Vem övergav vad?

Den skarpa frågan fungerar kirurgiskt när det handlar om Svenska kyrkan: "Vem övergav vad?" Så kan många fråga, de som för sitt samvetes skull, i glädje över att ha funnit det de sökt - ett autentiskt kristet sammanhang - eller i en andlig trötthet som gränsar till utmattning, gått till andra kyrkor. Det tar på krafterna att inte kunna vara stolt över Svenska kyrkan. Så vem övergav egentligen vad?

Det är självklart så att frågan då måste ställas om vad biskoparna övergav.
De övergav i vart fall gjorda utfästelser, de som Bengt Olof Dike numera inte låtsas om. De försökte manövrera som biskopar plägar i en folkkyrka och efterhand tog de in allt mer av civilreligionen i ett protestantiskt projekt med betydande kulturvärden. Folkkyrkor kan inte stå emot och biskopar allra minst.

Det lilla problemet är förstås att biskopar med den nya ordningen för biskopsval inte bara selekterats /det skedde också innan/ utan det som kallas lekfolket och är partipolitiker och maktapparater har tagit över biskopsvalen. Min syn på biskopsval är helt sekulariserad. Det betyder, att jag inte egentligen kan fråga vem som övergav vad. Jag tänker att Svenska kyrkan till sitt väsen är något annat än det biskoparna, de selekterade, talar för. Och jag tänker inte vara imponerad av biskoparna. Varför skulle jag?

Kyrkopolitiker vet nog vad de vill - eller kanske bättre vad de inte vill. De vill religion och det betyder synkretistisk civilreligion, anpassad efter den marknad som det innebär med en kyrkoavgiftsfinansierad verksamhet. Många är sympatiska men de fattar inte vad firman tillverkar och varför utan kommer med åtgärder för att firman ska tillverka något annat.
Jag kan inte mena att de övergav vad - för de vet inte vad det handlar om. Inuti, alltså. Hur skulle de? Skillnaden under de gångs 40-50 åren mellan en ledamot av kyrkomötet, som fastställer och mig är förstås att jag på söndagen varit i kyrkan och han inte. Klart att det får konsekvenser för vårt sätt at tänka. Och rimligtvis när Kyrkomötet ska fastställa Svenska kyrkans lära. Varför skulle det inte?

De anställda? Vi kan se de sidorekryterade, folk som vigs respektive anställs i Svenska kyrkan men som inte kommer från stubbotan rot.
De har kanske varit med i andra samfund men kan lika väl sakna en andlig samhörighet. De har kommit på att det där med att jobba som präst vore inte så dumt. Alla skäller på Eva Brunne, men jag läste på en blogg en avvisad prästkandidats berättelse. Hon trodde på mycket, men mycket lite på kristen tro och det var antagligen rätt att avvisa henne som varit tydlig. Eva fick skulden och skället.  Det kan inte vara enkelt för den som sitter i Stockholms stift med prästrekryteringarna när prästerligt så tydligt blir en andra karriär. Och det ger oss de sidorekryterade. De kan föra med sig viktiga erfarenheter, men frågan vem som övergav vad i Svenska kyrkan måste de vara oförmögna att förstå.

Så har vi mängden av hel omedvetna, de som aldrig gjort intellektuell reda för sig vad kristen tro specifikt går ut på. De har inte behövt. De menar med mystik det vi andra ser vara flum och finner denna hållning bekräftad av självaste KG Hammar. De har inte övergett något. De har aldrig haft det.

Jag kan inte se det vara riktigt rimligt att denna mängd människor ska få definiera vad Svenska kyrkan är. I sin identitet är hon något som de inte fostrats in i. Biskopar från andra sammanhang, som vi vet. Präster likaså. För att inte tala om alla de andra. Ska jag gå i exil för att de övergivit katolsk tro och ordning i Svenska kyrkan, det som just den liberale Söderblom höll fram i boken Svenska kyrkans kropp och själ? Ska jag höra till dem som i stället för ekumenik (ett mödosamt teologiskt arbete) gå till det sammanhang som vi rätteligen skulle bedriva ekumenik med? Ska jag gå i respekt för dem som kom in och trodde sig kunna ta över Svenska kyrkan? Ska jag se på när de sätter ihop en samtidsanpassad kyrkohandbok? Knappast.

Motståndet ska inte uppges.
Vi har, som Erik Petrén brukade säga, vår kommendering här.
Däremot återstår den preciserade från om vem som övergav vem. Den tänkte jag återkomma till. I dag ska jag nämligen bedriva lite ekumenik eller är det kyrkogemenskap jag ska ägna mig åt?