För alla i tiden!

Nomineringsval i Växjö och resultatet:

Med 149 röster (30,66 procent): Fredrik Modéus, 50 år, församlingsherde i Lunds domkyrkoförsamling, doktorand i systematisk teologi.
Med 82 röster (16,87 procent): Anders Göranzon, 54 år, PhD, präst, utsänd av Svenska kyrkan som universitetslektor i praktisk teologi vid University of KwaZulu-Natal, Sydafrika.
Med 66 röster (13,58 procent): Thomas Petersson, 46 år, domprost i Växjö stift.
Med 58 röster (11,93 procent): Peter Wänehag, 56 år, kyrkoherde i Kalmar pastorat, hedersprost.
Med 37 röster (7,61 procent): Kjell O Lejon, 56 år, TD, PhD, MA, präst, professor i religionsvetenskap med inriktning mot historisk teologi vid Linköpings universitet.
Med 35 röster (7,20 procent): Christopher Meakin, 57 år, TD, präst, chef för ekumenikenheten på kyrkokansliet i Uppsala, prost.

Nu kommer det alarmerande:
Vid nomineringsvalet deltog 71 procent av de röstberättigade, eller 486 personer. Många präster var inte där, sägs det.Så lite angår alltså biskopsvalet att 29% av de röstberättigade inte brydde sig om att ordna till vilka som skulle vara de verkligt aktuella. Ungefär 700 personer har rösträtt! Jag säger inget om detta men konstaterar faktum. Det ska dock väljas en pastor pastorum, en prästernas präst!. Men biskopsvalsreformen som tog valet från prästerna ligger mer än 50 år tillbaka i tiden. Nu ligger makten att välja hos andra - och det får sina konsekvenser. Vad är en biskop egentligen? Pastor pastorum eller vad? Stiftschef?

Själv är jag för samtliga nominerade. Jag kan detaljkommentera!

Fredrik Modéus har en bror som är biskop. Vore det inte riktigt roligt att ha ett brödrapar i biskopsmötet? Fredrik kör den gamla högkyrkliga pastoralteologin, den som i våra yngre år kallades elitkristendom och dörrstängande. Han fick mycket pengar när han var kyrkoherde till församlingsarbetet därför att Laurentiistiftelsens siffror räknades honom till godo. Stiftelsen fick visserligen själv betala kyrkoannonser, oblater och vin så det kostade inte Fredrik något. Allt var vinst. Han har fått ungefär 2.7 miljoner från Växjö stift också för att doktorera. Han har visserligen inte levererat någon doktorsexamen men man kan positivt tänka att i stället för examen får stiftet en biskop för beloppet.

Anders Göranzon är PhD. Det är inte lika mycket doktor som om han doktorerat i Sverige. Han slapp en massa litteraturkurs. Han har dessutom blivit obehörigförklarad till kyrkoherdetjänsten i Kalmar av Växjö domkapitel. Han slirade på utmönstringsparagrafen och ville inte utan vidare skriva på idiotförklaringen för att bli kyrkoherde. Intressant. Jag kan förstås gilla att Växjö domkapitel får en obehörigförklarad som biskop.

Anders har fördel av att inte vara i närheten. Hade han harvat kvar i Kalmars norra delar, hade entusiasmen varit mindre, för komministrar i Kalmar väljs helst inte till biskopar, har jag förstått.

Thomas Petersson är en innovativ man men inte doktor. Han går i Prideparader och jag mötte honom på en roll-up i domkyrkans vapenhus. Bilden av honom skulle välkomna mig till det hus som är Guds. Inte ens GA Danell fanns på bild på en sådan roll-up. Thomas har varit organiserat i det hårdföra högkyrkliga gardet SSB. En gammal kvinnoprästmotståndare, alltså. Det finns en uppsättning sådana som blivit biskopar. Hans företrädare som domprost blev biskop, så det finns spår att följa även om folk i Jönköping och Kalmar skulle kunna fundera över hur lokal biskopssysslan riskerar att bli. Växjö, liksom. En fördel med Thomas är att han kan vara i tjänst 20-21 år. Han var en av dem som gav mig en skriftlig erinran efter att dessförinnan begått grovt rättegångsfel och nu upprepar han det felet.

Peter Wänehag skulle som biskop fortsätta biskop Johanssons verk, resa runt i stiftet och vara vänlig. Han har inte heller doktorerat men varit stiftsadjunkt bortsett från allt arbete han lagt ner i studentpolitiken i Lund. Han har varit ersättare i Växjö domkapitel också och var kyrkoherde i det som innan alla sammanläggningar annorstädes var stiftets största församling, Kalmar. Han har till skillnad från de tre föregående nog aldrig hamnat i lägret av kvinnoprästmotståndare och alltså inte bytt åsikt i ämbetsfrågan. En fördel med Peter är att han kan vara kvar 11-12 år och att han har vänner på stiftskansliet. Kyrkolivet i Kalmar är inte uselt. Det, liksom en nyrenoverad domkyrka, ska väl kyrkoherde tillskrivas äran för.

Kjell O Lejon är den lärdaste av biskopskandidaterna och professor på riktigt. Han tillhör dessutom Frimodig kyrka, ordförande i stiftsavdelningen i Linköping. Han kommer från Rydaholm och har en bror som är kyrkoherde i Älmhult. Lärd, utifrån och ändå integrerad i stiftet både i köttet och i anden, kan man säga. Han har gått ROK-2:an också och är kapten i reserven. Han var med i förra biskopsvalet också. Alliansmissionen var hans andliga ursprung och där kommer han alltså biskop Johansson nära. En fördel med Kjell O Lejon är förstås att han inte bara är internationellt orienterad utan också kommer utifrån.

Christopher Meakin var i många år präst i Växjö. Han är den som dogmatiskt tydligast varit med bland de riktigt bestämda kvinnoprästmotståndarna, dom som hävdar att Kyrkan inte har fullmakt att ändra på Kristi ordningar. Nu är han ekumenikansvarig i Kyrkans Hus i Uppsala, vilket betyder att han mellan varven får röra sig i de stora sammanhangen. Hans företrädare på posten blev faktiskt biskop i Visby. En av fördelarna med Chris är förstås att han inte är sprungen ur Svenska kyrkan utan ur ett större sammanhang. Det vore kanske bra med en ärkebiskop från Tyskland och en av biskoparna från England så här när vi går att fira 70-årsdagen av krigsslutet 1945?

Jag ska inte välja biskop. Det är bra. Jag är för samtliga kandidater. När jag sitter på min kammare slår det mig att alla utom Göranzon och Petersson är prästvigda för Växjö stift och samtliga har varit präster i stiftet. Bra eller dåligt? Några har skrivit böcker - Modéus och Leijon böcker avsedda för bildat folk och inte enbart obildade akademiker. Men vart tog kvinnorna vägen? Har jag verkligen fattat rätt att alla utom en är gamla kvinnoprästmotståndare och nu biskopskandidater?