Sandahl är en fin präst

Inte jag. Förstås inte. Men kyrkoherde Bo Sandahl i Burlöv.

Jag läste honom i Kyrkans Tidning, vår viktigaste kyrkliga nyhetsförmedlare i går. "Sverigedemokraterna som parti kan vi strunta i, men dem som har röstat på dem måste vi ta på allvar." Jaha. Varför det? Hur tänker du nu? Om du tänker alls! Ponera, ordet är ponera, att det i Burlöv dyker upp en kvinna och säger sig inte bara vara gudstjänstdeltagare utan partimedlem och frågar: "Är jag välkommen här? Jag har medvetet och eftertänksamt kommit fram till att SD är partiet för mig, Inte M, inte KD, inte C eller S - partier som i historisk tid samtliga haft gamla nazister i sina led. Jag vill inte solidarisera mig med den blodbesudlade vänstern. Är jag accepterad som en god kyrkokristen i Burlöv nu?"

Vad svarar kyrkoherden? Går han igenom det klassiska att skilja kommunismen som idé från det som verkställdes för att säga att det finns en fin, icke våldsbejakande, vänster? Eller säger han att detta är ett ställningstagande där varje kristen är fri och präster har inget ställföreträdande politiskt förnuft? Kyrkoherden kanske svarar som i Kyrkans Tidning: "Vi måste mötas kring konkreta frågor, som att mottagandet av flyktingar inte går ut över välfärden. Annars riskerar det här att barka iväg åt 40 procent."

Då frågar förstås SD-medlemmen varifrån pengarna tas - och det är en fullt rimlig fråga. Kanske anför hon nationalekonomer som pekat på att välfärdsprojektet är nationalstatligt - och då får kyrkoherden problem. För det är det, förstås. Men SD-medlemmen blir påstridig och vill ha besked om varifrån pengarna till mottagandet av flyktingar kommer. Varifrån! Vad säger den fine kyrkoherden då? "Som församling måste vi agera: föra samtal med dem vi möter och vara tydliga med vår värdegrund."

Då frågar SD-medlemmen förstås vad som i Svenska kyrkans värdegrund som gör det omöjligt att vara med i SD, som ju företräds i kyrkomötet och som ungefär 13% röstat på. Några präster bland dem! Vad kan kyrkoherden då svara som inte i ett slag förvandlar Svenska kyrkan till en sekt för dem som tycker likadant? Och varför har vi med vår värdegrund inte markerat mot de politiska partier som iscensatt den nuvarande abortpolitiken, som de kristliga tog avstånd från när lagen kom till? Bland dem väl Anders Wejryd, om jag minns rätt.

Antje Jackelén säger: "I en församling där 30% röstar på SD möter vi dem i vår verksamhet." Ja, i Hjortsberga var det 25%. Eller möter vi dem?
"Då måste vi föra samtalet rakryggat och öppet och stå upp för alla människors lika värde, av teologiska skäl."
Men då svarar förstås den som gärna röstar på SD att "1. de andra partierna vägrade tala om den verklighet jag ser - är det kristligare och 2. det handlar inte om alla människors lika värde, vad nu detta skulle kunna vara, utan om vi har en fungerande integrationspolitik. Och det har vi inte. Vad har detta med människosyn att göra?

Jag vill inte ha den situation som beskrivs i Alvesta - utanförskapets människor som söker sovplats i trappuppgångar i Rönnemyrområdet." Vad svarar Antje då? Det är inte lätt när orden stigit som såpbubblor mot skyn och det är inte lätt att i detta läge bevara Kyrkan från att bli en sekt för likasinnade.

Nu kommer kanske ingen SD-medlem och anförtror sig för en präst. Vikarierande kyrkoherden Filip Stenman fick till det: "Jag tror att många håller inne med sina åsikter, byter karaktär när de talar med oss från kyrkan eftersom de vet att vi är så starkt profilerade mot rasism." Vi från kyrkan är en storhet till skillnad från kyrkomedlemmarna - vi är rätt långt från ett rimligt sätt att tänka kyrka. Men så sas det. Ska inte gudstjänstbesökarna i början av gudstjänsten hälsas välkomna som på SAS: "Välkomna till oss i kyrkan idag...." Jag ställer inte frågan om själavården i vikarierande kyrkoherdens församling - men brukar inte prästen få höra hur människor tänker och har det? Undrar jag. Är folkkyrkan inte så folklig som det sägs, alltså?

Fast så långt i tankegången slår det mig. Vad ska prästensäga om någon med ängsligt samvete kommer och säger sig ha läst Kyrkans Tidning och fattat att han som röstat SD, röstat fel och därför vill gå till bikt, bekänna sin synd och få syndernas förlåtelse? Vad gör prästen? Vad tycker biskoparna att prästen ska säga?

Nu gräver vi för dagen inte mer i detta.

Sandahl är en fin präst. Minns det. Upprepa det. Säg det till dem ni möter!