fredag 25 september 2015

Biskop Ytterlighet

Hans biskopliga ytterlighet är arg och anklagar de romerska katolikerna för stöld. När jag såg den anklagelsen tänkte jag, att nu blir det just så upprört som det blir i familjeträtor. Jag kan till dels förstå. Må vara att en stiftelse har äganderätt och proklamerar att inget nytt hänt, alla är lika välkomna som tidigare, så har mentalt något nytt inträffat.

Tidigare for någon svenskkyrklig till Berget, som kommit till i det svenskkyrkliga som ett uttryck och instrument för det allmänkyrkligt goda, och var glad för den gästfrihet som visades de romersk-katolska. De var också där.
I fortsättningen reser den svenskkyrkliga till ett romerskt katolskt sammanhang och kan förstås vara glad över den gästfrihet som tveklöst kommer att visas de svenskkyrkliga.
Lite annorlunda har det blivit.
Jag värderar inte.

Ett problem vid konversion är förälskelsen.
Förälskelsen är ett sinnestillstånd som är och fungerar som en berusning. Det sunda omdömet brister och alla invändningar eller alternativa perspektiv avvisas enkelt. "Det kommer att bli bra" är det mantra som upprepas. Det är inte läge för kritiska analyser och det ska man inte heller begära. Minns tingsrättsdomen år 1928. En man var åtalad för att han berusad kört bil. Det hade han otvivelaktigt, men åtalet ogillades med motiveringen att föraren var full och då brast omdömet. Det kunde inte läggas honom till last. Det finns logik också i det som ter sig egenartat. Men det är inte just där de kritiska analyserna görs.

Ett annat problem är sorgen och känslan av förlust.
Några lämnar sin plats i ledet. Vi står inte skuldra mot skuldra. Inte kan jag anklaga dem som går även om jag blir frågande därför att privat- och gruppkonversioner trots allt inte befrämjar ekumeniken och definitivt försvagar oss, som vill stå för det Svenska kyrkan var och rimligtvis i sitt djup är. Vi lever i en tid när betydande krafter mer resolut vill skapa om Svenska kyrkan till bärare av den samtida civilreligionen.

Ska vi anklaga Svenska kyrkan?
Och vad är då Svenska kyrkan? Biskoparna? Kyrkopolitikerna? Kyrkoarbetarna? Eller något mycket mer än de samtida aktörerna, något sui generis? Är det sant att Svenska kyrkan växlades in på främmande spår och är läget det, att alltför få vill ha Svenska kyrkan tillbaka på banan? Viktiga intressenter kreerar nu det civilreligiösa i stället för kristen tro, det kan jag tänka mig, men vad gör en kyrkokristen då? Går? Eller gör? Motstånd, alltså.

Vad har biskoparna svarat?
Beskeden växlar. Thomas Söderberg samtalade. Han är gammal politiker och då är det inte så viktigt med papper, dokument och minnesanteckningar som att det skapas ett samtalsklimat. Det visar sig vara en svaghet om det uppstår en diskussion om vad som verkligen sagts.
Mikael Mogren överraskades av samtalets vändning. Han tänkte sig nog att retreatgården ville presentera sig för stiftets nye biskop och talade först om tystnadens betydelse vid sammanträffandet. Sedan drabbades han av blixten, när han fick pressreleasen om kommunitetens konversion. Han var så tagen så han glömde almanacka, Bibel, anteckningsmaterial och pressrelease när han vacklade iväg.  Att biskopens drabant stiftsgårdsföreståndaren anklagade Berget för att vara emot Mikael för att han är homosexuell, var en tarvlighet som noterades i sammanhanget, men inte något Mikael sagt. Självklart var den gamla frågan om kvinnliga präster på S:t David uppe, det har jag fattat.
Uppgiften att Berget riktat framställningar som Svenska kyrkan aldrig svarat på, bekymrar mig. Men det förvånar mig kanske inte.

Mikael Mogren ska vi nog tycka synd om.
Han fick ett problem kastat till sig.

Å andra sidan: Svenska kyrkan har förändrats. De som gav gåvor till Berget i tanke att detta skulle vara något viktigt för Svenska kyrkan och dess folk, kanske inte nu känner igen sig i den kyrka som tillskapas. Det heter så, tror jag. Tillskapas. Varför skulle de det, förresten?

Själv funderar jag på hur det ska vara med mässorna.
Det reserverade sakramentet i tabernaklet, det Martin Lönnebo ordnade, är det det svenskkyrkliga eller det romersk-katolska? Ska det stå två burkar bredvid varandra och ska gästande präster veta vad som är vad? Ska man sätta i en röd lampa inuti tabernaklet, som säger att "det här sakramentet får de svenskkyrkliga inte röra."

Jag vet inte vart det som nu händer leder?
Till en ökad ekumenisk medvetenhet bland de evangeliska katolikerna i Svenska kyrkan?
Till en glad insikt att de nu eller snart nog är så få, att de kan vara tillräckligt få för att Gud ska göra förnyelsens under?
Till en beslutsamhet, att inte låta Svenska kyrkan tuffa vidare på det spår hon växlades in på utan se hela det gnostiska och nihilistiska sambandet?

Utskottsarbete, kyrkohandboksarbete, utjämningsutredning, samtalsklimat i kyrkomötet, Sigurdur (som jag faktiskt sett) och trevliga kyrkomöteskamrater skriver jag inte om. En man undrade vilken B-utbildning jag fått i det militära när frågan om krisberedskap kom upp och jag var tydlig i mina omdömen. Jag gjorde en snabbgenomgång av utbildningsgång och tjänstgöring. Utbildningsförband och skolor men inte krigsförband, befattningar och sådant. Ledamoten satt tyst. Jag log. Vid ett annat tillfälle tror jag det var en anklagelse, att jag talade om sådant som andra inte var informerade om. Var det så att Läronämnden missat vad konciliet i Nicaea sagt om könskorrigeringar? Men om detta skriver jag just ingenting.

29 kommentarer:

  1. Det kan i detta sammanhang vara viktigt att påminna om att Missionsprovinsen visserligen brutit med Svenska kyrkans nuvarande jurisdiktion, men samtidigt "står i kontinuitet med den andliga tradition som vuxit fram och förvaltats i enlighet med denna bekännelse inom Svenska kyrkan, och betraktar sig som ett icke-territoriellt stift i denna tradition" (citat ur provinsordningen).

    Missionsprovinsen står alltså med ena foten utanför men med den andra i Svenska kyrkan!

    SvaraRadera
  2. Bloggpappa,

    Jaha, ni tog tag i biskop Ytterlighets krage - Och jag hade just läst *konversation* och tänkte på ytterligheter. Skämt åsido, det tycks råda kaos artad förvirring i den innersta kretsen av Kyrkans Hus, trots vad dom annars kommunicerar. När ledningen proklamerar att det finns flera vägar till Gud, alltså Muhammad, Buddha o dyl. - Ja då vet man att *the fish rots from the head down*. Detta ständiga apspel med biskopar som tågar i *pridepolkan*, ja, man blir trött på det. Likaså alla *tillsynsärenden* som bloggpappan själv har utsatts för och i fortsättningen kommer säkerligen att drabbas av.

    Sara Bergquist

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spot on Sara så Bull.
      Patrik Hanson

      Radera
  3. Varför skall vi gnälla över Bergets "konversion"? Som lutheraner borde vi vara vana vid detta genom vår "dagliga omvändelse". Det innebär ju en förstärkning av det "katolska" inom RKK. Liberala rörelser som Katolsk Vision må gnälla eller liberala ytterlighetsbiskopar må anklaga för stöld eller andra tillmälen, men varför inte önska Berget allt gott och Guds rika välsignelse på Vägen mot den allt större enheten som Herren ber om?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är det inte så att "liberala" kristna är de som sörjer nu, de bryr sig nog högst marginellt om ens öht. Läs detta innan du kastar invektiv på folk du inte känner: http://www.dagen.se/debatt/berget-g%C3%A5r-inte-ekumenikens-v%C3%A4g-1.400565

      Radera
  4. Kunde man göra könskorrigeringar redan på 300-talet?! Det var som sjutton. Det är ju annars ganska komplicerade operationer och hormonbehandlingar m.m som ingår i sådana.

    Ja, tänk vad de kunde nicacanerna redan på den tiden!. Skickligt folk, det där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rimligen avses i första hand kastrater, en användbar grupp i många sammanhang. Som sångare med ljusa, vackra röster in på sextonhundratalet i Sydeuropa. Som förvaltare och haremstjänare i det Osmanska Imperiet in på artonhundratalet.

      Kastrera har man kunnat långt före konciliet i Nicaea (dagens vackra, turkiska småstad Iznik).

      P

      Radera
    2. I första hand? Finns det något andra hand?

      Men när det gäller det första så är det således felaktigt att tala om könskorrigeringar, då innebörden av detta är något helt annat än kastration av pojkar.

      Radera
    3. Jag skulle också vilja säga att detta är ett typexempel på att låta sina egna uppfattningar färga religionen. Bloggaren är helt klart håbetequofåbisk och vill hitta anledningar i kyrkans historia till att få vädra och ha kvar sina idéer.

      Att kastrera - dvs att bort vitala delar så att ett pojkbarn aldrig i fysisk mening blir helt vuxet, och detta inte till följd av barnets egen önskan - är något totalt väsensskilt från att hjälpa en människa som har blivit född med handikappet att hjärnan och kroppen programmerats med olika könstillhörighet, tydligen till följd av att något hände under fosterstadiet.

      Men visst ska vi tro att "Gud aldrig gör misstag" och lägga ner kirurgi av missbildningar helt och hållet samt ta bort anti-depressiva mediciner eftersom sjukdomen i många fall visat sig vara ärftlig (dvs medfödd) och om Gud har skapat en deprimerad hjärna så vill han att hjärnan ska vara deprimerad?

      Radera
    4. Vore intressant om någon påläst kunde belysa frågan vidare!

      I andra hand kan förmodas, att alltid vissa valt att byta kön genom klädedräkt, ny identitet och nytt socialt beteende. Påven Johanna är en skröna, men kvinnliga soldater som utgett sig för att vara män har funnits.

      J

      Radera
    5. J: Vilken fråga menar du? En person som är min vän och som föddes som man men nu är kvinna kommenterade för ett tag sen på den här bloggen, då jag gav en hint om att hon nog borde gå in och lägga en del saker tillrätta. För somliga. Räknas hon som beläst? Eller var det mer kastratens roll under historien du menade?

      Radera
    6. Frågan om vad man vid konciliet i Nicaea egentligen avsåg med avståndstagande från könsförändring är vad jag menar, Anna. Intressant fråga. Det borde finnas någon i läsekretsen som stött på detta i kyrko- eller dogmhistoria. Hittar inget genom googling.


      J

      Radera
    7. Framför allt borde bloggaren själv veta vad han menar. Men nu är det här ingen frågespalt så vi får bita i det sura höstäpplet och vandra i okunskapens dal när det gäller nicaeanernas förmåga att ge hormonbehandling och omvandla vaginor till penisar.

      Radera
  5. Enligt min uppfattning är det fler saker som Läronämnd och biskopar missat från Nicea.
    Inte minst syftet med och innebörden av trosbekännlsen.

    SvaraRadera
  6. Berget har ju frysts ute, och setts mer som ett problem än en tillgång under de senaste 20 åren. Nu reser de sig och går. Knappast konstigt, men sorgligt för oss. Vårt stift blir onekligen mycket fattigare, men det är självransakan mer än anklagelser som höves oss.

    Och grundproblemen är de två: 1 Att ordningstukt blivit så alltmer dominerande framför lärotukt, i vår evangeliska (sic!) kyrka (det hade varit roligare om Berget ställt sig under missionsprovinsen istället - då hade den andliga enheten kunnat bevaras - och kyrkobyrokratins välförtjänta huvudverk och nesa nog blivit större) 2. Att prästämbetet ses som en rätt och en ära mer än som en kallelse att tjäna - att själv förminskas för att Han ska bli större. Problemet kan inte vara de sammanhang och platser där de inte behöver min prästtjänst - så länge någon annan utför dem - utan alla de (antagligen mycket mindre glamorösa) där jag skulle behövas, men dit jag inte hinner, orkar, vågar eller har fantasi nog att ta mig. Men istället ska det alltså ses som kränkande att inte alla präster anses önskvärda - behövs - vid alla (fina) altaren och predikstolar! Och osolidariskt mot kollegor att använda sig av en institution som inte kallar alla med papper som själva önskar (om de har den status att de annars inte skulle förmenas denna ära). Ack detta världens ränkspel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka ord T Axelsson. Och det är nog inte bara de senaste 20 åren som Berget trakasserats. Redan från början var det en måltavla för kyrkopolitiska angrepp. Så nog har de burit stort tålamod.

      Radera
  7. Hej Dag!

    Detta är ingen bloggkommentar.

    Vill du lyssna vid tillfälle i lugn och ro på gudstjänsten i Sveriges Radio den 20 september.
    Jag förstår inte vad predikanten Svante Zettergren menar. Är det en ny relegion?

    SR P1 Gudstjänsten.
    Svante Z börjar predika efter ca 23 minuter in. Jag tänker särskilt på vad han säger efter 30 minuter in.

    Jack London

    SvaraRadera
  8. Hallo

    Stöld: vilka stal tusentals kyrkor, kloster och annan kyrklig egendom på 1500-talet utan att någonsin återlämna det stulna - katoliker eller reformatorer ?

    Vem slog sönder kyrkans enhet under 1500-talet - katoliker eller reformatorer ?

    DET borde diskuteras innan man beskuyller Berget för att "hota kyrkans enhet" och för "stöld" av kyrklig egendom !

    Frank Zintl
    Lund

    SvaraRadera
  9. Hallo

    Vem slog sönder kyrkans enhet - Berget år 2015 eller reformatorerna under 1500-talet ?

    Vem stal kyrklig egendom i form av tusentals kyrkor, kloster och andra egendomar - Berget 2015 eller reformatorerna under 1500-talet ?

    Biskoparna Mogren och Ytterberg sitter i stulna kyrkor och hackar ned på Berget.

    Man kan säga att 1500-talets ogärningar är preskriberade, de är "historia". Men när man själv sitter i glashus borde man rimligen inte kasta några stenar.

    SvaraRadera
  10. Hallo

    Jag deltar inte i denna block utifrån olav.tryggvason@live.se, inte som juzi@edu-kavlinge.se. Ber om rättelse ! Det är viktigt !

    SvaraRadera
  11. Jag är lite' förundrad över att sju personers konversion blir så uppmärksammad och tillmäts så stor betydelse som "bakslag för ekumeniken" (inte minst inom "reformkatolska" kretsar). Berget har väl hela tiden haft både svenskkyrkliga och katoliker i "personalen", och själva verksamheten borde väl kunna fortsätta precis som förut (vilket väl också är vad de ansvariga önskar). Hur är det f.ö. med andra "kommuniteter" inom SvK? Systrarna på Omberg konverterade väl för länge se'n? Helgeandssystrarna tillhör väl Missionsprovinsen? Hur är det med klostret i Östanbäck? Har det inte (haft?) både katoliker och svenskkyrkliga - kanske t.o.m. med sanktionerad sakramental gemenskap - bland bröderna? De som nu talar om "bakslag för ekumeniken", borde väl ändå inse att en hel rad sådana bakslag skett i ökande takt under de senaste åren, och nästan alltid skett till följd av unilaterala beslut inom SvK. Hur kan SvK tro att man skall kunna främja ekumeniken, samtidigt som man framhärdar i att "gå före" ENSAM?/Paul

    SvaraRadera
  12. " Att biskopens drabant stiftsgårdsföreståndaren anklagade Berget för att vara emot Mikael för att han är homosexuell,"

    Här syftningen oklar...

    SvaraRadera
  13. Reformationen som kyrkostöld. Det är en underlig historieskrivning. Det var inga lutheraner som kom och drev ut de katoliker som firade gudstjänst. Det var samma folk som fortsatte och förändringen tog sin tid. Samma kyrkor, samma kyrkfolk och i många fall också samma präster och i ett par fall också samma biskopar. Åbobispen Martin Skytte tex, vigdes till katolsk biskop, blev för egen del i huvudsak den gamla läran trogen, men stödde ändå reformationen. Min anfader Laurentius Beronis -Lars Björnsson, i Arnäs, började som katolsk präst, reformationen kom, han gifte sig, fortsatte som luthersk. Den svenskkyrkliga förståelsen är att kyrkan reformerades, inte nyskapades. I annat fall skulle den inte vara en kyrka. Att romerska katoliker inte delar den synen är givet, men det är sorgligt när svenskkyrkliga tar över den romersk-katolska kyrkosynen.

    SvaraRadera
  14. Biskop Mikael har erkänt att hans håg står till män. Åtskilliga är de biskop i tid och rum som delat hans läggning men inte hans erkännande. Att erkänna både för sig själv och andra är en god väg till en integrerad och mogen sexualitet. Det torde inte vara svårare att leva i avhållsamhet då. En biskop som inte erkände hanterade sin sexualitet synnerligen oansvarigt. Han fick rådet att gifta sig för att kunna bli biskop, så då gifte han sig. I ärkebiskopsvalet 1997 var det flera män som hörde av sig och berättade om sexuella övergrepp under denne biskops tid som stiftsgårdsföreståndare. Biskopen greppade mig i underlivet en gång, men jag bröt mig loss och dum som jag var så lovade jag honom att inte berätta detta för någon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En förfärande historia och det skulle tyvärr inte förvåna mig om detta är sant. Framgångsrika personligheter inom prästerskapet tycks nämligen kunna komma undan med vad som helst, trots att en man med så låg impulskontroll måste ha avslöjat sig vid flera tillfällen. Förmågan att förställa sig vid rätt tillfällen ska dock inte underskattas samtidigt som många fortfarande blint litar på vad personer i överordnad ställning säger.

      Präster och biskopar borde, om inte annat genom sitt värv, ha god personkännedom men jag börjar mer och mer tvivla på den saken. Att inte alla hemligheter kan avslöjas när präst- och biskopskallelser prövas förstår jag men lite mer får kyrkan anstränga sig än att bara gå på en trevlig yta. Tanken på att en biskop i Svenska kyrkan inte kunnat hålla vare sig tankar eller händer i styr förskräcker och jag undrar vad han mer kunnat åstadkomma för skada. Kanske hade det varit bättre om han stannat vid akademin och inte blivit präst alls.

      För att återkoppla till Berget: Här har ju en brytning inte bara skett med Svenska kyrkans politiska ledning utan också med den evangelisk-lutherska teologin; jag undrar därför om ansvarig biskop gjorde klart för sig att den aktuelle prästen verkligen omfattade Svenska kyrkans bekännelseskrifter i själ och hjärta när denne en gång antogs som prästkandidat.

      Radera
    2. Oj, oj, oj... Vilken soppa!

      Radera
    3. "Verkligen omfattade Svenska Kyrkans bekännelseskrifter i själ och hjärta".
      Hur många av biskoparna gör det rent bokstavligen?
      De prästkandidater som gör det idag har inte en chans att bli prästvigda i SvK p.g.a. vad som sägs i bekännelseskrifterna om äktenskapet.

      Att läronämnden inte kan läsa innantill är en helt annan fråga.

      Radera
  15. Du har säkert rätt i att det inte var några "lutheraner som kom och drev ut de katoliker som firade gudstjänst" (Gustaf Vasa och hans fogdar tycks väl inte ha varit några lutherska fromhetsivrare). Men förefaller det inte som om någon nutida luthersk(?) biskop tycker att det är så lutheranerna nu borde bete sig mot de nyblivna katolikerna på Berget?/Paul

    SvaraRadera