Varför blir alla så arga?

Jag läste Helene Egnell, min gamla vän och reskamrat. Hon undrade varför alla blir så arga. Hon hade nämligen uppfattat att alla var arga efter Storkyrkoprästernas DN-artikel.
Alla?

Jag var inte arg. Jag frågade bara efter belägg för att Söderblom hävdat det han påstods ha hävdat. Helene tror jag på orden när hon skriver att alla som är engagerade i religionsdialog blev arga på domprosten och hans entourage. Men det är inte riktigt alla.
https://denkristnahumanisten.wordpress.com/2015/10/13/varfor-blir-alla-sa-arga/

Låt oss bena lite i frågan om de arga men mest detta om de glada.
"Människor utanför kyrkan eller i dess periferi blev glada när de förstod att det finns en öppenhet i kyrkan, som de inte väntat sig att finna där - och det är artikelns ovanskliga förtjänst."

Helene, Helene!
Här är borgarbrackan igång och tolkar välvilligt. "Alla" är då den medelklass i Stockholm som läser DN eller vilka?
I Moheda mötte jag ingen som visade sig glad över artikeln. Jag tror att folk i gemen sk-t i den, helt enkelt.
"Men sedan blev ju också alla som älskar att hata Svenska kyrkan, och de är många, glada."
Hur vet Helene det?
I Moheda mötte jag ingen sådan heller.
Här älskar folk inte att hata Svenska kyrkan. De bryr sig oftast inte.
Evangelikala, intellektuellt lagda katoliker och belackare av religionsdialog påstås ha fått sina bilder bekräftade och låtit rallarsvingarna hagla tätt. Hur vet vi det? Finns det inte några evangelikala, just, som blev ledsna? Till exempel. Om vi nu söker stämningslägen, menar jag.

Helene psykologiserar:
"Det som är nytt kan väcka oro, och oro som inte bearbetas kan ta sig uttryck i aggressivitet."

Psykologiseringen är informationsbärande.
Helene styr bort från sak, detta att folk kan mena att belägg saknas och att bedömningar i sak är oriktiga eller - worst case - uppfatta domprosten som lite illa rustad för de djupare reflektionerna. För att inte tala om komministern på stället. Worst case med en sådan illvillig förklaringsmodell, men i alla fall. Strunt samma.
Det handlade alltså om obearbetad oro. Därmed är allt förklarat. Och det är lite synd om belackarna som blir aggressiva för att de är oroliga, kan vi förstå.

Nu vill Helene en annan hållning än aggresiviteten:
"Jag tror att en viktig förutsättning för att den religiösa dialogen ska kunna utvecklas och bli en angelägenhet för fler, är att vi vinnlägger oss om den intrareligiösa dialogen, alltså samtalet inom våra kyrkor."
Intrareligiös - det finns alltså flera olika religioner i Svenska kyrkan, eller? Det tror jag obetingat även om situationen ter sig underlig med olika religioner inom ett och samma kyrkosystem men så dumt är det sannolikt. Jag har väl också vid något tillfälle låtit undslippa mig ett ord om dialogens nödvändighet - men då trodde jag nog egentligen att vi var oense inom en och samma tro.
Är Helene och jag överens, alltså eller inte? Dialog! Då hade väl Mona Walter en poäng när hon i veckan gick fram till komministern Ulf Lindgren och viskade: Satan bor hos dig" - eller? Det är en kreativ öppningsreplik för ett fortgående samtal. Hon lovade be för Lindgren. Det var väl fint.

"Om vi som kristna kunde förverkliga ett sådant förhållningssätt till varandra (inte förbönen men den intrereligiösa dialogen, DS) tror jag det skulle ha en icke oväsentlig inverkan på samtalsklimatet i samhället i stort."

Vackert tänkt, Helene. Men kört.
Vi har fått ett helt annat samhälle, ett som inte bärs av den gamla samtals- och debattkultur som bars av folkrörelser. Nu är det kommunikatörer som gäller - och den journalistik som gisslas av begåvade kulturvetare och riktiga murvlar, eftersom den håller oss dumma.
Det begåvade samtalet i Svenska kyrkan som modell för världen?
Det förekommer inte och kan nog inte längre förekomma, det är min första dystra invändning. Och vad som sker i Svenska kyrkan är på samma nivå som verksamheten i Rotary. Kan vara bra föredrag, tänker jag, men har en oväsentlig inverkan i det samhälleliga samtalet.

Så vad läste jag?
En "i stället för"-artikel.

I stället för att bena upp resonemang förföll inlägget till psykologiserande och vackra fraser för att dölja en saklig motsättning fast den uttrycks som ett intrareligiöst projekt.
Det är nästan så man frestas att bli arg. Men jag vill inte bli arg om inte alla blir det. Så jag låter bli. Hur hade det låtit i Danmark om en motsättning som denna?
Upprörda danskar hade ropat "vrövl och skidder-v" och därefter gått och tagit en Bajer tillsammans.

Samtidigt, bortsett från Storkyrkans präster och svenskkyrklig skit.
Min gamle konfirmand Erik är död, 22 år gammal. Jag fick beskedet i går kväll via Facebook. Här har ni den verklighet som Kristus kom för att förändra. Så futtiga de kyrkliga piruetterna blir, när livet är på allvar.
Hösten kom över mig.