tisdag 16 september 2014

Folk

Är det samma problem vi ser? En folkkyrka utan folk och partier som inte längre är folkrörelser?

Politiker blir man som en karriärväg. Man kunde någon gång på 1960-talet för första gången prya som riksdagsman (det hette så) - men är inte politiska förtroendeuppdrag mer att se som värnplikt i demokratins tjänst än som en karriärväg?
Vad ger ni mig för folk som bara hållit på med politik?
Ni ger mig SD, förstås. En markering att "we are not amused" att få politik uppifrån, paketerad av journalister som har en agenda vi inte riktigt genomskådar.

Folkrörelsepartier fungerar annorlunda. Den ser uppgifter och människor lämpade att ta hand om dem. Där ska strebrar och karriärister ha det svårt. Folkrörelsepartier är också lyssnarposter och vet hur människor resonerar med kapacitet, eller i vart fall vilja, att ta upp de missförhållanden människor upptäcker.

Folkrörelsepartier ser till att integrera. Inte bara människor som kommer till Sverige utan människor i Sverige. Unga och gamla. Stad och land. Här spricker det ju. Sverige utarmas på landsbygden och till Stockholm rullar dagligen två bussar med folk från landsbygden. Är det 20 eller 30 000 nyinflyttade i Stockholmsområdet årligen numera?

Folkrörelsepartier skulle i tid ha observerat att vi fått två slags närmast parallella samhällen. Ett med en stabil majoritet invandrare/flyktingar/anhöriga. Och med muslimska friskolor blir det värre med integrationen. Det fattar folk, liksom folk fattar vad det handlar om när bilar brinner i utsatta stadsdelar och alla inser att utan utbildning tar sig ingen in på arbetsmarknaden. Det har skapats ett utanförskapets parallellsamhällen i Sverige. Sådant tror jag är farligt och det är främst alldeles obarmhärtigt.

Partier som finns till för att uppifrån distribuera något till väljare, kunder alltså, är något annat än partier som bärs upp av medborgare. Vi borde vara mer noga med den skillnaden. Det vi ser nu är ett folk som inte riktigt är ett folk, demos. Och demos behövs om vi ska ha demokrati.

Vi har inget kyrkfolk heller. Det är därför det svenskkyrkliga så enkelt nu faller samman. Med den lite trögare massa som ett kyrkfolk utgör, skulle raset inte kunnat ske och de få inte kunnat ta över beslutsapparat och kanslier så som skett. Det är väldigt få som profiterar på de mångas kyrkoavgift, det måste medges. När de många kommer på det, blir Svenska kyrkans öde detsamma som det öde KRISS vederfors. Ingen ville vara med. Fastigheten i Lund fick säljas. Ni kan väl fråga Eva Brunne om detaljerna.

Det distributiva håller inte. Människor som uppfattar att de behövs och tas i anspråk är vad saken gäller. Det är med den sortens människor vi bygger församling och en församling är människor samlade till det väsentliga: gudstjänst och det som blir gudstjänstens utflöde. Det kan vara församlingsliv eller politiskt ansvar. Men jag talar nu om något annat än det rätt intelligensbefriade talet om att "kyrkan måste vara politisk". Det talet avslöjar närmast politiserande biskopar och för att fatta vad politiserande biskopar i sin tur betyder, behöver man inte vara så skolad.

Att Kyrkan finns till för att världen och staden, polis, ska leva är en annan sak. Tänker man så är det kyrkfolket som tar politiskt ansvar och i den meningen blir Kyrkan politisk. Vi är överallt, sa kyrkofadern. Det är i eminent mening politik. Men för detta behövs ett folk, ett kristenfolk, ett Guds eget folk på platsen som vet att bön och arbete hör ihop. Utan detta folk, faller det ihop. Och det kommer folk inte att fatta förrän det är för sent, eftersom stegen till sönderfallet har varit små, närmast omärkliga, men många.

Är det samma problem vi ser? En folkkyrka utan folk och partier som inte längre är folkrörelser?

13 kommentarer:

  1. Murre från Skogstibble morrar att där han kommer ifrån, har de lika mycket "utanförskapets parallellsamhälle" som i något invandrarghetto. Bonden har satt upp en plansch med texten: "Hela Sverige måste leva".

    På utedasset! Både bonden och Murre röstade SD.


    Elaka Katten Måns


    SvaraRadera
  2. "Partier som finns till för att uppifrån distribuera något till väljare, kunder alltså..."

    skrev Bloggaren.

    Kyrkligt anställda som finns till för att uppifrån distribuera något till religiöst intresserade, kunder alltså,

    skulle han också ha kunnat skriva.

    GG

    SvaraRadera
  3. De etablerade partierna säger i kör: Sverigedemokraterna vill vi inte samarbeta med. Jag känner igen mönstret – så har ju samtliga kyrkopolitiska partier sagt om Frimodig kyrka, och om dem som ifrågasätter ordningen med kvinnor som präster.

    SD fick bortåt 13 % av rösterna. Det betyder ung. var åttonde väljare. Att räkna bort, och i praktiken omyndigförklara dem, är det god demokrati? Jag menar att man skulle säga: Ja, vi hör vad ni säger om invandring och integration. Nu är vi 87 % som tycker på annat sätt, så den frågan är det ingen mening att tala om. Men det kanske finns andra problem, som vi skulle kunna ta oss an tillsammans?

    Och eftersom partierna i riksdagen inte tycks vilja göra det, finns det väl inget hopp om att deras spegelbilder i kyrkomötet skulle göra motsvarande. I båda fallen knuffar man ut medmänniskor i marginalen. Vad blir det då av ambitionen att inte göra skillnad på människor, eller att forma en kyrka öppen för alla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Göran,
      menar du att det faktum att 13 % röstar SD utesluter att motsvarande eller liknande tankar finns hos de 87?

      Radera
    2. Ett flyktigt och ovetenskapligt studium av valdistrikt i min närhet visar, att de distrikt som har hem för ensamkommande flyktingbarn genomgående ligger på över 20% SD röster i riksdagsvalet.

      Är korrelationen mer än slump?

      Överfört till kyrkopolitik:

      Vad skulle göra stora delar av kvarvarande avgiftsbetalare så förtretade, att de skulle ta steget bort från kyrkan?

      Kanske att INTE markera mot Sandahl, +Göran, Frimodig Kyrka, misogyner, islamofober, homofober och elitister?

      Är alltså kyrkans ledning och politiska majoritet klokare än samhällets politiska ledning?

      Apostolisk succession, nattvardselement, välsignelse i Livgiverskans namn och ett nedlagt gudstjänstliv gäspar folket åt.

      Men romska tiggare och skäggiga flyktingbarn på gatorna...


      Lars Jensen

      Radera
    3. Jag syftade på det parlamentariska läget. Man kan väl förvänta sig att partierna följer sina valmanifest och partiprogram. Vad väljarna, och framför allt deras icke-väljare, tänker och tycker, blir en fråga för partierna längre fram i mandatperioden.

      Om de övriga partierna är rimligt överens om invandringen, kvarstår dock, som Dag då och då noterar, problem med integrationen. Om de inte tar tag i den frågan, kommer SD att växa.

      Radera
    4. @+Göran. Till upplysning:
      http://www.realtid.se/ArticlePages/201409/16/20140916154104_Realtid981/20140916154104_Realtid981.dbp.asp

      Radera
  4. I Malmö tågade igår uppemot 1500 demonstranter för demokratin.

    Enligt SDS krävde man att sverigedemokraterna skulle ut ur Riksdagen. Riktigt hur det skulle gå till, fick en nyfiken allmänhet inte veta.

    En hjärtevärmande bild från demonstrationen för demokrati ges i SDS:

    http://s2.sydsvenskan-img.se/ScaledImages/768x0/Images2/2014/9/15/bild(2).jpg?h=9597c1c09720ac90beae5a5c0913ae01&fill=True&cut=True&ql=Undefined

    Argus

    SvaraRadera
  5. Det som händer bekräftar min bild av att det finns tre sorters partier i Sverige:
    1) de två stora statsbärande partierna S & M: maktens arrogans
    2) två intorkade rester av f d stora statsbärande partier, small dogs with the attitude of big ones: FP & C
    3) fyra äkta småpartier som har kommit olika långt in i stugvärmen: KD i finrummet, MP i köket, V i tamburen (nyss avsnäst av Löfven) och SD som knackar på ytterdörren...
    Därmed inte sagt att jag likställer SD med de andra partierna under 3), men alla dessa fyra partier har varit eller är fortfarande i en situation där de kan känna sig mobbade.

    SvaraRadera
  6. Så Kriss har dött?
    SESG finns kvar men heter numera Credo.
    Här kan vi läsa vad Credo står för:

    Våra rötter i en evangelisk-luthersk förståelse av kristen tro där Guds gåva och initiativ är det som bär.
    Vår balans mellan betoningar på att vara människa och kristen, hjärta och hjärna, vila och aktivitet, Bibel och Ande,
    Vårt uppdrag att förkunna evangeliet om Jesus till väckelse, omvändelse och fördjupat andligt liv bland studerande ungdom i hela Sverige.
    Vår kallelse att stå för väckelse och bibeltrohet även i en omgivning där detta står lågt i kurs.
    Vår medvetna strävan att samla evangeliska kristna oberoende av samfundstillhörighet till ett enat och slagkraftigt Kristusvittnesbörd på Sveriges skolor och högskolor.
    Vår vision om att göra Jesus Kristus känd, trodd, lydd och älskad bland skolungdomar och studenter, en vision som är större än Credo och stor nog att vara ledstjärna för Credos arbete många år framåt!

    I say no moore!


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett bra bevis på att det är den lågkyrkliga/evangelikala grenen i Svky som kommer att resa sig ur ruinerna. Högkyrkligheten har blivit ett prästcentrerat hyckleri, där det saknas salt och många prelater idkar en hedonistisk livsstil samt har ett relativistiskt synsätt på de sju sakramenten.
      /Antony

      Radera
    2. Låter lite hårt och kategoriskt. Anden blåser vart den vill. Den som lever får se.

      Radera
  7. Folkrörelsepartier finns i form av en stadigt växande skara lokala partier som utan koppling till ideologi eller rikspolitik verkar på kommunal nivå. Sammantaget är de fortfarande en marginell företeelse men i somliga kommuner är ett lokalt parti det största partiet.

    Jag tror vi kommer att se en utveckling där dessa växer allt mer och att de uppstår i allt fler kommuner. Gapet mot rikspolitiken kommer därmed att öka. Partierna i riksdagen kommer allt mer framstå som nåt slags märkliga fjärran maktapparater. På sikt kan det bara sluta med en diskussion runt hur vi väljer företrädare till den nationella politiska nivån. Läget inom SvK är liknande med många lokala nominerinsgrupper.

    SvaraRadera