lördag 23 augusti 2014

Domkapitlet var mållöst

Så var det. En knapp timmes exercis, där advokaten Karlgren och jag la ut texten. Han frågade och försökte skapa klarhet om bloggen som genre och bloggens målsättningar, och jag svarade. Till sist pläderade han utförligt och kan skicka in en handling nästa vecka. Domkapitlet förde inget samtalsprotokoll, enskilda ledamöter gjorde strönoteringar, sas det. På slutet av sin plädering tog advokaten upp de principiellt knepiga frågeställningarna och jämförde med vad t ex Advokatsamfundet skulle göra i motsvarande fall, dvs ingenting.

Jag påpekade att det inte var någon i församlingen som anmält det som var "Årets blogg" 2013, inte heller någon i stiftet och jag frågade om det fanns annat än det som domkapitlet nu sänt över. Det upprepades, för jag tjatade lite, att det fanns det inte.

Sålunda har anmälningarna om kvinnoförnederande uttryck alls inte tagits upp. Jag var faktiskt anmäld för en trad sådana. De exemplifierades visserligen inte, men anmäld var jag. Man kan undra varför denna del av anmälan är helt borta och utan kommentar. I varje fall om man inte är jurist.

Domkapitlets lilla konstruktion i förra beslutet, det som undanröjdes, om en koppling mellan ärkebiskopen och nazismen är också borta. Det var ju den bärande konstruktionen. Återstår en anklagelse att jag skrivit på tyska i några rubriker och citerat dr Goebbels. Det är, oss emellan, inte så mycket. Det är också, men bara oss emellan, ingenting alls. Jag frågade inte domkapitlet hur det kändes nu. Fast jag undrar. Domkapitlet hade fått ihop en så fin tankekonstruktion och, hast Du mir gesehen, nu är det putz weg.

Jag kom inte åt att fråga om Domkapitlet läst Frithiofs drapa, man talar ogärna om rep i hängd mans hus. Jag kunde inte heller påpeka att domprosten är den värste satirikern. Men så är det. Inte domprosten Pettersson, förstås, utan domprosten Swift i Dublin.

Innan jag gick överlämnade jag till stiftets bibliotek Det lustiga året 2008, Gaudete, 2008. Den fanns nämligen inte där tidigare, la jag märke till. Det borde den göra, eftersom mina bloggar väcker ett sådant intresse.

Domkapitelsledamoten Lindén var inte på plats. Ska hon döma mig nästa månad utan att ha hört mig?
Och varför ska det hela dra ut på tiden? Kunde inte domkapitlet sagt att saken är klargjord och enkel. "Vi gjorde fel, vilket visas däri att de bärande anklagelserna, de vi dömde på, är borta. Domkapitlet ber att få överlämna en rejäl presentcheck i Bokhandeln Arken för att understryka att vår hantering av fallet berett möda och tagit tid. Domkapitlet vet att vara lesset."

Så blev det inte i går - men kanske om en månad? Eller är det så att vi kanske är oense. De är på andra sidan, som förvaltare av det kyrkosystem som inte var det jag prästvigdes in i, utan som införts senare. Med lögnen som vapen och sveket som verktyg. Detta talade vi om - utan att domkapitlets ledamöter fann anledning till frågor. Hur ska det förstås. Att de inser? Att de inte vill inse? Att denna beskrivning är så långt från deras illusioner man kan komma?

Jag kom förresten på en viktig sak när jag talade i sessionssalen, en hommage till bloggkommentatorerna. Böcker skrivs och är skrivna. Det är inte alltid de öppnar för en dialog. Bloggen är mer som ett filmmanus som regissör, producent och skådespelare tar hand om. Författaren börjar och lämnar över men gestaltningen blir mångas verk. Det tyckte jag var en begåvad upptäckt.

Sönderfallet då?
Jag var, som ni kanske minns, i Skara i lördags och till det jag sa hörde också en läsefrukt av Winston Churchill. Jag har plöjt igenom hans Det stora kriget, folkupplagan Skoglunds Bokförlag, Stockholm 1939 i tanke att är det 100 år sedan det första världskrigets utbrott bör jag ha gjort just detta. Jag fördelade läsningen på lite läspass innan middag och satt på verandan med något läskande. När jag kom till sidan 1443 (andra bandet, alltså), markerade jag vad Churchill skriver och tänkte på Svenska kyrkan. Gå ni och gör sammalunda! Tänk nu på Svenska kyrkan.

"Då de stora organisationerna i denna värld utsättas för en spänning utöver bristningsgränsen, faller deras byggnad ofta ihop på alla punkter samtidigt. Det finns ingenting, varpå ens den klokaste politik kan byggas. Intet fotfäste kan upptäckas för dugligheten och tapperheten, ingenting finnes som kan skänka ett räddningsförsök auktoritet eller framgång."

Jag, som i enstaka ögonblick kan bli till fromhet förfallen, tänkte på Psaltaren: "När grundvalarna raseras, vad kan den rättfärdige göra?" (Ps 11:3)

Jag inser numera, att så kan det gå. Stora organisationer som Barclay´s Bank, andra banker och SAAB är plötsligt något som inte finns. Var de inte på sin tid mer stabila än Svenska kyrkan?

Och så slog det mig. Var ska 48 miljarder dras in för att ta emot flyktingar? Biståndspengar förstås. Det kan på något sätt sakligt motiveras, för det handlar om bistånd men än bättre - detta drabbar inte folk. Men, det var det som slog mig, måste inte det betyda att SIDA-anslagen till Svenska kyrkans internationella arbete kommer att drastiskt/dramatiskt reduceras? Och då är vi i ett utsatt läge för det där med kollekt till det internationella är inte längre den viktigaste grenen i det kyrkliga. Jag ser problem. Stora problem. Kanske ohanterliga. Den där brigaden tappra damer som visste vad frågor om u-länder och Tredje värld handlade om finns. men på kyrkogården. Och jag då? Jag är föga intresserad av att ge pengar till en kyrklig organisation som, noga besett, inte vill ha mig. Bara mina pengar. I praktiken har jag slutat ge. Till Svenska kyrkan i utlandet har jag definitivt slutat ge. Jag viftar avvisande när kyrkovärden kommer för att tigga mitt bidrag. Det där vill jag inte stödja. Vill organisationen inte ha mig, är det närmast en oförskämdhet att skicka fram en stackars kyrkvärd att försöka vigga mig på pengar. Koskinen, som såg till att hantera mig illa i SKUT-organisationen, får betala för mig. Om han vill. Där har ni förresten också ett exempel på hur en biskop fiffigt använder lögnen som vapen och sveket som verktyg. Om detta ville det mållösa domkapitlet intet veta.
För att citera mig själv: Informationsbärande. Och jag undrar: är det internationella Svenska kyrkans nästa krisbransch.

Hur var det nu Churchill skrev?

30 kommentarer:

  1. Strålande rubrik!
    Nu återstår väl bara blod, svett och tårar.
    Apropå detta: Har ni sett Churchill-statyn i Westminster?
    Något stadigare finns inte!

    LG

    SvaraRadera
  2. På en loppis lyckades jag hitta Rolf Edbergs trebandiga sammanställning av Artur (Pratmons) Engberg skrifter. Måhända skulle han idag godkännas som biskop eftersom han förmodligen skulle kunna se till att församligens deliberativa process av att vara uppbenbarelsens besvarare fungerar. Kanske är han mer lärd och from än dagens modärna kulturprotestanter, men ändå skulle det inte vara tillräckligt för ett apostoliskt ämbete. Schopenhauer duger inte som filosofi för Tron. På julafton 1918 skriver Engberg till "människornas son" men han ber aldrig till Honom eftersom han inte tror att Han är Guds Ord. Den deliberativa demokratin behöver ingen bön, biskop eller ett domkapitel, man nöjer sig med sina konstruktioner. Det är tragiskt att det skulle finnas nyttiga idioter åt denna ideologiska strömning.

    SvaraRadera
  3. Jodå, SAAB finns allt. Försvarskoncernen lever i högönsklig välmåga och Nevs (som ännu inte har gått i konkurs) har rätt att använda namnet SAAB under vissa villkor.

    SvaraRadera
  4. Lite distans till den egna personen hade inte skadat. Kom ihåg att även du är dödlig...

    SvaraRadera
  5. När jag till en vän ställde frågan om vad det kunde bero på att det var muntlig förhandling – Domkapitlet är ju en sådan domstol, där målen normalt avgörs med skriftliga inlagor – fick jag svaret: Man kan ju inte förvänta sig att ledamöterna läser inlagorna, men nu tvingades de i alla fall lyssna.

    SvaraRadera
  6. En fråga till LG:

    -Anser Du att Dag och Winston Churchill är jämförbara storheter?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  7. Jag anar en trötthet hos dig och att du skulle vilja hålla på med vettigare saker än att springa på möten med domkapitel. Eller förhör eller vad det var. Önskar dig en lugn och trevlig höst!

    SvaraRadera
  8. http://www.entreprenorskyrkan.se/e/hem.html

    Är detta vad som väntar bakom hörnet?
    Avsakraliserat, men ändå.
    Begreppet kyrka nöts ner och uppgår i en annan kult.
    Tråkigt och ledsamt, eller ett naturligt steg?

    L/B

    SvaraRadera
  9. Det hade varit intressant att med en debatt om huruvida Dag beskyllt ärkebiskopen för att vara nazist. På den här bloggen är nazist inte precis något skällsord, snarare tvärtom. och beskyllningen kanske i själva verket var en hyllning. Jag anar vad ärkebiskopen tycker om en sådan hyllning, men vad tycker Dag?
    /K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett lågvattenmärke i kommentarerna på denna blogg - visserligen inte enastående, men ändå.

      Lars Jensen

      Radera
    2. @23 augusti 12:27
      Instämmer i Lars Jensen-kommentaren. Om den anonyme 12:27 missat saken så var det precis detta som domkapitlet ville påstå. Problemet med nazismen är väl att det just inte är bara ett skällsord. Dag är snarare en av få som faktiskt bemöter tankarna. Vad som tjänar eller inte tjänar den ideologin är en helt öppen fråga. Där är det bara uppmärksamheten som räknas.

      Radera
  10. Det är givet en stund för andhämtning. Samtidigt är det ett obeskrivlig smärta att präst och domkapitel tillsammans ska behöva förnedras på detta sätt.

    SvaraRadera
  11. Hur kan någon ha uppfattat att "nazist" snarast är motsatsen till skällsord, dvs beröm, på denna bloggsida? Svaret är enkelt. En sådan person går på något berusningsmedel. Kemiskt, förmodar jag. Drar upp något i näsan som hamnar i hjärnan. I det tillståndet kan mycket te sig intressant, förstår jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta har visst flera gjort. Har du läst kommentarstråden på Åke Bonniers blogg de sista dagarna?

      Radera
    2. Ntl

      Och denne person kanske inte ser helt klart i alla lägen.

      Antikatolicism kan förblinda. Dagskräck eller nattskräck kan också förblinda.

      Allt Gott

      Radera
    3. Jo, så är det, men som synes finns alltid de som han duperar och imponerar på! Kunde inte vara tyst, så nu är det krig- igen!!!

      Radera
  12. Om jag förstått Carl B. Hamilton (fp) rätt så kan maximalt en fjärdedel av de 48 miljarderna avräknas mot biståndet. Det fördelas i sin tur på fem år. Att jämföras med biståndsbudgeten på runt 35 miljarder. Blir nog inte så dramatiskt för SvK internationella arbete.

    SvaraRadera
  13. "Domkapitlet var mållöst""""" Man skall väl räkna självmålen också?

    SvaraRadera
  14. Det var ett intressant eller snarare märkligt citat av Churchill, som väl får sägas mer än någon annan bar ansvaret för kollapsen av det en gång så stolta brittiska imperiet. Hitler, som t.o.m. blev föreslagen Nobels fredspris, önskade å sin sida inte bara fred med England utan att brittiska imperiet
    skulle bestå.

    Till LG; den man som står staty i Westminister bör även ihågkommas som en av andra världskrigets värsta krigsförbrytare, ytterst ansvarig för terrorbombningarna av civila i tyska städer och för att ha överlämnat halva Europa i Stalins blodbesudlade händer.

    /Lennart

    SvaraRadera
    Svar
    1. "En av andra världskrigets Största krigsförbrytare" – det finns uppenbarligen flera, som kvalificerar sig för det omdömet. Det kunde vara intressant att få veta vilka Lennart tänker på.

      Radera
    2. Stalin och Roosevelt.
      Den förstnämnde för att Sovjetunionen vägrade underteckna Haag- och Genévekonventionenerna om behandling och skydd för civila och krigsfångar. Den senare för utveckling och planerad användning av atombomben, för att ha provocerat Japan till angrepp i Pearl Harbour i en "False Flagg"-operation som förevändning för Amerika att inträda i kriget och för att ha förrått Europa till Stalin på Jalta.

      /Lennart

      Radera
    3. Ja, det var som jag väntade – några namn lyser med sin frånvaro.

      Radera
    4. Hördu Nazi-Lennart, kör den där om att det var Polen som anföll först också...

      /JH

      Radera
  15. Lennart, det kanske var nödvändigt att bekämpa nazistsvinen först och därefter kommunistsvinen. Bägge svinen på en gång vore tufft. Håller du med?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olof Olsson, den är mycket osmakligt att likställa människor med djur. Men detta var exakt vad kommunisterna gjorde i Sovjetryssland, däremot inte så nazisterna, trots stark påverkan från Darwin. Tyskland var trots allt ett gammalt kristet kulturland med välutbildad befolkning, tack vare Luther.

      Den extrema europeiska nationalismen var en reaktion, dels mot framväxten av demokratin men också mot de blodiga omvälvningarna i Ryssland från 1918 och framåt, då Tjekan började med sina massmord på "över- och medelklassen", de bästa människorna i Ryssland likviderades. Jämfört med kommunisterna var nazisterna som söndagskolgossar.

      Tips: en artikel som heter Den sovjetiska underrättelsetjänsten i nya kläder, med källor.

      /Lennart

      Radera
    2. Lennart, vad spelar tips för roll om man saknar förmåga att värdera dem? Dina tips visar din bedömningsförmåga. Jag vill tipsa om Peter Englunds förord till Applebaums bok om Gulag.

      Du svarade inte på min fråga. Var det inte rätt att bekämpa nazistsvinen först och därefter kommunistsvinen?

      Radera
    3. En förutsättning för att kunna mana till krig tycks handla om att kunna lyckas övertyga om att de man vill döda är svin eller några andra djur, och alls inte människor.

      Lyckas man med den saken så ligger tydligen viljor till krigande hos massorna som i en liten ask.

      Misslyckas man är förmodligen krig betydligt svårare att kunna motivera.

      Djurdefinition av nationers befolkningar som vill betecknas som fiendenationer tycks därför vara ett nödvändigt krigsverktyg vid de flesta krig.

      Märkligt nog.

      JB

      Radera
  16. Hoppas våra böner har hjälpt!
    F Pierre

    SvaraRadera
  17. Trots att tyska tyck vara en förbrytelse på denna blogg - ja se det vet väl minsta lilla domkapitelledamot, att tyska förstås enbart av nazister (Hu, där skrev jag ännu en förgriplighet mot vår ÄB - den får väl DS nu sota för?) - vill jag citera en bekant tysk teolog som 1848 skrev:

    -Es geht ein Gespenst in Europa um. Das Gespenst des hochkirchlichen Christentums...
    Die Christen haben nichts ausser ihren Fesseln zu verlieren. Christen aller Länder, vereinigt euch!

    Eller minns jag fel?

    Hur som helst:

    Die Eliten zittern vor Angst!.

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera