fredag 2 oktober 2015

Jeppe på Berget

Holbergs pjäs tänkte jag se i Köpenhamn, vår närmaste huvudstad, men som så mycket annat i livet så blev det inte av och det är mer än tio år sedan. Men det finns ju nya jeppar på Berget!

Först jeeparna som driver ämbetsfrågan.
Det är de totalitära. De tar kommando av Helene Egnell, hon som drev uppropet mot Berget och skrämde biskopar i sken - liksom biskopsaspiranter, förstår jag.
Man kan av goda teologiska och faktiskt moraliskt/politiska skäl sätta frågetecken inför 1958 års riksdagsbeslut. Men ärendets fortsättning är minst lika alarmerande. Med lögnen som vapen och sveket som verktyg är reformens avsändningsort antydd. Och det är det konsekventa drivandet av frågan, med löftesbrott som ansats, som avslöjar än mer. Gud är aldrig konsekvent. Själafienden är. Det skulle göra oss vaksamma för konsekvensargumenten. Är 1958 års riksdagsbeslut det Gud ville, kan undantagen beviljas hur enkelt som helst och nya präster och diakoner som hör till motståndarna vigas in liksom präster kan bli kyrkoherdar och biskopar på samma enkla vis. Det förutsätter endast ett.
TRO!
Tron på Guds ledning. Tro på Guds gode Andes ledning av Kyrkan, som ska ledas fram till hela sanningen.

Den som inte tror, får bråttom. Tiden är kort. Och den som är bibelsprängd borde nu får problem.

Det gör inte det minsta om Berget skulle vara en no-go-zone. Det finns sådana arrangemang i England. Vi kan överleva det i Svenska kyrkan också, med i samma Borgå-gemenskap som vi är. Så själva skriandet är, som det heter, informationsbärande.

Claes-Bertil Ytterberg, Thomas Söderberg och Mikael Mogren hör till den kategori som jag med ena handen bakbunden gärna spöar i en debatt om ämbetsfrågan i Svenska kyrkan.
En gång rapade jag upp mitt samförståndsprogram i Kyrkomötet. Det tyckte Söderberg var intressant och värt att samtala om. Gjorde han det, tror ni. Näha.

I sak har ingen biskop efter Martin Lindström velat ta upp frågan och Martin gjorde det på sitt rektorala sätt (dvs rättframma sätt) men med för klena referenser. Brunett kunde man visst läsa, sa jag, men också Lieberg. Och en del andra i branschen. I väntan på den nya diskussionen, kan man leva med provisorierna. Tänker jag. Men det klarar alltså inte majoriteten och de som tror sig vara  befrielseteologer och progressiva, inga namn, uppträder som fogdar i det andliga med receptet "Mer av samma!" När de väl kört allt över styr, kommer de att fråga vad som hände. Men inte dessförinnan. Siffrorna ger ett enda budskap trots att många sliter men frågan om Guds välsignelse viker, den kan inte ställas. Den borde ställas. Jag bråkar inte. Jag tänker enfaldigt. Det komplexa kanske trots allt hör ihop - på något sätt.

Så jepparna på Berget.
En stiftelse ägs inte. Denäger sig själv och väljer sig själv. Vi har hört argumenten. Det svåra är förstås att alla vet hur S:t Davidsgården kom till. Det var medel, anslag och kollekter från Västerås stift och annorstädes. Det var pengar från det svenskkyrkliga. Att det kom annat folk i ledningen, sådana som inte längre ville ge kollekt i stiftet, är en sak men den förändrar inte själva historien. Det är ett moraliskt problem när dominikaner uppträder som jesuiter eller hur man ska se saken.

Kan man inte hedervärt säga att de som gav pengar, gav gåvor i ett annat kyrkligt sammanhang än det Svenska kyrkan är idag?
Jo, antagligen.
Ett sådant svar rätar dock inte ut några frågetecken utan förser oss med fler.
Om Caesars hustru inte ens fick misstänkas - hur är det med de påffuiske?
Och hur ska det som ställs in i sakramentsskåpet hanteras - den svenskkyrklige Kristus och den romersk-katolske sida vid sida med skyltar som berättar vem som är vem och att Kristus är delad och lagd i två olika burkar, utan sammanblandning?

Jepparna på Berget illustrerar att något hänt även om vi kanske inte riktigt ser vad.

Att föreståndaren Peder uppträder konstigt i ämbetsfrågan, ser jag.
Han blir alltså en romersk katolik som förstår ämbetsfrågan bättre än vår vän Frasse, som under sin resa till Kuba och USA förklarade att den katolska positionen om kvinnor i prästämbetet står fast. Om Peder vet bättre än Frasse, får han väl tala ut. Om Frasse vet bättre än Peder, får väl Anders Arborelius något att tänka på.

Vad med högkyrkligheten i sammanhanget?
Den uppfattar väl ännu en förlust och några till blir ledsna. Jag kan undra om de inte borde bli glada. Det finns ju lägen där det gäller att vara tillräckligt få för att Gud ska göra något. Ni läser väl Domarboken? 22000 gick hem i rädsla. 10 000 stannade kvar. Det var fortfarande för mycket folk, sa Herren till Gideon. Sorteringen fortgick. 300 man lapade vattnet som hundar, resten la sig på knä och drack. Det är inte så enkelt att lapa som en hund för hunden viker tungan men det var med denna lilla minoritet lapande. 300 blev kvar och det var med dem som Herren gav segern. Dom 7. Det förskräckliga blir ibland uppmuntrande. 300 högkyrkliga skulle räcka!

En jeppe återkommer med sina frågor om högkyrkligheten och kräver svar.
Han får svar men dem bryr han sig inte om. Det är närmast oförsynt. Jag är en högkyrklig präst. Jag har sedan sommaren 1965 varit engagerad i kyrkligt arbete och kan visa intyg (om jag hittar dem) om den saken. Konfirmandledare, söndagsskollärare, ledare i sommarkyrkoverksamheten på Eriksöre, Öland, frivilligarbete i Everlöv, publistik fortlöpande och så blev jag prästvigd. 50 år i aktiv kyrklig tjänst, betalt och obetalt, och det räknas liksom inte.
Varför inte?
Därför att jag inte trodde 1958 års riksdagsbeslut och därför att 97-99% av svenska folket gör det. Ergo: Jag har fel.
Men än mer: Jag är fel.
Detta är den svenskkyrkliga gemenskap i vilken den där jeppen avkräver mig engagemang. Det kanske är ett utslag av Guds barmhärtighet att han inte fattar det budskap jag anförtrodde gudstjänstutskottet om Svenska kyrkan.
Jag talade sanna ord med lugn besinning. Det heter numera att jag talar sanna och förnuftiga ord, Apg 26:25.
"Det går åt helvete", sa jag.
Det sa den fromme Olov Hartman också när det begav sig. Under hatthyllorna i Adolf Fredriks församlingshem. Det sa han för snart 60 år sedan.
Vill ni påstå att Olov Hartman hade fel?

Men kör mer av samma. Ni gör som ni vill.

Hur var det med kusken som skulle köra häst. Framåt sa man "puh" och för att stoppa skulle man ropa "halt". Nu skenade hästen rakt mot ett stup och kusken ropade,"stopp". Det hjälpte inte. Stressad ropade han "stopp" många gånger utan resultat. Till sist, alldeles före stupet, kom han på att han skulle ropa "halt" och hästen stannade precis.
Kusken tog av sig mössan, torkade svetten ur pannan och sa "puh".

Om Jeppe lärde vi oss annars att det finns någon anledning till att Jeppe super.

92 kommentarer:

  1. Att det skall vara så svårt att förstå: Stiftelsen Berget blir inte katolsk! Den är samfundsobunden.
    Kommuniteten får fler katolska medlemmar, men har redan nu ett antal. Kommuniteten kommer även i fortsättningen ha medlemmar från Svenska Kyrkan och förblir den ekumeniska kommunitet den alltid varit.
    Kommuniteten har sökt "erkännande" av såväl SvK som RKK. Endast RKK har svarat positivt och biskop Anders blir kommunitetens beskyddare.
    Den förändring i livet som sker är att dagordningen utvidgas med att en katolsk mässa firas i samband med vesper. I övrigt ingen skillnad. Verksamheten kommer inte att förändras!
    Och stiftelsen förblir samfundsmässigt lika obunden som den tänktes när den bildades 1974 och grundarna hade nog sina viktiga skäl för det. S:t Davidsgården har aldrig varit omhuldad av SvK. Ständigt under attack från kyrkopolitiker och ledare i SvK.
    Men de som gav gåvor till S:t D kan vara lugna. Litade de på Nils Hugo Ahlstedt en gång i tiden, så kan de lita på att han visste vad han gjorde då han var med och formade stiftelsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här tror jag är helt fel. Jag tror att Svenska kyrkan inte nämns i stiftelseurkunden eftersom tillhörigheten till denna var självklar./Gustaf Björck

      Radera
    2. Någon måste väl veta hur det tänktes. 1974 var inte ämbetsfrågan särskilt brännande. Anders Svärd tog upp den i Kyrkomötet 1975 och small gjorde det inte förrän 1978. Var det helt enkelt några framsynta som ville skapa distans till Svenska kyrkan 1974 i insikt om vad som kunde komma? Jag vet inte. Den som vet, kan väl berätta.

      Radera
    3. Historiken har sitt intresse! Även vid ämbetsreformen 1958 gjorde utfästelser om framtida hänsyn till samveten och modeller för "samexistens". Dessa utfästelser är dock sedan länge historia, medan samma slags utfästelser i äktenskapsfrågan tydligen äger fortsatt giltighet. Vad är skillnaden? Att SvK 1958 fortfarande var statskyrka?/Paul

      Radera
  2. Och hur blir det i det sakramentsskåp Martin Lönnebo ordnade? Kristus i olika burkar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Splittringen är verklighet. Om burkar står i olika skåp i olika byggnader på tryggt avstånd från varandra - är det egentligen någon skillnad? Mer än att det blir mer uppenbart och kanske mera smärtsamt.

      Radera
  3. Ärligt talat Dag, jag förstår inte problemet. Att ev ha två sakramentskåp i samma kyrkorum är väl inte mer skandalöst än att fira två olika mässor på olika tider. Och det senare förekommer ju på många platser i landet t ex här i norrbotten där katolska församlingen på åtskilliga orter regelbundet lånar gudstjänstlokal av sv kyrkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fundera gärna över vad olika burkar ger för signaler om kristen enhet. Går de ekumeniska ansträngningarna framåt eller bakåt?

      Radera
    2. Problemet är att meningen "ty alla får vi del av ett och samma bröd" blir ett enda stort skämt. Som inte är så roligt.

      Radera
  4. "Brunett kunde man visst läsa". Kanske det, men ännu hellre Wilhelm Brunotte, Das geistliche Amt bei Luther (1959). Just i det här sammanhanget alltså.

    Knappast en kommentar, Dag, just for your own consumption!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev en kommentar av det enkla skälet att min nya fina dator understundom tänker på egen men ogudaktig hand. Jag skriver rätt och korrigeras. Sänd Herre, dina änglar ut - till min dator eller ge den i alla fall en grundläggande teologisk examen!

      Radera
    2. Och så har vi "jeeparna som driver ämbetsfrågan". Kanske också där en stavning som ska ändras. Eller är det kanske terräng-gående jeppar som avses :-)

      Radera
    3. Det kan vara bra att kontrollera vad man skrivit innan det publiceras.Dessutom bör man koppla in hjärnan innan man börjar skriva. Det räcker inte med ryggmärgen!
      /Nisse P

      Radera
    4. Anders Stenström2 oktober 2015 kl. 22:05

      Det går att stänga av autokorrigeringen. Det är ofta inte så lätt, men det är väl använd möda.

      Radera
  5. Det är många praktiska frågor som måste lösas, men det är inte meningen att "dela bostad" i sakramentskåpet. Det som är karaktäristiskt för en ekumenisk gemenskap är ju att också lösningen på de praktiska frågorna måste få växa fram i gemenskapen under samtal och bön.

    SvaraRadera
  6. En aspekt man glömmer när man fokuserar på ägarförhållandena är att även om en stiftelse äger sig själv så måste den med nödvändighet ledas av människor. Dessa människor kommer, även om de har stiftelseurkund mm att följa, självfallet att så långt möjligt fatta beslut efter sin egen subjektiva bedömning. Varav hjärtat är fullt...

    SvaraRadera
  7. Stiftelsen Berget har jagats av de biskopar som skrämts av Helene Egnell och bojkottats av vissa. Med biskop Anders upphör detta. Är det så att några blir upprörda för att stiftelsen Berget inte längre kan jagas av de "progressiva"? Kommer kanske Katolsk Vision överta den uppgiften? Det är knappast troligt. Ratzinger skriver: It means that the Catholic does not insist on the dissolution of the Protestant confessions and the demolishing of their churches but hopes, rather, that they will be strengthened in their confessions and their ecclesial reality (Principles of Catholic Theology, 202).
    Den progressiva upplösningen kommer inifrån med förslag om att exempelvis plocka ner krucifix och istället ange riktningen mot Mecka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är just de som vill ha mer Ratzinger katolicism på Berget som nu får glädja sig, kanske t.o.m. någon tankeställare för Arborelius?!an.

      Radera
  8. Som konvertit ska föreståndare Peder samvetsgrant svara ja på att han tror i enligvet med Katolska kyrkans tro och lära, så han har till påsk på sig att få större insikt i "ämbetsfrågan"!
    Påve Franciskus är övertydlig i denna fråga och sagt att Kyrkan inte har, och aldrig kommer att få, mandatet att viga kvinnor till präster.
    Antony

    SvaraRadera
  9. Men när du så har spöat jepparna med ena handen och vunnit - vad gör du då? Står kvar i en ännu tommare kyrka än den redan är, när även de kvinnor som i dag "bär upp" gudstjänstlivet har lämnat kyrkan i förargelse? Kanske går några män in i den igen, men frågan är om det är av "rätt" anledning eller för att de dras till sammanhang där mannen har en högre status än kvinnan. Kommer du att känna att du har vunnit då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker så här: Vad är sanning i den här frågan? Varför förs det aldrig någon riktig dialog kring detta? Vad är ett prästämbete? Vari består den skillnad som framskymtar när män och inte kvinnor ska vigas till detta ämbete?
      Jag vill har riktiga svar, inte slogans.

      Radera
    2. Anna, det finns massor av kvinnor, i ökande antal, som är djupt troende och aktivt praktiserande kristna i de Ortodoxa kyrkorna och i den Katolska kyrkan, inte minst i dess traditionella "konservativa" delar. Dessa kvinnor klarar sig utmärkt utan kvinnliga "präster" men jag antar att det är narcissismens och nihilismens kultur som råder i den postkristna protestantismen?!
      Antony

      Radera
    3. I ökande antal var någonstans? I Sverige ja, till följd av ökad invandring från Syrien och Eritrea. Men annars, Antony, så är själva grejen att vi inte är katoliker och ortodoxa. Hade vi fortfarande varit katoliker hade vi fortfarande haft bara manliga präster, men nu tog vi en annan väg.

      Jag undrar ibland hur mycket tid du använder till att älska din egen kyrka som du använder till att förtala och hata SvK. Något måste ha hänt dig. De flesta skulle aldrig komma på tanken att ägna så mycket energi till hat mot en kyrka man inte tillhör.

      Radera
    4. I Annas värld är tydligen en liten timme, eller två, per vecka "mycket energi". Tro mig, jag älskar den sanna Katolska och Apostoliska Kyrkan och hyser inget hat mot Svky men är djupt bedrövad över den heretiska och intoleranta elit som "kidnappat" samfundet!
      Anna

      Radera
    5. Det förvånar mig alltid att bloggaren inte riktar mer ilska mot sin fan club. I våldet med ena handen mot motståndarna i ämbetsfrågan brukar han också vilja inpränta att en skev och förminskande syn på kvinnor inte har med saken att göra. Ändå dyker just sådana kommentarer som de ovan upp hela tiden. Med undantag för "den Lea" (som för övrigt är en av de två kvinnorna som är kvinnoprästmotsåndare i kommentarsfältet, jämfört med en drös män, Populisten). Män som vill tala om hur ytterligt illa de tycker om kvinnors ökade rättigheter i samhället

      Om Sandahl är uppriktig med att en förlegad och föminskande kvinnosyn inte ligger bakom borde han nog spara några enarmade slag till sina anhängare också.. De gör ju att hela kvinnoprästmotståndet framstår som något att inte ta på allvar.

      Radera
  10. Anna,
    Din kommentar implikerar ett påstående som i vartfall inte är bevisat. Detta att kvinnorna skulle bära upp Gudstjänstlivet. Framförallt vet jag inte vilka kvinnor du då avser. (Notera att jag inte försöker vara varken ironisk eller sarkastisk utan jag undrar helt seriöst vilka kvinnor du har i åtanke). De kvinnliga prästerna eller kvinnorna i kyrkbänkarna ?

    Ja, jag kan bara tala ur egen erfarenhet. Kvinnoprästerna fyller nog predikstolarna men fyller de kyrkbänkarna?( Knappast enligt mig. men antagligen enligt t.ex BOD) .

    I mina trakter med ganska gott om kyrkor i närheten så följer det ”trogna?” kyrkfolket noggrant vem som håller i predikan och är det en kvinna så undviker man henne om man har någon ”bättre” att välja på.

    Denna ”bannstråle” drabbar förvisso även de män som man anser vara ”käringar” och inte står för bibel och bekännelse.

    Rent praktiskt innebär det att Gudstjänstlivet är ganska bra men för oss rigida kräver mycket resande även om det bara handlar om några mil. Närmaste kyrka –inom syn och hörhåll från mig – har däremot svårt att fylla några kyrkbänkar ty där släpps inte de gamla, rigida störarna in , de som dock ännu kan attrahera oss andra lika rigida. Där får det hellre gapa tomt i kyrkbänkarna. Gissa vilka som styr och ställer där...

    Naturligtvis kan det inte fortsätta så. De ”pålitliga” försvinner liksom vi andra och de nya, ja inte är det Guds ord som drar.

    Däremot ger jag Dig helt rätt i att SVeK när det ännu kunde kallas SvK hade kvinnorna och deras insatser att tacka för mycket. (Ja stort sett allt).

    Kvinnor som höll ihop hemmen och såg till att alla kom iväg till Kyrkan bl.a. Kvinnor med andra ambitioner och värderingar än nutidens.

    OBS att jag inte lägger värdering i påpekandet. (Det må diskuteras –kanske-men knappast här och nu på Dags blogg.)

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, HH. Jag har inget att säga här. Men det har säkert Elisabeth, hon gillar när du på ett klart och tydligt sätt reder upp saker.

      Radera
    2. Jo, en sak ville jag säga. Självklart lägger du ingen värdering i ditt sista påstående, vem skulle tro något sådant? Och vi ska inte heller diskutera det som du skriver, det som för övrigt inte är något att diskutera. Alla är väl överens om att det var bättre när kvinnorna hade till uppgift att "hålla ihop hemmen". Precis alla, utom kvinnorna tyckte det var bra. De hade gärna gärna velat ha delat ansvar för att hålla ihop hemmen, och de hade velat ha större inflytande över sin egen situation. Men vad är deras åsikt att bry sig om när allt kommer omkring?

      Radera
    3. Att en feminism gärna vill göra sig till tolk för alla förtryckta kvinnor som är fångade under det patriarkala förtrycket som alla stackars kvinnor, tillsammans och gemensamt, systerligt, är offer för, och därför också, alla gemensamt och systerligt, tillsammans, enigt och solidariskt, skall bekämpa, det är nog ändå en felaktig uttolkning av oftast en självpåtagen s.k. elit av s.k. socialistiska, kommunistiska och s.k. samhällsomstörtande elitkvinnor, som tror, i sin egen självrättfärdighet, i sin överlägsenhet, som därmed vill göra sig till tolk och uttydare för alla kvinnors s.k. verkliga förtryckta offersituation. Det är sorgligt.

      En feminism som är så fastlåst i sin tolkning av tillvaron, så förblindad med sina standardfraser,, som inte kan tåla kritik, och som medför att de inte alltid kan se en verklighet.

      De kan endast se sin uppritade karta, med alla de standardfraser och standarduttryck som där finns att orientera sig med, men som inte sällan medför att man inte kan avläsa en reell verklighet.

      Idag är det mängder och åter mängder av unga flickor och kvinnor som är mycket stressade och pressade att tro sig vara tvingade att kämpa ur ett slags fastspikat underläge, i förhållande till alla män, på grund av en hjärntvättande feministisk verklighetsbeskrivning.

      Ojämlikhet är någonting fullkomligt naturligt. Alla människor är ojämlika i allt.

      Dessutom gör pojkar och flickor, män och kvinnor, generellt sett fullkomligt olika förval i tillvaron, för sin egen trivsels skull, vilket är fullkomligt naturligt. Detta vill dock hela tiden försöka bekämpas från en feministisk agenda, som samtidigt hela tiden vill oskyldigförklara alla stackars kvinnor, och utmåla alla män som farliga och onda förtryckare.

      Det feministiska språket är fullkomligt absurt.

      Det är både människofientligt och också fientligt särskilt mot flickor och kvinnor, som inte får tillåtas att vara svaga, veka, mjuka eller moderliga.

      Flickor och kvinnor manas inom en feminism att i allt försöka härma männen, samt sträva efter att försöka vara krigiska, kämpande, stridande och aggressiva, och menas därmed då vara kämpande systrar som kämpar solidariskt med alla medsystrar, för sin påstådda rätt utifrån från en fastslagen beskriven förfördelad och förtryckt offerposition.

      Det är en helt igenom förvrängd ism, som har starka tendenser att förvrida huvudet på unga människor och få dem att vilja förneka en verklighet om sig själva och om livet.

      Män kan aldrig föda barn och kvinnor är de som kan föda barn.

      Detta är en verklighet som medför generellt olika existentiella val och olika generella prioriteringar, olika inriktningar, olika fokus, för respektive pojkars och flickors, mäns och kvinnors, välbefinnande, harmoni, välbefinnande och trivsel.

      Pojkar och män i de absolut flesta befolkningar som finns runt jordklotet, vill sällan tävla och konkurrera mot flickor och kvinnor.

      Men alla flickor och kvinnor skall enligt feminismens absurda logik, tävla mot alla pojkar och män, om de vill anses vara – likvärdiga - , eller anses vara s.k. – jämlika - , eller anses s.k. – jämställda - , osv.

      Det visar att det i själva verket är både en flickfientlig ism och också en fullkomligt modersfientlig ism, och alltså en kvinnofientlig ism, som samtidigt vill kalla sig för feminism, som om det vore någon vänlighet mot kvinnor. Det hela är absurt.
      JB

      Radera
    4. @Anna

      Det finns undersökningar som visar att majoriteten av "kvinnoprästmotståndarna' är kvinnor.

      Kanske någon mer inläst rent av kan bistå med en referens?

      Radera
    5. JB: Varför håller du en föreläsning om dina tankar om feminism här? Till vem riktar den sig och vad har det med ämnet att göra?

      Populisten: Jag befarar att du kommer att ha mycket svårt att hitta din "inlästa som som kan bistå med referenser". Men det är bara vad jag tror.

      Radera
    6. En sak till Populisten: Har du märkt att det är VÄLDIGT många män i förhållande till kvinnor som är kvinnorpästmotståndare och som kommenterar här? Borde inte din tes att de flesta kvinnoprästmotsåndare är kvinnor visat sig på så sätt att det märktes i kommentarsfältet?

      Radera
    7. Själv riktar jag mig till ett allmänt rum, till ett debattforum där alla och envar som vill läsa min kommentar är fullkomligt fria att göra så. Liksom också tvärtom.

      Jag riktar mig inte personligen till någon särskild.

      Mina argument kring feminism som fenomen riktar sig tvärtom till alla. Kan tillägga också att jag ser en extremismfeminism som en form av feminism som är om möjligt ännu mer absurd än vad feminism som sådan är.

      Vill man argumentera emot mina åsikter, så kan man göra detta, helt frivilligt. Man kan också göra detta utan ett personligt och privat tilltal till någon speciell person och utan att behöva bli närmare bekant med någon som formulerar olika ståndpunkter.

      Tvärtom.

      Det är fullkomligt möjligt att argumentera kring olika teorier, åsikter och teser, och framföra kritik, åsikter och argument för eller emot själva saken, utan att alls behöva tilltala någon individ personligen över huvud taget.

      Så enkelt är det med det.
      V.h. JB

      Radera
    8. F.ö. kan jag tillägga.

      Dag Sandahl brukar tala om - vad Anden - , (Den Helige, får förmodas), vill tillåta, eller inte tillåta, när det gäller prästämbetets kvinnliga eller manliga profil.

      Om man vill förneka att påtryckningar kring kvinnoprästfrågor har kommit från den ism, med kommunistisk och materialistisk bakgrund, som kallas för feminism, så vill man nog både blunda, hålla för öronen och munnen samtidigt?

      Man vill inte se, inte höra och inte själv yttra en sanning som man kan ana, därför att en sådan sanning kanske går emot någon slags i just staten, riket eller landet, vedertagen och etablerad s.k. – värdegrund, som menas vara – god - ?

      Dock, stat, rike och land och dess organisation, är inte detsamma som en kyrklig organisation och församling. Kyrklig organisation och församling har ett annat riktmärke, ett annat fokus och annat mål, ett annat slags skapande och danande, än vad stater, riken och länder har.

      Man kan göra en jämförelse till – Den Gode Anden - , med det som ofta vill beskrivas som varande - en god anda -. En god anda i t ex ett arbetslag, i en förening, eller i ett parti, eller i något idrottssammanhang, innebär ofta att där finns en godvillig, en generös och en välvillig anda, som medför att människor kan känna tillit, förtroende och känna sig avspända och fria, därför att man har förtroende för att – den goda andan - , vill tolka och försöka tyda vad människor säger, gör eller vill, med en godsinthet, alltså med en – god vilja - , som är vad som kan skapa just – en god anda - .
      Arbetslag, skolklasser, föreningar, partier, och kanske även olika debattforum, som då är präglade av – en god vilja - , och då också av – en god anda - , (och därmed kanske också av – En god Ande - ?), att vilja försöka tolka, tyda och förstå vad som kan vara det rätta, det goda och det sanna i olika frågor, har mycket att vinna.
      När motsatsen förekommer både i olika arbetslag, skolklasser, föreningar, partier och kanske då också även på olika debattforum, så kan en sådan förgiftad, ondsint, negativ och misstroende anda påverka alla på ett negativt vis, vare sig de själva deltar eller inte.
      För att kunna framföra argument för och emot kvinnliga prästers autentiska kallelse eller inte, så kan det behövas se på hur, på vilket vis, när och varför som denna extremismfeminism växt fram i samhället, och vad denna ism, som vill kalla sig för att vilja vara god, och vilja försvara kvinnor, egentligen säger för dumheter och hur förnekande mot framför allt flickor och kvinnor, hur destruktiv, aggressiv och anklagande, samt attackerande och insiktslös denna ism är till själva sitt väsen. Den blir i sin praktik till någonting människofientligt, i sin helhet.
      JB


      Radera
    9. Som vanligt i det här sammanhanget kommer JB med en lång harang Bullshit. Som dessutom är irrelevant eftersom frågan om kvinnliga präster inte har ett dyft med feminism eller jämställdhet att göra. Jag har träffat en uttalad feminist som var 'kvinnoprästmotståndare'. Som antagligen var fullt klar över att det här handlar om kristna mysterier och definitivt inte medför högre status för män.

      Själv kallar jag mig inte feminist eftersom det är ett så brett begrepp att det inte säger någonting. Men självklart är jag för jämställdhet och genusmedvetenhet. Att inte vara det är som att vara för apartheid. Kristna mysterier är något helt annat.

      Men problemet sitter väl just i att folk föreställer sig att det handlar om män som förmer än kvinnor.

      den Lea

      Radera
    10. Prästämbetet i den s.k. Herrens Församling, där kvinnor har velat erövra just det prästerliga ämbetet, har nog trots allt påverkats mycket av just ett s.k. feministiskt tänkande.

      Där kvinnor då menas vara förfördelade, förtryckta, missunnade och på alla möjliga och omöjliga vis menas vilja förnekas fullt tillträde överallt, enligt den feministiska materialistiska doktrinen.

      Detta är i grunden kommunistiska s.k. jämlikhetsperspektiv, där kvinnor i det världsliga rummet, i staten, i nationen, i riket, menas ges tillträde till alla yrken, i den s.k. jämlikhetens och likvärdighetens namn.

      Allt annat vill då menas vara olika former av förtryck av kvinnor, från ett manligt, elakt, ondsint, ogint och maktfullkomligt kollektiv av maktgalna män.

      Detta är en fullkomligt bisarr och fullständigt förvriden världsbild, som i botten och till hela sitt väsen endast handlar om just en materialistisk, gudsförnekande, syn på människan, och en ekonomisk åskådning, som kallas för kommunism.

      En kommunism, där alla skall sträva efter lika -het, och s.k. jämlika- het,som då vill hävdas vara höjden av all godhet.

      Att vara kritisk till feminism handlar om att vara realistisk.

      Det handlar om att vilja vara människovänlig nog att kunna se förbi de politiska och samhälleliga ismernas paroller, fraser och haranger, och se att pojkar och flickor, män och kvinnor, generellt sett oftast helt enkelt gör mycket olika förval i tillvaron, för eget välbefinnande, egen trivsel, glädje och harmoni. Samt att erkänna den verkligheten att det är endast kvinnor som kan föda barn.

      Dessutom ser jag att bakgrunden till att kvinnor skulle tilldelas ämbetet präst, inom inom statskyrkan, beror endast på denna materialistiska åskådning. En politisk åskådning som alltså har andra ideal, andra mål, andra fokus, andra begrepp, än vad en kyrka har.

      Vad sedan gäller ett politiskt samhälleligt, världsligt, system som har skilda politiska och världsliga lagar för sina medborgare, i samma nation, så kan jag själv, som svensk, tycka att det nog inte är ett så särskilt lyckat system, men det är en annan sak och har inte med den galna feminismen att göra.

      Som sagt samhällen, stater, länder och riken stiftar sina egna världsliga lagar inom sina gränser och efter sina egna ideal, resurser, förmågor och möjligheter.

      Detta vilket andra länder, som då kanske har andra lagar, efter just sina förhållanden, sina resurser, sin historik, sina förmågor som då passar dem, egentligen inte har med att göra.

      Varje land har sin historik.

      Att visa respekt för olika länders, staters, samhällens och rikens självbestämmande och autonomi utifrån sina verkligheter, sina förhållanden, sin historia, sina resurser och sina möjligheter, är många gånger bättre än att försöka peka finger åt andra och säga:

      - Fy så dåliga ni är. Om ni bara gjorde som vi goda gör, här i vårt land, så kunde vi kanske godkänna ert människovärde, men inte annars.(!)

      Sådant stinker.

      Kommunism är en materialistisk, fanatisk, vetenskaplig och människofientlig, vidrig och stinkande ism, Tillsammans då med sina olika vidhängande ismer av olika slag. Både en människofientlig s.k. vetenskaplig feminism, samt också då en lika fanatisk, människofientlig och stinkande nationell socialism, s.k. nationalsocialism.

      Men om kommunismens och socialismens fanatiska, mordiska och avskyvärda vedervärdighet, vill man oftast inte varken höra, inte se och inte tala om.

      Men det skulle behöva göras mer noggrant.

      För att då kunna förstå resten av de människofientliga ismerna och deras förödande framfart.

      Inte minst då kanske inom kyrkan värld, och inom den värld som vill beskrivas och identifieras som en ickematerialistisk syn på människan som varelse, mot vilken dem s.k. upplysta och vetenskapliga kommunismen kämpade på ett mycket barbariskt, skoningslöst,insiktslöst och mördande vis.

      JB

      Radera
    11. den Lea: Min kommentar ovan 09:01 hamnade fel. Och till denna vill jag lägga: "...eftersom frågan om kvinnliga präster inte har ett dyft med feminism eller jämställdhet att göra" som du skrev. Men problemet är att det HAR det ju tydligen! För de män som är aktivister och förespråkar kvinnoprästmotstånd. Utan att jag själv nämnt ett ord börjar genast ett par män att skriva om feminism, som de inte gillar, och det har funnits andra under andra inlägg. Jag har inte sett någon kommentator säga emot dem någonsin.

      Om det vore så väl att det inte handlar om feminism och jämställdhet - men det gör det ju uppenbart. För de kvinnoprästmotståndande männen som kommenterar. Vem skulle därför våga släppa fram dem? Det finns en befogad rädsla här.

      Radera
    12. Ok, jag ska försöka gå lite djupare i det här.

      Frågan om kvinnliga präster HAR inte med feminism att göra. Det är en teologisk fråga, en fråga som har med kristen mystik att göra.

      Det som komplicerar saken är att såväl samhälle som kyrka i århundraden har ägnat sig åt att förtrycka och nedvärdera kvinnor, framställa dem som syndigare än män, som mindre värda än män. Detta är inget som ligger i kristendomens natur och Johannes Paulus II bad om jag minns rätt om ursäkt för hur den romersk-katolska kyrkan betett sig mot kvinnor.

      Detta innebär förstås att det för den som inte är insatt blir svårt att skilja på kvinnoförtryck och frågan om kvinnliga präster.

      Kvinnors rättmätiga krav på att betraktas som fullvärdiga människor och samhällsmedborgare, med samma rättigheter och möjligheter som män, drabbar sålunda ämbetsfrågan, som då ses som ännu ett förtryck.

      Somliga av dem som är engagerade i ämbetsfrågan lägger så skuld på 'feminismen' för utan den hade inte problemen uppstått. Hellre borde de förstås lägga skuld på kvinnoförtrycket.

      Sedan finns det ju uppenbart en del som verkligen är antifeminister här också. Antifeminister är rätt lika ateister såtillvida som att de ofta är okunniga, fördomsfulla, självgoda och oerhört tröttsamma.

      Blev något klarare?

      den Lea

      Radera
    13. Nej, du gör misstaget att tro att det finns någon "neutral" åsikt i frågan när du skriver att den "HAR inte med feminism att göra". Du kan bara skriva att för dig har den inte med feminism att göra. För många av de män som skriver här har den uppenbarligen det. Och det är lite "informationsbärande" att det ska till en kvinna att påpeka det kvinnoförtryck som har funnits m.m. Var finns männen som tar avstånd från detta på samma sätt som du här? Fundera på den du!

      Sedan är det tveksamt om man kan skriva att "det ligger inte i kristendomens natur". Kristendomen har ingen "natur" och har den det så har den samma natur som dess utövare har. Och där skiljer det sig åt.

      Kanske du i stället borde diskutera med Thomas Andersson och hans syn på Evas, dvs kvinnans skuld. Jag tror han kommer att ge andra svar än du. Och ingen kan väl egentligen säga vem som mest argumenterar "i enlighet med kristendomens natur".

      Radera

    14. Lea skriver, bl.a.: ”Det som komplicerar saken är att såväl samhälle som kyrka i århundraden har ägnat sig åt att förtrycka och nedvärdera kvinnor, framställa dem som syndigare än män, som mindre värda än män. ”…”Detta innebär förstås att det för den som inte är insatt blir svårt att skilja på kvinnoförtryck och frågan om kvinnliga präster.”…

      Den kristna kyrkan, Herrens församlade församling, som samlats genom att låta döpas och att inta Kristus Blod och Kött genom nattvarden, och därigenom – dö ifrån - , alla former av separation mellan – kroppens medlemmar - , genom att de alla så att säga ingår i Kristus, som det menas, och där denna samling, denna kyrka, då har ämbetsfunktioner i form av särskilt ordinerade, som skall utföra ritualer, döpa, viga och begrava, samt fostra, dana och undervisa samlingen av – Kristus - , i just den kristna läran, och därigenom bygga en gemenskap kring själva Den, som menas vara – Ordet från Gud - , som menas kunna – mätta den inre människan - , med – mat i rättan tid - osv.

      Dvs., med sådan undervisning och upplysning som kan ge den – inre människan - frid, ro och vissheter, genom just att förmås att hysa tilltro, tillit och förtröstan och att kunna förmås att inrikta sitt sinne på hoppet om det s.k. Himmelska Jerusalem, samt på det s.k. Eviga Livet, samt också att förmås att kunna gå förbi alla former av världsliga indelningar att människor.

      De som är döpta till Kristus, menas, eller anses, då inte längre – Leva av Världen - , och världens mått, utan skall som ideal sträva – som döda - , att leva endast – I världen - .

      Där menas då de kristna vilja avstå från alla s.k. världsliga maktanspråk, och föredra att leva i – fattigdom, kyskhet och lydnad - och just såsom – döda - för allt s.k. världsligt som ideal...

      Dvs. det är all s.k. världslig strävan, all makttävlan, all penningtävlan där girighet, avund, vrede, stolthet osv., då ses som farliga fallgropar, och där det menas att avstå från lättja, kättja och frosseri, kan bidra till att kunna undvika dessa stora och svåra – fallgropar - som då menas kunna förleda den kristnade människan bort från den – Väg - , som då menas kunna leda henne fram till ett existentiellt – Liv - (istället för att då kunna riskera att föra henne bort till en existentiell – Död – osv.,)….

      Kyrkans organisatoriska utformning menas ändå inte vara blind för en verklighet, och en s.k. världslig värld, och heller inte komplett aningslös, komplett okunnig eller komplett insiktslös, kring frågor som rör flickor och pojkar, kvinnor och män, familj, äktenskap och frågor som rör död, begravning och också eventuella arvsskiften osv.

      Det är frågor som påverkar alla människor.

      Att ett ämbete som präst och förmedlare av heliga sakrament inom den kristna kyrkan, samt att leda undervisning inom kristen lära, har tilldelats män är nog då främst ett hänsynstagande till en världslig och en fysisk verklighet som inte går att förneka..

      Det har i sig inte främst något med varken ett s.k. mervärde eller ett s.k. mindrevärde att göra, vad gäller olikheter och skillnader mellan kvinnor och män.

      Det kan mer istället ses som en förordning och en anordning som finns för att respektera en fysisk verklighet, vad gäller just mödrars, barns, fäders, släkters och familjers, och också då hela församlingars, största möjliga livskraft och överlevnadsmöjlighet …


      Det man verkar vilja missa inom den feministiska ideologin är den fysiska och verkliga verklighet som handlar om det är endast just kvinnor som kan föda barn....
      JB

      Radera





    15. Varför manliga präster i den kristna kyrkan?

      Det är kanske en fråga som alltså ytterst handlar om att vilja erkänna skillnader mellan män och kvinnor, som behöver erkännas och som är av godo, därför att Gud Själv har skapat – man och kvinna - ?

      Män menas då kunna axla vissa funktioner för en helhets beskydd och bevarande, generellt sett bättre än kvinnor, och kvinnor menas kunna utföra vissa andra funktioner, för samma helhets beskydd och bevarande, bättre än män?
      ....

      De flesta människor vill veta vilka som är deras föräldrar och förfäder. Fäder i sin tur vill veta om de barn som föds inom ett äktenskap verkligen är deras egna barn, så att dessa då verkligen kan bli betraktade som verkligt berättigade till eventuellt fadersarv av olika slag och art.

      Vilka som var farföräldrar, morföräldrar och vidare i flera, flera generationer är också ofta mycket önskvärda kunskaper för de flesta människor att känna kunna till.

      Hela GT är full av släktuppräkningar om vem som är barn till vem, som i sin tur är barn till vem, som är barn till vem, osv., et cetera.

      I GT finns också maningar om att inte ingå äktenskap med några utomstående, eller icke-tillhöriga personer., osv.

      Detta är naturligtvis till för beskydd, för självförsvar och för möjligheter till självbevarande och för att kunna upprätthålla en ordning som tydliggör skillnader mellan rätt och fel, bra och dåligt, gott och ont och sant och falskt ur just en överlevnadssynpunkt och ett självbevarande perspektiv.

      Dessa ideal finns f.ö. även inom den kristna läran, och också då inom den muslimska läran.

      Kungaätter har t ex alltid varit noga med att barn som föds inom en ätt verkligen är de äkta barnen, som då skall ärva kungariket och kronan.

      Därför har ofta drottningar beskyddats extra mycket så att inte någon chans skall ges att kunna våldföra sig på drottningen och på så sätt göra henne gravid, så att hon föder ett s.k. oäkta barn.

      Många sagor kan handla om att en oäkta son, eller dotter, ärver en tron som inte rätteligen tillhör dem som då bringar olycka över hela landet och alla människor som bor där, osv.

      Dessa ideal, om att vilja beskydda kvinnor och fruar, så att de inte riskerar att kunna utsättas för våldtäkter och på så vis bli havande med oäkta barn, har alltid funnits i alla olika kulturer och samhällen.

      Det har alltså inte alls enbart handlat om att kvinnor har ansetts som mer s.k. syndiga, utan om att kvinnor alltid befinner sig i en mer utsatt situation att just kunna angripas och våldtas, och på så vis kunna bli gravid med oönskade barn, som kraftigt förminskar alla inblandades chanser till sammanhållna, respektfulla och harmoniska familjer..

      Så en verklighet bakom de flesta samhällens, och lärors, viljor att särskilt vilja beskydda kvinnor handlar nog ändå delvis om alla människors intresse av att veta vilka som är deras föräldrar, fäder och förfäder, samt att kunna tillämpa lag och rätt vid t ex arvskiften.

      Och detta om det så är ett kungarike, en kungakrona, eller stora egendomar, eller om det är ett torp och mycket små egendomar som ska ärvas. Alltså vad det än är som skall ärvas så anses det vara av vikt att veta vilka som är de s.k. rättmätiga arvingarna osv.

      Alltsammans är då till för att kunna försöka upprätthålla ordning och kunna försöka stå emot kaos och oordning som oftast är förödande för överlevnadsmöjligheter för både individer, för familjer, släkter, ätter och klaner, och också för olika läror, och därmed också för hela samhällen och hela länder.
      JB

      Radera
    16. Visst vill alla män vara säkra på att det är deras barn! Inte bara verkar prins Charles inte ha lyckats så bra med tanke på yngste sonen utan detta gäller även inom djurvärlden. Tydligen passar lejonhonorna på att vara "otrogna" med underhuggare i flocken när lejonhannen tjafsar och slåss med andra hannar. Jag vet inte om det gäller alla arter men inom fågelvärlden är en tredjedel "oäkta" dvs de har en annan pappa än den som matar dem, har jag läst. Detta för inte nya gener och är hälsosamt för artens fortlevnad.

      Men då så, då är det väl bara att köra på? Att försöka kontrollera kvinnorna i största möjliga mån medan kvinnorna tar alla tillfällen i akt att vara otrogna för att säkra artens fortlevnad?

      Eller så lägger vi ner sånt och inser att vi är människor och att artens fortlevnad beror på hur hyggliga och godhjärtade vi är mot varandra. Och då fungerar inte ditt system alls, JB. Du kan inte ursäkta manligt kontrollmani med att det har "funnits i alla samhällen" liksom man inte kan ursäkta kvinnlig otrohet med att det är bra "för fortlevnaden".

      Radera
    17. Som sagt var.

      Djurliknelser stämmer illa, eftersom människans strävan inte handlar om att vilja efterlikna djur, eller bli som ett djur, utan tvärtom.
      Människan är människa och har andra krav, villkor och förutsättningar, bl.a. har människan alls inga förprogrammerade instinkter som människan är tvingad att lyda.
      Människan är alltså en kulturvarelse.
      Lagar, regler, arvsrättigheter, samt ideal, riktmärken och undervisning om skillnader mellan rätt och fel, bra och dåligt, sant och falskt, gott och ont är vad människan som varelse kräver.
      Risker för överfall och våldtäkter, samt därmed oönskade graviditeter, var vad jag nämnde som bakgrunder till den omsorg och den vilja att skydda och värna hustru och barns väl och ve, som är de mest framträdande manliga och faderliga insatser som majoriteter av män i de flesta befolkningar är fokuserade på.

      Människans strävan har nog i alla tider handlat om att söka goda liv, enlig den lag som föreskrivs, som då menas kunna medföra ökade möjligheter för barns, familjers, släkters, och därmed hela befolkningars framgång. Både i frågor om självförsvar och självbevarande åtgärder, på olika sätt, olika nivåer och olika förhållanden. De flesta har strävat att kunna nå så lyckade familjeliv som möjligt.

      Inte tvärtom.

      De flesta är intresserade av en fokus på främst allt det som är trasigt, ofullkomligt, bristfälligt och misslyckat, skadat, fel och sjukt, men har alltid tvingats att vidta självförsvar så mycket som möjligt, när sådant uppstått eller när olyckor och sjukdomar osv., har drabbat.

      Det fokus som idag vill aktivt riktas mot allt trasigt, sjukt och bristfälligt, allt det som har mindre förmågor att kunna lyckas skapa det som då de flesta familjer, släkter, klaner och ätter, och hela länder och människor önskar sig, dvs., hälsa, friskhet, lycka, inklusive harmoniska barn och fungerande familjeliv, det är förödande.

      Tyvärr vill alltså det s.k. moderna samhällets massmedieindustri i allt fokusera på det som är trasigt, förvridet, perverterat, oheligt, osunt och dåligt, samt allt som är illa fungerande, bristfälligt, på sjukdomar, på brottslighet, på normavvikelser, på narkomaner, alkoholister och allt sådant som är sådant som är mest avvikande från en majoritet i de flesta befolkningar.
      Det är som om det vill frambesvärjas trasigheter av alla de slag hos befolkningar i det moderna samhället. Man vill inte hålla fram det som är sådant som främjar familjers och släkters självbevarande och självförsvarande faktorer.
      Man vill attackera familjer genom att försöka främja allt sådant som kan skada och bryta ned familjers integritet och sammanhållningsförmågor. Man vill degradera människan till ett djurstadium vad gäller privatlivets och familjelivets samliv, genom en rå beskrivning av människan, som om människan vore som ett djur och inte en kulturvarelse .

      Det hela är mycket märkligt.

      Det speglas en föraktfull, cynisk, kall och rå attityd av människan, i det massmediala rummet, där ett aktivt fokus på alla former av primitivism, antikultur, råhet och brutalitet vill förmedlas till barnen, till ungdomarna och till medborgarna. Det är som om man i den s.k. godhetens och s.k. toleransens namn, aktivt vill försöka förråa, göra primitiva och degenerera barn, ungdomar, hela familjer och därmed hela samhällen.

      Tråkigt nog.

      JB

      Radera
    18. Korr.av mening.

      .."De flesta är ....inte.....så intresserade av en fokus på främst allt det som är trasigt, ofullkomligt, bristfälligt och misslyckat, skadat, fel och sjukt, men har alltid tvingats att vidta självförsvar så mycket som möjligt, när sådant uppstått eller när olyckor och sjukdomar osv., har drabbat."...

      JB

      ...."

      Radera
    19. Vad det inte det jag just skrev JB? Att vi inte skulle försöka efterlikna djuren? Kanske du borde ägna en lite bråkdel till att läsa andras inlägg i stället för att skriva böcker på andras bloggar?

      Vi ska inte heller ge oss rätten att behandla andra som skit (dvs män ska inte kontrollera kvinnors för sin egen stolthets skull) för det "har människan alltid gjort i alla kulturer". Det är nämligen omänskligt och det var ju just det du tyckte att vi inte skulle vara?

      Radera
    20. Nej, Anna, du har fel. Frågan om kvinnliga präster ÄR en teologisk fråga. Som har hanterats som en jämställdhetsfråga, , därav problemen. Det finns en grund.

      Det har uppfattats som en jämställdhetsfråga av dem som drivit på för kvinnliga präster och det i sin tur får en del stofiler att angripa feminismen. Dessutom är det nog samma sak med en del i kyrkan engagerade manspersoner som men dylika utanför densamma: de begriper inte och känner sig hotade.

      Dorothy L. Sayers har skrivit någonstans att det inte var konstigt att kvinnorna följde Jesus. För en gångs skull var där en man som varken behandlade kvinnor som "the women, God help them" eller "the ladies, God bless them".
      Med alla läror eller ideologier är det så att vissa som följer den agerar i enlighet med läran, andra gör det inte, Man kan inte säga att läran är vad dess anhängare visar. I så fall skulle man om man mötte en vänlig nazist utgå från att nazismen egentligen var en vänlig ideologi.

      JB skriver som vanligt inlägg som är mer absurda än långa, vilket säger en del!
      Jag noterar att huvudsaken med det s. k. skyddet av kvinnorna tydligen är att inte få oäktingar. Inte att faktiskt skydda kvinnorna från en vidrig upplevelse.

      Sedan är det ett förfärligt tjatande om att kvinnor kan föda barn, som om det omöjliggjorde allt annat för kvinnor.

      Det är så synnerligen märkligt med människor som JB, som fortsätter att inbilla sig att saker och ting är som de önskar att de vore och som glatt trycker in andra i fållor utifrån sina egna förvirrade idéer.
      Men det gör mig lite illamående ...

      den Lea

      Radera
    21. Det som är tråkigt och trist med hjärntvättade, fanatiska människor, det är att de inte kan se särskilt klart bortom deras inbillningar som kommer från deras tro på dogmer, teorier och teser, som har skapat tankebanor inom dem, som de varken kan eller vill frångå. Det gör ont i dem när de blir konfronterade med andra tankebanor, som de då ofta både vill attackera, slå på och fördöma, och gärna också förklara vederbörande som framför sådana, för att vara ond.

      Så har det alltid varit i historien, och så är det idag.

      Det som en förvriden feminism har skapat är en fanatisk blindhet hos många i samhället idag. Den har medfört att många människor inte kan se en verklighet. De är istället fastlåsta i sina feministiska absurda s.k. vetenskapliga teorier om en stående könsmaktsordning, (grundad i en marxistisk samhällssyn och människosyn, som är lika galen den), och fastlåsta i sina tankegångar, sina fraser och sina paroller, som de tycker är goda och korrekta tankegångar, vilka gör att de själva känner sig goda, upplysta och insatta och kunniga när de tänker dem, och de förstår därför inte att de själva utifrån denna felaktiga ism och dess teorier, gör en mängd feltolkningar av både verkligheten och samhället, av både sig själva och av andra människor.

      Argument biter inte på sådana fanatiker, därför att de själva befinner sig bortom vett, sans och en resonabel attityd.
      De mår istället dåligt av att höra andra tankegångar, och värjer sig förtvivlat, bespottar, hånar och fördömer alla dessa, därför att dessa tankegångar då kanske riskerar att rubba deras cirklar, vilket för fanatiska människor kan upplevas som ett hot.
      Av det följer då behov hos sådana fanatiker, att attackera, i självförsvar, istället för att analysera och resonera.

      Kanske talar sådana fanatiker naturligt nog oftast med likasinnade och får därigenom bekräftelser till sina tankespår, som plöjer sig allt djupare så att inga som helst motargument förmår att påverka vederbörande.

      Inte så mycket att då kunna göra något åt, tyvärr.

      JB




      Radera
    22. JB: För varje ord du skriver får du Sandhals anhängare att framstå som kvinnoföraktande idioter - är detta din mening? Mig gör det inget men andra blir som du ser illamående. Men jag har alltid hävdat att ingen stjälper så mycket för Dag Sandahl som hans egna "fans".

      Men skriv du en bok till du som ingen orkar läsa här utan som de flesta suckar och hoppar över.

      Radera
    23. Nej den Lea jag har inte fel. Det är en teologisk fråga för DIG. Jag skulle knappast tro att det är det för JB! Och det finns en hel del som han. De räknas väl också?

      Radera
    24. Lea skriver:..."Sedan är det ett förfärligt tjatande om att kvinnor kan föda barn, som om det omöjliggjorde allt annat för kvinnor..."..

      Det argument som Lea missar här, är att en feminism vill just försöka mäta kvinnors värde, dvs., kvinnors s.k. lika värde, s.k. jämlikhet och s.k. jämställdhet, framför allt i jämförelse med, och i förhållande till män, just med argument som vill förminska och som vill glömma bort, eller som mer eller mindre vill förneka att män alls inte kan föda barn.

      Män kan alltså aldrig någonsin bli jämlika med, jämställda med eller lika värdiga med, kvinnor, eftersom de över huvud taget inte kan föda barn.

      Att flickor och kvinnor då tvingas att jämställa sig själva med pojkar och män, för sitt eget s.k. lika värdes skull,och att en s.k. lika-värdighet gäller i jämförelse till män, är någonting absurt.

      Att alltså jämställa och jämföra sig själva till allt som pojkar och män gör, tänker och väljer, samt fokusera och inrikta flickors och kvinnors liv med en fokus på alla de val som pojkar och män gör i sina liv, det är en mycket märklig feminism.

      Den kan faktiskt beskrivas vara en i praktiken både kvinnofientlig, samt en modersfientlig ism, och också då som en familjefientlig, och därmed även som en människofientlig ism.

      De flesta pojkar och män i de flesta befolkningar vill absolut inte tävla mot, konkurrera med, strida mot och försöka i olika styrketävlingar t ex, besegra och bekämpa flickor och kvinnor.

      En fanatisk feminism vill dock försöka pressa och stressa unga flickor, unga kvinnor, alla kvinnor, till en sådan tävling, konkurrens och strid, mot och med alla pojkar och män, och jämföra sig själva till män, på alla områden,

      Majoriteter av flickor och unga kvinnor i de flesta befolkningar är inte alls intresserade av sådan krigföring, eller sådan konkurrenskamp, sådana jämförelser eller sådan strid, mot alla pojkar och män i sina samhällen.

      De är inte motiverade, eller stimulerade av sådan strid och konkurrens, så som just pojkar och män är motiverade, stimulerade, sporrade och inspirerade till, just mot och med andra pojkar och män, (och inte alls mot flickor och kvinnor).

      De flesta flickor och unga kvinnor är helt enkelt inte intresserade av att konkurrera, strida och tävla, jämföra sig i värdighet och jämlikhet, med pojkar och män.

      Och särskilt inte utifrån en påstådd utgångspunkt där ett ondsint, patriarkaliskt manssamhälle, bedriver ett konstant, ogint, elakt, misogynt, hatiskt och förtryckande förtryck mot alla flickor och kvinnor, som därmed är de skyldiga som förhindrar, som det vill menas, flickors och kvinnors chanser och möjligheter till makt, till inflytandepositioner, till höga tjänster och till världsliga och mätbara framgångar både vad gäller yrkeskarriärer, höga löner och möjligheter till politiskt och samhällelig påverkan.


      Feminism är en fullkomligt absurd, förblindad, hatuppviglande och hänsynslös ism med andra ord.

      En ism som absolut inte vill ta hänsyn till några som helst verkligheter, eller verkliga behov, viljor och önskningar, hos majoriteter av både pojkar och män, flickor och kvinnor, i de flesta samhällen.

      Feminism är en hysterisk ism, en kvinnofientlig ism, en moderfientlig ism, en barnfientlig ism, en mansfientlig ism, och blir därför som helhet en familjefientlig ism, och därmed en människofientlig ism, vad den än inbillar sig själv att vilja försöka vara.

      JB

      Radera
    25. Jo, Anna, du har fel. Objektivt sett är det en teologisk fråga. Låt ge en liknelse:
      Person A gräver flera hål i sin trädgård för att plantera träd. Person B, som är övertygad om att A styckmördat någon, antar att hålen är till för att gräva ned delarna och opponerar sig högljutt. Person C argumenterar vilt för A:s rätt att gräva ned likdelar.
      Oavsett hur mycket hålen för B och C handlar om likdelar, så är det ett faktum att A grävt hålen för träd och alltså handlar hålen om träd, oavsett vad B och C tycker, tänker och tror.

      den Lea

      Radera
    26. JB skriver: "Det som är tråkigt och trist med hjärntvättade, fanatiska människor, det är att de inte kan se särskilt klart bortom deras inbillningar som kommer från deras tro på dogmer, teorier och teser, som har skapat tankebanor inom dem, som de varken kan eller vill frångå."

      Det låter som en självbekännelse och en insikt från JBs sida, men fortsättningen visar tyvärr på att JB är fortsatt omedveten om att hen gör precis det hen anklagar andra för. (Hen används då jag inte sett några belägg för vilket kön JB har.)

      Vad som gör mig illamående är inte att någon har andra åsikter, hur uppåt väggarna dessa åsikter än må vara, utan tendensen att vilja tvinga in andra i något man fått för sig är naturligt.

      Att vilja ge samma möjligheter att utveckla sina talanger och förmågor åt flickor och pojkar, kvinnor och män är allt annat än människofientligt. Och det handlar definitivt inte om tvång, tvärtom om frihet.

      Den som vill tvinga in människor i fållor efter kön och hindra dem i deras utveckling sysslar däremot med tvång. Detta borde rimligen vara glasklart för var och en som alls kan tänka.

      den Lea

      Radera
    27. Bra där, den Lea. Det var iofs en bra liknelse. Men inte helgjuten: I det här fallet handlar hålgrävandet om träd. A gräver för att plantera ett träd. Men man kan därför inte med bestämdhet hävda att hålgrävning är en trädgårdsskötselfråga. Den som faktiskt gräver ner likdelar kan inte säga att han sysslar med trädgårdsskötsel, även om han planterar ett träd ovanpå det hela när han grävt ner likdelarna. Vi kan säga att även han har planterat ett träd, men har han sysslat med trädgårdsskötsel eller har han försökt gömma ett lik?

      Radera
    28. Fler exempel den Lea: I lämplighetstester avseende pilotyrket presterar kvinnor lite sämre än män på delarna teknisk förståelse och spatial förmåga (men bättre än männen på de kommunikativa delarna). Kan man helt objektivt hävda att kvinnor som piloter är en flygsäkerhetsfråga? (Obs dock att kvinnliga piloter inte uppvisat någon sämre statistik när det gäller säkerheten.)

      Radera
    29. Nja, Anna, min liknelse haltar lite däri att likdelsgömmande knappast är det vanligaste skälet att gräva hål, medan nedvärderande av kvinnor tvärtom är mycket vanligt och följaktligen är det lättare att ta miste när något inte handlar om det. Inte i att hålgrävande inte alltid är trädgårdsskötsel.

      Kan vi vara överens om att det FINNS en teologisk fråga om ämbetssyn? För det är i och för sig sant att det har funnits - och i viss mån finns - människor som använt andra argument. Min far träffade för många år sedan i England en lågkyrklig präst som ansåg att kvinnor 'aldrig skulle orka'), vilket är så löjligt att man bara kan skratta åt det,
      Saken är dock den att det kostar på att vara 'kvinnoprästmotståndare'. Det är så att säga fördelaktigare för en sexist att dölja sina åsikter utåt och låtsas. Den som är mot kvinnliga präster av teologiska skäl kan inte göra det.
      Sedan är det ju inte helt ovanligt att sexister är FÖR kvinnliga präster. För att ge ett yttre sken av att vara jämställda och för att de ändå inte tycker att kyrkan är viktig, så där kan kvinnorna få hållas.

      Ditt exempel med piloter hänger jag inte alls med på. Man kan väl inte på något sätt hävda att kvinnor som piloter är en flygsäkerhetsfråga? Och flygsäkerhetsfråga och teologisk fråga ligger på så olika områden att det alls inte går att jämföra. Dessutom går ju tanken om flygsäkerhetsfråga ut på att kvinnor skulle vara sämre och det är ju just det den teologiska frågan inte gör.

      den Lea

      Radera
    30. den Lea: Ja, jag har varit överens hela tiden om att det finns en teologisk fråga om ämbetssyn, jag har däremot inte varit överens om att det ÄR en teologisk fråga per definition. Det handlar om skälen man anger och motiven bakom. För den engelska prästen som du angav som exempel verkade inte teologin vara så viktig med tanke på det skäl som låg närmast till hands för honom?

      "Man kan väl inte på något sätt hävda att kvinnor som piloter är en flygsäkerhetsfråga?" Tja, man kan allt, bara viljan finns! Vad sägs om att kvinnans menstruationscykel gör hennes humör instabilt och att detta skulle kunna göra henne olämplig under vissa perioder? Eller att "kvinnor generellt" har mindre respekt med sig och att den kvinnliga kaptenen kan ha svårare att bli åtlydd i kritiska lägen? För att inte tala om de fall då det kommer en andrepilot "från en annan kultur"!!

      Jag kan garantera dig att den som anför att det är en flygsäkerhetsfråga inte alls skulle gå med på att det handlar om att "kvinnor är sämre"! Han skulle antagligen säga att kvinnor inte alls är sämre, men att mannen och kvinnan är skapta olika men att ingen är sämre än den andre. Han skulle säga att det ligger i mannens natur att fatta snabba och kraftfulla beslut (som kan vara nödvändigt i krissituationer) och att det ligger i kvinnans natur att vara omvårdande och kommunikativ (som passar bra i kontakt med ängsliga passagerare) och att hon därför gör sig bäst som flygvärdinna. Men GIVETVIS betyder det inte att kvinnorna är sämre - de har bara andra roller i flygplanet! (Samt inte en så liten aning sämre lön förstås.)

      Känns resonemanget igen?

      Radera
    31. Men man kan naturligtvis också jämföra med islam och till exempel den saudiska tolkningen av den, wahabismen. Eller tolkningen i Iran. Är det korrekt att säga att kvinnans situation där ENBART är en teologisk fråga? Eller kan man misstänka att de drivits av det gamla välkända manliga behovet att kontrollera kvinnan som gjort att de VALT en tolkning av islam som inskränker kvinnans frihet mest?

      Radera
    32. Ok, när jag skrev att man inte på något sätt kan hävda att kvinnor som piloter är en flygsäkerhetsfråga, hade jag det undermedvetna tillägget 'med saklighet och sans'. Och det är ju i och för sig ovanligt ...

      Visst, jag känner igen resonemangen. I det sekulariserade Sverige anropas ofta evolutionen, som grundläggande orsak. "Evolutionen har gjort oss olika och därför ..."
      Och ställer man frågan varför kvinnodominerade yrken alltid har lägre lön, så beror det i varje fall INTE ALLS på att de är kvinnodominerade, oh, nej då ...

      Jag är sannerligen i högsta grad medveten om det här. Ändå tror jag helt och fullt att Gud menar att det är män som ska bli präster och att det verkligen inte handlar om nedvärdering av kvinnor. Gud skapade kvinna och man till sin avbild och jag tror inte på att han önskar nedvärdera någondera. Det har väl också att göra med att jag inte ser en präst som något så förskräckligt märkvärdigt och fint.

      Den lågkyrklige prästen jag nämnde hade nog inga teologiska reservationer alls mot kvinnor som präster. Fortfarande är dock saken den att sådana som han blir antingen övertygade om att kvinnor klarar det, eller håller tyst om denna sin övertygelse för egen framgångs skull. Att vara mot kvinnliga präster är ju av någon anledning mycket värre än allsköns nedvärdering av kvinnor i samhället i övrigt. De präster som står för sin övertygelse kan nog utan vidare antas grunda den på teologiska skäl. Med lekmän är det förstås svårare, för jag erkänner utan vidare att jag inte går ut och pratar om hur jag ser på det här när jag rör mig i världsliga kretsar. Det känns inte särskilt meningsfullt att göra det.

      Jag vet inte tillräckligt för att uttala mig om islam egentligen. Spontant skulle jag säga att det inte är att betrakta som en teologisk fråga. Främst för att jag ser en enorm skillnad mellan sådant som är inomkyrkligt och sådant som är samhälleligt. Och kvinnors frånvaro av frihet och rättigheter i Saudiarabien handlar ju i högsta grad om samhället. Det gör inte kvinnliga präster.

      den Lea

      Radera
    33. Lea skriver:…”Vad som gör mig illamående är tendensen att vilja tvinga in andra i något man fått för sig är naturligt”…….

      Samt:….”Att ge alla samma möjligheter att utvecklas är inte tvång, utan en frihet”…

      Och: …”Att fålla in människor efter kön är att hindra utveckling”….
      …..

      Ett problem som Lea i sin fanatiska övertygelse inte verkar kunna se, är att väldigt många av dagens ungdomar, särskilt unga kvinnor, mår dåligt.

      Detta problem har en fanatisk feminism svårt att både kunna se, kunna begripa, kunna förstå sig på, och kunna göra korrekta bedömningar om orsakerna till.

      En fanatiskt övertygad inbillning om att det skulle finnas någon majoritet i en befolkning som skulle ha något behov av en s.k. frihet att välja sin natur, där barn och ungdomar, pojkar och flickor, kvinnor och män, menas behöva slippa från sin egen natur, för att istället då antas att s.k. fritt vilja välja sin natur fri från att behöva bli infållad i några naturliga roller, det är en absurd inbillning och en absurd fanatisk ism därför att detta är just inte någonting som några majoriteter alls efterfrågar, och särskilt inte några majoriteter av ungdomar.Tvärtom.

      Det finns undantag i alla befolkningar, men dessa i en förhållandevis mycket liten andel. Homofila människor är t ex oftast en mycket liten andel av de flesta populationer, liksom övriga bokstavskombinationer av olika s.k. naturer.

      Det som då ändå just överallt vill försöka pådyvlas majoriteter, i den s.k. modernitetens, toleransens, kärlekens och frihetens namn i feminismens och s.k. genusvetenskaplighetens namn, är en förblindad och fanatiskt präglad fantasi, som med ett sken av tolerans, frihet, modernitet och godhet inbakad, vill pådyvlas alla barn och ungdomar och alla vuxna, i det s.k. moderna, fria, upplysta och toleranta samhällets namn.

      Men all denna s.k. godhet, s.k. frihet, s.k. kärlek och s.k. tolerans är i själva verket mest just ett sken och en mask.
      Detta därför att framförs någon liten kritisk synpunkt mot all den propaganda som vill förmedlas överallt i samhället, och särskilt till barn, så faller genast masken och fram träder rasande kommentarer, hatiska, arga, intoleranta, smädande och hånfulla attityder. All s.k. upplyst tolerans och s.k. kärlek verkar då vara som fullkomligt bortblåst. De som offentligt framför kritiska synpunkter attackeras hejdlöst med stående epitet som ofta då innehåller begrepp som fobi, anti - ism någonting, kvinnohat, okunskap, fördomsfullhet, bakåtsträvande, blockering eller förespråkande av ofrihet och av intolerans osv., osv.

      Det är dock ett faktum att det endast är ett relativt fåtal människor i de flesta befolkningar som har sådana s.k. behov av någon sådan s.k. frihet att välja sin natur som då menas vara en motsatt natur än vad vederbörande är född till.

      JB

      Radera
    34. den Lea: Jag vet inte vad vi försöker övertyga varandra om exakt längre. Jag godtar som jag sagt från början att den kan vara en teologisk fråga men jag är mer misstänksam än du mot dem som påstår att "det handlar om teologi och inget annat" även om du också medger att andra saker än teologi kan ligga till grund för "kvinnoprästmotstånd". Att du har rätt i att de som bejakar kvinnliga präster kan vara minst lika kvinnonedvärderande som kvinnoprästmotståndarna är för mig en självklarhet (och tydliga exempel på detta har också förekommit på denna blogg. Fast inte heller där går det förstås att bevisa vad som beror på kvinnosyn och vad som bara är allmän nedlåtenhet mot meningsmotståndare.)

      Nej en präst är inte längre "något så förskräckligt märkvärdigt och fint", snarare tvärtom i samhällets ögon i dag. Men i gudstjänsten är HEN fortfarande "högste ansvarig" och ledare och det finns därför en status att försvara.

      Som sagt, jag säger inte att det INTE också är en teologisk fråga. Men jag är högst misstänksam och upptäcker en hel del som faktiskt är nedvärderande mot kvinnor om jag ställer frågor. "JB" ovan är självklart ett extremfall men jag har sett en hel del liknande antydningar från andra manliga kvinnoprästmotståndare med följden att INGEN av hans meningsfränder reagerat. Och det är "informationsbärande" för att använda Dags favoritord.

      Radera
    35. JB uppvisar en anmärkningsvärd och fullkomligt häpnadsväckande brist på insikt om skillnaden mellan:
      - Den av Gud skapade naturen
      - Kristna mysterier
      - Människors påhitt

      Dessutom tycks JB tro att alla kvinnor är stöpta i samma form och dito alla män. Som om Gud inte kunde bättre än så. Patetiskt!

      den Lea

      Radera
    36. Anna, jag försöker få fram att den som öppet är mot kvinnliga präster i dag, med största sannolikhet faktiskt är det utifrån en teologisk ståndpunkt. Om det inte handlar om en övertygelse om vad som är Guds vilja står man inte så lätt fast vid en så obekväm åsikt.

      Jag har aldrig sett en präst som något särskilt upphöjt. Visst, en präst leder gudstjänsten, men särdeles mycket status har jag svårt att se i det.

      Och ja, jag har också sett en del tveksamma uttalanden här i fråga om kvinnosyn. Dock inte värre än jag sett i världsliga sammanhang från folk som inte begriper problemet. Alla människor är ju påverkade av hur samhället ser ut och har sett ut och föreställer sig ofta att det som är, är naturligt. Till dels tror jag också att de försöker hitta skäl som ska verka begripliga. (Helt misslyckat, jag vet!)

      Sedan finns det en aspekt till här, som jag tycker mig ha lagt märke till. Det kan vara svårt att förstå vad någon menar om man inte har egen erfarenhet av sammanhangen. Och då tolkar man utifrån sin egen erfarenhet och det kan bli helt fel. Det här gäller både hur du tolkar och hur de tolkar - förmodligen ibland också hur jag tolkar, fast jag har god insikt både i att vara högkyrklig och att vara 'okvinnlig' kvinna.

      den Lea

      Radera
    37. Jo, jo minsann...

      Som sagt var....

      JB

      Radera
    38. den Lea: På vilket sätt visade jag att jag inte förstått vad du försökte få fram? Därmed inte sagt att jag delar din åsikt, eller att jag inte delar den. Det beror på fall till fall som sagt.

      Och nej du sa att du inte sett en präst som något upphöjt redan i förra inlägget. Jag påpekade då att få gör det i dag, men att det ändå finns en ställning att försvara. Den kan kvinnliga präster nog så "kraftfullt" försvara på så sätt att hon är noga med att visa "vem som bestämmer". I en tid där prästens ställning försvagas allt mer ute i samhället kan behovet av att utöva den makt han/hon anser sig ha kvar växa sig starkare hos individen.

      Slutligen undrar jag över detta: "Det kan vara svårt att förstå vad någon menar om man inte har egen erfarenhet av sammanhangen."
      Är det mig du menar inte har "erfarenhet av sammanhangen"? Jag lovar dig, den Lea, att jag har "erfarenhet av sammanhangen"! Du menar att de som har en annorlunda åsikt än du inte har erfarenhet av det vi diskuterar, medan du bara "förmodligen" kan tolka fel "fast" du har god insikt i att vara högkyrklig och okvinnlig kvinna. Jag förstår inte vad okvinnlig kvinna har med saken att göra men däremot ställer jag gärna upp på en tävling när det gäller "erfarenhet av sammanhangen" och antal timmar kyrkbänknötning med min rumpa i "högkyrkliga sammanhang". Om en sådan lät sig göras.


      Radera
    39. Lea lider tydligen en påtaglig frustration, kanske då också av ett slags illamående, vid att ta del av andras åsikter som går på tvärs mot hennes egna….

      Hon blir slagen av häpnad över andra människors brist på insikter….

      Jo, jo, det tycks kunna vara mycket svårt för en så pass insiktsfull person som Lea att kunna förstå hur otroligt insiktslösa människor verkligen kan vara och har det därför kanske inte så lätt här i världen…

      Verkligheten kan för sådana insiktsfulla människor som Lea vara motsträvig, med sina små petitesser som inte varken kan, behöver eller bör tas i beaktande alls om dessa inte stämmer överens med hennes insiktsfulla beskrivning om och kring tillvaron med alla dess svårgenomträngliga mysterier….

      Lea har ju uppenbarligen, enligt eget omdöme, lyckats att genomtränga både mysterierna och verkligheten, samt lyckats att förstå sig på alltsammans på ett fullständigt och komplett vis…

      Jo, jo, vad kunde då över huvud taget några andra människor med sina då förhållandevis insiktslösa ofullkomligheter kunna tillföra för sanningsperspektiv till en sådan upplyst person som Lea, tro…?

      Troligtvis inte så mycket….

      Förmodligen absolut noll och intet….

      JB

      Radera
    40. JB: Med tanke på det du skrev ovan om att män normalt inte vill konkurrera med eller strida mot kvinnor noterar jag att du verkar ha ett väldigt starkt behov att strida med den Lea. Hur ska detta tolkas? Är du inte en normal man?

      Radera

    41. Ja, ja, säg det, säg det….. På vad kan detta konstiga, mystiska bero, tro, att vilja strida mot Lea, som det tydligen kan tolkas av en del....

      Strida?....

      Själv har jag ingen som helst aning om den saken. Detta beroende på att jag inte ser på att olika försök till analyser av verkligheter kontra ismer av olika slag skulle handla om några egentliga strider direkt.….

      Så, denna märkliga frågeställning, denna tolkning och kommentar, erbjuder helt enkelt ett nytt mysterium för alla på denna bloggsida att försöka lista ut svaret på…..

      Ett mysterium, för alla förundrade och undrande kunskapstörstande människor som vill försöka få insikter, försöka förstå sig på och kunna begripa …

      En spännande sysselsättning för alla intresserade är alltså denna senaste frågeställning. Eller senaste påstående, som vill framställa ett alldeles nytt mysterium….

      Det som blivit beskrivet som en svårförståelig gåta kan faktiskt gå från mysterium till en insiktsfull lösning för de flesta ganska så enkelt…

      Varken för de flesta ens något mysterium, eller någon svårlöst gåta alls…..

      Endast eventuellt då, för en mycket, mycket liten andel läsare…

      JB


      Radera
    42. Anna, om jag förstår dig rätt anser du dig alltså ha massor av erfarenhet av högkyrklighet i form av kyrkbänksnötning medelst rumpa. Mer än de flesta och definitivt mer än jag. Och du hugger som en kobra inför tanken att du inte skulle veta bäst och kunna mest.

      Jag försökte bara påpeka att jag tyckt mig se missförstånd från såväl din som andras sida. Beträffande mig själv skrev jag 'förmodligen' eftersom jag inte är medveten om att ha missförstått något, men mycket väl kan ha gjort det eftersom jag inte är ofelbar jag heller.

      Det kunde i och för sig varit intressant att få reda på varför i all världen du tillbringat så mycket kyrkbänksnötning i sammanhang du uppenbarligen ogillar, men jag lägger ner den här diskussionen nu. Är det så upprörande att du möjligen skulle kunna ha missförstått något så känns det inte så meningsfullt.


      Och JB behöver inte alls bli så imponerad av att jag begriper mer än henom. Det gör en genomsnittlig morot också.

      den Lea

      Radera
    43. Vad s.k. genomsnittliga morötter förstår, inser och fattar har uppenbarligen den upplyste Lea, som då kanske kan anses vara som blast på morötter, en mycket låg och föraktfull uppfattning om...

      Men så riskerar det kanske att bli om man tycker sig trona i upplysthet, i förhållande till en okunnig omgivning....

      Det kan inte vara lätt....

      Blast brukar fladdra omkring i luften och susar omkring i sin egen tro på sin egen upplysthet, utan större kontakt med verkligheter.,,,

      Tråkigt mest för sådana själva, eftersom rötter är både mer jordnära och också mer robusta samt också de som ger näring för hela kroppen...

      Detta medan blast mest blåser omkring efter olika vindar, hit eller dit, vart vindarna, eller ismerna, än för...

      Den upp- och omkring- blåsta blasten menar sig då vara upplyst och insatt, endast därför att den följer den senaste vinden som blåser, eller, den senaste ismen som råkar tro sig vara modern...

      Rötter däremot, förstår att det är just endast vind som far hit eller dit, fram och tillbaka, och som därför inte är så mycket att fästa sig vid...

      Rötter är oftast betydlig fastare till sina naturer och har förmågor att både kunna tränga djupare ned i sakers tillstånd och förhållanden, samt att grundligt kunna väga för och emot och därför oftast ser ur ett mer jordnära perspektiv......

      Det är rötter som sedan ger näring till kroppen medan blast är sådant som oftast slängs bort...

      Jo, jo, så kan det vara här i världen....

      JB

      Radera
    44. den Lea: Nu blir jag lite arg för du lägger åsikter i mitt knä: "Det kunde i och för sig varit intressant att få reda på varför i all världen du tillbringat så mycket kyrkbänksnötning i sammanhang du uppenbarligen ogillar"

      Jaså, ogillar jag dem? Det var en nyhet för mig, som inte alls upplevt att jag ogillar dem, tvärtom. Att jag ifrågasätter motiven bakom vissas kvinnoprästmotstånd betyder inte att jag måste ogilla varken kyrklighet eller högkyrklighet då jag med min erfarenhet vet att högkyrklighet är mer än kvinnoprästmotstånd.Dessutom är inte alla kvinnoprästmotståndare högkyrkliga som du kan se i kommentarsfältet.

      (Den erfarenheten har jag för övrigt fått genom att vara uppvuxen i en familj och släkt där samtliga jobbade i kyrkan och även jag gjorde så under femton år i olika befattningar, bland dem ingick konfirmandledare tillsammans med en synnerligen högkyrklig präst som jag tyckte mycket om och respekterade. Oftast betald kyrkobänksnötning således i en högkyrklig församling men bänken nöts lika mycket för det.)

      Du fortsätter med fulknep att det är "så upprörande att jag skulle ha missförstått något": Det som var upprörande var att du tog för givet att jag inte hade erfarenhet bara för att jag på alla punkter inte höll med dig. Jag har inte påstått heller att jag vet "mer än de flesta och definitivt mer än" du. Det var ju faktiskt DU som skrev att du visste mer än jag, och då fick du tillbaka det du gav så att säga.Jag reagerade mot detta för det var något som du inte hade en susning om och det är inte en debattstil som jag uppskattar att genast förklara någon som okunnig för att man inte.delar dess uppfattning. Men när det visade sig att dina antagande inte stämde så "hugger du som en kobra"! och vill lägga ner diskussionen för då är den inte "meningsfull".

      Ja gärna det, jag förstår som sagt inte vad du ville fortsätta att diskutera. Jag har delgett min ståndpunkt att kvinnoprästmotstånd inte enbart och alltid handlar om teologi utan att andra drivkrafter kan, jag säger kan, ligga bakom. Du vill inte acceptera att jag har den uppfattningen och ska övertyga mig och detta med argument som att jag saknar erfarenhet i frågan. Det lyckades du inte med.

      Radera
    45. JB: Jag lovar dig, det förekommer inga mysterier här! Du är helt enkelt bara en vanlig man och vill både strida med och konkurrera med kvinnor. Att män kan känna ett uttalat behov av att göra just detta vet jag och de flesta andra kvinnor. Om de känner sin position hotad på något sätt.

      Så några mysterier föreligger inte, däremot visar det att dina långa utläggningar om vad som är "kvinnans och mannens natur" bara är skitsnack som ingen kan ta på allvar - hoppas jag.

      Radera

    46. Så ja, så ja, ack, ack, ack,,,

      Vilka som desperat vill försöka bedöma vilka i grovt generaliserande termer det kan man faktiskt undra ,,.,

      V.h.

      Josefina (JB)

      Radera
    47. Ps.

      F.ö. kan tilläggas till Annas senaste insiktslösa kommentar att det de facto oftast är ganska typiska kvinnliga negativa sidor.

      Det är ett beteende som vill s.k. träta och vill ha sista ordet i någon eventuell dispyt i någon fråga, där just ofta sådana negativa sidor hos kvinnor som vill tjata hur länge som helst i cirklar, runt, runt då kan uppstå…


      Anna gör en felbedömning,(kanske då fullt medvetet, som den provocerande natur hon verkar vara, och endast i en tjurskallighet eller i en frustrerad kvinnlighet, som då är så känslig, så känslig och har så öm, så öm hud, med ett så skört ego som inte tål några mothugg?), som då endast vill försöka retas?..


      Vem vet…


      Men detta är faktiskt ganska typiskt kvinnliga drag, när kvinnliga drag blir negativa och när de frångår att vara positivt kvinnliga drag….

      Där kan då kvinnligheten bli degenererad när den vill ägna sig åt sådant som egentligen är småsaker men som vissa kategorier och karaktärer av kvinnor, och kanske särskilt de som kan beskrivas som s.k. narcissistiska kvinnor faktiskt är hejare på..

      Alltså att just mer eller mindre vilja babbla i det oändliga, och även då på allmänna och offentliga samtalsrum, på just en nivå som är mer inriktad på just ett personligt och mer privat plan än ett försök till neutralitet.....

      Bedrövligt nog….


      Främst vill då en sådan kvinnlighet ha uppmärksamhet till just den egna personen, mer än till själva saken, och vill ofta inveckla sig själv i just personliga och mer eller mindre privata resonemang, istället för att då anstränga sig att försöka vara mer allmänt hållet resonerande och analyserande kring just olika frågor i sak....


      Sådan negativ kvinnlig sida vill ofta också försöka att personligen såra andra och också personligen lätt bli sårad av andra utan att det alltid egentlig finns orsaker för det....

      På så sätt kan en negativ kvinnlighet fortsätta att älta ned och sönder alla former av möjliga neutralt, resonerande och analyserande samtal, till mycket låga nivåer som inte kan leda framåt alls utan endast kan leda runt, runt, runt…..

      Tråkigt nog.

      Sådant kan även då degenererade, kanske då förkvinnligade män, ägna sig åt, så det beskrivas vara allmänna mänskliga drag, när det är just negativa drag som tillåts komma fram....

      Sådana former av privat tjat och personligt ältande hör dock mest hemma i just privata rum, och behöver därför försöka undvikas så mycket som möjligt, på just ett allmänt debattforum.,,

      Ds.

      JB

      Radera
    48. JB du uppvisar så fruktansvärt omanliga sidor att jag blir skrämd! Riktiga män håller väl inte på och babblar på det där sättet i det oändliga om feminism och där förmågan att sätta punkt verkar vara svårare än att bestiga Mount Everest.

      Kan du inte gå ut och hugga ner lite träd, stoppa in en snus, fälla en älg eller två och köpa skaffa några p-rullar som du åser efteråt, inmundigades en kvarting vodka och lite rå köttfärs?

      Jag tror det vore bra för dig. Dessutom kan det här ändlösa malandet från din sida bli för mycket även för två värnlösa kvinnor som sitter hemma och vill ägna sig åt handarbete och bakning men inte hinner med detta då dina inlägg aldrig tar slut.

      Dessutom, om du nu ska tala om manligt och kvinnligt: En riktig man står för vem han är och är inte så skitfeg att han gömmer sig bakom fåniga konsonanter. Detsamma gäller en riktig kvinna.

      Vidare visar JB på

      Radera
    49. Som sagt var....


      Ha det så bra, och må så gott....


      V.h.

      JB

      Radera
    50. Ps.

      En ganska så hatisk, inskränkt, fördomsfullhet genomsyrar denna sarkastiska och ironiska, samt förlöjligande kommentar av Anna. Den tyder på ett hat, som förmodligen är präglat av feminism och dess propagandaspråk, som främst då inriktar sig på standardformuleringar och påståenden om mäns förtryck, och om en s.k. könsmaktsordning, och som då vill förstärka en påstådd manlig identifikation i just enbart yttre styrkor av olika slag....

      Det som Anna missar i sin hjärntvättade status, det är att det endast är kvinnor som kan föda barn, vilket för majoriteter av flickor och kvinnor i de flesta samhällen, medför att de generellt sett gör andra val och prioriteringar i sina liv, för eget välbefinnande, trivsel, harmoni, livsmening, inspiration och livsglädje, än vad generellt sett pojkar och män gör för samma välbefinnande, trivsel, harmoni, livsmening, inspiration och livsglädje.....


      Detta är en verklighet som det är människovänligt att visa hänsyn och förståelse inför, allt annat är en människofientlighet, som vill uppvigla till hat, till avund, till vrede, girighet, högmod, kättja, frosser och lättja, samt ständiga anklagelser och offerbeskrivningar av kvinnor utan minsta insikter om en verklighet för majoriteterna…

      Det finns alltid grupper av människor i varje befolkning som kan vara allvarligt sjuka, gravt kriminella, samt det har också alltid funnits i alla befolkningar homofila människor andra minoriteter…
      Men majoriteter är majoriteter, och minoriteter är minoriteter, vilket de flesta samhällen och kulturer vill visa hänsyn, beakta och beskydda…

      Det har funnits få samhällen genom historien som verkligen har önskat att beskydda t ex en minoritet av gravt kriminella människor. Tvärtom vill de flesta samhällens majoriteter av hederliga medborgare, så mycket de kan och efter bästa förmågor, kunna försvara sig själva mot alla former av kriminalitet och våld..

      På samma vis vill man visa hänsyn till majoriteterna i de flesta befolkningar, vad gäller familjebildning och traditionella fader, moder och barn roller. Denna verklighet finns därför att det är endast kvinnor som kan föda barn, och inte män, vilket är en verklighet som inte är påhittad, utan en alldeles verklig verklighet som alltså majoriteter av medborgare trivs med, vill beskydda och värna, samt också värna barn, som behöver harmoniska, välfungerande, trygga, respektfulla och tillitsfulla familjer för att själva utvecklas maximalt, både socialt och på andra vis....

      Sådan är verkligheten och den går inte att förändra utan att bli människofientlig mot människan....

      Ds.

      Radera
  11. Anna - tror du inta att allt elände började med kvinnlig rösträtt? Det var då kvinnorna började bli riktigt uppstudsiga och ställa en massa krav. Varför, kan man undra! De som var gifta hade ju sin äkta man att ty sig till, och de ogifta hade nästan alltid en manlig släkting som kunde föra deras talan. Tänk om du hade haft Anthony som förmyndare och din mamma var gift med //HH - så bra det kunde blivit!
    /Nisse P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nisse P: Jag tror du är något mycket viktigt på spåret här och ditt tänkta scenario framstår som paradiset självt. Jag har alltid pläderat för att kvinnor ska slippa att rösta - för naturligtvis är det så att de "ska få slippa" rösta precis som de ska få "slippa predika" som har framförts som argument mot kvinnliga präster här. För det är faktiskt skitjobbigt att rösta! Man måste tänka en massa och sen när man har gjort det har man inte kommit fram till något.

      Radera
    2. Nisse P är en god representant för kommentatorsflocken på denna blogg.

      En modig person som vågar gå emot den postmodernistiska hopen och som säger ett oförblommerat och sant ord i rättan tid!

      Visst var det med rösträtten som rötan kom in i samhälle och kyrka?

      :-))


      Argus

      Radera
    3. Bäste Nisse P, vad har jag gjort för ont som får ett sådant sisyfosuppdrag på mitt samvete?!
      Antony

      Radera
    4. Vem vet - Anna kanske är stormrik! Då skulle du som förmyndare få tillgång till hela förmögenheten. För så kunde det gå till, det vet vi ju. /NP

      Radera
    5. Jag får väl hoppas på att "tokan" är stormrik, och du har ju rätt i att hon uppenbarligen behöver en förmyndare!
      Antony

      Radera
  12. 58-års beslut går sisådär i verkligheten ser jag i pressen. Fyra fackförbund verkar ha synpunkter på hur det fungerar här iaf...:
    http://www.helahalsingland.se/halsingland/bollnas/fackforbund-vi-anmaler-kyrkoherden-pa-mandag?utm_source=sprinkle&utm_medium=widget&utm_content=www.helahalsingland.se

    Läs o begrunda (eller förfasas...)
    //Anders

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anders: Det går verkligen "sisådär" som du skriver i verkligheten för de kvinnliga kyrkoherdarna. Här finns mycket att säga som kan bli lite för långt om man lägger ut det här. Men generellt vill jag hävda att ju mer motstånd en grupp (som kvinnor) möter, desto större är risken att de som orkar och klarar att ta sig förbi detta inte är de allra mest lämpliga chefspersonerna. Kom ihåg att kvinnor förhållandevis kort funnits i arbetslivet överhuvudtaget.

      Sedan skulle man med dina artiklar kunna hänvisa till en mängd pedofilskandaler i Katolska kyrkan och även till Visby-prästen och den kungliga hovleverantören av kristendom för att sedan säga: "Ska MÄN vara präster överhuvudtaget?! Vi ser ju i hur många fall det spårat ut fullständigt och barn och konfirmander fått lida oerhört för detta...."
      Vad tycker du om den slutsatsen, Anders`?

      Radera
    2. Anna: Visst kan man dra hur långtgående slutsatser som helst, och även blanda in Romersk-Katolska Kyrkan, även om det är långsökt då de ej omfattas av 1958-års beslut (Tack gode Gud!)
      Men med ett resonemang som du vill göra gällande att män inte skulle vara lämpliga, så motsätter du dig även Jesu eget beslut om att endast kalla män till lärjungar (de 12 var bara män!). Vem ska vi isf kalla? Bibeln och traditionen är tydlig. Genuspedagogiken är det inte!
      /Anders

      Radera
    3. Anders: Men nu var saken den att du som argument ville anföra att det inte gått så bra för en kvinnlig kyrkoherde och att vi skulle "läsa och begrunda" detta. Och då kan exakt samma argument användas mot män, om vi skulle dra upp en massa avskräckande exempel på hur det gått när "män blir präster". Om denna taktik så att säga ska användas mot kvinnliga präster måste den också få användas mot manliga sådana, och just då hör Jesus ev tydlighet (jag tycker inte att han var det) inte dit.

      Vad sedan "genuspedagogik" har med detta att göra förstår jag inte. Mer än att än en gång vill kvinnoprästmotståndarna anföra "anti-feministiska" skäl till att kvinnor inte ska kunna bli präster - exakt det som bloggaren m fl alltså förnekar gång på gång på gång - så handlar det hela om feminism. För männen.

      Radera
    4. Anna: Kvinnor har väl alltid tagit en stor och aktiv del i arbetslivet, möjligen med undantaget under ca 100 år av industrisamhälle.
      Du fortsätter att vara en trogen lärjunge till Goebbels då du i din enfald repeterar lögnen om "pedofilskandaler" som något särpräglat i den Katolska kyrkan (+ ett fall från Svky) när omfattande studier visar att de är minst lika vanliga i protestantiska samfund. Vidare så har en stor majoritet av fallen i Katolska kyrkan handlat om homosexuella övergrepp vilket kyrkan nu har tagit i tu med redan i antagningsskedet.
      Antony

      Radera
    5. Antony, nu tycker jag att du går för långt. Du anklagar din egen påve för att vara "en trogen lärjunge till Goebbels"! Han ber alltså om ursäkt för något som inte alls varit ett stort problem inom Katolska kyrkan?! Jag tror han vet bättre än du.

      Intressant att läsa att din kyrka nu tagit i tu med homosexuella övergrepp "redan i antagningsskedet". I vilket skede tar man itu med de heterosexuella övergreppen?

      Svar på ditt första påstående. Nej det har inte "tagit stor och aktiv del". De har varit utestängda från många yrken och i de fall de har arbetat har det i många fall handlat om fattigdom - att mannen inte klarade att ekonomiskt försörja sin hustru, vars främsta uppgift var att stanna hemma och ta hand om barn och förväntades göra så om bara ekonomisk möjlighet gavs.

      Radera
    6. Anna du är helt klart född i fel land och i fel tid. Tänk vilken karriär du hade gjort i Tredje Riket!
      Antony

      Radera
    7. Anna, i sin förljugna bubbla, verkar vara helt okunnig om hur bondesamhället fungerade!
      Antony

      Radera
    8. Jag tycker det är intressant detta, att eftersom jag kommenterat så mycket under denna blogg, så börjar även mina "fiender" att kännas som mina vänner.
      Vad skulle jag göra utan Antonys påpekanden om att jag är sinnessjuk, nazist, narcissist eller vad det brukar heta. Det känns hemvant och trevligt på något sätt.

      Radera
    9. Ja, ja Anna, narcissist verkar du ju vara men när har jag hävdat att du är nazist och sinnessjuk?
      Antony

      Radera