onsdag 4 november 2015

Döden, döden, döden

En viss förvirring om den tidpunkt, som ingen kunde veta något om, gav de första kristna  problem. Herren skulle snart komma tillbaka men när han liksom inte kom i tid blev döden ett problem. Skulle han alls inte komma när fromt och fint folk dog?  Nu gäller detta att han kommer "snart" oss allihop - i alla tider. Några oss ska dö innan han kommer. Andra av oss ska leva då. Detta betyder att det uppstår ett kristet gravskick och dessförinnan ett kristet begravningsskick. Hanteringen av de döda gestaltar insikten att Kristus lever och att vi ska leva med honom.

Kring de kristnas begravningar i romarriket, och sådana ägde rum öppet när det inte var hårda förföljelsetider, fanns "ett tycke av triumftåg". De kristna sjöng glada sånger och bar palmkvistar i begravningsprocessionerna. Det förvånade de förgråtna romarna, vars begravningar var sorgliga tillställningar. Efterhand fick Kyrkan ta han om alla begravningar och kyrkogården blev Europa runt  den lokala begravningsplatsen. Där vittnade korset om en tillhörighet, kan jag tänka, men också bibliksa bilder som duvan med olivkvist i näbben. Det finns liv bortom.

Kyrkan helgade tiden och firade den Uppståndne söndag efter söndag. Människor steg in i Kyrkans år och överraskades av påskens glädje. I Norden hade prästerna vett att peka på hur påsken och våren sammanföll. Livet sprang synligt fram! Vid begravningsgudstjänsterna förklarades vad Kristus gjort när han dog och uppstod. Döden är besegrad! Ljus och rökelse. Kristus som är världens ljus förkunnades och en doft av den osynliga världen kunde människor känna. Gravarna las på kristet vis i öst-västlig riktning, dvs kropparna las i gravarna på så sätt att de döda skulle kunna uppstå och se Kristus komma på himmelens skyar. Den vita svepningen, de vita vådorna, påminde om dopdräkten.  Vi ser tidigt ett kristet gravskick i Sverige. Likbränningen upphörde när Sverige kristnades.

Hur förkunnas detta nu? Tydligen dåligt. Antalet direktare ökar. Det är när döda begravs utan vidare ceremonier, ungefär som man gör sig av med sopor. Så uttrycks samtidens människosyn, kan jag tänka. Vi är inte unika människor skapade till Guds avbild. Vi är reducerade till att vara arbetskraft och konsumenter. Det får sina konsekvenser  för oss också när vi eller våra anhöriga är döda.

Vad blir kvar?
Sorg och saknad.  Vi tänder ett ljus och är ledsna.
Sekulariseringen är inte god mot människor.

Är det alltså fel att tända ljus eller sätta blommor på gravarna? Nej. Men ljuständningen sätter fart där kristendomen förlorar mark. I Mälardalen och med stöd av Harald Halléns saligförklaringar av alla döda, som Radiotjänst erbjuder när det är 40- och 50-tal. Tänder de kristna ljus, behöver det ske mer medvetet. Och till symboler hör också begripliga ord, sådana som prästen vigts för att förkunna, Verbi Divini Minister som han är.

Vad ska det stå på gravstenen - eller ett träkors, som multnar ner på en generation?
Kör för sten, i går träffade jag stenhuggaren på Estvalls konditori i Moheda och han undrade om inte jag var jag. Det var jag. Såg han en ny affär i vardande? Såg jag blek ut?
Staffan Ljungman menar att den döde inte ska ha skrivit texten till sin gravsten. Men är det inte en bra chans att få sista ordet? Fundera. Sista ordet kanske ska vara ett bibelord? Om inte annat så retar det IS. Och jag markerar var jag här hemma. I Kyrkans gemenskap. Fast lite får man fundera. Kyrkoherden ville ha bibelord och hänvisning. På hans gravsten står att läsa: "Se, jag kommer snart. Upp."

En sak funderar jag över. Man ska vara medlem för att få bli begravd i Svenska kyrkans ordning. Borde det inte vara så att - oavsett medlemskap - kan den som är döpt bli kyrkligt begravd om det finns önskemål? En gång döpt, alltid döpt och Kyrkan har omsorg om de döpta, de som genom dopet blit med-kroppsdelar i Kristi kropp. Hur ska vi tänka nu?

Symboler är tecken som binder samman det vi ser med det vi inte ser. Därför är Kyrkans språk också ett symbolspråk, som kompletterar sakupplysningar. In med symboler, som går att förklara på ett meningsfullt sätt. Men se upp med symboler som ingenting betyder utan bara fungerar som fyrar på sorgens ocean.

Nu kollade jag i går på twitter och kan bara säga, att Harald Hallén inte kunnat göra Allhelgonahelgens uppföljning bättre:
Ljuset du tände i helgen följer dig ut i din vardag. Värme och styrka.

Ser ni en massa gravljus ta sig runt efter en massa människor, då vet ni vad som hänt.
Ger digital ljuständning värme?
Eller är allt detta bara bildligt?
Jag gör något som åstadkommer - vad då?
Självfrälsning medelst ljuständning, alltså?

Så här går religionsskiften till och skiftet sker i Kyrkan förstås, här med den största och inflytelserika  Svenska kyrkan som religionsskiftets agent.

Sänd Ditt ljus och din Sanning, kan jag be. Och si, det är något annat. Till kristen tro hör en portion förnuft. Det behövs inte i den synkretistiska civilreligionen.

Nu känner jag för en bestämd oppositionsrörelse i Svenska kyrkan, som arbetar under parollerna
"Evangelium till folket!" och "Ska de va, ska de va redit." Redigt betyder riktigt och avser inte det som nu framstår som riktigt galet. Religionsskifte med hjälp av modern teknik....

14 kommentarer:

  1. Strax innan Kyrkans delning mellan öst och väst gav S:t Petrus Damini ut boken "Liber Gomorrhianus" som beskriver det enorma förfallet. Den boken torde kunna ge oss ett perspektiv på vårt fortsatta förfall på alla nivåer i kyrka och samhälle. Religionsskiftet har pågått länge och det finns bara en Väg tillbaka till Fadern.

    SvaraRadera
  2. Redit?
    Vad gäller symbolik och dess förankring i bibelordet kan nog SvK lära sig en del av Ortodoxa kyrkorna.
    Där finns redig symbolik.

    SvaraRadera
  3. Tack för utläggning av din syn på saken, som väl i alla fall delvis måste vara ett svar på mina synpunkter under föregående inlägg.(Frågan är bara hur jag ska få min läkare att förstå att jag är förföljd av gravljus inte är en hallucination och tvångstanke utan högst verklig.)

    Jag vet att ljuständningen har ökat de senaste årtiondena, men är det en följd av sekulariseringen eller har det bara skett samtidigt med sekulariseringen? En förklaring kan ju annars vara att vi med ökat resande och ökad invandring tagit till oss sydligare seder, även om jag faktiskt inte upptäckte många ljus på gravarna i Frankrike vid denna helg, men desto mer blommor. Och vi ser ju knappast ljuslyktorna runt helgonen i katolska länder och gravsmyckningarna som att de är mer sekulariserade, och därmed mer "ledsna". Mina syrisk-ortodoxa elever går också självklart fram till ljusgloben i de kyrkor vi besöker och tänder ett ljus för sina anhöriga. Och de är molto icke-sekulariserade.

    Det var min invändning mot att ljuständande skulle höra ihop med hopplöshet och obotlig ledsenhet då inget hopp finns.I alla fall behöver det inte alls vara så.

    Till sist, angående detta med att få sista ordet på sin gravsten, vill jag inte påminna om mitt eget blogginlägg med förslag till "sista ord" från alla anonyma kommentatorer, bland annat från de anonyma på Bloggardag. Det vill jag inte påminna om därför att det är ju inte är en reklamplats för egna bloggar.

    Dock tycker jag att det mest välsittande gäller de som kommenterar på någon av hatsajterna. "Hoppas du dör ditt as!" är väl ett lämpligt avskedsord för den som näthatat anonymt under en stor del av sitt liv?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aj, aj, aj...Anna, nu är det inte bra. Vi får be om att dr Sandahl skriver något om sodomi igen, så du kommer tillbaka "på spåret"!
      Antony

      Radera
  4. Är det inte idag vi ska kärleksbomba på social medier?
    Då ska jag inte be er dra ner byxorna och luta er framåt!

    Skämt åsido, jag tycker att Annas kommentar ovan är tänkvärd, inte minst perspektiven på just det ordet, inte.

    SvaraRadera
  5. Bloggardag när han är som bäst. Amen!

    SvaraRadera
  6. Dopfrågnan är intressant i tider då säkert flera än jag överväger att lämna SvK. Dvs, " avdöpt" , dopet är ju ett skrament och Gud tar inte tillbaka sina löften. Borgerlig begravning, någon " avkragad" celebrant? I kyrkan eller Folkets hus?

    En annan fråga jag funderat på, blir den präst som är " avkragad" " avvigd" när han skiljs fråns kyrkans ämbete?? Ungefär som en kyrka blir avsakraliserad? Mycket att fundera på. Prästänka.

    SvaraRadera
  7. Bravo, en krönika av hög klass.
    Jag har ju kommit till den ålder på vänner och beakanta börjar "falla ifrån" pla slitage och ålderskäl. En av mina första kontakter med Döden, den plötsliga, var en kamrat som föll i vattnet från en segelbåt på Nordsjön, 18 år gammal..
    Gav en del tankar t o m hos ett yngel som jag.

    En helt OT-fråga.
    Besökte lokala kyrkan i söndags, och en fråga kom inför mig..
    Konfirmanderna fick ta emot nattvarden.
    Detta var helt otänkbart på min tid. Konfimerad? ja, Inte konfirmerad, nej
    När började man med detta oskick? Bestäms sådant lokalt?j
    Kommit påbud i jämlikhetens namn uppifrån om detta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barnkommunion är formellt tillåtet sedan kyrkomötet 1979, så det är inget nytt, fast det nog dröjde på sina håll innan denna sed slog igenom. Numer står inte striden om huruvida man ska vara konfirmerad för att ta emot nattvarden utan om de odöptas ställning.

      Radera
  8. Var det inte så att det fanns ett kyrkligt motstånd mot seden med garvljus, oxhatt den därför fick fart där kyrkligheten var svag, dvs i Stockholm?
    fm

    SvaraRadera
  9. Förlåt-garvljus ska förstås vara gravljus. Lagom roligt ska vi ha det.. fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade roligt åt oxhatt så det är helt okej med mig! Men det är klart att garvljus också låter roligt! Ljus och garv är en bra kombination.

      Skämt åsido så finner jag mina egna tangenttryckfel oerhört pinsamma.Och att jag ofta upprepar samma ord ord efter varandra. Eller att jag redigerar och klipper in meningar utan att se att mellanrummet efter skiljetecken ibland saknas efter min redigering.

      Jag vet inte vad man ska göra åt sånt. Men vore de mina elever hade jag gett dem bannor.

      Radera
    2. Anna, jag hoppas att du inte uttrycker dig i konjunktiv som "vore" när du undervisar dina elever.
      Svenskan är tillräckligt krånglig med alla låneord och uundantag.
      Det blevo förvisso bättre efter språkreformen vid unionsupplösningen, men äro fortfarande komplicerat.

      Radera
    3. Nej absolut inte. Däremot lär jag dem vorden, de kanske vill sjunga När juldagsmorgon glimmar, och då ska de inte behöva säga "Jag fistor ingenting!"
      Det skulle för övrigt ha stått om deT vore mina elever

      Radera