåvningar låsas in i säkert förvar.
Kanske är det synd om dem.
Alldeles säkert är det synd om Svenska kyrkan - och om svenska folket.
Det borde gå att uppfatta nu.

Varför låter jag nu så hätsk? Jag skyller på prosten Nils Parkman, för jag har läst hans minnesteckningar från Härnösands stift. Där ser jag hur han ger de utsatta en Ehrenrettung. De är visserligen allihop döda - det är därför de minnestecknas! - men prosten Nils menar det tydligen vara en moralisk plikt att ett sanningens ord ska sägas som återställer proportionerna.
Det gläder mig, förstås.
Det är hederligt gjort och jag har på en nivå haft nöje av min läsning men det är moraliteten i det skrivna, som just nu gripit mig. Vad är det för ett kyrkosystem som låter hederliga präster hanteras som skit? Och kom nu inte dragande med Jesus-ord om lärjungaskapets kostnader som ursäkter för det system ni med ert tigande verksamt hållit uppe!

Svenska kyrkan är i dessa avseenden ingenting annat än det agerande eller tigande och tyst samtyckande som åstadkommer detta. Det är förvisso politiker som driver sin agenda. Om de inte hade en agenda att driva skulle de, det fattar ett barn på sju år, inte vara i den kyrkliga beslutsapparaten. Men det politiska agerandet är möjligt bara därför att folk tiger. En rejäl kyrkokristen vet att med Sven Stolpe och upprörd allmoge ta en grep och bära ut misshagligt folk på ett skithustunnelock, som Stolpe sa till Ingmar Simonsson i en minnesvärd tv-duell. Men sådant sker i tv. Inte i kyrkolivet. Jo, bildligt - men då är det faktiskt fel folk som bärs ut. Och det är detta alla ser som försöker förstå vad som hänt i Svenska kyrkan - faktiskt! - hela mitt liv. Så förfärande är det.

Jag ser på en bild av Per Frostin, 21 år gammal. Den är publicerad i en veckotidning - Hemmets Journal, kanske - år 1964 och den nyprästvigde 21-åringen, iförd rundkrage, "kan inte tänka sig sin syster i predikostolen..." Nej, så var det. Så var det med Martin Lind också. De blev fina. Per professor, Martin biskop. Och åsikt bytte de enkelt. Det säger jag ingenting om. Men jag har en hel del att säga om
1. att de inte gett de goda skäl för omtänkningen som innebär att de förklarat hur de tänkt fel tidigare och hjälpt dem som fortfarande har frågor att få dem besvarade och
2. aldrig försvarat dem som tänker annorlunda, aldrig talat väl om dem, aldrig slagit vakt om att givna löften ska hållas, aldrig varit noga med att också den sortens prästkandidater ska prästvigas. Martin Lind har tvärtom varit aktiv i hetsjakten på sådant folk. Vad ger ni mig för det? Jag vill faktiskt veta!

Jag håller före att löftesbrottet - sveket - mot de givna löftena gör Svenska kyrkan till den skamliga. Ett kyrkosystem kan inte skämmas, men jag skäms över Svenska kyrkan som hamnat i denna moraliska förnedring.

Fast vad är Svenska kyrkan?
Det är det fåtal som håller systemet igång. De är faktiskt få. Väldigt få. Det är i deras intresse utrensning och renhållning genomförts. Och det är skamligt. Bara skamligt.

Är det därför att det skamliga accepteras som det går Svenska kyrkan så illa som det gör nu?
Jaså, går det inte illa?
Jo, den verkligt viktiga statistiken ger besked. Utförslöpan är verklig och den började för länge sedan när folk inte längre samlades till gudstjänst. Det är när det sker, som den verkliga skadan inträffar. Det där med pengarna är bara en konsekvens. Och lika bra är det att pengarna sinar och resurserna dräneras om inte Svenska kyrkan gör det hon egentligen skulle: Förkunnar Jesus som Kristus och vågar tro det som är uppenbarad (avslöjad) kristen tro. För det är ju anspråket. Tron är inte en konstruktion utan Guds eget verk både när det gäller vad jag tror och att jag tror.

Det var präster som tänkte så, som blev illa hanterade i Härnösands stift och annorstädes. Och det var minnesteckningarna från Härnösand som satte mig på ett tankespår.
Förresten ska det vara biskopsval i Härnösand.
Vem bryr sig egentligen?

18 kommentarer:

  1. Den postkristna organisationen Svky har lämnat den apostoliska kristenheten och anammat en osalig blandning av sekularism och nygnosticism, men vad gör väl det då organisationen är "demokratisk"?!
    /Antony

    SvaraRadera
  2. Bloggaren styr på person och drar fram namn. Det förvånar inte. Det som förvånar är att inte med ett ord ens antyds existensen av dem vara ställningstaganden under ex 40-50-60- tal skiftade men dessa blev inget stort och grannt! Genom åren har jag mött en del ur denna skara, läst deras texter i publikationer från årtiondena som nämnts, stundom frågat dem varför de gick. De alla har vittnat om något annat än vad denna blogg lyfter fram. I vår tid försvinner de sakta, en efter en, ja det började redan runt nittotalets mitt, och snart är de alla borta. Deras röster kommer inte ges plats i debatt och diskussion, de upphörde tala. Kanske blev de bedjare. Nåväl, inga namn skall lyftas fram, det är inte person som är viktig utan vad som skedde i det som skedde. För att söka förstå får man nog ställa andra frågor, de som lyser med sin frånvaro i bloggarens text. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åtminstone jag har, för att förstå vad du försöker säga, ett behov av att du formulerar dig tydligare. Kan du inte t ex formulera de frågor som du menar saknar i Dags text? De personer som nämns i bloggen har väl själv inte gjort någon hemlighet av att de "bytt åsikt", så jag förstår inte ...
      Snälla, förtydliga dig!

      Jag i Halland

      Radera
    2. Om minnet inte sviker mig ställs frågan varför runt 380 ggr i Skrifterna. De mynnar alla ut i en enda formulering, till vilket inget svar ges i ord, likväl är däri just Ord, som lyser likt glöd på strand om afton. Kanske solnedgångens uppflammande sken i påskaftonstid har mer att säga än soluppgångens mer svagt stigande förändring? Det blev natt, och änglarnas sång hördes, är den inte mer än sjunga ord? Tillsist är det väl kanske bara tidegärd som kan äga rum, redan på ängen. Kan någon annan gudstjänst firas än att bedjande sjunga och läsa Ordet? Jag vet inte, men jag tror Guds Ords tystnad möter Guds Ords människoblivande, och så även när mörkret faller. Sades det inte att förhänget gick i två delar? Dånade inte himlavalvet? Blev det inte tyst ett ögonblick i himlen? / Magnus Olsson

      Radera
  3. Tack Dag, för klara ord om "den skändliga". Jag förstår din vrede och känner med dig ... men sorgen bakom är inte att ta miste på. Vilken historisk skatt står inte i begrepp att skingras för tidens vindar!

    SvaraRadera
  4. Sanningen är nog att så sker i de flesta kyrkogemenskaper, vare sig det gäller Rom eller ortodoxt eller frikyrkligt. De är de som säger vad som önskas som bärs upp. Profeter finns det på flera ställen. Några får verka hela livet. Andra går under. Få ursäktas.
    Den stora skillnaden är att det hitintills har varit möjligt att i Svenska kyrkan se och kommentera realiteter som dessa offentligt, bl.a. tack vare det du skriver. Du och Karlgren har visat att det faktiskt ännu idag går att tala och verka utan att kritikerna kan skjuta ner på öppen gata. Vi borde vara fler som övade och skrev, mer. Men det är många nedskjutna runt omkring. Sådant som inte nämns i herdaminnen. Där syns inte längre så många hjältar. 68-våren är över? Desto viktigare att fler skriver och antecknar! Inte bara retoriskt tjusigt utan framförallt sant.

    SvaraRadera
  5. Magnus Olsson,
    Som vanligt uttrycker Du dig dunkelt ,(medvetet?). Här kritiserar Du Dag för att exemplifiera med namns nämnande- offentliga personer som gjort karriär. Jag och andra får ständigt höra, ge exempel, kom med bevis,osv,osv -vägrar vi anses vi vara ovederhäftiga.
    Detta även när man adresserar personer man mycket väl vet själv vet att det förhåller sig som man påstår men envisas med att låtsas ovetande.

    Är detta månne ockå din metod? Vill Du t ex hävda att några av de som ändrade ståndpunkt till det nu varande PK utsatts för förnedrande behandling, stoppats i karriären eller liknande? (Jag skulle gärna vilja höra exempel på detta och tro mig - namn är ointressant för mig -det intressanta är sanningen.)
    En annan sak är att jag betvivlar inte att många inte lyckats "göra" karriär, till detta kan finnas många skäl. Ett kan vara att det inte "funnits" plats för alla med tanke på att man av klara politiska skäl valt att favorisera vissa.
    Det finns dock även många andra tänkbara skäl.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Huruvida "mitt" språk väcker fantasier eller ej undandrar sig mitt intresse, det är mig egalt, tillika regalt om tanken snuddar vid tuppen som gal innan det sker, som gav anledning till att sedan inge stor brådska för att nå stranden då glöden syns i mörkret från båten. När rundkragarnas uttåg skett kanske bara glöd på stranden återstår att lyssna till. Är det inte där de sant regala pastoraten lyses till ansökan ut? Nåväl, av en avtäckt klippa kan kanske besked ges. / Magnus Olsson

      Radera
  6. Berätta mer om TV-duellen med Sven Stolpe och Ingmar Simonsson!!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  7. Storartat! Ren underhållning.

    Att få se Svenska Kyrkan falla som ett korthus, alltså. Maktkamperna i toppen. Räddas-vad-som-nu-räddas-kan-aktionerna. Den relevanssökande desperationen hos de anställda. Häxbränningarna, förlåt svartrocksbränningarna.

    Ett svenskt House of Cards.

    Bill och Bull och jag sitter bänkade inför föreställningen. Maja är känslig och vill inte titta. Bara den löjlige Svanslösingen sörjer.

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  8. Mår du bra dag? Det finns ju citalopram eller annat. Kanske lite whiskey?

    SvaraRadera
  9. Magnus Olsson,
    Mera virr. Varför inte tala klarspråk? Det gör åtminstone BOD även om han i övrigt har svårt att förstå. Ditt virr är tydligen inte ens ämnat att förstås?
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med fullt förtroende överlämnar jag alla bedömningar till Er herr HH, efter ert godtycke efter att jag hörsammat Er begäran om svar. / Magnus Olsson

      Radera
  10. Magnus olson,
    mao skall jag foröka få fram vad Du vill ha sagt i all din dunkelhet? Varför? Så att Du efteråt skall kunna beklaga Dig över att vara missförstådd?
    Hoppas att Du som präst är mindre dunkel i dina predikningar.
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utan att känna Magnus Ohlsson, förmodar jag att hans någon gång mindre framgångsrika kamp med det skrivna ordet inte motsvaras av något motsvarande svårighet beträffande muntlig framställning.

      Skriftspråk är ett språk. Talspråk ett annat. Svårigheter i skriftspråket motsvaras oftast inte av motsvarande svårigheter i det talade språket, exv i predikan. Med lite god vilja kan avsikt och mening vaskas fram även i det någon gång mera tillkrånglade. Det kan säkert även HH?

      M O har beläsenhet och en kritisk distans som är berikande, anser åtminstone

      Magistern

      Radera
    2. HH, som jag, detta bedrövliga ord inte skulle ens överväga att uttyda som " Hans Högvördighet", emedan det är mig främmande att psykologisera, får härmed svaras med att tillvitandet av mig såsom havande ett motiv att frambringa möjligheten att anse mig missförstådd, ingalunda är korrekt. Det är endast ett påstående, om än framfört i spekulativ formulering som ligger helt i HHs tankegång. Vad gäller frågan om ett helt annat rum än kommentatorsfältet på denna blogg, så har jag ingen anledning att gå in i dylik diskussion. / Magnus Olsson .

      Radera
  11. Magnus Olsson,

    Nej Du behöver verkligen inte ens fundera över om HH skall uttydas som hans högvördighet. Helt frånsett att till trots för alla mina fel så brukar ingen beskylla mig för att vara eller "leka" högvördig. De bägge H:na står för begynnelsebokstäverna i mitt för och efternamn.

    I övrigt ,låt mig få säga att även om jag långt ifrån alltid är enig med Dig så läser jag oftast med behållning dina inlägg och ser sällan någon anledning att gå i polemik mot dem. Det senaste inlägget där Du talade om "icke ställda frågor" och efterkommande kommentarer var dock sådana att det första hade jag verkligen önskat svar på medan de efterföljande kommentarerna mest liknade undanflykter och fördunklingar.

    Du är vad jag förstår en kunnig person med genomtänkta åsikter fördunkla då inte onödigtvis dessa.

    //HH

    SvaraRadera
  12. Kyrkoherdetillsättning i Svenska kyrkan.

    Församlingen publicerar sin sökprofil. Samtliga angivna önskade egenskaper förtecknas nedan till vänster - till höger den sökandes egenskaper, som är dokumenterade sådana i de fall där det är möjligt.

    Erfarenhet av arbetsledning - Ja, arbetsledande komminister 20 år, kyrkoherde 5 år.

    Erfarenhet av administration - Ja, som kyrkoherde.

    Erfarenhet av ekonomi - Ja, exempelvis gjort församlingens budget i 13 år.

    Tydlig som person och ledare - Ja, finns minst 30 personer som kan intyga.

    Förmåga att delegera - Ja, finns minst 10 personer som kan intyga.

    Våga ta beslut - Ja, även svåra sådana kan dokumenteras.

    Värnar om god kommunikation & information internt och externt - Ja, producerat församlingsblad och hemsidor, samlat öppna församlingsmöten, värnat om kontakt med pressen, alltid haft regelbundna personalmöten.

    Förmåga att skapa gott arbetsklimat - Ja, allmänt uppskattad av medarbetarna

    Kan hantera konflikter - Ja, ingår i chefsutbildning. Plus gått en särskild kurs.

    Trygg i sin tro - Ja, torde framgå av predikningar med mera.

    Öppen för förnyelse - Ja, har aktivt verkat för förnyelse på olika områden där det behövts.

    Öppen för dialog - Ja, omvittnat aktiv i ekumenik och meningsutbyten.

    Önska närvaro och delaktighet i samhället - Ja, annars vore han inte präst.

    Lyhörd för människor och sammanhang - Ja, utifrån kyrkans tro och tradition.

    Villig att verka både som präst och chef - Ja, absolut.

    Den sökandes egenskaper och uppfattningar redovisas i skriftligt frågeformulär samt vid intervju med deltagare från domkapitlet.

    Domkapitlets yttrande:

    ”Domkapitlet konstaterar att N ej svarar mot sökprofilen i X församling.”

    SvaraRadera