fredag 22 augusti 2014

Verkliga motsättningar

Det har funnits en vilja att inte fokusera grundläggande motsättningar. Det betyder att sådana teologiska ställningstaganden som egentligen är antagonistiska skyfflats undan för att samförstånd ska råda. Inte alltid. Domprosten GA Danell ville gärna ta upp den här sortens principfrågor och skrev teser att diskutera. Diskutera var det ingen som ville. Kyrkopolitiskt var det inte önskvärt. Men det kanske vore friskare med lite rejäla kättarbål än undfallenhet?

Nu spelar kanske inte saken så stor roll. En kyrka som inte förkunnar Kristus kan inte bestå och ska inte bestå, skrev jag i boken Inget för någon. Första upplagan är slut. Den andra kommer snarast och detta "snarast" betyder kanske ett par dagar in i september. Då har förlaget Gaudete på sin hemsida också förslag till en studieplan. Ska det kallas framgång eller ska det kallas framgång?
Resten är och ska vara motgångar, menar jag.
Kyrkans ärende är Jesus som Herre, Jesus Kristus. Vad ska vi med en kyrka som slirar här? Eller som slirar om vad tron är?

Kristen tro är uppenbarelsetro.
I grunden tänker Kyrkan att Gud hört av sig med besked. Inte bara om grundbultar i tillvaron, skapad med avsikt och plan och med en definitiv lösning på katastrofen i skapelsen som heter frälsning. Och då handlar det om Gud som blev människa i Jungfrun Maria. Det skedde vid en bestämd tidpunkt i världens historia, "när tiden var inne". Det gör att den tiden inte bara är "för 2000 år sedan". Den är alltid inne i Kyrkans sammanhang. Och hur inne den är, fattar den som läser bibelböcker, dvs helig skrift. Om den heliga skriften i de många böckerna gäller att Gud för vår frälsnings skull lät avslöja den sanning vi behöver få kläm på för att bli frälsta.

För att vi ska fatta, utläggs Skriften i Kyrkans gemenskap, som har den egenheten att denna gemenskap litar på Guds Ande som Hjälparen och Sanningens Ande. Gemenskapen skapas genom dopet och livnärs genom sakramenten. Därför är det viktigt att t ex eukaristin firas så som den är instiftad - bröd och vin.
Allt detta finns ett ämbete inrättat av Gud för hantera. Detta ämbete finns till för att vi ska få den saliggörande tron på Jesus som vår Frälsare.

Här är vi inte överens. Jo, somliga av oss är överens med Kyrkans tro genom alla tider men andra - präster och biskopar - är inte överens med oss. "Bibeln och bekännelsen är ingen fast mall given att gälla alltid" kan det heta och uppenbarelsen är "successiv" och stavas "demokrati". Vad folket vill, vill Gud - sålunda.
Nå, då vet vi på vilken punkt vi faktiskt är oense - och kan undersöka vem som nu formulerar en tro som säkert är fin och djupt känd men inte är Kyrkans tro.

Ska vi av kärlek till Sanningen gå in för att maximera motsättningarna i Svenska kyrkan?
Tala sanning, helt enkelt?
Vi är faktiskt inte ett i tro och högt upp i beslutssystemet sitt de som är just kättare.

Var det inte dumt att skriva så här när jag kl 10.30 ska stå inför mina domare i domkapitlet? De vet väl så mycket mer i det teologiska än jag, kan man tänka. Deras pastorala erfarenhet går väl långt utöver min och vad de där domkapitelsanmälningarna egentligen är - ett försök att tysta mig när det fanns sådana som inte ville debattera, dokumenterat som en del av er minns - ska vi inte låtsas om.

Fast kanske är det dock en faktor att de som anmälde inte var folk i min församling eller ens i stiftet. Vad säger det? Och ska domkapitlet hantera också den omständigheten? Det domkapitel som, för att stå stadigt, ska visa hur jag avvikit från prästlöftena om Bibel och bekännelse.

26 kommentarer:

  1. Lycka till inför domkapitlet. Jag ber för dig.

    SvaraRadera
  2. Jag å min sida ber för de i domkapitlet, de ligger sämre till än bloggaren....

    SvaraRadera
  3. Även Jesus ställdes inför översteprästerna och Pilatus (utan övriga jämförelser).

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  4. Ja det kanske är dumt att du ibland uttrycker dig insinuant och olämpligt.
    Det skulle aldrig ett domkapitel göra.

    Eller?

    Även Jan Frithiof kan tyckas uttrycka sig insinuant, även om hans brev bara uttrycker fakta om diarienummer och sin egen bestörtning.

    SvaraRadera
  5. Bloggardag: "Och då handlar det om Gud som blev människa i Jungfrun Maria."

    Om Gud blev människa, Jesus-barnet, så betyder i praktiken även att Gud började kissa och bajsa på sig.

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur mycket måste inte Gud nedlåta sig för att även "en anonym en"skall bli frälst?

      Radera
    2. T. Andersson.
      Jag åsyftade "en anonym en " och menade ungefär: å fan! Det kunde man väl aldrig ha trott !
      Men inser också att det kanske blev lite på volley och i spydigste laget.
      Sorry "en anonym en " .
      L/B

      Radera
  6. Tack, Dag! Dagens blogg är så tydligt formulerat att det borde få också ett Domkapitel att reflektera kring innehållet. Också jag ber för din och Kyrkans situation.

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  7. Hals- und Beinbruch!

    GAF

    SvaraRadera
  8. Arma domkapitel. Dom har nog inte sovit på flera nätter.

    LG

    SvaraRadera
  9. Vi är säkert måna som ber för dig, Dag! Håll huvudet kallt!

    SvaraRadera
  10. Tja, DS

    Jag är pessimisten , den där sura gubben, helt utan förtroende för rättsväsendet i gemen och domkapitel i synnerhet. Här har det gått prestige i fallet och här handlar det om en obstinat, besvärlig komminister som uttryckt sig oförblommerat.

    De kommer säkert att utdela hösta tänkbara straff oavsett vad omvärlden tycker . Hela anklagelseakten handlar om tyckande och då kan naturligtvis domkapitlet tycka vad de vill.

    Oavsett, jag önskar dig lycka till och jag hoppas att Du har en advokat vid din sida. Helst önskade jag också att hela "farsen" kunde spelas in.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Domkapitel i mellanmjölkens land utdelar lite lagoma näsknäppar, så att anmälare, en sensationslysten allmänhet och mediebevakning skall bli nöjda.

      Sedan förväntas Bloggaren vara tacksam för att han råkat lindrigt undan...

      Elaka Katten Måns

      Radera
  11. Blir intressant läsning i morgon bitti.

    SvaraRadera
  12. Jag gissar att utslaget blir ett frikännande och dessutom en ursäkt från dumkapitlets sida för att de orsakat onödigt besvär. Något annat finns inte på kartan.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med den historik olika potentater i SveK har, kan jag se många utgångar.

      Jag tycker man kan göra om SvK till bystugeklubbar, där dans o kex o vin på fredagskvällen blir det centrala för att locka folk.

      Dessutom kan prästen sitta i ett partytält utanför för samtal. Alla svenskar talar religion på fyllan.

      På så sätt ökas relevansen intäckterna o kyrkobesöken. Allt blir med låga trösklar o helt menlöst.

      Och sen måste ju svartrockarna ut. Ja först ut med dem. Prågla dem, förfölj dem o håna dem. Fast bara okroppsligt o lite i skymundan. Civiliserat!

      Ja ska vår Herre finna någon tro i SveK i Växjö domkyrka omm han kom idag.

      Kyrie eleison!

      Radera
  13. Idag var det en härlig, svallande "doakör"!
    Jag tror vi är många som sitter som på nålar.

    SvaraRadera
  14. Fundrar på det där med uppenbarelsen som "succesiv" och som "stavas demokrati"; I någon mån nog Kyrkan instämma i det (t.ex. att Gud uppenbaras främst i Kristus och att "den Helige Ande och vi har beslutat") men den avgörande frågan är väl om uppenbarelsen kommer FRÅN oss eller TILL oss?
    /Per H

    SvaraRadera
  15. I det andra kapitlet av "Demokratin är en successiv uppenbarelse" föreslås "en kyrkomodell som förstår kyrkan inte som en bevarare av en en gång för alla given uppenbarelse, utan som en besvarare av Uppenbarelsen.... Och maktens ansvar är just att möjliggöra om den deliberativa metoden varigenom kyrkan kan besvara Guds tilltal. Inom en sådn kyrkomodell ges utan tvekan demokratisk ordning ett företräde framför den traditionella episkopala ordningen. Men det betyder inte att vigningstjänsten inte längre är något särskilt. Med vigningen följer ett tilldelat ansvar för den deliberativa. I egenskap av stiftets herde kan biskopenges ansvar, inte för läran, utan för den procedur genom vilken kyrkan kan besvara uppenbarelsen, det vill säga tolka och gestalta ett svar på Guds tilltal. Biskopens tillsynsansvar handlar med andra ord ytterst om att tillse att den deliberativa procedur genom vilken församlingarna tolkar och gestaltar sitt svar på Guds tilltal fungerar. (s 122).
    Det som beskrivs här har med all tydlighet varken med kristen tro eller apostoliskt ämbete att göra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det Thomas Andersson citerar var fullständigt obegripligt, åtminstone för mig. Efter att ha Googlat på vad "deliberativ metod" innebär är jag böjd att hålla med om TA:s slutomdöme. Min lilla fundering gällde bara begreppen som sådana, utan hänsyn till det sammanhang de används i enligt TA:s citat.
      /Per H

      Radera
    2. Vad i hela friden är det här för något som du citerar? Det verkar ju totalförvirrat!

      En före detta präst i Svenska kyrkan, numera katolik

      Radera
  16. Var är BOD?
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  17. Jag säger som O. Cromwell till sina män:

    Tro på Gud och håll krutet torrt!

    Henrik Perret

    SvaraRadera
  18. Du går segrande fram, inget kan hindra mig vara Guds barn, löst som jag är ur frestarens garn. Om världen förföljer er, så har den och förföljt mig sade ju Jesus, ord som är liks levande idag, de skrevs ju för Guds barn av idag.

    SvaraRadera