lördag 7 november 2015

Kleins uppgörelse med Søren Krarup

Dagens Seglora, som en gång levererade varje dag om än under avgränsade perioder eftersom redaktionen skulle fira både jul och midsommar, men som, i ärlighetens namn, hann med att skriva några veckor däremellan, har ännu inte kommit igång. De pekuniära medlen är väl ändå inlevererade från stift och församling samt en del andra offentligfinansierade organ.

Den gamle missionsförbundspastorn kom dock i den sporadiska utgivningen loss med sin insikt, att det går en väckelserörelse genom Europa. I frikyrkliga sammanhang ser man alltid en väckelse bakom knuten. Inte konstigt att Wrigstads Expressen kunde pussla ihop två käringar till en tittarstorm.

Vad gäller väckelsen? Jesus som Herre?
Nej, väckelserörelsen är en rörelse för att ta emot flyktingar och som står emot "fascismens ultranationalism som är gårdagens unkna svar på globala utmaningar."
Pastorn hade sett, jag kanske hederligt nog ska ange datum för hans litterära insats: 30 oktober, pastorn hade sett att det inte alls var svårt att känna igen Sverigedemokraternas "fascistiska grundmönster" när de lanserade en kampanj på temat "Kom inte hit".
I går, när jag förmodades fira krigarkonungen Gustaf II Adolf, såg jag i tidningarna samma budskap från Morgan Johansson.
Fascistisk grundmönster eller ord som fåt makt över tanken?
Tro nu inte att jag är särskilt svår mot Equmeniakyrkan. Jag var i Missionskyrkan i Moheda senast i går. Gratis vaccination utfördes där och då kan jag berätta att jag nu varit i den kyrkan två gånger i mitt liv. Första gången för att se Barnen från Frostmofjället.
Hade pastor Carlsson varit i Missionskyrkan i Moheda, hade jag avstått till och med från den gratisa vaccinationen. Någon måtta får det vara. Jag har nämligen så svårt för den pretentiösa dumheten. Jag vet att det i och för sig är dumt att ha svårt för dumhet - men vad ska jag arme göra åt det? Sitta mer framför tv?

"Det blåser reaktionära vindar i dagens Europa och inte sällan bärs de fram av kristna företrädare." Pastor Klein vet att berätta. Det är fascisterna igen. På Balkan och i Ungern. Lite undanglidande heter det: "Präster och biskopar kan gå i hand med högerextremister och hetsa mot kvinnors rättigheter, abort, enkönade äktenskap och mot det mångkulturella samhället." Kan gå? Eller går de faktiskt?

Hur kunde det bli så här?
Det är Søren Krarup i Sem (Ribe), som skrivit böcker om danskhet och det nationella och nu har hans idéer normaliserats, får vi veta. Per Wirtén har läst Krarup och skrivit en längre uppsats.  Jag fick för mig att Klein betalat för insatsen och nu vet att berätta mera: "På många ställen i Europa företräds (märk ordet: företräds, DS)  denna reaktionära backlash av präster och biskopar."
Vad ska ske då?
"Det är hög tid för den liberala och progrerssiva delen av kristenheten att bilda motstånd."

Jag läste  också Wirténs uppsats och insåg efter ett tag, att det faktum att Søren Krarup är dansk präst och teolog inte kan hanteras. Wirtén kan inte dansk teologisk kontext och får då pressa på Krarup den enda modell Wirtén har. Krarup är den pepparkaksdeg som Wirtén har sin egen form för att få ut en hanterlig gestalt av. En brun gubbe, alltså. Riktigt så enkelt är det emellertid inte.

Søren  Krarup agiterar först och främst mot fariseismen och, med Harald Nielsen, mot det "lunkne og halve" och detta med "en suveraen foragt" för att här ange en slags programförklaring, som följt Krarup sedan unga år (Søren Krarup, Verden var. Erindring og refleksion, Lindhardt og Ringhof, Viborg 1979)
Naturligtvis är han kyrkokritisk.
"Overflødig arbejdskraft på jagt efter at bevise deres eksistensberettigelse, det er sandheden om folkekirkens praester." (Søren Krarup, Praestens prediken - og ande foredrag, Gyldendal, Haselv 1971
I denna av Den danske folkekirke uppbackade fariseism, ser han faran för det totalitära samhället som uppfostrar människor för att passa in i just detta samhälle (Krarup 1971 s 96). Och Krarup ser det moderna sammanbrottet från 1789 till det remarkabla orwellska året 1984.

Søren Krarup är en civilisationskritiker.
Han kritiserar från höger. Det är nog inte svårt att förstå pastor Kleins reaktioner inför den kritiken. Det som gäller de sista grundtvigianerna i Danmark gäller många, tror jag Krarup skulle mena. De har blivit
"alle humane frasers svorne venner, et evigt jubilerende, syngende, talende, trallende, arrangerende folkefaerd, som dyrkede 'livet' och derfor lagde umådelig vaegt på at vaere med, hvor det foregik - för dér var 'livet'..."
(Søren Krarup, Det moderne sammenbrud 1789-1984, 2 udg Haslev 2001 s 150)
Har ni svårt för danskan så ljuda texten.
Behovet att få vara med. Behovet av relevans. Själva omåttligheten.
Krarup har kanske iakttagit något i samtidens kyrklighet?

Allt detta går Wirtén förbi, eftersom han inte förstår hur en intellektuell och teologiskt orienterad dansk präst tänker och vilken plats det danska polemiska har. Danskar är annorlunda, annorledes.
Pastor Klein behöver inte fatta det heller.
Hon vet ju på förhand.
Från Krarup i Sem utgick något som blev normalitet. Och detta kallar hon fascism.

Jag tycker definitivt illa om när verkligheten tillpassas fördomarna.
Det gör gärna de kristliga. Vi andra får väl vara mer realistiska. Det är väl också därför vi som kristna kan tala om trons materialitet och därmed ha vår glädje i Ordet och sakramenten.
För den kristliga idealiteten gäller idéer.
Därför delas bröd och vin ut som ett uttryck för en idé, inte därför att tron är materiell och altarets sakrament kan och ska tillbedjas.  Den som inte har vett att tillbe Kristus i hans heliga sakrament, har inte vett att tillbe honom någon annanstans heller (Laurentius Petri)
Den som vet detta om de och det idealistiska, kanske också blir observant på det frasradikala och på fariseismen, om vi nu inte känner igen fariseismen i vårt eget hjärta. Men det är kanske att begära för mycket. Det är dock här Søren Krarup ser sin uppgift som präst, att avslöja fariseismen också i de samhälleliga strukturerna. Det är kanske inte så konstigt att han kallas fascist i ett försök att tysta vad han har att berätta?

Apropå Bloggardag:
Kom nu ihåg var ni först förstod att Dalman är glad. Det var här.
Minns också att det var inte mycket mer om konflikten i Härnösand ni fick veta än det ni läste här.
Saknar ni mig väldigt, väldigt mycket och tycker att ni inte sett mig på länge, så var så goda.
https://youtu.be/hPZfN2iC_Qs




12 kommentarer:

  1. Nu blir det svårt i fortsättningen. Så länge, när man läser Sandahls texter , är det lätt att vara oense med honom om många saker.
    Men nu , när man har hör hans kulturella röstens vibrationer med en oväntad mjukhet, ansiktmuskulaturens mikro skiftandet , då växer det fram en personlighet utöver en åsiktsmaskin.
    Detta få åtminstone mig att ha en annorlunda relation till texter och förundra skillnaden mellan den personligheten som man ser i videon jämfört med den som uppenbarar sig i texter.

    SvaraRadera
  2. Markku,

    -Jo, den som sedan länge känner bloggaren, hans munvighet och skrivarglädje, som inte sällan har en högre hastighet än eftertänksamheten, vet också att det bakom det nämnda finns en personlighet, vilken inte är någon annans lik.

    Tråkigt bara att han (bloggaren) har haft fel i så mycket om kyrkan och dess framtid och att han i vissa frågor tycks vara - som det heter - fastlåst.
    Lyssnandets konst är också något som bloggaren bör lära sig fullt ut.

    Men han vore definitivt en stor tillgång för kyrkan, om han inte ideligen underkänner och dömer ut den.
    Alltså igen samma kyrka, i vars ledning han sitter. En logik som skulle kunna kallas Sandahlsk - alltså skapad av honom själv och utövad av blott honom och ingen annan.

    Trevlig helg, bästa personlighet!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  3. BOD.
    Bloggaren har inte fel om kyrkan sett från hans perspektiv. Han har ju själv deklarerat att han inte längre tillhör i SvK in spirit endast i köttet.
    Även att han är med i den yttersta,icke-tjänstemannatoppen i kyrkans hierarki, ändrar inte sakfrågan hur underligt det än kan synas.

    SvaraRadera
  4. Var inte kritisk mot Svek, då blir du som Dag S.
    Var kritisk mot Sveks skiljande ifrån staten, då blir du som BOD.
    Var så där "lite lagom religiös" och gläd dej åt Svek, dess "utveckling"
    och dess anpassning till dagens samhälle och tyckanden, då blir du ????

    SvaraRadera
  5. Absolut Markku, rösten är mildare än rösten i blogginläggen. I det här klippet i alla fall. Kan hända att även herr Sandahl är en sammansatt personlighet? :)

    Nåja, eftersom detta inte är en reklamplats för egna alster så länkar jag inte till min egen "morgonandakt" som ligger på Youtube. En del här skulle bli alldeles till sig i trasorna av förfäran då, så det går i vilket fall inte. Men den blev utvald till redaktionens favorit på Aftonbladet när den låg där och mina kloka ord inför dagen citerades på startsidan.

    SvaraRadera
  6. Bra film! Flera av SVT:s helgmålsböner skulle kunna ledas av Dag Sandahl i hans bibliotek, som komplement till de betraktelser jag vill minnas att Martin Lönnebo hållit i "själens trädgård" och "själens apotek".

    SvaraRadera
  7. Att gå igen om böcker kastas bort är en vällovlig plan. Den ska jag anamma.

    Emedan jag har träffat och hört bloggaren i person blev annars videon ingen överraskning.

    I övrigt måste jag säga att hade jag att välja på att bli Dag Sandahl eller Bengt Olof Dike, så skulle jag definitivt välja att bli Dag Sandahl. Han och jag tycks i alla fall ha lika svårt för dumhet.

    Fast helst fortsätter jag att vara

    den Lea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad får en vuxen person att skriva "vem hon skulle vilja vara" så där utan att bli tillfrågad? Som i lågstadiet när man skulle säga vem man gillade mest?

      Radera
    2. Det skulle förstås egentligen varit "vara som", allt utifrån Sven Anderssons kommentar ovan: "Var inte kritisk mot Svek, då blir du som Dag S.
      Var kritisk mot Sveks skiljande ifrån staten, då blir du som BOD"

      Därvidlag associerade jag till tanken att vara tvungen att välja ettdera och valet var inte svårt.

      Var detta egentligen så svårt att räkna ut, eller var det viljan som saknades?

      den Lea

      Radera
    3. den Lea: Problemet var snarare att jag inte läser Sven A.s kommentarer och din var inte skriven som ett svar till denne. Men då förstår jag bättre hur du menar.

      Radera
  8. Frågan är bara vilken fariseism som bekämpas. Det hyckleri som förefaller ha varit utbrett - mot fariséernas ideal - och som karikeras när tullindrivaren i Lk 18 för berättelsens skull ska få en tydlig kontrast eller den sociala närhet till Jesus som kommer till uttryck i upprepade tillfällen av måltidsgemenskap mellan Jesus och fariséer.
    Kh på landet

    SvaraRadera
  9. De liberalas och progressivas motstånd? Läser vi Skriften finner vi de liberala och progressiva som går sina egna vägar. Idag känner vi dem i den kategori som bara nöjer sig med att besvara den kristna uppenbarelsen i form av omtolkningar och bortförklaringar. De vill inte befinna sig inom den klassiska kristna trons cirkel, vars existens de givetvis förnekar, men de skapar sina egna cirklar vilka de vill tvinga in andra in i. De tål ingen kritik av det postmoderna narrativet vilken följaktligen stämplas i termer av fascism eller fundamentalism.
    Egentligen är det egna fascismen och fundamentalismen som projiceras på alla dem som inte följer dem i deras progressiva projekt att gå utöver Jesu Kristi lära som först måste manipuleras till ett dogmfritt öppet evangelium godtyckligt formbar efter begär och önskemål. Är det detta de kallar barmhärtighet?

    SvaraRadera