Korridorsnack

Korridorsnack betyder på vanlig svenska skvaller. Ett kyrkomöte ägnas åt betänkanden men lever på skvaller. Det är mellan skål och vägg mycken väsentlighet uttrycks. Kanske utslungas där också några oväsentligheter, det håller jag inte för otroligt.

Frimodig kyrkas gruppmöte dan före dan var som vanligt, roligt, kreativt - men jag kunde inte vara med så mycket för det var kyrkostyrelse till kl 21.30. Jag hann i alla fall klaga över Läronämnden, som försummat att ge vägledning i ett betydande antal teologiska motioner men i övrigt sagt nulliteter till andra. Ja, ni kan väl gå in på Svenska kyrkas hemsida för jag antar att dokumenten bör ligga där. För den som tror att Läronämnden gör en betydande insats, skulle ett studium av dokumenten fungera som ett riktigt depressivum. Den som satt tro till Läronämnden har uppenbart satt tro till ett bygge av halm och strå.

Jag ska kanske konkretisera. Om nattvardssynen har Läronämnden ingen mening men det har den om lönepolicyn i Svenska kyrkan, där Kyrkomötet får det klargörande beskedet att Svenska kyrkan bör ha en genomtänkt lönepolicy. Att ingen tänkt på den saken tidigare! När det handlar om vigselrätten heter det - och det är sålunda Läronämnden, biskopar som och tillsamans med den teologiska gräddan lagt pannorna i djupa veck - att det "ur läromässig synvinkel är möjligt at både behålla vigselrätten och att avsäga sig den." Jag ser inga referenser till Bibel eller bekännelse i de beslut Läronämnden kommit fram till Det är något av Sibyllans tal över utläggningarna och man skulle vilja, eller kanske inte, veta vilken princip Läronämnden följt för att kommentera somliga motioner men inte några som uppenbart handlar om teologi/lära, Jag ber om ursäkt om detta korridorsnack nu deprimerat läsarna men då förstår ni hur vi har det dagligdags i kyrkomötet. Skillnaden är den, att ledamöterna får betalt för sin depression.

I går kväll satt jag och längtade till Öland när jag på nyheterna hörde att det är storm på norra Öland. Det är något det.

Kyrkomötet i dag då? Gruppmöten och så start med inledningsgudstjänst i domkyrkan. Kungen och drottningen ska komma men jag blev plötsligt lite osäker på hur själva öppnandet ska gå till för vid
kongresshuset las det ut röda mattor. Det har tidigare sagts att kyrkomötet ska öppnas i domkyrkan, en stund efter gudstjänsten. Och de där inledningsgudstjänsterna är jag ju allergisk mot. Det blir lätt så för oss andligt känsliga.


Jag ska sluta med känsligheten. Det påstods att jag skulle vara upprörd över Växjö domkapitels beslut att ge mig en skriftlig erinran. Det är jag alls inte. Jag borde inte heller vara förvånad över att domkapitlet vill nypa till. Men det är jag inte heller. Min förvåning gäller den kapitulära klantigheten. En ledamot som inte varit med vid det illfälle när saken föredrogs muntligt (kapitlet förde inga minnesanteckningar och advokatens plädering är en sammanfattning av vad han sa men inte över annat som sades vid tillfället, dömer. Det skulle hon inte ha gjort, förstås. Och så kör domkapitlet i sitt domslut fram ett nytt påstående som jag inte fått ta ställning till trots att jag två gånger frågade om det fanns något mer eller annat än det jag fått i brev. Det fanns det inte, svarade biskop Johansson, och kom det något nytt, skulle jag få möjlighet att svara på det.  Jag är inte ens upprörd över att vi har en kyrkopolitisk justis i Svenska kyrkan och att rättsosäkerheten är grundkategori. Varför skulle jag vara upprörd? Om detta med rättsosäkerheten skrev jag motion till ett tidigare kyrkomöte. Men min förvåning är motiverad när jag är förvånad över hur illa rättssakerna sköts rent hantverksmässigt. Domkapitlet borde lära av käringen. "Man måste bruka list", sa käringen, tog lössen med tårna.