För 67 år sedan

För 67 år sedan föddes jag. Därmed förändrades världen på ett grundläggande sätt, förstås. Jag begriper inte hur den kunnat klara sig utan mig dessförinnan. Men så slås jag av insikten att det kommer en dag när världen ska få klara sig utan mig igen. Hur ska det gå då? Eller ska jag nu känna en principiell ansvarslöshet? Det blir som det blir när det blir som det var?

Jag firar inte storslaget.
Lite gäster har vi. En rätt ansenlig samling koltrastar äter fallfrukt. Jag vill inte beröva dem maten. På andra sidan huset har jag sett en kanin. Den kan möjligtvis bo i ett buskage, men hundarna har inte upptäckt den. Vaksamhet är anbefalld, för det kan bli kaotiskt när de väl gör en kaninupptäckt. Det blir en högtidsdag för hundar. Annars är det lugnt. Jag erbjöds kolka i mig en flaska champagne, men avböjde. I min ålder kan en flaska på morgonen göra att dagen förloras. Diem perdidi. Man är väl ingen Churchill, heller.
J
På tal om främmande ord har jag läst Helena Edlund på Det goda samhället."Med tissel i mangeln" heter den artikel där hon tydligen uppfattar att ordet "tissel" betyder "bröst". Det gör det väl ändå inte? Men vad det än betyder, vill jag inte ens tänka på hur det skulle bli i mangeln för stackarn som hamnar i detta predikament.

Jag prövade främmande ord när jag läste en tweet av Antje Jackelén. Hon tyckte att det i går skulle bli intressant att träffa 350 chefer på chefsdagen. "Ledarskapsfrågor är särskilt viktigt i en orolig tid." Unruhige eller unsichere Zeiten betyder oroliga eller osäkra tider, det visste jag. Men ledarskap? "Führung" -? Es gibt schwere Konnotationen. Och talet om behovet av ledarskap i svåra tider kanske man ska akta sig för. Det är möjligtvis inte ledarskap som behövs så mycket som allas delaktighet? Det här kanske vi ska tala mer om?

Ni vet förstås att ledarskap och chefskap inte är synonymer. En ärkebiskop är inte chef. Det är faktiskt inte självklart att en ärkebiskop är andlig ledare heller för andligt ledarskap kan man inte befordras till eller göra anspråk på. Det ges. Som ett förtroende. Kanske dagsfärskt till och med. Så varför så mycket tal om ledare i vår tid?

Tiderna förändras. Under flera år på 1960-talet lärde vi oss att göra upp med de falska och pretentiösa auktoriteterna och märkte hur lätt de föll. Nu har tiderna förändrats och folk träder upp med samma later som då. Alltså behöver vi alla påminnas om att det är rätt att göra uppror. Frågor ska ställas och resonemang skäras upp. Det ska gås till läggen. Verkligheten ska blottläggas. Vi har lärt oss detta i min generation. Det är insikter att påminna om.

Och nu ska ni få se på fint. Eller inte. Jag vet inte om jag lyckas lägga i det första bokomslaget så att ni kan se det.

Ariton Förlag samlade ihop folk som skulle skriva noveller med utgångspunkt från de synder som lite oegentligt kallas dödssynder. Sju böcker med dryga tjoget noveller i varje. Jag gjorde ett försök och den första boken släpps om en månad.

Det kan väl inte bli värre än för gumman som av misstag fick en bok av Albert Engström, när hon egentligen skulle haft en uppbygglig bok skriven av prosten Engström i Bolstad: "Hade en inte vetat att det var Guds Ord, hade en skrattat sig rakt fördärvad."