måndag 19 oktober 2015

En Djävla strategi

Överste Olofsson ringde.
I signalspaningsverksamheten hade ett märkligt dokument dykt upp och översten var bekymrad.
Det gick inte att förstå när dokumentet kommit till.
Det kunde knappast vara Snowden.
Dokumentet närmast skvalpade runt som oidentifierat men handlade om Svenska kyrkan. Olofsson och Salander hade samlat medarbetarna men ingen kunde lösa gåtan om detta kyrkliga dokument. Men Olofsson visste alltså vart man ska ringa. Jag har känt honom sedan han var fänrik och chef för den ena markstridsplutonen, som ni vet. Han ringde alltså.

"Skicka över dokumentet om det inte är för stort", sa jag. "Vad heter det?"
"En Djävla strategi", svarade Olofsson.
"Klassisk svensk genitiv. Djävulens strategi", svarade jag. "Det förklarar nog varför det inte går att tidsbestämma. Skicka!"

På så vis kan nu dokumentet läggas ut för allmän kännedom. Var så goda! Hur skulle ni klara er utan Bloggardag? Dagens Seglora och Kyrkans Tidning, informationsgiganterna (som konkurrerar med varandra, ni vet), har inte haft ett ord i ärendet. Medge ändå att det är bra att ha en myndighet som lyssnar på alla. Och en blogg så att ni får veta.

-----

En Djävla strategi

Övergripande mål
Svenska kyrkan ska omvandlas till ett religionsinstitut. Målet är att ersätta det som kallas "evangelium" (men som vi alls inte tycker är roligt) med ett annat Evangelium (det som vi gillar) och "Sanningsanspråket" (som de kallar det) med sannolikheter(som vi gillar eftersom de alltid är användbara - och vändbara!). Vi dementerar aldrig. Vi för fram andra förklaringsmodeller. De fungerar bättre. Ledningen vet hur man gör för att ge kommunikativt understöd åt dem som är på fältet.

Resurser
De egna resurserna räcker långt men det finns dolda medarbetare på fältet och den del som bejakar at bli våra medarbetare så fort de får möjligheten.  Vi föraktar inte svaghet. Vi använder den för våra syften. Ett dåligt samvete hos någon kan visa sig vara den bästa möjligheten för att kompromissa men också de goda ambitionerna att inte bråka. Med omedvetna snälla människor i våra led, kan vi åstadkomma storverk.
Ledningen förväntar sig att våra styrkor ser till att använda de möjliga resurserna på ett listigt sätt och stärka vår egen kraft, som hjälper långt och länge, på så vis.

Metod
Vi nästar oss in, som vanligt. De stora uppställningarna och fältslagen ska undvikas. Det är i det lilla och till synes betydelselösa vi skördar våra framgångar. Vi gör det med små steg i taget. Vi brukar kalla detta "de små stegen tyranni" och det är den vi ska bruka.
Det är mycket som kan sägas för att övertyga men viktigast är det som inte sägs. Han vars namn vi inte nämner utan rysningar, jag tänker inte på Voldemort, behöver vi anonymisera i ett bredare perspektiv. Om folk visste vem han är, skulle vi förlora. Gör en bild som visar en oförarglig  och snäll vishetslärare, så är faran borta.

Emellertid finns det några grupper där vi nästlar oss in med särskild omsorg.

Biskopar och präster
Skjut chefen först, som ni vet. Då löper de andra förvirrade runt. Se till att de som vigts till tjänst också viker ner sig. Det brukar inte vara svårt. Som vår medarbetare sa: "Kaftanbärarna är små och krypande." På sitt sätt oförargliga. Dugliga att leda syföreningsutfärder men inte leda strid i det andliga. Förvirra dem så mycket som möjligt och förhindra dem att bli och vara fromma. Det sker enklast genom att ge dem så mycket arbete i det organisatoriska (sammanträden och planeringar samt fortbildningar i allsköns ämnen) så att de helt enkelt inte orkar eller hinner mera. Hindra dem från att göra det de egentligen ville göra, när de skulle bli präster.

De snälla
Det kyrkliga livet vimlar av snälla människor.
De är snälla också när de gör illa eftersom de då säger att "doktorns kniv gör ont men gott". På så enkelt sätt kan de marginalisera de medkristna för att eliminera dem och de fattar inte vad det får för konsekvenser. Om en präst slirar på budskapet, är de förstående och tålmodiga. "Man kan se saken på det viset också". Är det en biskop eller ärkebiskop som säger något, lyssnar de för biskopen vet väl bäst. Tänker de - eftersom de inte tänker.

De maktlystna och ambitiösa
Det finns gott om folk som har ambitioner och ser att de kan förverkligas i det kyrkliga.
De har aldrig hört till dem som "ränt i kyrkan vareviga söndag" men de vet vad folk vill ha för med detta folk är de formgenetiska. Ge dem makt så förvaltar de dem i tjänst åt det Evangelium vi gillar. D ekan i moralisk ordning vädja till den farisé som naturligen bor i varje människa efter det första stora lurendrejeriet från vår firma.
Kyrkopolitiker ska inte föraktas. De gör ett gott arbete. De ska försvaras med all kraft och värnas mot kritik.
Till de ambitiösa räknas förstås präster, som klarsynt ser vad som fordras för karriären (de säger inte "karriär" utan tänker i kategorin "göra ett gott arbete") eller som inte ser men ändå gör. Osaliga är dessa som icke ser och dock gör. De är våra goda kamrater.

Journalister och kulturfolk
Bäst är de journalister som försvarar sin egen okunnighet med att de är som folk är.
De kan mot betalning lufta sina egna fördomsfulla åsikter som vore de insikter. De kan, när så behövs, använda hela drevmakten mot enskilda farliga och göra dem till emblem för det alla måste ta avstånd från. Etikettera så att folk slipper tänka.
Begreppet "fob" har visat sig användbart. Det betyder allt och inget - utom det som begreppet egenligen betyder. Om ord har några "egentliga" betydelser. De är verktyg för våra intressen och betyder vad vi vill att de ska betyda.
Vi använder den arbetsmodellen.

Fiendens svaga punkter
Enklast är att slå emot Guds fåniga ordningar.
Sakrament och sakramentala handlingar blir löjliga när de ställs fram i all enkelhet. Då kan de sättas ifråga. Dop som ny födelse - är inte alla guds barn, frågar vi - nattvardselement - inte kan de hänga på alkoholen eller gluten, frågar vi, ämbetet - inte kan halva jordens befolkning vara utestängd från att tjäna den kärleksfulle,  äktenskapet - inte vill väl den kärleksfulle förmena folk att gifta sig med någon av samma kön och från detta till skapelseordningarna. Fältet ligger fritt. Människan är tillvarons herre - det är det underliggande tankemönster vi vill förmedla. Det gillar folk att höra.

Tidsåtgång
Det är svårt att beräkna tidsåtgången, men det måste stå klart för alla att den tid vi disponerar är kort.
Vi agerar därefter.

Generellt
Litteratur behöver inte anges i detta strategidokument. Uppgiften är främst att läsa tidens tecken och utnyttja dem. Metoden är den vanliga, bara vrida sammanhanget lite, men inte för mycket så att folk märker något.
Ledningen liter på er och hoppas att detta resonerande strategidokument blir till inspiration och kommer till nytta.

Lycka till med ert viktiga värv och era viktiga värvningar!

Ledningen

-----

Så vad gör vi nu?
När vi läst strategiplanen, menar jag.

33 kommentarer:

  1. Exempel på de små stegens tyranni: För några år sedan bestämdes i min församling att en av kyrkorna skulle ha saft i nattvarden. Beslutet förankrades vare sig i Bibelordet eller bland oss som firar går till mässan, utan fattades som en kompromiss sedan en eller annan missionsförbundare i kyrkorådet drivit frågan och kyrkoherden vikt sig för husfridens skull. Nåja, jag gick till de andra kyrkorna där det fortfarande serveras vin. Nu, lika självsvåldigt, har prästerna bestämt att vinet som fortfarande används ska spädas med vatten. Först trodde jag att vattnet hade någon teologisk poäng men så var det inte utan det var samma nykterhetssträvan än en gång. Nu känner jag inte längre av vinets sötma för vattnet tar över. En komminister har sagt att det räcker med en liten "änglapink" av vin i bägaren.

    När jag protesterat - snällt och försynt som vi gör i Svenska kyrkan - får jag bara höra att "ja, men nu finns det starka krafter som vill ha det så här och då får det bli så".

    Sakramentet är utelämnat till enskilda prästers godtycke, starka rösters välvillighetssträvan och församlingens okunskap. På det här sätten blir kyrkan väldigt svag när "Ledningen" vill ändra på den. Vad som mest motiverar denna ledning har jag dock svårt att avgöra - socialdemokratisk ideologi eller reformert teologi? Eller ska vi tala om Djävulen själv?

    Det skulle vara spännande att höra hur ansvarskännande präster i lägre ställning värjer sig mot förändringar av det här slaget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På sina håll är man hård i nyporna. Jag vet en komminister som hävdade den rätt som tidigare var självklar, att fira nattvard så att han kunde ta ansvar för vad han gjorde, d.v.s. i gammal ordning använda vin. Han hotades med avsked, men imponerade på mig genom att säga: Då får det väl bli så! Jag har mitt ämbetsansvar inför Gud, inte inför kyrkoherde och kyrkoråd. Jag är inte riktigt säker vad han nu gör, för han blev tvungen att lämna sin gamla tjänst.


      Radera
    2. +Göran: "Jag är inte riktigt säker vad han [komministern] nu gör, för han blev tvungen att lämna sin gamla tjänst."

      Kanske borde han ägna sig åt vinprovning istället.
      Varför duger inte druvsaft? Den kommer ju från samma växt som Jesus liknar sig själv vid. Skulle det vara någonting magiskt med just alkoholen? Och varför isåfall?
      Jesus sa väl inte att se till att ni får i er alkohol utan han sa att gör detta till MIN åminnelse, dvs att komma ihåg Honom. Och vad ska vi komma ihåg Honom som? Som en alkoholkonsument eller som Den som befriar oss från synd, skuld och meningslös regelrytteri som judar ägnade sig åt? När man håller på och krånglar till det på det där sättet så har man gjort kommunionen till en lekstuga och den yttre formen till en avgud på Innehållets bekostnad. Man missar då inte målet men Målet.
      Dessutom tänker jag (den "gnostiker" som jag är) att vi i första hand påminner oss om den levande Jesu närvaro i oss själva. Vi var ju inte ens där på plats för 2000 år sedan. För den skull skall vi inte förneka kopplingen till den historiska personen Jesus. Men meningen är inte att fira Jesus som en kultfigur som man i framtiden kanske kunde fira t ex Bosse Bildoktor så att hans anhängare samlas för att sniffa motorolja till hans åminnelse.

      En anonym en

      Radera
    3. Om upptagande till Det Heliga Förbundet (mellan Guden och de Blodsförbundna) inom judendom sker genom en fysisk omskärelse av fortplantningsorganet, (som menas – tillhöra Guden - ?), hos judiska pojkspädbarn, (kanske då som ett symboliskt överlämnande, eller som en slags trohetsmanifestation inför Guden ?), som inom kristendom då motsvaras av ett dop, som då sker i vatten, för att då kunna åstadkomma samma – Upptagande till Det Heliga Förbundet - med Guden, (med hjälp av uttalade texter, samt av särskilt heligt vatten, så menas väl syftet vara också inom kristendom ett slags överämnande av barnet, alltså en slags trohetshandling inför Guden, som då menas kunna Se på barnet såsom Sitt Eget, (Som Sitt Eget inympade barn, och därmed som delaktigt i Det Heliga Förbund som Guden menas ha upprättat mellan Sig Själv och Sina Blodsförbundna? (Och detta oavsett om judisk lära kan se på ritualen med vattendop som en godkänd ritual, för tillträde till Det Heliga Förbund som upprättats mellan dem själva och Guden, eller inte?)....

      Heliga Förbund, svurna i tro och gjutna i blod, mellan människa och Gud, till en Gud som menas kunna vara – Svartsjuk - och som absolut inte tolererar tillbedjan till – Några Andra Gudar - , än – Sig Själv - , det är nog inte att så att säga, - leka med - ?...

      Sådana Heliga Förbund, byggda på svurna eder, och byggda på trofasthet, tillitsfullhet och en demonstrerad vilja att visa följsamhet, tilltro, respekt och aktning inför Gudens vilja, önskningar, krav, regler och lagar, ja, sådana Heliga Förbund är värda att – beakta - och alltså att respektera,…
      Därför att vilja bryta dem, eller att vilja visa Guden – ryggen - och att vilja utesluta sig från Dennes villkor, Dennes lagar, Dennes regler, Dennes Löften, med Sina maningar, förmaningar och varningar, samt förutsättningar som menas gälla för att Guden skall vilja – Stå på de förbundnas sida - , och att vilja gå med dem, vara med dem, stötta dem i svårigheter och motgångar, samt leda dem till världsliga segrar vid eventuella krig mot fiendefolk och fiendenationer, samt att slutligen leda dem fram till en upphöjd, mycket värdefull och mycket viktig prästfunktion inför hela världens alla folk, samt att också inta en konungatron som världens ledare, vilken menas kunna bli – given - till dem, OM de bara följer och lyder Gudens krav osv., et cetera, ja, det måste då ändå kunna ses som ett mycket, mycket värdefullt och viktigt Heligt Förbund….

      De kristnas löften från Guden, såsom inympade grenar, verkar inte alls vara världsligt inriktade löften på några fronter….
      De kristnas lagar och förhållningsorder, enligt Paulus, verkar då mer handla om att de kristna skall eftersträva att vara såsom döda från allt världsligt och alls inte varken sträva efter, eller hoppas på, några världsliga segrar av något som helst slag, utan endast ett s.k. Himmelskt Hopp om det Himmelska Jerusalem, samt ett hopp om det s.k. Eviga Livet, samt också en glädje, i tro, om att kunna bli inskriven i s.k. Livets Bok…

      Att då ritualerna för upptagande till Det Heliga Förbundet skiljer sig åt mellan judendom och kristendom, blir då lättare att förstå…..

      Att de kristna sedan menas att, genom nattvarden, äta och dricka Jesus offrade Kött och Blod , det är en annan slags ritual som då anses mer handla om att den kristnade mottager Döden från allt världsligt, samtidigt som kristna alltså mottager Den Himmelska Salighet som Jesus Kött och Blod menas ha uppgått i genom att Han, Jesus, menas vara Guds Son och menas ha Uppstigit till Himmelen och när då den kristne äter och dricker Hans Heliga Kött och Heliga Blod, så menas kristna också få del av det Himmelska Köttet och Blodet och på så vis menas då den kristna församlingen bli – En och Samma Kropp - osv. .…

      (Kanske är det från denna lära inom kristendom, alltså om den – Kristna Kroppens Enhet - , som har anammats av islam, när då islam också i sin lära vill mena att alla muslimer befinner sig i en slags enhetlig kropp som vill kallas för – Umma – , (som kanske då betyder kropp på arabiska? Vem vet....)..
      JB




      Radera
    4. Är det inte mer spännande att försöka förstå Kyrkans samlade erfarenhet än att formulera en egen dogmatik? Undras.

      Radera
    5. Troligtvis, mycket troligtvis även...

      Dock, efter den s.k. Upplysningen, och dess propaganda, så kan man inte förneka att det skett en viss påverkan, där många människor oundvikligen vill försöka förstå sig på det budskap som vill beskrivas i den kristna läran, i kristendom, bortom det som blivit till genom traditionens makt, och kanske också genom s.k. ohejdad vana, krav på enhetliga tolkningar osv. ...

      Vad hade hänt med kristendom om den inte hade blivit statsreligion i det Romerska Imperiet, t ex?

      Och hur har det faktum att kristendom blev just en statsreligion i det Romerska Imperiet, med dess polisiära och militära maktapparat att kunna utöva bestraffningar, bannbullor och andra påtryckningar mot oliktänkande t ex, i praktiken påverkat kristendom och dess utformning, dess tolkningar och dess dogmatik?..

      Vem vet..

      Svårt att veta..

      JB

      Radera
    6. Det finns kontrollgrupper: den östsyriska kyrkan hamnade tidigt utanför romarriket, och spred sig över Persien till Indien och Kina. Den etiopiska har aldrig hört till romarriket. Välkomna till ett givande studium! På St Ignatios i Södertälje,t.ex. fm

      Radera
    7. @En anonym en: Jag ska inte gå på djupet i alkoholfrågan för den har diskuterats förut och poängen var hur man med små steg kan förvandla något av det mest centrala i kyrkan - ett högheligt sakrament - till oigenkännlighet. Är det så illa? Ja, för när vinet tas bort så missas också ett annat mål, nämligen måltidskaraktären. Kvar blir ett mellanmål som inte verkar vara så allvarligt menat. Om jag bjuder till stor fest men bara har saft till maten kommer nog mina gäster också att undra om det var mödan värt att komma. Vidare är det viktigt vem som bjuder in till måltiden och bestämt dess ramar.

      Visst, redan förut är nattvarden så ritualiserad att man kan glömma att det är fråga om en riktig måltid där man möter Herren och de heliga men någonstans går gränsen för hur långt man kan tumma på den fysiska gestaltningen. Till slut kommer det kännas meningslöst att duka fram något på altaret överhuvud taget. Om gnostikernas synsätt får råda måste det till slut räcka med att läsa om den första nattvarden.

      För övrigt finns det andra små bekvämlighetsåtgärder i mässfirandet som tar bort fokus från den ursprungliga tanken. Till exempel detta att gående nattvard förekommer onödigt ofta, varvid gemenskapen med de andra blir mindre märkbar.

      Radera
    8. F D Alphadeltagaren20 oktober 2015 kl. 07:36

      Exakt. Här är det gående nattvard varje söndag. Med samma känsla som en självscanningskö. Jag har svårt att tro att det var meningen.

      Radera
    9. Vad hade hänt med kristendom om den inte hade blivit statsreligion i det Romerska Imperiet? Då hade Europa varit muslimskt. Då hade det inte funnits någon makt att sätta emot muslimerna vid Poitiers, vid Malta, vid Lepanto, vid Wien (två gånger). Då hade kyrkan också i Europa, på samma sätt som östkyrkorna, varit en minoritetsreligion, till och från utsatt för muslimsk förföljelse.

      Radera
  2. Strategiplanen nämner inget om hur besvärliga motståndare skall hanteras. Jag har dock på omvägar hört att det existerar olika metoder även för detta. De tre viktigaste metoderna skall tydligen vara:
    1. Ignorera de besvärliga
    2. Gå till fullt angrepp, anmäl, stäng av, häng ut
    3. Åstadkom intern splittring bland de besvärliga.
    Har möjligen signalspaningsöverstarna kommit över mer detaljerad information om detta?

    SvaraRadera
  3. Vad göra?
    Jo det är såklart att utforma "En himmelsk strategi".

    LG

    SvaraRadera
  4. Tja,

    Kanske lite filosofiska betraktelser?

    Någon har tydligen inspirerats av C.S.Lewis och applicerat det på SVeK som beskrivning av faktiska förhållanden. Att det skulle vara en medveten strategi av SVeK´s högsta –och förvisso huvudsakligen profana ledning förefaller även för mig som dock är både luttrad och desillusionerad vad gäller allt som rör SVeK som oerhört osannolikt.

    Däremot som beskrivning av vad som de facto sker inom SVeK är det snarast en ”fullträff”. Det är många som på olika sätt beskrivit det tragiska faktum att det mesta av de riktigt tragiska händelserna med oerhörda konsekvenser sker av välvilja, idealism och inte av ren och skär okamouflerad ondska.

    Vi tycks som människor ha ganska lätt att motstå och bekämpa ondska när den är synlig , lätt igenkännlig men ha oerhört svårt att försvara oss mot ondska när den kamoufleras i termer av snällhet, välvilja, rättvisa ,idealism ja vad man vill.

    För att uttrycka det drastiskt- en aldrig så ond lustmördare kanske kan klara att ha ihjäl ett förvisso stort antal människor men det skall till missriktad idealism, välvilja för att kunna få ett folk att utrota en stor del av sin egna befolkning och terrorisera resten såsom skedde under Pol Pots tid och före detta t ex inom Sovjet, Tyskland och nu inom stora delar av arabvärlden.

    (Tror någon –återigen för att uttrycka det drastiskt- att en Hitler skulle kommit till makten om folk insett att hans politik skulle medföra total ruin av landet och miljontals döda? Eller en Pol Pot om invånarna kunnat inse att alla fagra ord och löften skulle innebära att nära en tredjedel av dem skulle utrotas och alla , stort sett i alla fall, leva under terror. ( Man bör komma ihåg att även terrorns utövare är fångna i samma garn som dem de utövar terrorism mot- detta speciellt tydligt visat under Stalin-tiden)

    Nu kommer säkert vän av ordning att förfasa sig över att göra jämförelser med SVeK och dessa galningar. Ja, det är förvisso inte samma sak vad gäller terrorism och liknande, åtminstone inte än, även om man inte bör glömma att kyrkan, många gånger varit nära att förgås och snarast blivit ett djävulens tillhåll än en Kristi Kyrka. Allt detta orsakad av –i grunden idealism, missriktad idealism eller kanske korrektare, urartad idealism.

    Motståndet mot denna urartning har sedan tyvärr också ofta urartat till något ont. Det har bildats sekter som i slutänden sannerligen inte haft med Kristi Kyrka att göra annat än till namnet. Ja, om ens det.

    För att lite fritt citera, jag tror Dorothy Sayers även om många, många andra utryckt samma sak om än i andra ord. Endast Gud kan ,av något i sig (tom) ont göra något gott, människan klarar av sig själv ,utan den Helige Andes vägledning, inte ens av att ur någonting gott bevara detta goda. Det kommer att urarta och bli till något ont.

    Allt slutar sedan med att de ansvariga, oftast nyttiga idioter, för krafter de inte förstått, klagar och hävdar- det var inte så vi ville, inte så vi menade att det skulle bli. Säkert sant men dock ingenting som inte kunde förutses och ingenting som inte kunnat undvikas om man lyssnat till sanningens och rättens ord. Dvs den Helige Ande´s vägledning. Det gjorde man inte.

    Man satte människan som yttersta rättesnöre och erkände ingen annan auktoritet över henne och insåg inte att man därmed gick en annan potentats ärende.

    //HH

    SvaraRadera
  5. En föga upplysande bloggpost.
    Inget nytt som inte var känt tidigare där inte.

    SvaraRadera
  6. När den diaboliska strategin försöker bli "kyrklig" är den alltid förklädd (genom fårakläder) och förskapad (ljusets ängel) och den är alltid "mänsklig" (antropocentrisk). Den tål inte att Kristus är i centrum med Guds bud och vittnesbördet. Även Petrusämbetet kan drabbas. Vi har ju Jesu egna ord: Dina tankar är inte Guds utan människors.

    SvaraRadera
  7. Fast bloggaren inkl många kommentatorer (inte alla) speglar precis det som de djävla strategerna gör. Det finns inget som tyder på att ni skulle ha mildare nypor om ni fick makt, kan man bestämt avläsa från detta kommentarsfält. Same same but different fast different i det här fallet ju är "rätt".

    Nu tycker jag att ni tanken kan fortsätta att "eliminera" alla små odöpta barn, trots att Jesus inte alls påbjöd barndop. Makabert ja, men det är ju det ni faktiskt gör om man frågar lite snällt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att fabulera, fantisera och fabricera anklagelser är inte så svårt. Intressant blir det först när det kan beläggas.
      /Per H

      Radera
    2. Per H: Precis. Och jag väntar fortfarande på att du ska belägga dina anklagelser som du skrev på min blogg, fast du valde att sticka när jag bad om detta trots din ihärdighet annars.

      Radera
    3. Jasså var det DET din kommentar igår 14:12 handlade om. Så dumt att jag inte begrep det.
      /Per H

      Radera
    4. Ja, det var lite dumt. I synnerhet som jag påpekat det förut. Men du hade samma taktik på min egen blogg, komma med långa och ihärdiga anklagelser och frågor som du "krävde" svar på och sedan sticka när jag i min tur ville ha vissa svar av dig. Lite futtigt handlat, måste man säga.

      För övrigt är min kommentar inte något som går att "belägga" då det är en uppfattning. Jag har uppfattningen att kvinnoprästmotståndarna i många fall inte skulle bli trevliga att ha göra med om de fick makten. Och detta beroende på vad jag läst under denna blogg. Bland annat ditt i mitt tycke ohederliga handlande har fått mig att dra sådana slutsatser.

      Radera
    5. @Anna, du verkar ha uppfattningen att det var mer otrevligt att tillhöra en minoritet i SvK före 1958 än idag.

      Jag var ju inte med på den tiden, men har den historiska uppfattningen att minoriteter var mer erkända då än vad de är nu. Erkända av biskopskollegium och kansli alltså.

      Nutida erkännande av minoriteter framgår väl klart av besluten efter utredningen "Kyrka, Ämbete, Enhet."
      Givetvis även i synen på bortgallringen av prästkandidater p.g.a. skäl som enligt kyrkomötesbeslut 2009 inte får åberopas. Nu behövs det i.o.f.s. inte då biskopar inte behöver ange skäl för att sortera bort prästkandidater.

      Radera
    6. Nej Peter T, jag pratar inte om hur det var förr. Jag pratar om hur jag föreställer mig att det skulle bli nu om kvinnoprästmotståndarna inte längre var i minoritet. Jag uppfattar det inte som att hämndbehov och revansch är mindre än det (givetvis) har varit och är hos den uppfattning som har makten i dag. Alla visar inte precis ödmjukhet inför de som inte tänker likadant här - men man kräver att själv bli behandlad med sådan. Eftersom man "har rätt".

      Och som vanligt, alls inte alla, men tillräckligt många för att jag ser framför mig ett klimat som inte vore så rart och gosigt i SvK även om kvinnoprästmotståndarna fick makten (och jag säger även, för inte heller jag ser att tillståndet är bra nu.)

      Radera
  8. Lämpligt författarnamn på denna plan kunde tex vara "Deutero-Screwtape" eller "Tumskruv II" . CS Lewis är som bekant källan för Screwtape/Tumskruv I
    Oavsett författarfrågan, som egentligen inte är svårlöst, var det ju en klargörande redogörelse utförd på ett nöjsamt sätt, vilket är något vilseledande, då det faktiskt rör sig om förfärliga ting. fm

    SvaraRadera
  9. BloggarDag19 oktober 2015 20:26:
    "Är det inte mer spännande att försöka förstå Kyrkans samlade erfarenhet än att formulera en egen dogmatik? Undras."

    Dogmatiken har för mig inget egenvärde utan snarare försöker jag förstå vad Jesus själv menade och det är det viktigaste även om jag ingenting har emot att förstå de erfarenheter som kyrkan har samlat tillsammans. Men det är så sällan någon berättar om dessa "erfarenheter".
    På vilket sätt ger alkoholhaltigt vin en annan erfarenhet av Jesus än druvsaft om vi bortser det rent fysiska, som den skarpare smaken? Jag är nyfiken.

    En anonym en



    SvaraRadera
  10. Endast i med och under vin (alkoholhaltigt) sker Transsubstantiationen dvs vinet förvandlas till Kristi blods substans. Om druvsaft brukas föreligger en stor osäkerhet om vad som möjligen sker, kanske en slags andlig upplevelse. RK

    SvaraRadera
    Svar
    1. En anonym en: Men det fysiska är oerhört viktigt! För en allergiker kan det vara önskvärt och bra med plastgranar, men du kan aldrig övertyga icke-allergikerna att julklänslan infinner sig lika bra med plastdoft som med grandoft.Vi är människor och därmed "upplevande" på gott och ont.

      Radera
    2. forts. även om min uppfattning kan betraktas som ytlig av dem som resonerar som RK. Jag tycker inte att det är ytligt. Jag är inte renlärig och tror inte att vinet förvandlas till Kristi kropp utan att Kristi kropp förvandlas till vin - eller druvjuice. Men min upplevelse av detta blir inte genuin med druvjuice. Det är något väldigt trist och andefattigt med druvjuice i stället för vin. (Det tyckte en del bröllopsgäster på mina föräldrars bröllop också. Min norrländske morfar kyrkoherden och hans maka vågade inte bjuda på starkare varor än juice.)

      Radera
    3. fel förstås: Jag tror inte att Kristi BLOD skulle det vara. Även om blodet förvisso är en del av kroppen i andra sammanhang.

      Radera
  11. Anna20 oktober 2015 17:45:
    "En anonym en: Men det fysiska är oerhört viktigt! "'
    Självklart är det viktigt, men det enadast av PRAKTISKA skäl, som just allergi. Min poäng här är det andliga som går bortom kroppen, det går bortom fysiska och psykologiska jaget dit jul- och andra känslor också tillhör (på tal om plastgranar).
    Passar på att säga en sak här. Jag tycker inte att andra ska ta till sig mina ståndpunkter bara för att jag påstår någonting. Jag "missionerar" inte i den bemärkelsen. Det är fritt fram att tro som man vill men jag undrar hur de som hävdar t ex att vinet kan bli Kristi Blod förstår ens själva vad de menar eller kan förklara hur de har kommit fram till den uppfattningen. För mig låter det som religiös nonsens. Man tror att brödet är Kristi Kropp bara för man SKA tro det om man är kristen. Sen kvittar det om det faktiskt är sant eller ej. Man låtsas bara. Och det är OK för min del. Men säg emot mig för Guds skull om ni tycker att jag har fel.


    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja min poäng var just att det fysiska är viktigt men INTE enbart av praktiska skäl. I så fall hade jag ju varit för druvjuice och det är jag inte. Men anledningen till att jag vill ha vin är inte densamma som RK anger. Jag talar om min upplevelse av att "det ska vara på riktigt" och det får jag inte med druvjuice.

      Radera
  12. Anna: "Jag talar om min upplevelse av att "det ska vara på riktigt" och det får jag inte med druvjuice."
    Jag tror att jag förstår ungefär hur du tänker kring det här och hur du upplever det hela.
    Men nu slänger jag en jobbig grej här. Det där som du beskriver, om det stannar på den där nivån av upplevelse är inte enligt vad Jesus menar. Jesus är utanför tid och rum och vill dra oss dit också. Nattvarden bör därför kopplas till hans lära om förlåtelse som han ständigt tjatar om i evangelierna. Det som står ivägen mellan Honom där och oss här är vårt hat och våra rädslor som man bör försöka släppa. Den "Rätta" upplevelsen får man genom att man faktiskt praktiserar förlåtelse, dvs tänker på alla dem som man tycker illa om och som man vill nu åtminstone för övningens skull befria från alla anklagelser (även om man inte riktig kan det ännu). Den närvarande Jesus ger all sin stöd i denna inre process. Detta tillför den ANDLIGA dimensionen till nattvarden, den dimension som ligger bortanför alla MÄNSKLIGA känslor. Och det är det som är grejen med hela Jesus.

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. En anonym en: Jag har inget att klaga på i din kommentar och brukar inte ha det heller. Bara lite då: Det låter lite som om du utesluter det ena för det andra. Om man nu är ytlig och religiös eller vad det brukar kallas här, så är nattvarden också en rit. Riter med dess fysiska inslag är ett sätt för människor att komma i kontakt med "den andliga dimensionen" i det här fallet Jesus och med det förlåtelsen du skriver om. Man kan säga att den kontakten "borde" man få även med eko-mjölk och Mariekex, men för de flesta blir det svårare. Riten har redan trampat upp en stig till det andliga genom att vara just rit. När jag känner doften av Madeiravin och ser silverkalken så hjälper det mig att komma till det tillstånd jag vill vara då och jag känner förbindelsen med alla andra som gör och har gjort likadant genom historien. Nu blir i stället upplevelsen något av "oj, det smakar juice, hoppas ingen doppar tumnageln också eller dricker direkt ur kalken".
      Men det är alltså en annan anledning än de som tror på rätt sätt skulle ge. Om Jesus vill kan han förvandla sig både till eko-mjölk och druvjuice.

      Radera
  13. Anna: "Riter med dess fysiska inslag är ett sätt för människor att komma i kontakt med "den andliga dimensionen" i det här fallet Jesus och med det förlåtelsen du skriver om."

    Helt rätt, Anna! De var dit jag ville komma också. Bara det inte stannar på den fysiska nivån som bara är startpunkten så att man tror att det fysiska i sig på något magiskt sätt skulle vara frälsande.

    En anonym en

    SvaraRadera