onsdag 13 augusti 2014

Med snopp. Del sju

Nu tar vi bibelfrågan.
Fast det går inte om jag inte först markerar att vi hanterar två frågor.

Från statens sida handlade det om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst, dvs den i det statliga lönesystemet integrerade tjänst som Svenska kyrkan, inte staten, betalade. Alla statliga tjänster skulle vara öppna för både kvinnor och män, det hade markerats. Prästämbetets annorlunda kunde inte det politiska systemet vidgå. Här är konflikten som man måste ha i minne. Vi har att hantera två olika frågor eller, om man vill, två olika intressen.
Bibelfrågan först.

Det är egentligen inte riktigt så enkelt att det handlar om tolkningar i betydelsen "du tycker si och jag tycker så" men hur det egentligen är och ska vara kan vi inta ha en aning om så då röstar vi om saken".
Det handlar om hur Kyrkan obrutet uppfattat en ordning som Herren själv instiftat och det var ordningen att somliga, ett fåtal, män skulle vara präster. De skulle betjäna gudsfolket, kvinnor och män, med Ord och sakrament. Orden som tydde detta var inte så svåra att förstå.

Som påmints om tidigare, hade Luther funderat och kommit till slutsatsen att Den Helige Ande inte tillät kvinnor som präster.

Bibelkommissionen, den biskopsmötet tillsatt år 1963 och som var färdig med sin rapport 1970, var på det klara att sedda mot sin bakgrund var det Paulus skrivit relativt klart, alltså begripligt. Och samma kommission var kritisk till hur beslutet fattats - jämlikhetsidén hade slagit igenom utan konfrontation med det bibliska materialet.

Det är fullständigt klart hur det gick till. Men i sak är det förödande att bibelkommissionen dömer ut beslutsprocessen. Det fanns ett bibelarbete kvar att göra, menade kommissionen. Bakom beslutet fanns inte bibelord, tradition eller reformatoriska argument. Bakom beslutet fanns en politisk vilja. Den skulle självklart klä sig i teologiska argument, tillyxade för intresset.
Vem går på sådant? Jag gjorde det inte, när jag började tänka efter och läste på.
Men det bibelarbete som efterlystes 1970 blev det inte mycket med, kan vi konstatera.

Argumenterar inte de romerska katolikerna annorlunda för sitt nej till kvinnliga präster än med enskilda bibelord? Kanske - eller kanske inte. Apostlavalet ställs i förgrunden och det är också ett bibelargument. Men den paulinska undervisningen går de romersk-katolska inte förbi. Påven kommer till samma slutsats som Luther när han säger att Kyrkan inte har befogenhet att införa kvinnliga präster. Ekuemeniskt är somliga av oss ense!

Talförbudet handlar inte om kvinnor som pladdrade i gudstjänsten - detta är ett fullkomligt sanslöst argument att diskreditera fromma kvinnor i urkyrkan för att förklara ett bibelord. Förkunnelsen - kerygmat - var inte kvinnors uppgift men det var vittnesbördet, martyrian. Och det finns i Urkyrkan undervisande kvinnor. Blir det inte lite tillkrånglat nu? Jo. Och det var just detta tillkrånglade som beslutsfattarna undvek för 60 år sedan. Måste vi vara imponerade av denna icke-insats?

Mot Kyrkans förståelse av ämbetet ställs i ett antal protestantiska kyrkor en annan förståelse. Det handlar om statskyrkor där staten fattar beslutet (Danmark och Norge 1948 och Sverige 1958) och dessförinnan om en uppsättning tyska landskyrkor som har en kvinnlig tjänst som noga besett kanske inte är en prästtjänst utan något annat. Vad Vikarinnen egentligen var hade Margit Sahlin lite svårt att klura ut.

Är det rimligt att förstå vår tids prästämbete utifrån bibelord?
Svaret kan bli tvåfaldigt: 1. Vad ska prästämbetet idag annars förstås utifrån och 2. om inte - varför läses bibelord, just bibelord, vid prästvigningar om de inte har med saken att skaffa.

Min fråga så här långt är enkel. Varför ska Kyrkans gemensamma skriftförståelse om ämbetet så enkelt överges genom ett riksdagsbeslut som tveklöst måste följas? Kyrkomötet 1957 beslutade ju något annat än riksdagen 1958 - och mellan kyrkomötesbeslutet och riksdagsbeslutet fanns inte tid eller intresse för redovisad bibelreflektion. Varför skulle en riksdag bedriva bibelstudier, tror ni?

Fanns inte den tiden före det beslut i kyrkomötet som konfirmerade riksdagsbeslutet? Nej, inte det heller. Och då vill jag i all enkelhet hänvisa till god och nyttig läsning.
http://kalin.nu/km1958.htm
Så illa var det.
Och domprosten Johanssons memorabilier borde få varje kyrkokristen att bli lite bekymrad.

Domprosten skrev sedan Women in the Church's Ministry (utan tryckort och år) som 1990 kom i svensk översättning 1 Korintierbrevet 11-14 och prästvigning av kvinnor (Pro Veritate). Han kunde  också under åren läsas i Svensk Teologisk Kvartalsskrift och Svensk Pastoraltidskrift. Hur eller hur - bibelargumenten var inte självklart på den sida som fattat majoritetsbeslutet.

Hur är det? Lär oss Skriftens böcker fast, troget och utan villfarelse den sanning Gud för vår frälsnings skulle velat låta uppenbara? Det är dagens knäckfråga. Menar vi så, finns det all anledning att kritisk värdera 1958 års kyrkomötesbeslut eftersom det rätt uppenbart vilar på andra förutsättningar.

I nästa del tänkte jag komplicera saken ytterligare för det är i vart fall två frågor till att belysa, frågan om vad ämbetet och frågan vad Gud skapade, när han skapade människan till man och kvinna.

Fast redan här och nu kanske jag måste anmäla avvikande mening när det gällde en kommentar om kvinnor som inte passar i offentligheten. Vad då med drottning Christina eller den heliga Birgitta eller Drottning Elisabeth II? Vad med betydelsefulla abbedissor? Vad med trons viktiga kvinnor?

Det är något anat saken gäller. Prästeriet är en tjänareform med de risker en sådan form har. Blev det helt enkelt fel när prästeriet blev fint och en karriärväg, inte det där att vara Kristi tjänare och allas slav, som aposteln beskriver sysslan? Ligger felet i att prästen blev statstjänsteman och därmed viktig? När prästen ska vara viktig böjer han sig ner inför gudsfolket och säger kärleksfullt: "För dig, för dig".

Detta sagt, gör den oss en tjänst som för resonemang som vi andra inte övertygas om - för det ger oss en möjlighet att precisera hur vi själva tänker. Man måste ibland ha fel för att komma rätt. Eller: någon måste ha fel för att andra ska komma rätt. Människan är människans glädje.

14 kommentarer:

  1. Är det inte så att den långt övervägande andelen präster idag är kvinnor? Handlar inte kyrkans förfall om att den gjorts och görs till emancipatorisk symbolfråga för de mäktiga i staten och att många kvinnor här tjänat som nyttiga idioter för denna världens furste? Om att det att få stå i predikstolen och tala till en andäktigt lyssnande församling innebär en rent estetisk njutning, som överträffar det mesta? En frestelse som lätt kan bli var och en av oss övermäktig... Tro nu inte att jag nedvärderar kvinnor i allmänhet för den skull, men historiskt sett så var kvinnornas utgångsläge ett annat än männens, varför de också var lättare att fresta till felsteg. Och att, som Dag antyder ovan, att hur vi än vänder oss, så är alla våra första steg felsteg! Nu sitter SveK i diket och lär inte komma upp av egen kraft. Den makt många kvinnor tror sig ha uppnått genom SveK är en chimär och kanske handlar det vi kan se idag om att kvinnorna själva är på väg att bli varse det... Trots att den översta makten (världsligt sett) redan är i deras händer... Vad som krävs är att kvinnorna själva erkänner sitt felsteg... (Jag talat uteslutande om kvinnliga präster).

    SvaraRadera
  2. Har du någon koll på hur man har resonerat i andra länder? I Storbritannien finns ju också kvinnliga präster, har staten sagt sitt även där? I Tyskland har man ju sedan länge en skiljelinie mellan stat och kyrka ( Bismark som kom på detta, om jag inte minns fel), och där har ju ansvaret legat på de olika "Landeskirchen".. hur har man resonerat där?

    SvaraRadera
  3. Vi måste nog lära oss tänka och även handla utanför den box som utgörs av den "immanenta kyrkojustis" som lagt sin våta filt över svenska kyrkan. Somliga skulle kanske kalla denna exodus för att ta på sig offerkoftan eller måla in sig i ett hörn, men jag menar att vi skall gå ut till Honom utanför lägret (Hebr 13). Där möter vi också lovoffret. Kristus är ju inte bara Ordet i betydelsen lagens slutmål (Torah). Kristus är också lovoffret (Todah). Märk väl det är Kristus som behåller sitt ämbete för evigt. Skulle då inte Hans val och upprätthållande av det apostoliska ämbetet kunna bevaras vid sidan av och utanför våra experiment?

    SvaraRadera
  4. Bloggardag: "Som påmints om tidigare, hade Luther funderat och kommit till slutsatsen att Den Helige Ande inte tillät kvinnor som präster. "

    Kan det inte vara så att det var världen, människorna, som inte var redo för kvinnliga präster på Luthers tid och att Den Helige Ande förstod det. Varför inte ta och fråga Den Helige Anden igen?

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så du menar att vår Herre inte var revolutionär nock!

      Det är en rätt märklig hållning, inte minst utifrån att prästinnor var vanligt överallt under hela antiken...

      O sen är dHA feg i 2000 år och fortfarande kan han inte göra sig hörd i Kyrkan/kyrkorna i öst/väst.

      Gud är sannerligen en urusel pedagog.

      Allt gott från Kyrkans fulla gemenskap!

      Anders Gunnarsson

      Radera
  5. Lägg ned. Låt kvinnor vara förkunnare och präster!!!
    Kyrkan har större problem än denna icke fråga.

    Var snällare Dag. Gillar dig, men inte i detta sammanhang. Kyrkans, och välden har större bekymmer än denna i tiden icke fråga. Lite reformation kan inte skada - Dag?
    Du är klok, gillar och lär mkt av det du skriver, men i denna fråga möts vi nog inte, men i andra. Mera kvinnor, mindre FI !!!!

    Anna ub

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära Anna ub! Varför argumenterar du inte för din ståndpunkt mot de belägg som Dag lägger fram? Att du tycker så eller så tillför ju inte diskussionen något. /Gustaf Björck

      Radera
    2. Anna

      Så du blir vänligare inställd till Dag om han blir trevligare...

      Är trevligheten standarden?

      Då funderar jag på en trosbekännelse (3:e art), jag skrev för några år sedan;

      "Jagfunderar ock på den heliga Andan, en velig allemannskyrka, de Trevligas samfund, syndernas förståelse, de liberalas uppståndelse och ett evigt KIV!"

      Allt Gott
      Anders Gunnarsson
      Som tror det alla, överallt o alltid trott vara sanningen, inget annat än Sanningen o HELA Sanningen.

      Allt Gott
      Anders Gunnarsson

      Radera
  6. Hur många män skulle vara kvar i ämbetet ifall man skulle sålla bort dem som inte ställer upp som församlingens tjänare och slav? Ifall diakoner hade haft betalt så som de är värda, skulle löneskillnaden vara mindre mellan präst och diakon och färre kvinnor skulle valt prästyrket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är diakonerna som verkligen gör en kristlig gärning i Svky!
      /Antony

      Radera
  7. Abedissor, den Heliga Birgitta etc. Var inte problemet att reformationen fråntog kvinnor möjligheterna både att bli abedissor och helgon. Kvinnliga förebilder som Jungfru Maria t ex osynliggörs. Förgubbningen av den synliga kyrkan tilltar. Till slut blir kvinnornas åstundan att bli som männen, vilka är de enda som lyfts fram som förebilder, inte att reformera de möjligheter fromma kvinnor hade före reformationen att viga sina liv till tjänst i Guds rike utan att göra om sig utan just komma med de gåvor och det kön som Gud skapat dem till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Riktig iakttagelse! Också diakonissämbetet hade försvunnit (blev i vår kyrkotradition inte återupprättat förrän på 1800-talet). När dessutom vördandet av helgonen försvann, förlorade man den påtagliga gemenskapen med "dina trogna i alla tider" (som det heter i prefationen).

      Radera
    2. Anonym 00:00

      Ja protestantismen är som en andlig ungkarlslya. Du kan överleva där, men det saknas hemkänsla, livsrum o omboning.

      Maria, klosterlivet o Kyrkans alla spiritualiteter ger andlig hemkänsla i Kristi kropp. Det är gudomlig o mänsklig fullhet.

      Kata Holicos

      Anders Gunnarsson

      Radera
  8. Inte konstigt att det inte sagts ett knyst om den där Bibelkommisionen från Biskopsmötet. Den kom ju fram till fel slutsats och ska därför givetvis tigas ihjäl! Lägg därtill utvecklingen inom Sv kyrkan med allt mindre intresse för vad bibeln har att säga oss till förmån för vad som händer i världen och samhället omkring i stället. De gånger man behöver argument från bibeln är de omsorgsfullt tillyxade för att legitimera det de sekulära politikerna redan bestämt. Det hela börjar bli tämligen förutsägbart, numer försöker man inte ens låtsas att det är fromt längre. Men frågan är vad Kristus säger om att på detta sätt missbruka Guds ord och namn??!!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera