Färre gudstjänster betyder färre gudstjänstdeltagare och det i sin tur betyder färre gudstjänster. Med färre gudstjänster behövs inte så många präster. Och religionssociologerna har gett ett antal besked.
Minns beskedet i slutet av 1990-talet när vi fick klart för oss att svenska folket mer relaterade till Svenska kyrkan än till sin församling. Vi hade tänkt att relationen skulle vara stark i det lokala, där man var döpt, konfirmerad, gift och där ens anhöriga begravts. Men det var, om man så säger, det mer anonyma begreppet Svenska kyrkan i allmänhet som var kopplingen. Där fick vi besked om att relationen till Svenska kyrkan egentligen var svag. Vad gjorde Svenska kyrkan av det beskedet? Intet, intet, intet.
Så kommer fler besked. Dessa har vi också haft tillgång till i flera omgångar. Svenska folket uppskattar det Svenska kyrkan gör för barn och ungdomar, uppskattar musikutbudet och diakonala insatser samt kyrkorummen. Själva grejen, det där att fira gudstjänst och förnyas i mötet med det heliga, var inte grejen. PR-nissarna hakade på och har motiverat till fortsatt medlemskap i Svenska kyrkan just med de argument som folk alltså vill höra. Så blev den kyrkliga självbilden formad av folks fördomar - men ekonomiskt bärande fördomar. Med andra ord: intresset ljuger inte.
Jag inser sålunda logiken men har svårt att hantera den.
I Tingsryds kommun blev sju gamla församlingar en enhet. Gudstjänstutbudet kunde skäras. Det finns tydligen ett domkapitelbeslut på att församlingar med 1300 eller färre bara "behöver" ha gudstjänst varannan söndag. Då behövs inte så många präster i varje fall inte i Tingsryd där ekonomin är urusel och två komministrar ska väck. Carla Svenningsen är nyanställd och kom i tjänst detta år. Hon flyttade från Stockholm, maken söker jobb på nya orten och huset har de köpt i Rävemåla. Så kommer beskedet efter ett halvår att hon ska bli uppsagd. Lönearbetare kanske ska behandlas så men vi är rätt långt ifrån det som varit vanligt i det kyrkliga. Jag hör till den lilla minoritet som menar att människor ska behandlas anständigt också på sina arbetsplatser, men jag vet att det är en minoritetsuppfattning, eller? Jag är dessutom emot de där helsidorna med usel reklam för Svenska kyrkan - information hur det egentligen går till, alltså.
Jag läste i sammanhanget statistiken, som ger uttryck för det som kallats "katastrofen i södra Kronoberg". Det mesta tycks vara halverat eller mer än halverat, somligt tycks utraderat. Inte folkmängd och kyrkotillhörighet, dock. Uppenbarligen tappar Svenska kyrkan medlemmar men folkmängden minskar också. Sådant kan man räkna på för att finna korrelationstal.
Siffrorna för huvudgudstjänster är mer intressanta. Vi jämför åren 2007 och 2013.
Almundsryd 3590 blev 2554.
Antalet huvudgudstjänster minskade från 52 till 42
Nu brukar man säga att folk kommer vi andra gudstjänster. I Almundsryd var det 5009 och blev 1082.
Linneryds siffror för huvudgudstjänst var 2505 och blev 1701.
Antalet huvudgudstjänster minskade från 42 till 34.
Men där kanske folk kom till andra gudstjänster? 1988 blev 810.
Södra Sandsjö
1757 blev 1125
Antalet gudstjänster minskade från 48 till 36.
Andra gudstjänster 1260 blev 520
Tingsryd/Tingssås församling
Må vara att de mindre orterna tappar men Tingsryd är väl stort.
Huvudgudstjänsterna gick från 3770 till 2933.
Huvudgudstjänsterna låg närmast antalsmässigt kvar - 62 blev 59.
De andra gudstjänsterna var dock 7050 och blev 2913.
Urshult
Huvudgudstjänsterna från 5386 till 2554
Antalet huvudgudstjänster minskade från 56 till 39.
Andra gudstjänster: från 5790 till 1052
Väckelsång
Huvudgudstjänsterna från 3593 till 2200
Antalet från 58 till 37.
Andra gudstjänster från 1999 till 1315
Älmeboda
Huvudgudstjänsterna från 2173 till 1064
Antal gudstjänster från 53 till 28
Andra gudstjänster från 2238 till 264
Say no more!
Är siffrorna på dessa korta år bara halverade, får man tydligen vara rätt nöjd och har tappet bara varit kring 30% får man vara riktigt belåten. Slå er till ro. Eller fundera över vilka mentaliteter som skapas i församlingarna. Det blir väl antagligen rätt uppgivet.
Fundera över hur mycket av gudstjänstavvecklingen som beror på de kyrkliga strategierna. Förr sa jag "Det här håller inte i längden." Nu säger jag: "Det här håller inte." Men situationen, likartad på många ställen, hanteras genom ökad vardagsverksamhet, dvs just det folk sa att Svenska kyrkan skulle ägna sig åt. Det är själen som gett sig iväg. Verksamheten består. Och därför kan man sparka präster när det finns flera men behålla personalen i församlingshemsverksamheten.
Det är tidig morgon - och dagen är redan förstörd. Varför ska ni läsa denna upprörande om än upplysande bloggsida? Jag ber som vanligt om ursäkt. Men när det nu ska bli biskopsval i Växjö stift kanske det finns en del precisa frågor att ställa vid hearingen?
Generationen under 35 vet att de klarar sig utmärkt utan kyrka. Både på söndagen och i vardagen.
SvaraRaderaVem behöver en präst? Annat än som driftkucku, projektionsobjekt för diverse aggressioner och möjligen som exotiskt inslag i sällskapslivet? Ja, och så i det politiska arbetet, som moraliskt stöd för olika uppfattningar och opinionsbildning, förstås. Inte något kristet, så klart, men miljö, antirasism, genderaktivism och allmän pekå. Där har präster fortfarande en given roll. Lite klockringning när fel uppfattningar söker uppmärksamhet. Närvaro vid rites de passage som en kontinuitet med svunnen tid. En jultomte? Prästdräkten som jultomtekostym? Med lika lite krav på prästens tros- och böneliv, som på tomtetro och tomteliv hos den till jultomte utklädde? Sen har vi ju det allmänsociala. Vara lite mer socialt omhändertagande än Socialen. Lite mer lyssnande än terapeuten. Gratis naturligtvis.
Ansvarstagandet för kyrkobyggnader, kulturarv och kyrkomusik står fortfarande starkt. Men prästgårdarna är borta. Kyrkorna står oanvända. Kanske bör Staten ta över? Begravningsväsendet tas nu över. Kanske bäst att inte heller utlämna kulturarv och kyrkor åt byklåpare?
Allt fler präster uppvisarar allt mindre kristenliv och levererar enligt kundernas förväntningar.
När kunderna sluta betala för den produkten, finner jag ingen anledning att sörja.
Lars Jensen
Och apropå statistik - är det någon som vet varför Svenska Kyrkan på sin hemsida inte har lagt ut sin månadsrapport med antalet inträdda resp utträdda medlemmar sedan i våras?
SvaraRaderaÄr "han som har hann om et" bortrationaliserad, eller?
Jag i Halland
Statistiken är alltför deprimerande.
RaderaElaka Katten Måns
@EKM, det kanske beror på att förkunnelsen är deprimerande på de platser där statistiken har en starkt negativ derivata?
RaderaDet är precis vad Svanslösingen brukar säga.
RaderaNå'n gång kan väl t o m en så'n säga nå't rätt?
EKM
En ond spiral förvisso.
SvaraRaderaEtt domkapitel som tänker så att varannan söndag räcker fattar ingenting. Vi behöver både teologiskt hävda (hög)mässan en gång i veckan och satsa så för att bygga vanan. Ett arbete som det som redovisas ovan som bryter vanan innebär i princip att inga nya kommer. Ingen församlingskärna när de gamla dör. Intet.
Det mesta som görs verkar kontraproduktivt. Friluftsgudstjänst, gärna vid annan tid som ersätter högmässan. Musikgudstjänst på kvällen. Visst, fler kommer momentant, men vanan försvagas och kyrkan signalerar att det ordinära inte behövs. Om det inte behövs varför ska man fästa sitt hjärta vid det? Om man inte fäster sitt hjärta vid gudstjänsten, helst mässan, vad är då kyrkan mer än den lokala förvaltningsapparaten för att sköta kyrkobyggnad och kyrkogård, stimulera barn, administrera syjuntor och annan gemenskap för nyligen pensionerade, och bidra med praktiskt och symboliskt agerande vid dödsfall och kanske äktenskap?
En kyrka som går denna väg har ingen teologisk analys och tron kan också antas vara inte så hjärtskärande nödvändig. Hur ofta hör vi domkapitel, biskopar och administrerande kyrkoherdar tala om frälsningens nödvändighet, om Jesus som räddar från helvetet till himmelen?
Saknar ytterligare en tragisk aspekt och det är frågan om ungdomarna. Det är i mångt och mycket föräldrarna till dessa som utgjort statistiken. När ungdomarna så bestämt varnas för sådan tro och sådant liv som inte HBTq-certifierats så töms ytterligare församlingar. Prästerskapet hinner helt enkelt inte med i svängarna. Testfrågan är om man viger homosexuella oavsett liturgi och predikostil/inriktning/pastoral. Det är en mer effektiv testfråga än ämbetsfrågan eftersom den senare inte kunde vara utmanande mer ofta än det blev tillfälle att praktisera. Vigselfrågan är ständigt närvarande. Bögbotarjakten har gjort sitt. Att inte ha ställt in sig i ledet gör att man inte får träffa barnen, så som det gick för Artman vid skolavslutningen. Vad göra? Samla till gudstjänst med den motivering som alltid varit kärnverksamheten: Jesus. Hemmavid.
SvaraRaderaVisst kommer antagligen de katolska församlingarna att ta över det mesta av traditionellt gudstjänstliv, ihop med några kämpande frikyrkliga, men ingen kommer undan testfrågorna som barnen lär sig i skolan.
Är detta den ultimata av alla världar eller har Sverige för en tid varit en Californien? Lägger det sig nu när Reinfeldt slutar? Det har legat en (hel?) del inkomster att hämta i potten. De som gått i skolan de sista tio åren glömmer nog inte i första taget den läxa de fick lära sig. Kanske de romersk-katolska klarar sig pinsamt bra i denna värld. En grupp som får underkänt, definitivt, är de ryska prästerna. Hopplösa fall. Det förefaller nästan kunna bli världskrig av detta. Ska (svenska europa) missionen stoppas? Fanns detta med i valresultatet? Vilken journalist ställer den frågan? Ursäkta - jag bara testade tanken.
Att MP och F! får 41 % av rösterna bland de unga väljarna säger en hel del om vilken indoktrinering som pågår i skolorna.
RaderaDen har dominerat prästutbildningen med FI sedan mitten av 80-talet. HBTq dominerade lite senare. 1992 var det en självklarhet att alla skulle skriva under för partnerskapslagen. Tror det var då som de första agendorna för samkönade vigslar började florera(?)
SvaraRaderaMP frågan ligger nog ändå kyrkan ännu efter. Knappast när det gäller grönsakslandets aspekt och koldioxiden men att helheltsgreppet, hållbar utveckling, har tre fält: ekologi, ekonomi och sociala frågor. Det är i den tredje sektorn som det har funnits och kanske ännu finns mycket potential att utveckla insikterna och insatserna i - med bevarad själ.