Dagens Sanslösa

Det är kanske att slå på den som redan ligger, men nog är det utmanande med det som kallas Dagens Seglora och som föga åstadkommer. Men subsidier skulle det dras in och de som betalat, kan lugnt konstatera att utfallet av insatsen blir magert.
Detta var alltså den stora utmaningen till Kyrkans Tidning.

Jag vet inte om jag gitter försöka reda ut hur mycket av kyrkliga och andra medel som pytsas in i misslyckandet. Det verkar på mig, som är fåkunnig, bli en parallell till SKT, Svensk Kyrkotidning, som övergått till månadsutgivning och inte alls tycks påverka någon debatt i det kyrkliga. Hur kan SKT med så få prenumeranter likväl överleva? Det sägs (obs! slug passivform) att det ordnats ekonomiska försäkringar med Svenska Kyrkans Press AB. Makteliten förstår finessen med att les beaux ésprits ses rencontrent. På latin: Asinus asinum fricat.

Jag säger inget om att Dagens Seglora blivit arena för de katoliker som i andlig mening konverterat till Svenska kyrkan.
Jag har synpunkter på att Dagens Seglora inte är arena för något.
Det hela framstår alltmer som en bluff.

Jullov på sex veckor - eller vad var det? Och så ett sommarlov på fem månader!! Finns det inga revisorer hos dem som gett anslag och fixat kollekter, som kan slå larm och kräva återbetalning? Har inte Hotlips och Helles rykten nu solkats i överkant? De startade det hela under stora åthävor och nu ser vi resultatet. När de organiserar det som kallas folkrörelse är folkrörelsen att förstå som en subsidiekö.

Kanske ska uppmärksamheten riktas mot Dagens Segloras mäktiga välgörare, de som delat ut gemensamma medel? Vilka äro dessa och varifrån komma de? Vem ställer de kritiska frågorna till dem och var kan de ställas? Frågorna, alltså. Vem tar ansvar och säger att vi handlade fel - och kan medel krävas tillbaka när Dagens Seglora inte levererar?

Ny chefredaktör trumpetades det om. Hon har uppenbarligen inte tillträtt. När sker det i så fall? Och hur länge kan en digital företeelse ligga i träda innan den är bortglömd och allt måste starta på nytt?

Så, sett till det medielandskap som relaterar till Svenska kyrkan - vad återstår?

En Kyrkans Tidning som med smärre resurser blivit alltmer ointressant. Ett församlingsblad i större format, där chefredaktören sliter en vecka för att komma på någon fånighet att gilla och någon fånig att hylla.
Vad hyllar hon? Merkel, de anställda och volontärer som jobbar med flyktingrar, alla som säter andra före sin egen bekvämlighet, ordet MED, alla som fortsatt gör insatser för flyktingar, alla de tusenden i Europa som öppnar sina hjärtan för människor på flykt. Eva Wirén får allt svårare att variera sig. Denna vecka hyllar hon dom som i Umeå lagar mat till flyktingar.
Vad gillar hon? Läsarkontakt, uttrycket "Det är nog nu", predikopodden, yrkespoddar, valet av nobelpristagare, oreglfestivalen i Sanviken och denna vecka dopfest, en dag för spontandop. Vad är spontandop???

Ogillar hon ingenting?

Ragnar Persenius bär väl det demokratiska ansvaret för att tidningen organiserats som en trist produkt. Lugnast så. Inga kritiska frågor, inga katastrofrapporter från den kyrkliga implosionen.

SKT - nog sagt. Den gör reklam för sig på Dagens Seglora. Mer än nog sagt.
SPT - ger en del material och är värd att spara, förstås. Här finns artiklar man behöver gå tillbaka till och en del vassa kommentarer ger perspektiv. Jag gillar SPT.

Det finns en del bloggar också. Några är av Svenska kyrkan approberade och kan sökas på Svenska kyrkans bloggportal. Där lägger biskop Bonnier och andra ut sina predikningar.
Evangelium gör insatser liksom Stillsam och Kyrkliga Ting genom att ställa kritiska frågor eller komma med underfundiga resonemang.
Att jag läser Torbjörn Lindahl och Håkan Sunnliden, förstås enkelt. Till Torbjörns ovanskliga heder hör att han blivit anmäld för sitt bloggskrivande. Där, just där, ligger Håkan Sunnliden i lä. Hittills. Först i början av december får vi veta om Torbjörn blir avkragad för sina insatser. Sådan klass håller hans bloggande.
Bloggardag nämner vi inte.
Inte twittrande heller, bortsett från dagens sandahlcitat. Det är inte klokt vad klok den mannen är, konstaterar man enkelt när man läser citaten.
Sist men inte minst måste kyrkligdokumentation.nu nämnas. Där hamnar dokument, som vi annars bara ser refererade till i nyhetsförmedlingen. Nu kan man läsa själv.

Vi kanske helt enkelt inte behöver Dagens Seglora och det är detta som visat sig under de gångna åren? Då får vi gratulera till att några kunnat ha Dagens Seglora som inkomstkälla. Grattis, grattis!