söndag 7 september 2014

Blir gårdagens insikt morgondagens?

I går tänkte jag rätt mycket över katastrofen i södra Kronobergs län. Den kan begripas i termer som avfolkning, kan jag förmoda. Men den kan också förstås som ett samverkansprojekt som havererar. Det blev inte närhet av omorganisationen och inte samverkan.

Har man bestämt sig - och inte läst siffrorna - så var det statskyrkosystemet som höll fromhetslivet uppe. Men kyrkogångssiffrorna vek alldeles långsamt men helt tydligt tidigare och trosförmedlingen topederades en generation tidigare. Hela mitt medvetna liv har jag förstått att kristen tro var något som var ifrågasatt och egentligen ingenting för karlar - om det förstås inte skulle fattas beslut i kyrkorådet. Jag visste det och när församlingsprästen ställde frågan "Är det inte präst du ska bli?" ställde jag frågor tillbaka om det partipolitiska styrsystemet. Jag såg och insåg. Inte konstigt att jag i många år prenumererade på allt material från Religionssociologiska Institutet. Vi har levt på övertid, hela min prästtid. Och få har velat hantera denna bistra sanning. "Det håller min tid ut" var hållningen. Var just statskyrkosystemet den faktor som sövde Svenska kyrkan i tanke att det mesta, om än inte allt, står väl till?

De högkyrkliga präster som mötte gammalkyrkligheten i Kronobergs län kunde förstå. Jan Redin har räknat och redovisat i boken Kyrklig Förnyelse. Hur gick det sedan? Pro Veritate, Uppsala 1971.

År 1934 gick en vanlig söndag i Växjö stift 33 637 personer till kyrkan. Nattvardsfrekvensen (antal kommunioner i procent av nattvardsberättigade) var 18.4%. År 1965 var motsvarande siffror 23 267 och nattvardsfrekvensen 21.9%. De gammalkyrkliga församlingar som hade lyckan att få en högkyrklig präst, kunde förnyas. Och här är den i alla sammanhang tydliga skillnaden mellan sydsvensk och mellansvensk högkyrklighet. I Småland kunde prästerna se katoliciteten i gammalkyrkligheten och i dogmat. De gammalkyrkliga församlingar som inte förnyades - tja. Det ordnades kyrkodagar med rätte lärare och många kom - men få mindes att dessa stora kyrkodagar varit fler förr i världen. De många som kom var trots allt färre.

Så till gårdagens insikt. När det blir så här, måste personalen reduceras och många kostnader minskas. Utförsäljning av hus blir det. Förr tänkte jag att det var församlingspedagogerna som skulle få gå först och församlingshemsvärdinnor (som det heter). Så är det inte. Finns det flera präster, och det gör det i stordriftens enheter, skär man där. Caféverksamhet måste man ha - för det vill folk. Och barn- och ungdomar är alltid viktiga. Svenska kyrkan har marknadsförts så. Betala din kyrkoavgift för att detta ska kunna åstadkommas - inte för att gudstjänst ska firas. När gudstjänsten blivit en verksamhet bland andra kan gudstjänsttillfällen reduceras och många kyrkor stå utan söndaglig gudstjänst och det betyder att vi inte måste ha lika många präster. Förresten kan en specialisera sig för at ha gudstjänster och förrättningar, som det hette i en församling.

För första gången ser vi att präster inte har en så kallat trygg arbetsmarknad. Och den som förra hösen flyttat från Stockholm och köpt hus i Rävemåla för att vara präst i detta lokala, får efter några månader besked om att det nog blir avsked för det finns inte pengar. Borde inte snarast de få gå som bär ansvar i församlingen då?

Närhet och samverkan leder till en stordrift där de prästvigda lönearbetarna lever under samma villkor som alla andra lönearbetare. Karl Marx och Friedrich Engels kunde inte ha sagt det bättre, som den vet som läst Kommunistiska Manifestet (1848). Borta är den tid när prästen fanns i den lokala prästgården och kunde vara präst i allt.

Tingsryd är förresten intressant. Där fanns prosten Mozart. Han var emot järnvägen. Inte för att han var emot tåg (inte jag heller, i går betittade jag ångloket som i rask fart drog genom Moheda på sin tvådagarsfärd från malm till Stockholm) utan därför att prosten ville hålla det nya från orten, dvs nya tankar och seder. Hade prosten egentligen blivit förvånad om han läst gårdagens Smålandsposten? Och vad hade han sagt till präster som blir arbetslösa - och om dem? Hade han med Frälsaren påpekat att skörden är stor men arbetarna få och manat till bön att skördens herre ska sända arbetare, just? (Matt 9:37-38)

37 kommentarer:

  1. Hur konstruktivt är det egentligen att kritisera allt som görs idag och önska att kyrkan och samhället såg ut som på 1930-talet?

    Och varför ska just präster skyddas från arbetslöshet? De senaste åren är den risken stor för alla yrkesgrupper!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den postkristna organisationen Svenska kyrkan blir mer och mer prästcentrerad, där allehanda charlataner kan sysselsätta sig med narcissistiska övningar oxh skapa sig sin lilla medelklassbubbla!
      /Antony

      Radera
  2. När jag på 70-talet var informationssekr. på SKM (ja, på den tiden bedrev Svenska kyrkan mission), mötte jag många präster på resor runt om i landet. Det slog mig då att de som talade om hur man hade kontakt med människor genom förrättningarna, ofta var de som inte gjorde mycket av de kontakterna. Någon utpräglad vilja att föra evangeliet vidare och leda människor till tro på Herren Jesus, tyckte jag mig inte finna. Statskyrkosystemet, där de upplevde att de var behövda, slog dem till ro, som Dag också noterar.

    SvaraRadera
  3. Statskyrkosystemet höll kanske inte fromhetslivet uppe. Men det höll dop-, konfirmations-, vigsel- och begravningssiffrorna uppe, för att inte nämna de ekonomiska, de som gav tryggheten, borgade för församlingarnas fortbestånd, kyrkornas öppethållande, kyrkans närvaro.
    Människorna kände sig delaktiva i kyrkan, lämnade den inte i första taget, såg den som en integrerad del av samhället, vilket ju kyrkan var.

    Kyrkan måste i den praktiska verkligheten ha en grund att stå på, en ram omkring sig, en ekonomisk trygghet, som garanterar att Dag och alla andra präster, diakoner och andra kan försörja sig och på bästa sätt personifiera folkkyrkan.

    Inte särskilt märkligt, om man tänker efter!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD

      Omm ett samfund inte kan överleva utan statsbidrag, ska detta dö.

      Konstgjord andning är inte dHA:s verk. Kristi Kyrka kommer aldrig dö. För där sanning, liv, liturgi, lära o skönhet finns, kommer folket (även om det kan vara fattigt).

      I valet mellan rikedom o sanning/skönhet, är det inte svprt att välja.

      Allt gott

      Radera
    2. Se där har vi ju skillnaden på hur vi tänker ! BOD ser SVK som en trevlig sammanhållande förening. Vi är några andra som tänker oss Guds församling som en Kristi kropp med uppdrag att missionera det underbara evangeliet och att lovsjunga Gud då vi firar gudstjänst.
      Vi vill att kyrkan är en plats för växt. Där vi genom undervisning fomar nya lärjungar som blir herdar och lärare till nästa generation. Vill se att Kyrkan är en levande kropp där alla växer och är delaktiga. Genom tro (,inte genom att man blir "inskriven" iom dopet , and thats it ....)Och då är inte alltid ramen det viktigaste, utan innehållet. Jag tänker på hur "kyrkan" växt underjordiskt under alla år av förtryck och förföljelse i Kina. Utan pengar ,ramar, lokaler, någon som helst trygghet, men kyrkan växte och växer och missionerar.

      Nu när vi har på pränt att även BOD har förstått skillnaden i syn på vad som är Kristi kropp- Kyrkan så kanske vi inte måste fortsätta att harva dessa olikheter i målet på vår strävan.

      Majsan

      Radera
    3. Som om det skulle vara möjligt att uppehålla dops- och konfirmationstalen i långa loppet utan fromhet utan att dessa töms totalt på innehåll och utan innehåll skulle de ändå tappa...
      BOD medger nu en brist i statskyrkosystemet, så egentligen borde vi skåla över en insikt, men det som följer visar på ensidigheten i tänkandet. Kom igen, våga se ett bredare perspektiv!Q

      Rudbeckius

      Radera
    4. "Omm ett samfund inte kan överleva utan statsbidrag, ska detta dö.", skriver Annorzzz.

      Detta påminner mig om hur stora kollekterna brukar vara i den församling där maken och jag firar gudstjänst. 1 500 kr på 20 personer är inget ovanligt. Men så är det. När man finner något angeläget och har hittat hem så vill man också bidra så mycket man kan. (I dag var vi ännu flera i gudstjänsten och det ska bli spännande att höra nästa söndag hur stor kollekten blev.)

      Radera
  4. Det är inte de anställda som främst personifierar folkkyrkan. Dags att gå i mässan!

    SvaraRadera
  5. Man kan skylla på bristande medvetenhet, ansvar och kompetens som Bloggardag gör. Tala om skillnader mellan sydsvensk och mellansvensk högkyrklighet även om ingen lyssnar. Tala om att man inte lyssnade på de personer som såg vart det barkade; eller att man utvalde fel folk till positioner och medvetet valde bort rätt folk.

    Eller lyssna till Dikes DDR-vision om en kyrka förskriven för alla, men den mannen saknar ju anknytning till verkligheten, skriver endast utifrån dåtid, och missar därför fullständigt de risker eller möjligheter som kyrkan har att hantera i dag. Han skriver klart ut att livet inte är det viktiga utan siffrorna.

    Bägge talar de om oroande siffror och ger möjliga förklaringar. Dikes tvångsmedel är väl de som faktiskt kan ge bättre siffror. Jag tror mer på Yngve Kalins och Eva Hambergs konstaterande att oavsett hur kyrkan agerar kommer hon att omfatta en allt mindre del av befolkningen.

    En återgång till ursprunget kanske. Den lilla sekten. Eller någonting annat.

    SvaraRadera
  6. "Caféverksamheten måste man ha - för det vill folk". En typisk reaktion i vår kyrka idag. Man ger folk det de vill ha --och inte det de behöver. Förflyttandet vintertid av gudstjänster från kyrkorummet till församlingshemmet är nog inte så mycket en motivering att spara energi vid uppvärmning, utan att man då kan avsluta gudstjänsten med kyrkkaffe. "Det kommer mer folk då" fick jag en gång höra när jag ville lyfta fram gudstjänstrummets större möjlighet att skapa andakt och stillhet. Nej, "Högmässa med kaffe" skall det vara, förkortat HMK. Och vad som i detta är viktigast för folk är det inte svårt att räkna ut.
    Liknande synsätt är det med utbudet av musikgudstjänster. Det kommer mer folk då, är argumentet. Och musiken har ju många gånger inte ens en kristen profil, men det går an ändå, bara folk kommer, bra statistik se. Därför går det verkligen an att byta ut en Mässa mot en musikstund, även om det dröjer länge det nästa gång firas någon Mässa i just den kyrkan. Love Almquists ord står sig gott än idag: "Det går an". Tydligen det mesta.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du har helt fel när du raljerar om HMK. Det är mer av detta som behövs för att bygga församling. Kan man bara hålla på form och innehåll i högmässan är en lokal som inbjuder till social samvaro efteråt att föredra framför den ståtligaste katedral.

      Den gudstjänstfirande församlingen måste för att leva vara mer än en samling människor, den måste vara en gemenskap. Och en gemenskap uppstår inte utan social samvaro. Utan kyrkaffe varje vecka blir församlingen som de där människorna man åker samma buss med morgon och kväll till jobbet. Kända ansikten, men likväl främlingar som man inte spontant älskar och ber för.

      Radera
    2. Ger inte alltfler yrkesgrupper, även i offentlig tjänst, folk just det de vill ha, och inte det de behöver?

      För det senare krävs en syn på yrkesrollen som den oväldige, kompetente, ansvarsfulle ämbetsmannens. I stället skall man, enligt vårt sätt att tänka rätt, vårda kunder. Kunden har alltid rätt och skall hållas nöjd. Därmed basta!!

      Lars Jensen

      Radera
    3. Om man nu anser så som Populisten gör här ovan, då vore det väl lika bra då att slå igen våra kyrkor och alltid fira gudstjänsterna med kaffe i församlingshemmen. Går det lika bra, eller bättre så, då är det väl dumt att behöva underhålla två församlingslokaler, när man klarar sig med en. Församlingskyrkan får väl så småningom bli en ruin då, för en församling som sätter kyrkkaffet före gudstjänsten blir snart nog detta ändå. Men så tänkte inte fäderna som en gång byggde våra kyrkorum, det kan vara viktigt nog att betona. Men förlåt då en svartrock som har svårt att förstå den tid där allt går an.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    4. Det är väl bättre att kyrkobyggnaden blir ruin än Guds församling? Bäst är väl att se till att man kan servera kaffet i kyrkan. Någonstans, kan det varit i Västmanland, har man halverat kyrkorummet och använder den tidigare "västra" delen som församlingshem. En utmärkt lösning!

      Radera
    5. Det går väl alldeles utmärkt att bjuda på kaffet (eller varför inte ett glas vin) i kyrkan?!
      /Antony

      Radera
    6. Får jag i all ödmjukhet påminna "Präst från Skara stift" om att i ur- och fornkyrkan hörde alltid mässa och måltidsgemenskap ihop.

      Radera
    7. Jag vill också i all ödmjukhet påminna om måltidsgemenskapen i urförsamlingen, men då också passa på att ge det lite mer rimliga proportioner i jämförelsen. Jag antar att Östborg syftar på den kärleksmåltid som kallades för "agápe" som innebar ett moment av bespisning av behövande i församlingen. Men denna måltid hölls (OBS!) innan nattvarden och mynnade ut i nattvardens firande. Att då jämföra agápemåltiden med våra kyrkkaffen efter gudstjänstens slut är inte bara felaktigt utan väl magstarkt, minst sagt.
      Till den anonyme Brodern ovan håller jag med om att jag lika gärna uppskattar ett glas vin i stället för kaffe.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    8. Att tvista om kyrkkaffet är arvtagare till agapemåltiden eller inte leder inte närmare svaret på frågan om hur den gudstjänstfirande församlingen ska bli en gemenskap utan social samvaro.

      Vin är gott men mitt på en söndag räcker din lilla slurken ur kalken.

      Radera
  7. Annorzzz, Majsan och Olof Olsson!

    Tänk att på dessa kyrkliga fält få läsa en utfärdad och gillande dödsdom om en kyrka, vilken ej kan överleva utan statsbidrag! Och att jag inte har kontakt med verkligheten - jag som sett och följt kyrkans liv, som stått i direkt relation till äktenskapets med staten rätt till ekonomisk uttaxering och därmed tryggad existens! Och nu ser den successiva och allt snabbare ekonomiska urgröpningen, vilken också Dag exemplifierar från ett område i Växjö stift.

    Majsans jämförelse med kyrkan i världens största diktatur är ju grotesk; där trycks ju kyrkan officiellt ned av staten, medan den är fri, fri som fågeln och som de högkyrkliga tillsammans med frikyrkliga slogs för i Sverige.
    Resultatet känner vi alltför väl, för att ännu en gång upprepa ett gammalt tvisteämne här.

    Nej, den totala avsaknaden av verklighetsförankring personifieras kristallklart, om herrskapet tillsammans, eller var för sig, ställer sig framför spegeln. Spegeln ljuger inte, medan orden från dem som speglar sig kan flyga hur som helst.

    Svenska kyrkan måste ha en organisatorisk bas, bestående av personal, kyrkobyggnader och andra byggnader för att kunna verka och ge vår folkkyrka den renässans, som inte minst jag av hela mitt hjärta och hela min själ längtar efter.

    Tror ni ett ögonblick att i dag välbetalda kyrkoherdar (50.000 - 60.000 kr per månad och biskopar med ytterligare ett antal tusen kronor i månadslön) är beredda att jobba med halverad eller en fjärdedels lön, avvecklade församlingar, stängda eller sålda församlingshem och kontor?
    I så fall är ni mer än lovligt naiva debattörer, är min slutsats - rakt på sak!

    'Förstår ni inte att en motor behöver bränsle för att fungera, att en kvarn kräver vatten för att mala och en fisk måste vara under vattenytan för att leva?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD, om dagens präster behöver 50 000:- för att vara intresserade av att vara herdar för hjorden är läget mycket värre än man kan ana. Brödpräster...

      Rudbeckius

      Radera
    2. Jo ...här är kyrkan fri ...flaxar kring hur som helst utan förankring.. Men vad hjälper det ? När evangeliet har blivit så billigt att det inte kostar någonting....
      Jämförelsen med Kina är inte grotesk. Den är däremot helt omskakande. Det är samma tro, samma evangelium, de är våra trosyskon... Och dom har fått betala ett oerhört pris för detta.
      Och så har oxå evangeliet spridits. Människor har kommit till tro och har förstått det oerhörda i vad Kristus gjort för oss. Som fått till resultat att man helt enkelt inte kan vara tyst om detta utan vill sprida , missionera om detta budskap.. I ljuset av vad jag hört och sett från kristi kropp- kyrkan- i Kina så skäms jag till döds över hur ynkliga- jag och vi andra- i detta rika landet Sverige är för att stå för vår tro ! Vi slår knut på oss själva för att vara omvärlden till lags och skymmer på så sätt evangeliet.
      Det groteska är att detta får fortsätta och att vi inte har några andliga ledare som står upp för medlemmarna i Kristi kropp och som kan säga "här är vägen, vandra på den ".

      Förstår ni inte att......kyrkan behöver den Helige Ande .....för att överleva....
      Majsan

      Radera
    3. Martyrernas blod är Kyrkans utsäde, som de gamle skrev (Tertullianus bl a).

      Radera
    4. Annorzz, Hamas kunde inte ha uttryckt det bättre, med lite andra ord.

      Bengt Olof Dike, du har stelnat i en strid som redan är avgjord och för din del förlorad. Dina drömmar om en majoritetskyrka som med statligt stöd plötsligt skulle göra en helomvändning och börja förespråka en återgång till traditionella familjenormer är orealistisk. Därmed brister din kontakt med verkligheten. Under tiden går livet vidare och kanske är inom några år statens hjälp med kyrkans avgiftsuppbörd historia, medan du harvar på om en allt mer verklighetsfrämmande statskyrka.
      Du behöver en Putin för att förverkliga dina unkna ideér.

      Radera
  8. Hur många söndagens huvudgudstjänster har medianprästen numera? En per månad? Helglediga präster, som inte verkar hemmastadda vare sig i församling, lära eller sakramentalt liv, kanske illa utrustade intellektuellt därtill, med tveksam social begåvning och bildningsbakgrund - tja - är det någon större tragedi om de blir uppsagda p g a arbetsbrist?

    Det tycker varken Bill eller Bull. T o m den löjlige Svanslösingen och Gammel-Maja i Domkyrkotornet håller med.

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  9. Det finns många orsaker varför människor inte kommer till kyrkan för att fira gudstjänst.

    1) Den urvattnade förkunnelsen.
    2) Folk vill inte. Jesus sa om sin samtid "de ville inte komma."
    3)De finns inga gudstjänster att gå till, utan bara vid enstaka tillfällen.

    Detta tror jag är de främsta orsakerna till att inte folk kommer till gudstjänsten.

    Det är inte brist på folk i församlingarna (även de mindre) Om alla gick regelbundet i kyrkan så skulle det skulle finnas underlag för att fira gudstjänst.

    Vårt land är ett missionsland. Det är viktigt att nå svenskarna, även våra invandrare med evangeliet. Det innebär att det måste bedrivas mission. För detta är prästerna kallade till, men även kyrkfolket genom att vittna om Jesus Kristus som alla människors Frälsare. Vi behöver en andlig väckelse.

    Eric

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att gå utanför församlingshemmet och arbetslaget kräver mod och fallenhet. Alla är inte lämpade. Alla kan inte ta törnarna utanför de invanda sammanhangen.
      Är verksamhetskyrkan en fortsättning på medeltidens fromma klosterstiftelser, där man med likasinnade drog sig undan världen och dess larm? Lite andakt, en och annan besökare, lite verksamhet och existensen tryggad. Var inte också då klostren främst en angelägenhet för kvinnor/nunnor?

      GG

      Radera
    2. Konstigt?
      Katolska kyrkan i t.ex. Göteborg är fylld (ja FYLLD) minst tre mässor/dag. För att inte tela om lördag och söndag. Då kan man få stå. men svenska kyrkas bänkar är tomma. Varför? Katolska kyrka har något med ödmjukhet att göra på ett enkelt språk. Det ser man när högtiderna fylls av människor som niger innan de bänkar sig.

      Radera
    3. I Göteborg går det, på en söndag, fler personer i Katolska mässorna än i Svkys gudstjänster, vilket säger en hel del om sann tro samt om Svkys förfall!
      /Antony

      Radera
    4. Elementärt min käre Watson: Katolska mässan handlar om Gud.
      Inte en massa blarr om ditt och datt.
      Kanske är det "vad folk vill ha"? Egentligen.

      LG

      Radera
  10. En liten korrigering i dagens blogg:

    Nog var det väl UPPSAGD pga arbetsbrist den kvinnliga komministern i Tingsryd blev?!

    AVSKED är något helt annat, men som också det ibland används i Svenska Kyrkan. För att bli avskedad ska den anställde ha gjort verkligt stora fel i eller utom sin tjänst. Man brukar ibland tala om brott som ger minst två års fängelse.

    Att sedan Svenska Kyrkan av och till använts sig av avsked (och fått dessa ogiltigförklarade i Arbetsdomstolen) av de mest besynnerliga skäl är en helt annan historia... Men dyrt blev det!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  11. Svenska kyrkans nuvarande syn på gudstjänster är märklig och dessvärre ofruktbar. Det absolut viktigaste en församling kan ta sig för är ju just att fira gudstjänst. Om så ingen annan än prästen kommer är det viktigt att gudstjänst firas likväl. Om vi inte firar gudstjänst kan vi räkna med att Den Helige Ande snart lämnar all annan verksamhet. Men Svenska kyrkan tycks anse att pyssel är viktigare än gudstjänst.

    I dag har maken och jag firat en fullständig högmässa med god förkunnelse tillsammans med trossyskon i Missionsprovinsen. Vi var så många att man, om detta varit en gudstjänst i Svenska kyrkan, som trots allt har långt fler medlemmar, blivit alldeles förbluffad över hur många som kom. Men så många brukar vi vara. Härligt!

    SvaraRadera
  12. Och apropå järnväg. Den enda anledningen till att Nässjö finns lär vara att höjdarna i Eksjö sa nej till järnvägen. De ville inte smutsa ner sin fina regementsstad med slikt.

    Numera finns det järnväg i Eksjö, denna underbara pärla, men förbindelserna är det si och så med.

    SvaraRadera
  13. BOD

    Omm det behövs 50 papp för att få präster att jobba, är det systemfel.

    En genomrutten skuta blir inte sjöduglig av lite fernissa.

    Låt sjunkande skepp vila i frid!

    Tu es Petrus...

    SvaraRadera
  14. Ja, det är väl ganska uppenbart att Missionsprovinsen är ett gott, kanske det enda, alternativ för den som inte vill gå till Rom utan vill ha kvar sitt andliga hem i den kyrka som var Bo Giertz, Bertil Gärtners och Gunnar Rosendals m.fl.. Man får bara önska att Mpr inte fastnar i en konfessionalistisk återvändsgränd,som det tyvärr i bland skymtar fram tecken på, utan öppnar sig ekumeniskt och katolskt till de stora kyrkorna. / Roland Kristensson

    SvaraRadera
  15. I Church of England finns det präster som har annat akademiskt jobb till vardags och utövar sitt prästämbete på helgdagar o d, gratis! Det du, B O D! Men såna fundamentalister vill du väl inte ha i Svenska kyrkan?
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  16. Jag satsade på rötterna och på framtiden och blev ortodox kristen, när grundvalarna gav vika. Jag högaktar de som med integritet kan fortsätta i landets största samfund, men begriper inte egentligen hur det kan göras.
    Svenska kyrkan grundproblem är teologiskt: senmedeltidens avvikelser från kyrkans ursprungliga Tradition och reformationen som nära nog kapat bort tre ben av fyra att stå på: det fantastiska är, att det har fungerat så länge!
    Med den restaurerande kyrkrörelse, av vilken Högkyrkligheten är en central del, visar den Helige Ande på att skadorna kunde ha läkts och kyrkan återbyggts till kyrklig fullhet -om man ville.Den i praktiken avkristnade majoriteten och dess makthavare ville inte. Nu går enorma mängder av god kraft till att hålla stående de vacklande överdimensionerade kyrkmurarna, istället för att verka helgelse av de troende. Och murarna faller ändå samman och skadar de som kämpat att hålla dem uppe.
    Kristus är uppstånden- men han kommer där han är välkommen.
    Till de övriga kommer han också -tids nog: en gång kommer alla knän att böjas.
    Mikael Liljeström

    SvaraRadera