Back home

Flygplatser är fascinerande ställen. Ett myller av människor på väg mot lla möjliga håll. Och väl uttänkta så att allt ska löpa smidigt. Egentligen är flygplatser lika fascinerande som trafiksystem, det som ersatte vägar. Vägar förenade platser. Man gick på vägen. För att klara alla bilar, måste det byggas system med trafikplatser och utifrån ett helikoptersystem måste allt konstrueras för att flyta smidigt. Kör man bara rätt, brukar det göra det och hur klarade vi oss utan navigator? Det gjorde vi ett tag för navigatorn var ovillig. Hur tar ni er till Bix? Jo, en hederlig stor kartbok i resväskan tas fram och resglädjen återvänder.

Det var väldigt. Nu är det måndag och snällheten sitter i! Snart börjar jag skriva naturlyrik, tror jag. Men vänta, jag fick inte någon depression i torsdags för jag var ju inte hemma och Kyrkans Tidning såg jag inte i Oxford. Homeland avkollad var det bara att gå till tidningshögen och fördärva kvällen i går. Det var Berget igen - och Gotland. Att Arborelius fick sina fiskar varma, har jag fattat. Nu var det debattsidorna som fascinerade.

Vad en stiftelse är och hur den fungerar, är en sak. Är det korrekt att om stiftelsen upplöses tillgångarna ska till Västerås stift? Då har väl kopplingen till Svenska kyrkan blivit tydlig.  Det är inte så dumt om fakta kommer på bordet. Till faktainformationen hör också det Agneta Lejdare skriver, hon som kom att betrakta "Berget som ett land som ockuperats av hängivna motståndare till Svenska kyrkans ordning". Så såg en uppsättning kyrkopolitiker tidigt saken. Berget kom till trots dem. Motarbetarna var inflytelserika. Och är, tydligen.

Jag ogillar de där fasonerna att präster kommer och kräver att få leda gudstjänster på annan ort. Det är en rimlig ordning med en präst och ett altare och en grupp som kommer till en gård får inte automatiskt ut mer helighet av att den egna prästen får spela Tarzan. Det tror präster kanske. Egotripp utspökad i liturgiska paltor, ni vet. Det är närmast lika upphetsande som kyrkoherdar som förklarar sin roll som att de är VD, verkställande direktör. Det ger lite poäng i Rotary men inte mer.

Hållningen "här kommer jag och jag ska fram" tror jag vi fick undervisning mot i söndagsskolan - eller var det scouterna eller rentav skolan? Väljer man att se en hållning som uttrycker vad Berget kom till för som ockupation, finns det behov av perspektivförändringar. Eller inte. För vi lär oss för varje debattinlägg något om den ämbetsreform som riksdagen beslöt om och som innebär att Svenska kyrkan växlades in på främmande spår. Här ville det till att vara uppmärksam. Autokorrigeringen ville få främmande till fröätande eftersom jag kom fel med nedslagen på min fina dator. Men korrigeringen kan väl på sitt sätt ses vara tankeväckande?

Ett debattinlägg - eller snarare en sorgsen bekännelse - belyser hur det är att bli främmande i sin egen kyrka. Det är märkligt att det inte finns en journalistisk drivkraft att undersöka och skriva om den alienationsprocess som pågår i Svenska kyrkan. Många blir främmande för det de en gång var hemma och engagerade i. Det är de medkristna som utan vidare är utbytbara och vet det. Det behövs inga protokollfästa beslut för att inse vad Entfremdung i det svenskkyrkliga innebär. Jag antar att deprimerande artiklar om den saken får vi inte läsa för då skulle bilden av den öppna kyrkan krackelera.

Vad har jag nu författat? En kria på temat att det är roligt att vara hemma igen - eller?