Valet

Jag lämnade en gång ett förslag om att vi borde ha en kort valrörelse med valmöjlighet för den som så vill att under denna valrörelse få ledigt från jobbet utan löneavdrag samt en slags gratifikation mot att han/hon lämnar landet under valrörelsen och inte kommer tillbaka för att rösta. Mäler sig ut, helt enkelt. Motprestationen för att inte vara med är att personen då inte under mandatperioden får ha några synpunkter på hur stat, landsting, regioner och kommuner sköts.

Frågan är - hur många skulle framför samhällsansvaret välja två veckors semester utomlands?
De skulle inte bara få tillfälle att vila i största allmänhet.
De skulle slippa känslan av att behandlas som idioter - av politiker och journalister. De skulle slippa
den gnagande misstanken att några håller på att lura dem och gör utspel som de inte kan genomskåda.
Fördelen på hemmaplan - förutom den mentalhygienska insatsen - vore att valet blev en angelägenhet för dem som är angelägna. De enklare knepen skulle snabbt genomskådas och valrörelsen ägnas åt sakfrågor. Kanske skulle vi då kunna få besked om vad den älskade sifferexercisen egentligen betyder och kanske skulle då en värderingsdebatt värd namnet föras.

Jag läser om migrationspolitiken. I Alvesta finns tydligen planer på en muslimsk skola. Då blir denna skola ett grundskott mot tankarna på integration. Vi bygger upp ett alternativ samhälle, som bäst en parallelltillvaro. Men vill i en valrörelse tala igenom den saken. Eller skol- och arbetsmarknadspolitiken i Malmö, S-styrd kommun där resultaten är usla. Finns det ingen S-kapacitet att förklara varför det blivit så och har någon idé om vad som bör göras? Vad är det som gör att ungdomar har svårt att komma in på arbetsmarknaden - att 40-talister biter sig kvar? Eller är det så enkelt att nyliberalerna med vett och vilja håller på att skaffa sig ett proletariat för att därmed kunna hålla lönerna nere? Vänsterns talespersoner vet jag inte vad de går för, Fi kan vinna framgångar men då med beredvillig journalistisk hjälp (och Schyman förlorade duellen mot Jimmie Åkesson, såg jag). Jag tittar förskräckt på miljöpartisterna och undrar vem som vill låta dessa personer få tillgång till våra plånböcker. Jag vill det inte.

Värderingar vore det en valrörelse skulle kunna fokusera och därmed samtala om något viktigt med medborgarna. Nu hanteras jag som en konsument, ett bondfångaroffer. Jag gillar inte det. Hur vore det alltså med en kort valrörelse, två veckor, och möjlighet till politisk exil under dessa veckor. Skulle jag ligga vid någon varm kust och njuta av sommaren vid Adriatiska havet eller Medelhavet, gratifikationen räcker till en del, fattar jag, och bara högtidligt lova att de närmaste fyra åren inte ha några synpunkter på hur landets styrs och sköts?

Hur känns det med tanken på två avslappnande veckor om du prövar den nästa gång du ser eller hör en politisk debatt i denna valrörelse? Vad vill du helst?