tisdag 17 november 2015

Den verkliga motsättningen

Kyrkomötesdebatterna denna dag var väl inte särskilt upphetsande. Jag har inte räknat, men mig tycks det som om det var en övervikt av de icke-partipolitiska i talarstolen. Det bör man räkna på. Frågorna tuggas igenom, en efter en. Det är många gamla godingar som kommer i repris. Några av godingarna ter sig fräschare med åren, som den om nya sätt att vara kyrka (Leif Nordlander, FK). Annars är det den mörknande bakgrunden som med åren gör att behovet av nya sätt alltmer accentueras.

Jag går inte igenom alla frågor (den som vill kan kolla webb-tv och snabbspola gårdagen för att hitta det som intresserar) och övertygas inte av allt jag hör. Sakligt inte om att evangelisten Johannes är antisemit. För någon tid sedan snavade jag över uppgiften att en ung man från Judéen hävdat att när en från Judéen kom vandrande genom Galileen, borde galilleerna falla på knä. Dokumenterat skrävel eller dålig humor eller fyllesnack kanske, men här avslöjas kanske vad begreppet "judarna" syftar på i Johannes evangelium? Folket från Juda, judéerna. För medge att det vore konstigt om en jude från Galileen som Johannes skulle vara antisemit! Att han ogillar de skitviktiga ter sig dock troligt. Antisemitismen kan inte motiveras bibliskt, den saken torde vara klar. Frågan kommer tillbaka.

Våra vänner Olle Burell och Jerry Adbo (S) var uppe i talarstolen.
När de talade, stod den verkliga motsättningen klart fram.

För Burell är talet om "semper reformanda" inte en beskrivning av Kyrkans behov att komma tillbaka till sina rötter; Bibel och bekännelse om ni vill uttrycka saken så.
Kyrkan förändras alltid, det är hans tanke. Förändringen är själva existensformen. Den förändras utifrån samtiden och folkets önskemål om en relevant kyrka. Detta är precis det tankemönster som präglade 1930-talets Deutsche Christen. En folkkyrka som är Folkets kyrka på samma sätt som folket bygger ett folkhem. Folket blir herrar i sin Herres kyrka. Här dyker den verkliga motsättningen upp. Semper reformanda i kyrklig reformatorisk mening är maningen att alltid komma tillbaka till sig själv, att låta evangeliet göra Kyrkan ung på nytt. Burell ser begreppet reformatorisk vara det politiska begreppet reformistisk (till skillnad från revolutionär eller konservativ). I den kyrka som alltid är reformistisk är det självklart att koppla det kyrkliga till politiska projekt, som Tobacco Endgame. Kyrkan blir behjärtansvärd. Det skapar förtroende och motiverar fortsatt medlemsskap.

Kamrat Adbo ville inte ha en undersökning av arbetsförhållandena i Svenska kyrkan. SD hade föreslagit detta. Adbo uppfattade att saken gällde att de förtryckande (kvinnoprästmotståndare) ska skyddas och detta visar SD:s syn på människan.  Frågan gäller människosynen. SD har en annan människosyn, som Stefan Löfven sa när han förklarade varför SD inte skulle få vara med.

Nu tror jag inte att just detta påstående om SD är sant, inte rakt över. I SD finns folk av det slag som förr fylkades i Demokratisk Allians eller som läste den stencilerade publikationen Aktinform, men det är inte hela sanningen om SD. Högerpopulistiska partier ska politiskt hanteras med mer bärande argument. Och jag noterar att just S inte hanterar situationen med Svenska kyrkan som arbetsplats. Det finns lokala förhållanden att hantera, men det finns också strukturproblem som skapar dåliga arbetsförhållanden på många ställen. Det kan alltså samtida svensk arbetarrörelse inte se. Arbetarrörelse?

Den folkkyrkosyn som socialdemokraterna nu för fram, är synen på Kyrkan där folket är subjekt och bestämmer eller - kanske mer precist - en kundanpassad kyrkosyn. Kunden har alltid rätt. Den bärs förstås av den liberala teologi, som blir högstämd och idealistisk.  Denna teologi kan aldrig tala om trons materialitet, dvs att Gud låter det osynliga bli synligt eller att jordiska kan bära himmelska gåvor. Det handlar om idéer. Främst den grundläggande kristna tanken på alla människors lika värde. Och det tror ju jag är upplysningstidens sätt att formulera något som ska ligga evangeliet nära men som inte är det kristna evangeliet. S-målsättningen är att skapa en folkkyrka "på riktigt". Budskapet är klart.

Att 1 v ordf Levi Bergström (S) är särskilt observant på hur SD eller tidigare SD argumenterar i talarstolen är tydligt. Han korrigerar hellre den sortens folk. Andras inlägg tolereras bättre när de kan uppfattas vika ut från ämnet.

Själva kyrkosituationen, det s k LÄGET, är på ett grundläggande sätt oproblematisk i Kyrkomötet. Jag driver några resonemang om hur det står till i Svenska kyrkan, men får svaret att det är på andra ställen mycket bättre än jag tror. Det var väl roligt att höra - men hjälp min otro! Glättighetsanalytikerna, inte kyrkokritikerna, kanske är en betydande fara i kyrkolivet?

Sedan kan jag ju tveka något när miljöpartisten Elsa Christersson var glad över att kyrkan får en stor roll vid kris och katastrofer. Det betyder ju att varje kris och katastrof är hjärtinneligt välkommen! Ju fler kriser vi får, desto relevantare och mer angelägen blir Svenska kyrkan!

Modéus II hade läst biskoparnas Ett brev i en folkets livsfråga - till Svenska kyrkans präster från dess biskopar, skrivet 1951 (Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag). Modéus I hade blivit skrämd av denna läsning, riktigt varför fick vi inte veta, så skrämd att han anförde att detta var det sista som Svenska kyrkan offentligt uttryckt och daterade brevet till år 1942. Det borde skrivas något nu igen.
Det kom väl ett inlägg till på 1960-talet, men då på uppdrag av biskoparna som vänt sig till Socialetiska delegationen, om man ska vara petig och leta ställningstaganden. Denna framställning uppfattades inte heller som ett bidrag till den sexuella frigörelsen, om jag säger så. Jag tror det var 1968, men jag är numeriskt usel och kan möjligtvis blanda ihop sammanhangen. Detta år var det uppmärksammad erotikutställning i Lunds Konsthall. Det minns jag i alla fall.
Roligt emellertid att komma på att Modéus II svänger till med ett årtal vilket som helst, när han inte riktigt minns och tror att han kan komma undan med det, dvs att ingen av oss andra i kyrkomötet undrar. Men kommer biskoparna att samla sig till ett nytt sexbrev? Det kan bli riktigt intressant.

När debatten var osedvanligt trist, påminde jag hans bror Modéus I om att det är gryning för Svenska kyrkan. Vi måste hjälpa varandra att se det positiva, möjligheterna mer än problemen, tänkte jag. Jag hoppas Modéus I lät sig uppmuntras. Han skrattade i alla fall, så han blev nog glad.

Ja, så förlöpte gårdagen. Den avslutades med pilsner. Den verkliga motsättningen gäller Svenska kyrkans identitet och ärende. Den insikten kan inte pilsnerdrickandet på något sätt fördunkla. Jo, kanske. Men då har pilsnerdrickandet blivit klart ohälsosamt.

I dag röstar vi. Det ska bli intressant att se hur omröstningen om det som kallas samvetsklausulen när det gäller vigsel utfaller. Det kan vara så att utskottet vinner och motionen avslås. Då är det ändå intressant att se hur stor minoriteten blir. Att införa ett fjärde behörighetskrav, villighet att viga samkönat, kan avslås men minoriteten vara så stor att vi ändå har problem. Här är nog läge för rösträkning.


11 kommentarer:

  1. Dessa oföbätterliga socialdemokrater, borde de inte försöka hålla ordning på sig själva först istället för att röra till det för sig i KM där de avslöjas vara råa maktmänniskor enligt devisen: Politik är att vilja, vilja till makt ( Wille zur Macht).

    SvaraRadera
  2. Modéus II kanske blandade ihop sexbrevet med förrförra kyrkohandboken. DEN kom väl i varje fall 1942? Men man tycker ju att innehållet borde förebygga varje sammanblandning.

    Ett nytt biskopligt sexbrev? Ja, det vore kanske intressant. Särskilt om de vågar ta upp abortfrågan, som onekligen har en hel del med sex att göra. Undrar om det fortfarande finns några som helst spår av KU i Lule stift-linjen från 80-talet, senast refererad av Brita Häll på KT, att en inte ska ha sex (hångel är en annan sak) förrän 1) en är mogen att bli förälder 2) har hittat någon en kan tänka sej att bli förälder tillsammans med och 3) har avgivit offentliga och bindande trohetslöften. (Som historisk dokumentation vore det också värdefullt att se om 2015 års "biskopar" ligger på f.d. Wejryds linje vad gäller barnafödande män).

    Skojar du och Annika Borg, eller är det faktiskt möjligt att FISK-förslaget kan gå igenom? Då undrar jag: har ingen motionerat om att queerteologer ska vägras prästvigning? För det är väl det vi faktiskt vill om vi ska vara ärliga - och det ska vi väl? - alltså för all framtid slippa biskopar, präster och kyrkliga ungdomsledare som inte ser någon som helst vits med just man-kvinna-förbundet (varken särskilt välsignat eller särskilt väldesignat), och som inte ens tycker att det ska få ha en särskild benämning ens i kyrkan - och som förmodligen inte heller tycker att det är något speciellt med kvinnor, eftersom också en del män kan föda barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Andreas,
      Du skriver: Vi vill för all framtid slippa biskopar, präster och kyrkliga ungdomsledare som inte ser någon som helst vits med just man-kvinna-förbundet Jag antar att du avser Svenska Kyrkan och frågar: Varför skulle du ha rätt att köra ut liberalerna ur deras egen kyrka?
      (Förvisso var de konfessionella lutheraner ännu någon gång under sjuttonhundratalet, men det var faktiskt då det...)

      Radera
    2. Kort svar: för att jag själv är politiskt liberal ;o)

      Längre svar: för att jag inte vill att några queertöntar oavsett partifärg ska få härja omkring i någon kristen kyrka oavsett konfession. Och det är inte "deras egen kyrka", inte mer än min i alla fall. Skulle du betrakta Svenska kyrkan som fullständigt konfessionslös måste jag väl i varje fall ha lika stor rätt som nuvarande majoritet att opinionsbilda och påverka för en annan inriktning. För du vill väl inte hävda att just de senaste kyrkomötes- (eller för den delen riksdags-) besluten är så absolut bindande för all framtid att de som hamnat i minoritet bara därför borde lämna kyrkan (eller politiken) istället för att tillämpa Jörn Svenssons manande ord "DU SKA TA LEDNINGEN OCH MAKTEN" (jfr även Christian Braws manande ord om den nödvändiga maktkampen i någon av sina ledarskapsböcker).

      Jag hävdar att vi har smashläge - så dum som queerretoriken nu har blivit slår den det mesta - gentemot "liberalerna" (som nu misskrediterar liberalismen också genom abortliberalism t.o.m. i kyrkan!) men att vi inte vågar ta det för att vi (precis som en del folkpartister f.ö.) fått en så ynklig och ömklig självbild att vi tror att vi aldrig ens med Guds hjälp skulle kunna vända en opinion och få en maktklick på fall. (Och ändå har vi sett 1989...).

      Radera
    3. Andreas,

      Jag ser två problem med din ståndpunkt:
      1/ Den stämmer inte med förnuftet. (Enligt förnuftet måste du vara konsekvent ... Du vill köra ut queertöntarna men blir upprörd när dessa försöker mota ut de konservativa!)
      2/ Den stämmer inte med Bibeln.

      Radera
  3. Man undrar ju ibland hur Olle Burell skulle förklara skillnaderna mellan luthersk och reformert.

    SvaraRadera
  4. Vinner inte motionen angående avskaffande av samvetsklausulen 2.0 nu så gör den det nästa, eller nästa nästa gång kyrkomötet sammanträder. Detta sker för att Gud vill minska utrymmet för alla de trogna som fortfarande låtsas att allt är som fordomt. På punkt efter punkt kommer avfallet att uppenbaras tills ingen enda kan undgå att göra ett val. Många har redan avvikit från den smala vägen, men ännu har inte alla svarat upp mot provet. Därför måste den smalna än mer.

    SvaraRadera
  5. Reformatorisk - reformistisk var tankeväckande. Jag tror du har en viktig poäng här!

    SvaraRadera
  6. Ja, var så säker! Frågan kommer igen. Vi har sett det mönstret flera gånger förr, hur en fråga befinner sig på ett sluttande plan och hur alla tidigare givna löften inte visar sig vara något värt. Oärligheten är monumental, också bland biskopar (och ärkebiskopar).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är som med pojken hos flickan:
      Går det inte på ena sättet, går det kanske på det andra.
      Går det inte ena gången, går det kanske den andra?
      Trägen vinner!

      P

      Radera