söndag 4 oktober 2015

Defekt katolicitet

Det finns de som tänker färdigt, innan de tänkt efter.
Stabila fördomar styr. Cirkeln är kritad och innanför cirkeln springer tankehönan, men aldrig utanför. Jag noterar mest fenomenet.

Det hindrar inte att uppgiften måste vara att ställa annorlunda frågor.
Som frågorna om katolicitetsmarkörer (Björn Fyrlunds utmärkta uttryck). Vad är det i kyrkolivet som markerar katolicitet? Det finns i somliga kyrkor en hel del som markerar det romerska, men alldeles självklart är inte alltid det romerska just det katolska. Fråga ortodoxer och kopter om den saken. Eller för den delen 1500-talets evangeliska. Reformationen var för dem inte en förändring för förändringens skull utan en uppgörelse med missbruk. Denna uppgörelse är en uppgörelse i katolsk kontext och jag kan till leda tjata att det reformatoriska är det apostoliska och därmed det katolska. Så såg de saken. De kunde självfallet inte se den på annat sätt.

Nu splittrades Kyrkan. Igen.
Ska inte ansvaret för detta falla tungt på Rom? Dr Luther ställdes inför kravet att återkalla när han ville ha en öppen debatt - vem övertygas egentligen av en sådan handläggning? Har Luther fått revansch genom Vaticanum II? Det är också värt att diskutera.

Kyrkosituationen blev annorlunda. Vi fick evangeliska och reformerta kyrkor men den romersk-katolska förändrades också efter det tridentinska konciliet. Till det kom nationalstaternas framväxande och kungamaktens behov av kontroll över Kyrkan. Kontrollbehovet var ingen nyhet på 1500-talet. Det är en del av maktsystemet. Har alltid varit och kommer alltid att vara.

I Sverige fanns Kyrkan kvar när den romersk-katolska kyrkoorganisationen fick dra. Det firades mässor, evangelium förkunnades, präster vigdes och erbjöd själavård. Det var inte ett sämre kyrkoliv i Sverige än på landsbygden i östra Polen, norra Spanien eller södra Italien. Människor kom till tro på Jesus Kristus. Och det självklara anspråket var förstås att det kyrkoliv som levdes var katolskt, efter trosbekännelsens klargörande ord om vad Kyrkan är. Den historiska kontinuiteten togs för självklar. Splittringen till trots!

Då uppstår ett problem för den romersk-katolska kyrkan, den som tappat sin historiska kontinuitet i Sverige. För just denna kontinuitet räknas till katoliciteten. Hur lång tid tar det alltså för den romersk-katolska kyrkan att bli katolsk i Sverige?

Jag räknar bort konvertiterna. Kyrkan blir inte katolsk på en generation eller en halv eller en tredjedels generation. Fd frikyrkliga som transiterats genom Svenska kyrkan till den romersk-katolska ter sig inte så katolska heller. Risken är uppenbar att de praktiserar Auswahlchristentum, kristendom i urval. Jag räknar bort flyktingar och invandrare också. De återskapar inte den historiska kontinuiteten i Sverige. Men kan den andra generationen göra det? Eller krävs det en tredje generation för att återta det som förlorats under 400 år?
Min slutsats är uppenbar. Vi talar om defekt katolicitet i Svenska kyrkan och i Stockholms katolska stift.

Detta är en god utgångspunkt för samtal bortom tvärsäkerheterna.
Inte ett ögonblick tror jag att konversioner främjar ekumenik. Inte på tre generationer i vart fall. Och jag hör till de kritiska inför Roms hållning att egentligen definiera bort den verklighet som är min. Svenska kyrkan är inte en riktig kyrka och i burken på S:t David finns bara bröd i väntan på konversionen. Det är klara besked utan besvärande kyrkodiplomatiska omskrivningar. Det återstår dock några frågor att hantera, några teologiska och några praktiska. För någon slags tro på Jesus har Svenska kyrkan försett oss med - också konvertiterna. En frälsande tro?

Det finns liberala katoliker. Jag har under långliga tider, dvs mitt vuxna liv, mött deras entusiasm. Med näste påve ska Kyrkan förändras och få kvinnliga präster. Det var bara "den där polacken" som inte fattade. Så blev det inte. Också Frasse bekräftade vad Kyrkan kan göra och inte! Det ändrar inte faktum att det i USA finns många katoliker som driver liberala hållningar. Spänningarna är uppenbara. Det gäller också livsstilen, de avslöjade skandalerna förstås men också katolska familjers beslut att använda preventivmedel. Det lite råddiga i kyrkolivet är inte bara en svenskkyrklig eller episkopal specialitet, det är detta budskaps korta mening. Skillnaden är att Frasse kan göra klart vad katolsk tro egentligen är och innebär.

Det betyder att den ekumeniska hållningen är viktig. Livsviktig. Det hör till den svenskkyrkliga krisen att ekumenikfrågorna ställdes i skuggan med svenskkyrklig självtillräcklighet som resultat. Det kan alla se. Det var kanske mest därför jag ville muttra över den defekta katoliciteten också i Stockholms katolska stift för att inte tala om Rom. Den var oförmågan vid Tibern som gav oss reformationen och splittringen. Tack för det - men ta eget ansvar för vad som skedde och skäll inte bara på fromma och medvetna tyska reformivrare under 1500-talet.

Det var ju för att de var katoliker som de protesterade mot missförhållanden som skymde eller förstörde det katolska.

18 kommentarer:

  1. BloggarDag,

    -Vad menas egentligen med denna kommentar och vilken åsikt speglar den hos författaren? Det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta, kan man kanske marginellt travestera det bekanta uttrycket, vilket torde kunna appliceras på bloggaren, vars inledande mening ändock anger tänkandets betydelse.

    Låt oss ta den märkliga texten från början, där redan rubriken "Defekt katolicitet" antyder ett missnöje hos författaren med katolska kyrkans utveckling - ej minst då dess stift i Stockholm under den kloke, vänlige och i samtalen ödmjuke Anders Arborelius.

    Går vi sedan vidare i textmassan, framskymtar klart missnöjet med kyrkans splittring och i vilket antyds att författaren helst hade sett en sammanhållen katolsk kyrka också i vårt land. Detta mitt intryck förstärks av de både märkliga och - för att komma från en högt uppsatt person i vår kyrka - smått provocerande orden "Svenska kyrkan är inte en riktig kyrka..."

    Textens fortsättning går i samma anda med den underförstådda kritiken mot liberala katoliker, varav några försöker få påven att acceptera kvinnliga präster, varpå bloggaren från Moheda i avslutningskommentaren sätter en mening på pränt som blottar sorgsna tankar om händelser i katolska kyrkan. Innan dess muttras igen över det inre livet i Stockholms katolska stift - en kritik som den timide Arborelius nog torde ta med ro.

    Vad läser vi då ut av den aktuella texten? Jo, att författaren underkänner sin egen kyrka i vars ledning han sitter och till och med - enligt egen utsago - är ålderman/ålderspresident i. Slika underkännanden har vi som bekant läst tidigare. Jag förstår dem inte. Bloggaren har med sin bakgrund, sin prästvigning, sina löften att tjäna Gud och få andra att tro på Gud genom den kyrka som han har försvurit sig till och som har prästvigt honom, Detta har han också, såvitt jag kunnat förstå och fått vittnesbörd om, gjort på ett föredömligt och omtyckt sätt. Det kom bland annat till uttryck för en vecka sedan vid samtal i samband med en fin mässa i Borgholms kyrka (det var ju skördefest på Öland då) ledd av en erfaren kvinnlig präst, som gav oss kloka ord på vägen.
    Jodå, Dag Sandahl var saknad på den vackra och soliga ön. Alltså saknad i Svenska kyrkan, den som enligt honom själv inte är en riktig kyrka.
    Har han då under en längre tid hemsökts av grubbel över sin synnerligen etablerade kyrkotillhörighet och likt det som föregick Ulf Ekmans konvertering till katolicismen själv umgåtts med tankar i denna riktning?
    Texten ovan och tidigare såväl skriftliga som muntliga framträdanden kan faktiskt antyda detta. Men endast bloggaren själv kan ge oss besked. Jag är inte så naiv att jag ett ögonblick tror att han svarar klart och redigt på den frågan. Men den bör ställas. I motsats till omdömet om Svenska kyrkan anser han säkerligen att Katolska kyrkan är en riktig kyrka. Jag har absolut inget emot den, som betytt, och betyder, så mycket på inte minst den europeiska kontinenten och i fruktbart samarbete med politiker - de som på denna blogg ses med förakt och till och med ibland hatas - bidragit till att materialismens radikalisering har kunnat hållas någorlunda under kontroll.

    Men Sverige är som bekant inget katolskt land. Svenska kyrkan är protestantisk och en demokratisk folkkyrka. Det är den, ingen annan, som bloggaren skall tjäna.

    BENBGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof Dike är nog oförmögen att läsa text. I varje fall på den nivå som denna bloggpost innehåller. Hög eller låg nivå? Det lämnar jag osagt. Vad Svenska kyrkan är till sitt väsen, har han inte heller snappat. Frågade han i Borgholm om jag var saknad? Skulle han då fått svaret att alla på Öland är glada att jag inte är kvar eller vad hade han trott? Omtyckt - hur bra är det förresten? Luk 6:26

      Radera
    2. Det händer ibland i diskussioner att ett ord eller uttryck plötsligt visar fram hur väsensskilda perspektiven är. "… den kyrka som han har försvurit sig till" – i den svenska kyrkoprovinsen har aldrig någonsin krävts att en präst skall "försvära" sig till någonting. Men det kanske är nyordning även i detta avseende?

      Radera
    3. -Nä till vem och vad försvär man sig egentligen? frågar Pelle lite svanslöst osäkert som vanligt.

      -Till Måns? föreslår Bill och Bull glatt i munnen på varandra.

      Dom guldfiskhuvudena!


      Elaka Katten Måns

      Radera
    4. Det kan vara så enkelt så att bloggaren frågar sig om det egna är det enda sanna och huruvida de som underkänner detta såsom ett intet (jfr Anthony smidigt kortfattade insatser) kan ha någon poäng, SAMTIDIGT som han(bloggaren) funderar över varför det kan vara så att de ändå, huvudkritkerna, trots allt kanske inte har rätt, i alla utsagor.
      Man kan ha ett förtroende, inte för att man företräder en partilinje utan för att man ger röst åt tankar andra tänker!!!
      Kan en gammal journalist och kyrklig politiker tänka så många tankar samtidigt? Jag ställer bara frågan. Dike tycks själv ge svaret.an.

      Radera
  2. Fader Dag, kan inte vi lutheraner på S.t Franciskus dag idag räcka våra händer till våra syskon i den "defekta" Romerska Kyrkan? Vi ber ju tillsammans i Completoriet i enlighet med Vulgata: Omvänd oss till Dig Du vår frälsnings Gud ( converte nos Deus salutaris noster). Konversionen torde vara lika aktuell för en defekt romare som en defekt lutheran. Har inte Ratzinger under hela sin teologiska bana gjort stora ansträningar för ekumenikens sak med oss "katolska lutheraner"? Inte minst gäller det just mässoffret där han gräver djupt i Skriften till det så kallade Todah-offret. Till hjälp tar han bl a den evangeliske exegeten Hartmut Gese. Idag firar jag hellre S.t Franciskus dag än kanelbullens. Allt gott!

    SvaraRadera
  3. Kontinuitet kan inte vara det enda kriteriet för Kyrkans katolicism. Kyrkan är för människor och ingen självändamål. Varje gång när någon ansluter sig i Kyrkan , vilken form den än har, föds Kyrkan igen.
    Det är båda infödingar som invandrarna som är bärare av kyrkans tror vilken tolkning de än ge för det.Den lilla lutherska högkyrkligheten i Sverige kan inte vara den sanna katolska kyrkan eller ha monopol till det.
    Kyrkans medlemmar felar sig båda som individer och som kollektiv men dom gör bot och förnyar sig så som det har alltid varit.
    Den kollektiva kyrkans olika grenar har åtagit sig att ansvara för en bit av helheten med sin tros gestalt. Vem är bärare av den sanna ursprungsformen av högmässa? Pingstkyrkan och andra karismatiska kyrkor är förmodligen i sina Gudstjänster mer lik församlingen i Korinthos än mässan i Missionsstiftelsen.

    Kyrkan är ju som en blommande äng enligt en auktoritet.Det är många blommor där. Det är synd att vissa är som lärjungar vilka ville riva bort dom som inte behagade dom.

    Om jag minns rätt, hade Mästaren en annan åsikt.

    SvaraRadera
  4. BloggarDag,

    -Vad skrev jag? Jo, att min raka och tydliga fråga inte kommer att besvaras. Bloggarens reaktion avslöjar på en och samma gång irritationen, som leder till angreppet om min påstådda oförmåga att läsa texter, och strävan att så snabbt som möjligt komma undan med just ett icke-svar. Men också ett tredje moment avspeglas i kommentaren: den egna nivåupphöjelsen vad gäller texter, kontra nivådegraderingen hos den frågande.

    Det påminner starkt om vad min gamle dåvarande chef i Helsingborg skrev en gång, när han svarade på en partiombudsmans inlaga, vilken var ett försvar för en riksdagsman:
    -Nu har herr X tagit till orda. Därmed sjönk debattnivån!

    Medge att det svaret var mer elegant och kärnfullare än bloggarens.
    -Herr Sandahl har tagit till orda, men är det någon som förstår honom?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svaret på sista frågan är alltså: Ja.an. (Märk kolon och punkt.)

      Radera
  5. Katolicitet är en grundhållning somSvenska kyrkan bekänner. Den diskuterar jag men du fattar inte och anar att jag nu skull fundera på att konvertera - efter en bloggpost som väl borde kunna uppfattas ställa adekvata frågor också till de romerska katolikerna för vår gemensamma defekta katolicitet.
    Jag ska inte skriva om en eventuell överraskning över vad en tidigare ledamot av kyrkomötet, med mandat att fastställa Svenska kyrkans lära, nu demonstrerar.

    SvaraRadera
  6. BloggarDag,

    -Den aktuelle tidigare ledamoten i KM överraskade i varje fall ej med att påstå, att Svenska kyrkan inte är en riktig kyrka.

    För övrigt kan jag berätta att det var ett spontant besked, som jag fick i Borgholm om att Dag Sandahl var saknad där.

    Sådant bör väl värma en erfaren präst, som naturligtvis innerst inne tycker det är bra att vara omtyckt. Motsatsen vore mycket värre.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  7. Om BOD läser vad det står och inte vad han tror det skall stå, ser han att bloggaren refererar som en romerskkatolsk tanke "att svenska kyrkan inte är en riktig kyrka".
    "Snälla" försök läsa vad det står!
    En Björn i Kyrkan

    SvaraRadera
  8. Gäller den återstående ekumeniska fråganhur långt ifrån eller hur nära pyxis skålarna ska stå där ena parten definierar den andras som tom på rätt konsekrata och den andra hoppas att den första ska ändra sig? an.

    SvaraRadera
  9. En Björn i kyrkan,

    -Om signaturen läser bloggtexten ännu en gång, kan han se sam- stämmigheten hos författaren med Roms hållning: "...klara besked utan besvärande diplomatiska omskrivningar....någon slags tro på Jesus har Svenska kyrkan försett oss med . . ."
    Varpå slutklämmen kommer - i frågeform: "En frälsande tro?" Notera särskilt just frågetecknet, vilket visar författarens dubier inför vår folkkyrkas tro.

    Det gäller, bäste signatur, att också läsa mellan raderna, lägga samman det som författaren har skrivit tidigare och den återkommande kritiken mot vår kyrka, den kyrka som han är en ledande del av. Har man sedan en viss kännedom om författarens göranden och låtanden tidigare i kyrkodebatten, är det ingen nackdel.

    Men är man i en ledande position i Svenska kyrkan skall man helt och icke styckevis och delt ägna sina krafter åt - som jag brukar betona - sin jordiske huvudman. Personen ifråga är ju vald av denna kyrkas tillhöriga, som naturligtvis inte önskar (möjligen med något undantag) att vederbörande skall ge sig ut på andra kyrkors farvatten. Då hade sde inte valt honom.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. F D Alphadeltagaren5 oktober 2015 20:30

      Men vederbörande är väl vald just för att han är den han är och säger det han säger? Den jordiske huvudmannen däremot, verkar vara mer ombytlig.

      Radera
  10. Fd Alphadeltagaren,

    -Men det är som bekant inte till Katolska kyrkan som valen sker. Bloggaren, inklusive hans väljare, tillhör faktiskt Svenska kyrkan.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. F D Alphadeltagaren6 oktober 2015 10:07

      Bengt Olof Dike
      Det har jag aldrig betvivlat. Vi läser inte ut samma saker, du och jag.

      Även jag tillhör svenska falangen av den världsvida Kyrkan och har kryssat för trovärdighet.

      Radera
  11. Tack Hr Sandahl för denna text. Mångordig men klar och tydlig och jag håller verkligen med om dina tankar här. Klokt och klart uttryckt.

    SvaraRadera