lördag 6 september 2014

Det kan inte hålla!

Jag ber att få dra fram Churchill-citatet igen:
"Då de stora organisationerna i denna värld utsättas för en spänning utöver bristningsgränsen, faller deras byggnad oftast ihop på alla punkter samtidigt. Det finns ingenting, varpå ens den klokaste politik kan bygga. Intet fotfäste kan upptäckas för dugligheten eller tapperheten, ingenting finnes som kan skänka ett räddningsförsök auktoritet eller framgång."
(Churchill, Det stora kriget. Folkupplagan 1939 s 1443)

Det ser dystert ut för Svenska kyrkan och det är nog inte helt fel att citera en man som heter just så. Church ill! I Smålandspostens del B, Lokalt, redovisas på första sidan att "Jag är ledsen och besviken". Komministern i Älmeboda, Carla Svenningsson, är varslad om uppsägning på grund av arbetsbrist. Nu finns protestlistor utlagda. Församlingsrådets vice ordförande är också ledsen. Och Älmebodaborna vet att berätta att Tingsryds pastorat saknar kontroll över sin ekonomi. Tingsryd har räknat fel på 15 miljoner för de kommande fem åren, vilket torde betyda 15 miljoner back. Det betyder uppsägning av två nyanställda komministrar - i Urshult och Älmeboda. Finns det några alternativ till uppsägning. Kyrkoherden säger till Smålandsposten att det inte finns någon plan B om domkapitlet fattar beslut att uppsägningarna är felaktiga. Det kan bli intressant. Vilken ska minimibemanningen i pastoratet vara?

Jag förmodar att Tingsryd inte kommer att vara ensamma om att hamna i den här situationen. Och nyheten skakar kanske om här och var denna morgon. Hur kunde det hända? Den insiktsfulle talade om "katastrofen i södra Kronobersg län", dvs gammalkyrklighetens fäste.
Jag prövar några förklaringsmodeller.

Bristande allvar
Gammalkyrkligheten brast inte i allvar. Den visste något om salighetens ordning, medel och mål - och den var på sin tid en folklig kyrkväckelse. Men den kunde inte förnyas. De gammalkyrkliga ligger på kyrkogården. Varför kunde inte stiftsledningen stötta ett arbete så att gammalkyrkligheten i sin fromhetstradition kunde förnyas? Och varför kunde den inte själv? Högkyrkliga präster i Småland knöt an - men det var, också detta, i avfolkningsbygder. De som i tid försökte tala om annalkande kriser, troddes inte. Varför inte det? De tänkte ju fel om ämbetet och då förstod alla hur fel de hade i allt. Och fortfarande var ju kyrksamheten långt över riksgenomsnittet för att inte tala om Stockholm. Allt står väl till. Klart att kyrkan som funnits sedan urminnestid, ska finnas kvar i det kyrkliga Kronobergs län. Att antyda problem tyder på otro för Jesus har uppstått ....
Jo, det har han. Det är glädjande - och allvarligt.

Bristande medvetenhet
Jag är kritisk mot präster och jag tycker samtidigt synd om dem. De serverades ostkaka med grädde och sylt av vänliga människor. De skötte begravningarna väl. De hade ansvar för folkbokföring och kyrkogårdar samt personal och de försökte i allt detta möta människor - men det var människor som visste uppföra sig i prästens närhet men som slutat tro det budskap prästen förkunnade. Det sa de förstås inte - men de hade upphört att vara gudstjänstfirande församling för att i stället då och då konsumera det prästerna producerade. Vilken präst ville se det? Och om prästen såg, vad kunde göras? Kristendomsundervisningen var plötsligt väck och tron förmedlas där det finns en kunskap. Tron blev ett intresse bland andra intressen i fritidssektorn.
Det kan bara leda till ett. Många ville inte se det.
Och lokalt satt en uppsättning politiker och fattade beslut. Det blev som det blev. Gustaf Wingren såg problemet när beslutsfattande flyttats från gudstjänstfirande. Det la ett ansvar någon annanstans, inte hos det folk som konkret var Guds folk på platsen.

Bristande ansvar
Stiftsledningen skulle på 1970-talet tagit upp frågan om God in the Countryside. Det gjordes några sådana ansatser av Kjell Barnekow och Herbert Olsson, ansatser som blev att par stencilerade sidor som en anteckning till det socialetiska projektet. Egentligen tog ingen ansvar. Det betyder att allt fick fortsätta som det var - med tillskott av lite moderna hjälpmedel som nytt konfirmationsmaterial samt församlingsblad. De präster som hade något annat att säga var elaka. Jag var en sådan elak präst.
Och folket? Var fanns ansvaret för att det skulle firas levande gudstjänst i församlingskyrkan och vem tog det, söndag efter söndag. Hur kan någon tro att ett kyrkosystem där folk inte längre vill fira gudstjänst ska kunna upprätthållas - och varför skulle det det?

Bristande kompetens
Jag har under hela min prästtid sett kyrkoherdar och undrat. Jag har sett komministrar också för den delen. Min undran har gällt hur de kyrkliga cheferna egentligen kunnat utföra något i sin ledningsfunktion. Och det är just det de inte har. Men en general kan mönstra trupper på en kaserngård utan att det ställer till med något. Åren går och trupper marscherar. Annorlunda blir det vid kris- och krig.

Nu valdes kyrkoherdar och kyrkliga chefer. Jag antar att de valdes för att inte ställa till med något och det var just det de inte gjorde. Prästval var något i särklass. "Tänk om vi skulle tillsätta läkare på det viset!" sa en sakkunnig landstingsanställd. Men blev det stort bättre när kyrkoråd tillsatte? Frågades efter kompetens? Eller var kriteriet "havlighet" det som gällde? På det kriteriet kunde folk medvetet väljas bort. Vem trodde att det i längden inte skulle få några konsekvenser?

Och folket, det Guds folk på platsen som skulle skolas att ta ansvar - var fanns det? Folket blev inte en församling utan konsumenter av det arbetslagen producerade. De trofasta fortsatte gå. Några av de trofasta kunde understundom ställa sig frågan varför de faktiskt gick. Kanske var det pliktkänslan.

Det är mycket som inte kan hålla i Svenska kyrkan.

Domkapitlet tar upp frågan om uppsägning den 12 september. Jag tror att kapitlet då ska behandla tillsynsärendet mot mig då och att jag fick fel besked om datum tidigare. Det förvånar mig inte. Nu senast ser jag i det justerade protokollet att en präst som förlorat sin vigselbehörighet sedan han vigt utan giltigt hindersprövningsintyg inte får någon påföljd av domkapitlet. Det var väl bra. Men det uppseendeväckande var att fallet kom till Domkapitlets kännedom den 15 augusti 2015. Att ett helgat domkapitel skulle kunna vara på två ställen samtidigt, bilokation, det kan jag tänka. Men att Växjö domkapitel så fritt rör sig mellan eonerna, det förbryllar. Vad mer kan domkapitlet berätta om händelser i framtiden? Att Tingsryds pastorat tydligt illustrerar framtidens och stordriftens Svenska kyrka?

Hur var det nu Churchill sa?

23 kommentarer:

  1. Det är bara att säga ja och amen! Tack Dag för en fenomenalt klargörande analys. Tyvärr kommer sannolikt inte de som styr och ställer(till) i Svenska kyrkan att lyssna vare sig till Churchill eller dig.

    SvaraRadera
  2. Det är intressant att en präst kan bli uppsagd på grund av arbetsbrist så länge det finns en enda oomvänd människa i hela världen.

    För övrigt har jag alltid, så jurist jag är, haft svårt för att ren och skär pengabrist i lagen kallas arbetsbrist. Det kan måhända vara relevant inom andra verksamheter men i en kyrka blir det absurt.

    Man kan också fråga sig varför man i Tingsryd inte väljer att behålla prästerna och istället säger upp annan personal. Prästen tillhör ju ändå det basala i en gudstjänstfirande församling medan frivilligkrafter kan uträtta mycket av det som i dag utförs av andra anställda. Svenska kyrkan lär få lära om på denna punkt - eller upphöra att existera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt från en MORlig hondjävul till en annan...

      Radera
    2. Gbg:ska MOR-djävular har också vid behov vistat kloster.
      Oavsett tro, eller svårigheter med den - så är inte det pågående bra.
      /The dekadent West

      Radera
    3. Jag håller med dig, Elisabeth. Och förmodligen kommer nu, när man i Tingsryd tagit detta steg, allt fler församlingar att följa deras exempel att säga upp "övertaliga" präster.

      Kommer vi i en inte alltför avlägsen framtid att ha en kyrka som renodlat lägger tid, pengar och kraft på att enbart ADMINISTRERA sin egen verksamhet medelst kunniga ekonomer, strateger, analytiker och förstås politiker?

      Och hur lång tid ska det ta innan fler medlemmar inser läget och lämnar in utträdesblanketten...? Och vad händer då??

      Jag i Halland

      Radera
    4. Detta är trakter där sådana som Jan Redin verkat1

      Radera
  3. Min härkomst är från dessa trakter, eller något norr därom. Jag minns den troget gudstjänstfirande församlingen från min barndom.
    Hur kunde det gå så som Dag beskriver så korrekt..
    Hiram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det het nog HARAM!

      Radera
    2. Harem bättre.

      Radera
    3. What ever helpes... Dömer inte.

      Radera
  4. Det är nog rätt det som beskrivs av Churchill, och DS, men frågan är om man kan borträkna ett flertal olika faktorer som har kunnat fånga människors uppmärksamhet och som en mer eller mindre en naturlig konsekvens har slitit deras uppmärksamhetstid just från ett håll till ett annat håll, mest då pga tekniska uppfinningar av olika slag.

    Tänker man sig till en tid när det inte fanns telefon, telefax, radio, tv eller internet, så tvingade betydligt fler människor sig själva till de mötesplatser som då fanns.
    Det som ofta var alltså till kyrka, till regelbundna familjeträffar och till strängare ansträngningar för att få både familjeliv, kyrkoliv och samhällsliv att sammanstråla i just begripligt sammanhängande sammanhang. Detta som då kanske tycktes hänga ihop och som gav mening, värde, vikt och betydelse för just känslor av sammanhang, enighet och helhet mellanmänniskor och deras funktioner, roller och platser i både samhälle och familj.

    När andra kommunikationsvägar har öppnat sig vartefter, med början kanske med radio som människor samlades kring, så har t ex den kyrkliga mötesplatsen sakta men säkert fått stryka på foten.

    Med början alltså av radio som följdes så småningom av tv som människor då ägnar uppmärksamhet till. Kanske särskilt barnfamiljer. Numer finns ju också internet som också ägnas uppmärksamhet av många människor.

    Alltsammans innebär att dessa tekniskt nya områden för kommunikation tar uppmärksamhetstid från många av de tidigare mötesplatser dit människor då i större utsträckningar sökte sig.

    Mycket beroende på att dessa nuvarande kommunikationsmedel eller kommunikationsvägar då helt enkelt inte fanns.
    JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. En världsomspännande klösbräda ska användas med förstånd. Dock löser inte förstånd allt. /vet och alltid vetat

      Radera
  5. Nu skall jag prova ännu en förklaringsmodell, som nog kommer sanningen närmast men som säkerligen väcker de sedvanliga huvudskakande reaktionerna på huvuddelen av detta kommentatorsfälts skribenter. Modellen heter skilsmässan från staten år 2000 och kyrkans väg därefter ut i den gradvisa och ofrånkomliga försämringen till den - så småningom - permanenta otryggheten.
    Churchill varnade under krigets sista veckor för Sovjets planer och hävdade att ju längre österut som dess och västmakternas trupper möttes, desto bättre var det.

    Utan att alls jämföra oss med den store demokratiske krigsledaren, som räddade England och halva Europa från det nazistiska och kommunistiska förtrycket, var vi många som varnade för skilsmässans konsekvenser för Svenska kyrkans ekonomi. Dag var med, hörde och läste varningarna men lyssnade inte.

    Man skulle i kyrka-statfrågan kunna parafrera sir Winston Churchill i hans humoristiska elakhet en gång om den dåvarande Labourledaren Clement Attlee:

    -En tom taxi körde fram, och ut klev Dag Sandahl.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men det är klart BOD att de processer som Dag visar på sedan 70-talet och ibland ännu längre bak beror på det som hände 1999! Briljant som vanligt.

      Rudbeckius

      Radera
    2. Jag anade att BOD skulle vara spydig mot f. Dag. BOD verkar sitta framför datorn hela dagarna med inget annat att göra än att vara en grinig, gammal, gubbe. Kanske skulle BOD hjälpa till med resurser i form av blod, svett, tårar, och pengar för en soppkök i Stockholm där samhällets bortkastade skulle få möta Kristi uppdrag i gärning. Kärlek till sin nästa heter denna uppdrag. Nu verkar BOD gå bara å Chamberlain's vägar, viftande med en lapp med "Peace in our time."
      Prova på nu BOD, det blir en omvälvande upplevelse!

      Matilda Ulfsparre

      Radera
  6. Dum, envis och tjatig kan man alltid vara, men det förbättrar aldrig
    spild gröt. Försök finna en väg framåt, en ANDLIG VÄG för kyrkan!

    SvaraRadera
  7. Till Rudbeckius och Matilda Ulfsparre samt Sven Andersson!

    Jag har inte varit spydig mot Dag, bara redovisat fakta ,tillgängliga för var och en. MU kanske inte vet det, men är det någon som har varnat och är orolig för kyrkans framtid, så är det undertecknad.

    Om detta är detsamma som att vara "grinig, gammal gubbe" tar jag orden med knusende ro. Min ålder kan jag för övrigt inte påverka.

    Vad gäller Sven Andersson, synes han ha tecknat ett självporträtt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och BOD svarar inte på hur processer som pågått i nästan ett sekel kan vara beroende av relationsförändringen mellan kyrka och stat 1999/2000, men det väntade jag mig inte heller...

      Rudbeckius

      Radera
    2. Särskilt som det inte var någon relationsförändring värt namnet - de politiska partierna fortsätter styra och ställa, och skulle Sverigedemokraterna bli statsbärande parti (det Gud förbjude!) blir de dominerande även i Svenska kyrkan som väl då (åter?) tvingas bli Svenska Nationalistiska Kyrkan och sjunga: "Vår rena svenskhet ska bestå; / vi jämt dess fana bäre. / För fosterlandets jord vi gå / till strids och glade äre, / äre alltid väl till mods, / fast vi slåss till blods / och järnet ger och allt. / Ske blott som vi befallt. / Vitt Sverige vi behålle."

      Radera
    3. Kongolesiska kyrkan kunde då kanske också själv ha sjungit sin Kongolesiska Nationalistiska Kyrkas sång, som då kanske låtit: "Vår rena kongolesiskhet ska bestå; / vi jämt dess fana bäre. / För fosterlandets jord vi gå / till strids och glade äre, / äre alltid väl till mods, / fast vi slåss till blods / och järnet ger och allt. / Ske blott som vi befallts. / Svart Kongo vi behålle."…..

      Till glädje för mångfaldigheten inom mänskligheten och inom människosläktets alla olika folk.

      Alla lika värdefulla för just mångfaldighetens möjligheter till bevarande. Alltså den rika mångfaldighet som finns inom människosläktet vad gäller både språk, kulturer, traditioner, danser, musik, berättelser, historia och allas olika namn, familjer, släkter, klaner, ätter, folk och folkstammar, som alla förmodligen känner sig just mest – hemma med - , dem som just råkar – likna - , just dem själva.

      Underbara, fantasiska, mångfaldiga mänsklighet. Tråkigt om den skulle upplösas och försvinna. Tråkigt för alla människor som måste avsäga sig sina egna identiteter, sin historik, sina släktskapskänslor, sina tillhörighetskänslor, sina – hemmakänslor -, till – de sina - .

      Tråkigt om judar skulle försvinna. Tråkigt om samer skulle försvinna. Tråkigt om romer skulle försvinna. Tråkigt om hinduer skulle försvinna. Tråkigt om kineser skulle försvinna. Tråkigt om kongoleser skulle försvinna. Tråkigt om japaner skulle försvinna. Tråkigt om argentinare skulle försvinna. Tråkigt om iranier skulle försvinna. Tråkigt om araber skulle försvinna. Tråkigt om turkar skulle frösvinna. Tråkigt om spanjorer, greker, italienare, fransmän, tyskar, finnar, engelsmän, danskar, norrmän och svenskar skulle försvinna.

      Tråkigt för dem alla helt enkelt. Tråkigt att tvinga dem att sluta att identifiera sig själva till just sina språk, sina melodier, sina danser, sin mat, sina klädstilar, sina kulturer, sina traditioner, sina identifierande berättelser, sina familjer som de identifierar sig själva med och till, sina namn, sina sånger, sin historia, tråkigt att tvinga dem att sluta att vilja tillhöra – sig själva - .

      Tråkigt för dem alla. Mindre mångfaldighet. Större identitetslöshet. Större vilsenhet.

      Mindre möjligheter för dem alla till just - hemmakänslor - , - samhörighetskänslor - , tillhörighetskänslor - .

      De tvingas alla att – förneka sig själva - och sina egna – identiteter - , med allt vad däri ingår, för att då inte riskera att kunna – såra några andra - .

      Tråkigt för alla människor som skall tvingas till att förneka sig själva och avsäga sig sina – identiteter - och tvingas att bli – främlingar - och – främmande - inför sig själva, inför sina barn, inför sina föräldrar, sina släkter, sina klaner, sina ätter, sina folk, sina folkstammar, sina kulturer, sina språk, sina sånger, sina berättelser, sin musik och allt som över huvud taget de själva kan identifiera som varande just en – del av - , just – dem själva - . Allt måste förnekas.

      Allt det måste då förnekas hos dem alla om de alla inte skall riskera att då automatiskt kunna anses vilja vara s.k. fientliga mot andra, som då inte är som dem själva och att de alla kan också riskera att automatiskt kunna anses vara s.k. rasistiska annars.

      Tråkigt nog för människans möjligheter att bevara just mänsklighetens och människosläktets mångfaldighet och tråkigt också för väldigt många människors risk för att kunna utveckla vilsen identitetslöshet istället för just – hemmakänslor - .



      Radera
    4. Statskyrkosystemet med dess makthungriga politiker som inte vågar möta en fri kyrka utan därför till varje pris vill kontrollera och styra bär en stor del av skulden till kyrkans kris!! Politiker som Tage G Pettersson (S) berättar ogenerat om hur man gått till väga för att bevara det statliga tvångsäktenskap som BOD omhuldar så. Där frodades medelmåttor av pastor Janssons typ tillsammans med de politiker som av olika skäl inte fick vara med i vanliga politiska beslutssammanhang. Detta har pågått alldeles för länge och kört kyrkan i botten, i alla avseenden!!! Var så god BOD att skörda vad du och dina vänner sått!!!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  8. BOD älskar att tala om statens kärvänliga famn under hundratals år och glömmer- eller troligare (?) låtsas medvetet inte om att gamla tiders stat representerades av en enväldig kung.

    Sedan länge har vi som bekant inga enväldiga kungar. Det är väl mer än ett sekel sedan en kung försökte ”mopsa” upp sig mot politikerskaran. Ett försök som dessutom i slutänden innebar en total förlust av allt politiskt inflytande. De reducerade till galjonsfigurer. (Påfåglar i gyllene burar)

    Numera representeras staten av ett antal politiker och partier . Partier med politiker representerande det mesta från ren ateism till ljum kristendom. Ren oförfalskad kristendom är ej gångbart i nom politiken. (Minns t ex senaste ministertillsättning ).

    Formellt har ”staten” avsagt sig det världsliga huvudmannaskapet för SveK . Begrunda dock först vad som hade skett innan ”staten” lämnade SveK. "fri".Fundera över om det är sådana ambitioner som skall regera över SVeK och om vi i så fall kan tala om en Kristi Kyrka.

    Katekesundervisningen hade förbjudits, Kristendomsundervisningen tagits bort liksom morgonbön och psalmsång. Det var inte nog med detta i skolan direkt motarbetades den kristna läran . Man talade om sagor och myter och eleven lärde sig helt enligt kursplanen lika mycket om Asatron som Kristi lära.De jämställdes .

    Staten arbetade aktivt för att likställa alla religioner och ituta ungdomen att kristendomen på sin höjd handlar om en hedervärd etik som en jude propagerade för ca 2000 år sedan. Man hävdade med naturvetenskapliga resonemang att självklart (?)var alla de underverk och tecken som han gjorde bara fromma sagor och myter

    Hela prästerskapet inom SVeK hade dock inte låtit sig anpassas efter tidsandan. De drömde och hoppades på en fri Kyrka. En kyrka där sakramenten förvaltades och evangeliet förkunnades rent och klart. Att det inte var möjligt med den politik som fördes var en självklarhet.

    Staten hade just inget emot en skilsmässa -villkoret som de dock knappast poängterade var att kyrkan skulle vara ett lydigt mäha till just "staten" därför behöll de kontrollen över denna- tom utökade denna genom att mer ön fördubbla antalet politiker och genom att frånta de redan havliga biskoparna all möjlighet att mopsa upp sig. Man fråntog helt enkelt dem deras rösträtt.

    En behaglig situation för staten. De slapp nu allt ansvar för denna "kyrka" samtidigt som de helt hade tagit över makten. En drömsits för politiker , de som så gärna vill bestämma men ansvaret för eventuella misstag vill man slippa.

    De biskopar som hoppades att kyrkan skulle bli fri i o m att staten formellt förklarade den ”fri” blev lurade och bedragna precis som de tidigare blivit ”lurade” .(Ja, som jag påpekat tidigare ,kanske mera korrekt lät sig luras)

    Frågan är därför inte så mycket om det var ”fel” att kyrkan skildes från staten utan snarare varför skildes inte kyrkan från staten? Varför släpptes inte kyrkan fri?
    //HH

    SvaraRadera
  9. Om nu en präst som blivit av med vigselbehärigheten p.g.a. slarv nu inte får en reprimand av domkapitlet, så kan det väl vara på sin plats att ta tillbaka erinran som utdelades till en präst i stiftet som an,älde till Kammarkollegiet att han inte ville ha vigselbehörighet?

    Annars sänder man signeln om att slarv är helt OK, men medveten handling är värt prövotid. Är det fler slarviga präster som domkapitlet önskar sig?

    SvaraRadera