Om jag vore djävul

Om jag vore djävul, skulle ni få se på fan. Kul skulle det vara. Lögnens fader måste ju ha det rätt roligt med de lättlurade. Först kanske genom att vrida på orden. Som det där att det inte finns någon Sanning, bara sanningar. Somligt är sant för dig, annat för mig. Då kan nihilisterna springa omkring och uttala sig intellektuellt och insiktsfullt om sådant de inte har en aning om och med konsekvenser de alls inte kan genomskåda.

De tänker nämligen aldrig att det finns en underliggande fara för det mänskliga livet.
Inte bara sådant som de vill bli varnade för av myndigheterna eller sjukvården (som i och för sig är bra på att skrämma folk). Det kan vara Ebola i västra Afrika eller en underhållande katastroffilm som skrämmer lte lagom. Det kan förstås vara det kvällspressen återvänder till - hälsa och mat. Ibland varnas för smör och andra gånger för det cancerframkallande matfett som folk äter i stället för smör. Det är för en djävul djävligt roligt, det hela. Men det mest underhållande är att ingen tror att det där med det andliga handlar om något viktigt. Och då blir människors chanslösa inför en kosmisk kamp i himlarymderna - för det är bara gamla föreställningar. Och kategorin gamla betyder att det handlar om något som inte längre är viktigt - om det någonsin varit det. Alltså ger det en gammal drake expansionsmöjligheter.

Det är inte de stora katastroferna som roar mig som djävul mest. Miljontals dör i krigen men det mer upphetsande är de små steg som leder till katastroferna. Jag roar mig med de kyrkliga systemen. De är finkalibrerade för att människor ska bli frälsta. Min fiende, som tog viktiga poäng i Jerusalem för inte så särskilt länge sedan genom att lura mig på en självklar seger, gav mänskligheten Kyrkan. Där finns ett ämbete för att människor ska bli frälsta och där finns ord och sakrament. Det roligaste är att låta människor behålla ytan så att de tror att det är detsamma som alltid när jag vänt innehållet till något annat. Präst- och biskopsämbetet hade jag i säker hand när prästerna slet ut sig med - folkbokföring! Ja, det är nästan otroligt. Sedan ändrade vi det och gav dem datorer och sammanträden i stället. Det betyder att de blir upptagna med annat. Markeringen att ämbetet inte egentligen är något viktigt och att det var fritt fram för människor att fatta beslut om hur det skulle vara, blev underhållande. Lite svårare är det med orden från vår motståndare, de ord som är Livets Ord. "Bibeln är inte Guds Ord men Guds Ord finns i Bibeln" är en kär formulering som gör var och en till sin egen påve, om man så säger. Ja, "sant för mig, kanske för dig"-stuket över det hela. Men problemet är att det alltid finns någon som säger emot och håller på med det. Enklare är att försåtligt ta itu med sakramenten. Döpa med andra ord eller se till att nattvard firas med annat än vår motståndare påbjöd. Bäst gillar jag nattvardsbröd bakat med E420. Det ser ut som vanligt men är något annat. Sånt gillar jag. Det är liksom själva grejen för den som vill vara djävul. Och vinet, som gläder människans hjärta, blir druvjuice. Vem fan blir GLAD av druvjuice? Ingen förstås - men de kristliga är så nöjda. Få ställer frågan hur det blir med Herrens ordningar när det inte längre är de ordningar som Herren ordat om som saken gäller.

Här är det som borde vara deras problem. Ingen av dem tänker tanken att djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter byte. Det betyder att ond makt kan vara utan att synas. Det som inte är deras problem, blir min idealtillvaro. Och de stackarna fattar inte hur fjärrstyrda de blir.

Som sagt: Om jag vore djävul, skulle ni få se på fan.
Självklart skulle det vara en trevlig fan.

Jag trivs bäst i tomma kyrkor och är de inte tomma vill jag att de ska vara välfyllda av människor som kan excellera i egenrättfärdighet och luta sig mot präster som säger det folk vill höra. Mycket känslor vill jag ha, förstås. Känns det bra, brukar folk inte fråga om något är sant eller inte. Då trivs jag. Den enda fara jag ser är om Kyrkan skulle börja uppfatta sig som en Guds agent på människors sida mot djävulskapet. Då kan det bli riktigt farligt, har jag lärt mig. Som när min motståndare oväntat tog poäng en vårdag i Jerusalem för inte särskilt länge sedan. Men inte har jag varit overksam sedan dess och framgångar kan jag också redovisa. Dem talar vi tyst om. Bäst så. Väck ingen.

Nog för dagen. Det är ju valrörelse att tänka på.... Och jag la märke till att pr-byrån Westanders rekryterat ännu en medarbetare från Kyrkans Hus i Uppsala. Vem ska nästa gång få en nonsensutmärkelse som slår blå dunster i folks ögon när de tror att det som ingenting är, är något stort och viktigt? Det är sådant som vi i branschen kallar "djävligt kul".

Förresten, en sak till är underhållande. Det är de kristliga som tror att detta är en text späckad med svordomar när det är en text som beskriver en andlig verklighet. Kristna som ser yta och missar innehåll - kan det bli bättre?