Kommentarer

Jag kunde kommentera en hel del för nu bär det sta, som det heter, till det s k kyrkomötet. Jag har farit till sådana möten tidigare och vet att det ska släpas en resväska med papper samt en laddning böcker. Kläder därtill. Till mötets öppnande var det förr kaftan. I det nya mötet kostym och slips. På något sätt ska det markeras att till kyrkomötet väljs jag inte som präst, så som det en gång var. Jag kommer till ett partipoliserat möte som representant för en partipolitiskt obunden grupp - och alltså inte som en partipolitiker som nu kallar sig något annat.

Mellan skål och vägg diskuteras vilka två som ska väljas till Läronämnden så att den blir fulltalig.  Det sägs öppet om somliga teologer att de är otänkbara. Sorteringen sköts fint men de som sorteras bort är av enahanda slag, nämligen de som kanske inte tvärsäkert säger det som biskoparna säger. Selekteringen får sina konsekvenser.

De begåvade kyrkomötesveteranerna häpnar lite över den insats Läronämnden gjort inför årets kyrkomöte. Det sägs att Läronämnden blev enig därför att en gråtande ledamot hotade med att särskriva sig. Det vet jag förstås inte men det värsta är att jag, syndare, är beredd att tro utsagan.

När jag ändå kommenterar kanske jag ska kommentera bloggkommentarerna. Jag vill ha en fri, öppen debatt. Jag ser gärna dribblingar, lite vänligt nojsande liksom. Om folk har höger- eller vänstersynpunkter är inte besvärande. Jag är nyfiken på hur folk resonerar och i en kyrka där taket långsamt sjunker måste en käck, pigg och munter blogg hålla öppet för likartade kommentarer.
Jag tror att det är alldeles sant att Bloggardags dåliga rykte späds på av somliga kommentarer. Men jag tror inte att ryktet skulle bli nämnvärt bättre om jag inte tog in kommentarer. Jag skulle lära mig mindre och förstå än mindre. Är det någon poäng med det?

Detta konstaterande skulle kunna leda till slutsatsen att mitt gamla förslag att använda signaturer om man inte vill skylta med namn tas ad notam. Det skulle också kunna leda till att bloggkommentatorerna med mig förvaltar den debattöppenhet som jag vill ska råda. Somliga påhopp kunde kanske undvikas, de svepande och halvsanna t ex.

Till det kommer den gamla diakonissans hållning som en möjlighet. Hon läser inte kommentarerna alls. Fast då går hon, tycker jag, miste om en del.

Keep up the good Spirit!
Och ni som ännu inte fattat att boken Inget för någon kommit i sin andra upplaga - fatta! Läs och fatta en gång till. Mod, nämligen, att säga emot mig.

Jag kan ha fel när jag kommer till slutsatsen att det inte håller längre. Jag tänker enfaldigt. Det vi nu ser är inte Svenska kyrkan så som hon framställdes i Stig Hellstens konfirmandbok. Så enkelt och så svårt är det. Jag skrev den i tanke att den kan läsas i grupp och debatteras för jag är alltså egentligen lidelsefullt intresserad av att höra vad folk har att säga.
Gaudete förlag. Eller bokmässan i BV:s monter.

En sak förbryllar mig denna afton. Varför gick inte denna blogg iväg när jag i morse åstadkom den?`