Blir gårdagens insikt morgondagens?

I går tänkte jag rätt mycket över katastrofen i södra Kronobergs län. Den kan begripas i termer som avfolkning, kan jag förmoda. Men den kan också förstås som ett samverkansprojekt som havererar. Det blev inte närhet av omorganisationen och inte samverkan.

Har man bestämt sig - och inte läst siffrorna - så var det statskyrkosystemet som höll fromhetslivet uppe. Men kyrkogångssiffrorna vek alldeles långsamt men helt tydligt tidigare och trosförmedlingen topederades en generation tidigare. Hela mitt medvetna liv har jag förstått att kristen tro var något som var ifrågasatt och egentligen ingenting för karlar - om det förstås inte skulle fattas beslut i kyrkorådet. Jag visste det och när församlingsprästen ställde frågan "Är det inte präst du ska bli?" ställde jag frågor tillbaka om det partipolitiska styrsystemet. Jag såg och insåg. Inte konstigt att jag i många år prenumererade på allt material från Religionssociologiska Institutet. Vi har levt på övertid, hela min prästtid. Och få har velat hantera denna bistra sanning. "Det håller min tid ut" var hållningen. Var just statskyrkosystemet den faktor som sövde Svenska kyrkan i tanke att det mesta, om än inte allt, står väl till?

De högkyrkliga präster som mötte gammalkyrkligheten i Kronobergs län kunde förstå. Jan Redin har räknat och redovisat i boken Kyrklig Förnyelse. Hur gick det sedan? Pro Veritate, Uppsala 1971.

År 1934 gick en vanlig söndag i Växjö stift 33 637 personer till kyrkan. Nattvardsfrekvensen (antal kommunioner i procent av nattvardsberättigade) var 18.4%. År 1965 var motsvarande siffror 23 267 och nattvardsfrekvensen 21.9%. De gammalkyrkliga församlingar som hade lyckan att få en högkyrklig präst, kunde förnyas. Och här är den i alla sammanhang tydliga skillnaden mellan sydsvensk och mellansvensk högkyrklighet. I Småland kunde prästerna se katoliciteten i gammalkyrkligheten och i dogmat. De gammalkyrkliga församlingar som inte förnyades - tja. Det ordnades kyrkodagar med rätte lärare och många kom - men få mindes att dessa stora kyrkodagar varit fler förr i världen. De många som kom var trots allt färre.

Så till gårdagens insikt. När det blir så här, måste personalen reduceras och många kostnader minskas. Utförsäljning av hus blir det. Förr tänkte jag att det var församlingspedagogerna som skulle få gå först och församlingshemsvärdinnor (som det heter). Så är det inte. Finns det flera präster, och det gör det i stordriftens enheter, skär man där. Caféverksamhet måste man ha - för det vill folk. Och barn- och ungdomar är alltid viktiga. Svenska kyrkan har marknadsförts så. Betala din kyrkoavgift för att detta ska kunna åstadkommas - inte för att gudstjänst ska firas. När gudstjänsten blivit en verksamhet bland andra kan gudstjänsttillfällen reduceras och många kyrkor stå utan söndaglig gudstjänst och det betyder att vi inte måste ha lika många präster. Förresten kan en specialisera sig för at ha gudstjänster och förrättningar, som det hette i en församling.

För första gången ser vi att präster inte har en så kallat trygg arbetsmarknad. Och den som förra hösen flyttat från Stockholm och köpt hus i Rävemåla för att vara präst i detta lokala, får efter några månader besked om att det nog blir avsked för det finns inte pengar. Borde inte snarast de få gå som bär ansvar i församlingen då?

Närhet och samverkan leder till en stordrift där de prästvigda lönearbetarna lever under samma villkor som alla andra lönearbetare. Karl Marx och Friedrich Engels kunde inte ha sagt det bättre, som den vet som läst Kommunistiska Manifestet (1848). Borta är den tid när prästen fanns i den lokala prästgården och kunde vara präst i allt.

Tingsryd är förresten intressant. Där fanns prosten Mozart. Han var emot järnvägen. Inte för att han var emot tåg (inte jag heller, i går betittade jag ångloket som i rask fart drog genom Moheda på sin tvådagarsfärd från malm till Stockholm) utan därför att prosten ville hålla det nya från orten, dvs nya tankar och seder. Hade prosten egentligen blivit förvånad om han läst gårdagens Smålandsposten? Och vad hade han sagt till präster som blir arbetslösa - och om dem? Hade han med Frälsaren påpekat att skörden är stor men arbetarna få och manat till bön att skördens herre ska sända arbetare, just? (Matt 9:37-38)