torsdag 22 oktober 2015

Dagens Sanslösa

Det är kanske att slå på den som redan ligger, men nog är det utmanande med det som kallas Dagens Seglora och som föga åstadkommer. Men subsidier skulle det dras in och de som betalat, kan lugnt konstatera att utfallet av insatsen blir magert.
Detta var alltså den stora utmaningen till Kyrkans Tidning.

Jag vet inte om jag gitter försöka reda ut hur mycket av kyrkliga och andra medel som pytsas in i misslyckandet. Det verkar på mig, som är fåkunnig, bli en parallell till SKT, Svensk Kyrkotidning, som övergått till månadsutgivning och inte alls tycks påverka någon debatt i det kyrkliga. Hur kan SKT med så få prenumeranter likväl överleva? Det sägs (obs! slug passivform) att det ordnats ekonomiska försäkringar med Svenska Kyrkans Press AB. Makteliten förstår finessen med att les beaux ésprits ses rencontrent. På latin: Asinus asinum fricat.

Jag säger inget om att Dagens Seglora blivit arena för de katoliker som i andlig mening konverterat till Svenska kyrkan.
Jag har synpunkter på att Dagens Seglora inte är arena för något.
Det hela framstår alltmer som en bluff.

Jullov på sex veckor - eller vad var det? Och så ett sommarlov på fem månader!! Finns det inga revisorer hos dem som gett anslag och fixat kollekter, som kan slå larm och kräva återbetalning? Har inte Hotlips och Helles rykten nu solkats i överkant? De startade det hela under stora åthävor och nu ser vi resultatet. När de organiserar det som kallas folkrörelse är folkrörelsen att förstå som en subsidiekö.

Kanske ska uppmärksamheten riktas mot Dagens Segloras mäktiga välgörare, de som delat ut gemensamma medel? Vilka äro dessa och varifrån komma de? Vem ställer de kritiska frågorna till dem och var kan de ställas? Frågorna, alltså. Vem tar ansvar och säger att vi handlade fel - och kan medel krävas tillbaka när Dagens Seglora inte levererar?

Ny chefredaktör trumpetades det om. Hon har uppenbarligen inte tillträtt. När sker det i så fall? Och hur länge kan en digital företeelse ligga i träda innan den är bortglömd och allt måste starta på nytt?

Så, sett till det medielandskap som relaterar till Svenska kyrkan - vad återstår?

En Kyrkans Tidning som med smärre resurser blivit alltmer ointressant. Ett församlingsblad i större format, där chefredaktören sliter en vecka för att komma på någon fånighet att gilla och någon fånig att hylla.
Vad hyllar hon? Merkel, de anställda och volontärer som jobbar med flyktingrar, alla som säter andra före sin egen bekvämlighet, ordet MED, alla som fortsatt gör insatser för flyktingar, alla de tusenden i Europa som öppnar sina hjärtan för människor på flykt. Eva Wirén får allt svårare att variera sig. Denna vecka hyllar hon dom som i Umeå lagar mat till flyktingar.
Vad gillar hon? Läsarkontakt, uttrycket "Det är nog nu", predikopodden, yrkespoddar, valet av nobelpristagare, oreglfestivalen i Sanviken och denna vecka dopfest, en dag för spontandop. Vad är spontandop???

Ogillar hon ingenting?

Ragnar Persenius bär väl det demokratiska ansvaret för att tidningen organiserats som en trist produkt. Lugnast så. Inga kritiska frågor, inga katastrofrapporter från den kyrkliga implosionen.

SKT - nog sagt. Den gör reklam för sig på Dagens Seglora. Mer än nog sagt.
SPT - ger en del material och är värd att spara, förstås. Här finns artiklar man behöver gå tillbaka till och en del vassa kommentarer ger perspektiv. Jag gillar SPT.

Det finns en del bloggar också. Några är av Svenska kyrkan approberade och kan sökas på Svenska kyrkans bloggportal. Där lägger biskop Bonnier och andra ut sina predikningar.
Evangelium gör insatser liksom Stillsam och Kyrkliga Ting genom att ställa kritiska frågor eller komma med underfundiga resonemang.
Att jag läser Torbjörn Lindahl och Håkan Sunnliden, förstås enkelt. Till Torbjörns ovanskliga heder hör att han blivit anmäld för sitt bloggskrivande. Där, just där, ligger Håkan Sunnliden i lä. Hittills. Först i början av december får vi veta om Torbjörn blir avkragad för sina insatser. Sådan klass håller hans bloggande.
Bloggardag nämner vi inte.
Inte twittrande heller, bortsett från dagens sandahlcitat. Det är inte klokt vad klok den mannen är, konstaterar man enkelt när man läser citaten.
Sist men inte minst måste kyrkligdokumentation.nu nämnas. Där hamnar dokument, som vi annars bara ser refererade till i nyhetsförmedlingen. Nu kan man läsa själv.

Vi kanske helt enkelt inte behöver Dagens Seglora och det är detta som visat sig under de gångna åren? Då får vi gratulera till att några kunnat ha Dagens Seglora som inkomstkälla. Grattis, grattis!

14 kommentarer:

  1. Som tur är finns det fler tidningar i svenskkyrklig tradition som väger upp de stora och mest kända "drakarnas" brister. Glöm inte Kyrka och Folk, som i senaste numret har en intervju med just Torbjörn Lindahl. Lägg därtill Göteborgs Stifts-Tidning, nu inne på sin tvåhundratjugosjunde årgång!

    SvaraRadera
  2. I konsten att ställa dom rätta frågor och reflektera över dom är "Rebellaundrar" bloget överlägset vassast.

    Bengt Malmgrens "Bengts blog" , som är katolsk, är också bland dom top-tre religiösa diskussion forum.

    SvaraRadera
  3. En mycket allvarlig sak är att vi saknar en gemensam yta för debatt och diskussion i Svenska kyrkan. Vi ser ett tilltagande sönderfall i olika grupperingar. Också detta är en del av organisationens kollaps.

    Det är inte så länge sedan SKT var alla prästers gemensamma forum i Svenska kyrkan. SPT startades därför att SKT i allt mindre grad gav utrymme åt avvikande röster. SKT läser idag därför vissa och vissa lika bestämt inte alls. Detsamma med omvända förtecken gäller SPT. Och KT läser allt färre och med allt mindre entusiasm tycks det. Att det därtill finns specialintressen som Oas-bladet, Kyrka & folk etc förändrar inte på något sätt det allvarliga: de är inte och har aldrig varit tänkta som fora för ett folkflertal.

    Utan gemensamma plattformar, som i någon rimlig mening kan sägas vara "allas", förtvinar det offentliga svenskkyrkliga samtalet -- till ALLAS förfång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Mikael Löwegren: Det är verkligen beklagligt att det inte finns ett gemensamt forum som respekterar alla åsikter och som famnar alla fromhetsinriktningar. Avsaknaden av ett sådant blev smärtsamt tydlig när Anders Arborelius valde att publicera sin "ursäkt" angående Berget i tidningen Dagen. Så lite respekt hade han alltså för Kyrkans Tidning.

      Radera
    2. Idag kom med posten "Sobornost, incorporating Eastern Churches Review. 38.1
      Bara två gånger per år, men med högsta kvalitet. Detta nummer mycket om Metropoliten Anthony.

      Radera
    3. Det finns ett sådant forum och det heter Evangelium. Där är det verkligen bara kvalitetskraven som avgör vem som får medverka med en artikel. Varför så många inte tar den chansen kommer alltid att vara mig en gåta.

      Om bloggposten vill jag påpeka att Evangelium faktiskt är mer tidning än Seglora är (var), till exempel fick vi kulturtidsskriftsstöd från Statens Kulturråd samma år som Seglora inte fick det. Evangeliums blogg är inte tidskriften, som under tre år med över hundra medverkande har kommit ut i tio nummer och två böcker.

      Dagens Seglora har nästan inte publicerat någon egen kvalitetsjournalistik. Inte recensioner, inte essäistik, inga grävande reportage eller fördjupande intervjuer; alla dessa journalistiska genrer som tar tid att få fram och som håller länge. Syftet med Seglora är istället att opinionsbilda med ledartexter (dvs bloggposter) och krönikor (också bloggposter).

      Varje gång Dag Sandahl eller någon annan uppmärksammar Segloras brandfacklor får sidan besökare och uppmärksamhet. Man väljer ju själv om man vill medverka till det. Jag ser mycket sällan anledning till det.

      Radera
    4. Varför tar inte fler chansen att skriva i Evangelium? frågar Sofia. Uppgivenhet, lathet och en bristande samhörighet med tidskriften tror jag är tre faktorer. Vet inte hur man ska göra för att få projektet att lyfta. Ty, för att nu upprepa mig: behovet är stort av gemensamma fora i Svenska kyrkan.

      Radera
  4. Nåväl Mikael, jag vill nog ändå ge Barbro Matzols en eloge för att hon både genom egna texter och som debattredaktör faktiskt vitaliserat Kyrkans Tidning just som debattforum. (Se t.ex. debatten om Berget som faktiskt varit riktigt bra - t.o.m. jag blev ju publicerad ;o). Jag vill nog säga att debatten är nog så vital där nu som på t.ex. Lars B Stenströms tid (han bloggar bra och attackerar de politiska partiernas ohemula inblandning i kyrkan på ett allt annat än stillsamt sätt, men jag kan inte minnas att han var lika drivande i den och andra frågor som chefredaktör på Kyrkans Tidning, alltså när han hade positionen att kunna göra någon större skillnad - bloggar i all ära).

    Så nog är Kyrkans Tidning alltfort en gemensam plattform, även om kommentarsfunktionen på nätet tyvärr rök p.g.a. mej och Rolf Tylstedt ;o) - just där är Bloggardag och Dagens Seglora faktiskt mer föredömlig i sitt insläppande även av kreti och pleti...

    SvaraRadera
  5. Problemet är att förfärande många kollegor inte läser någonting. Varken SPT, SKT eller KT. Sönderfallet i olika grupperingar, som jag nämnde ovan, fortsätter vidare in i ett sönderfall i individer.

    Så kan man leva. Men inte som kyrka.

    SvaraRadera
  6. Oj Mikael! Är det verkligen SÅ illa? Men i så fall kan väl du och Dag starta en pod för dom illiterata? Ok, det är ju inget debattforum direkt (mer än för särskilt inbjudna möjligen), men då får dina icke-läsande kolleger i varje fall ett hum om aktuella samtalsämnen!

    F.ö.: SPT är verkligen bra - hoppas att fler än "likasinnade" upptäcker den ungefär som Per-Erik Lund på Budbäraren upptäckte och började avnjuta Kyrka och Folk tack vare Fredrik Sidenvalls vassa penna. (Och ungefär som långt fler än bara likasinnade läser denna blogg).

    SvaraRadera
  7. Till klagokören om Kyrkans Tidning!

    -Bloggaren har malt det i månader och år och upprepar mantrat i olika versioner. Doakören - eller åtminstone delar av den - framträder förstås som individuella papegojor, exemplet ovan är belysande:

    -Kyrkans Tidning är trist, usel, betyder inget, har inget att förmedla. Kyrkans Tidning är bloggarens återkommande "torsdagsdepression".

    Oj vad tröttsamt - och orättvist! Utgjutelser från dem, vilka själva aldrig träder fram där med debattinlägg eller på andra sätt försöker bota depressionen. Jag kan förstås inte svara för tidningen men vågar påstå att den säkerligen skulle välkomna såväl teologiskt spetsiga som utmanande texter i den öppna generositetens namn. Ös på i tidningen ni återkommande kverulanter, som ej förmår se något position i varken Svenska kyrkan eller samma kyrkas tidning! Skriv, debattera, lufta er mening! Men var beredda på att få mothugg, ordentligt mothugg. Denna blogg i all ära (för BloggarDag) men KT:s läsarkrets är ju mångdubbelt större.
    Alltså, klaga inte på tidningen. Var tacksam för den, läs den noga och skriv i den ibland! Mångfalden röster i KT är mycket bättre än entonighet (på denna blogg)!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inget sagt om KT:s innehåll. Konstaterar bara att allt färre läser, allt färre bryr sig om vad som står där eller i andra blad. Skriver ju själv regelbundet i KT (och SPT för den delen) -- inför söndagen, recensioner, debattartiklar etc -- och har upptäckt att förfärande många kollegor alltså inte läser. Mina alster kan man väl ha och mista, men informationerna, diskussionerna och debatterna?

      Radera
  8. En alltför sällan framkommen synpunkt är att KT har en mycket stor skara prenumerationer därför att pastorat låter sina förtroendevalda och anställda få denna tidning som en del i uppdraget. Kanske äv kyrkvärdar och andra. Man jan undra hur många av dessa som skulle prenumerera på KT om det KOSTADE något. Som pensionär har jag valt att prenumerera på andra alster. SPT är ett utmärkt alternativ vars "ledare" jag mestadels instämmer i.

    SvaraRadera
  9. Bengt Olof! Du har ju verkat i tidningsvärlden. Då vet du att det inte är läsarnas, utan redaktionens uppgift att se till att innehållet blir mångskiftande (om det nu anses önskvärt).

    SvaraRadera