tisdag 3 november 2015

Positionsangivelse på Sorgens Ocean

Jag läser och funderar vad Svenska kyrkan åstadkommer på twitter:
 
för 14 timmar sedan
Det gravljus du tänder i mörkret blir en fyr på sorgens ocean.

Bildspråket är målande. Betyder det något? Om det hetat att Jesus är världens ljus och i sorgens mörker kan han lysa och leda dig rätt till den trygga hamnen, då hade jag fattat. Men jag medger att jag kanske är immuniserad i överkant. I min barndoms Kronobergs län var ljuständningsseden inte så utbredd. Den är ju något som följer med sekulariseringen, som Mats Rehnberg visade i sin avhandling Ljusen på gravarna. Då är min lilla misstänksamhet kvickt väckt. Det finns en sekulariserad religion som inte frågar efter Jesus, fast det är han som besegrat döden. Denna religion praktiseras i Sverige i månadsskiftet oktober/november som ljuständning.

Till det religiösa hör att tända ljus och tolka på sitt eget sätt. Till tröst är det sagt att jag ligger i min grav men si, då kommer där en främling och lägger en ros på min grav. Då är jag inte död. Jag lever. Sa riksdagsprosten Harald Hallén, han som försett svenska folket med många floskler om döden. Det ska nog mer kraftfulla åtgärder till för att väcka mig till liv, när jag är död. Gammalkyrkligheten höll sådant tal för att vara kärringatröst. Det betyder, som ni vet, att det alls inte var någon tröst.

Jag kollar inte dödsannonser så noga, alltför dåligt måste jag medge. Jag har kommit i den åldern att jag borde vara målmedveten och i varje fall kolla att jag inte själv finns med där. Det lilla jag läser får mig att tro att folk nuförtiden inte har riktig kläm på vad det är att vara död. Ni minns hur det var i Rättvik där fader föreståndaren förmodades sitta och titta på sin egen begravning i Rättviks kyrka. Och det var den fromma varianten. Det tänks att de döda följer oss, intresserar sig för våra förehavanden och som döda ägnar sig åt sina favoritsysselsättningar. Det gör dom inte. Förklaringen är enkel. De är döda. Det vore inte fel om folk skulle ta detta faktum lite mer allvarligt.

Det där med Jesus då?
Han kommer tillbaka eftersom han är uppstånden, lever och sitter på Faderns högra sida. Det är då det blir fart på speleverket. Hur det är dessförinnan, vet vi inte mer än som en kontur. Att vet vi. Både människor och djur hjälper du, Herre.

Det finns folk som varit döda men blivit levande, uppväckta av Jesus. Jairi dotter och änkans son i Nain t ex. De levde "in i vår egen tid", heter det i texter som kommit till kring år 100. Det tror jag är alldeles riktigt men det intressanta är att de inte - lika lite som Lasaros - citeras när de berättar för en häpen allmoge hur det är att vara död. Förklaringen är att de inte kan berätta det - ungefär lika lite som jag kan berätta hur det är att sova. Somna in och vakna upp, det kan beskriva, dåsa, tryna och annat är processer i det medvetna, men det är inte själva sovandet. Om döden vet de som en gång varit döda att Jesus är Livets Herre. Det räcker så.

Då kan jag bli lite bekymrad över Svenska kyrkans hemsida med det digitala tändandet av ljus under fältropet "Släpp sorgen fri".
"I allhelgona vill vi släppa sorgen fri." I helsicke. Vi vill fundera över Jesus om vi är en kristen kyrka och inte en kvasipsykologisk anstalt. Lyssna!
"Och vi vill att du är med. Tillsammans lyser vi upp mörkret."
Så tänker kanske de som praktiserar en synkretisktisk civilreligion. En kyrkokristen tänker inte så, alls inte. Vad är det för ljus vi kan åstadkomma som driver bort fienden döden? Det är någon helt annan som presenterar sig och säger: Jag är världens ljus. Eller har det ordet lagts i hans mun liksom orden "Jag är uppståndelsen och livet?"

Jag ska inte notera mitt rika känsloliv när jag möter ohederligt välmenande känslopjunk av det slag som nu återfinns på Svenska kyrkans hemsida. Jag är ingen del av detta "kyrkoliv". Vill inte vara. Ska inte vara. Är det kring ett budskap av detta slag vi alla ska samlas, lägga bort några kontroversfrågor och så glada förse svenska folket med pretentiöst skitsnack och kalla företeelse "evangelium"? För dr Luther var det annorlunda än på hemsidan. Där handlade det om "was Christum treibet", det som driver Kristus. Nu är det sorgens ocean vi ska plaska eller paddla runt i. Så här går religionsskifte till. Märk mina ord. Vi betalar folk i Kyrkans Hus för att de ska åstadkomma detta. "Släpp sorgen fri" och tänd ett ljus om orden inte räcker till.
https://svenskakyrkan.se/mittljus/tandettljus

Och så till sist ett ord apropå blogginlägget om domprosttillsättningen i Stockholm.
Den författningstext som infördes på kyrkomötets begäran, ogillades egentligen av departementet. År 2000 skulle statskyrkosystemet ändras och då kunde Svenska kyrkan förfara som den ville men att sno ihop en text av det slag kyrkomötet önskade samtidigt som arbetet med ny kyrkoordning pågick var komplicerat. Här gällde ju att gå försiktigt fram, eftersom svensk grundlag stadgar åsikts- och trosfrihet samt frihet för den enskilde att inte behöva ge "det allmänna" besked om politiska och religiösa meningar.
Detta är svensk grundlag.
Det kyrkopolitikerna önskade var lätt att förstå men grundlagsvidrigt.
Därför fick det trollas med orden - och just därför var det viktigt att avförtrolla orden. Men oss emellan - vilket kyrkosystem, vilket i grunden ohederligt kyrkosystem detta är, som inte klarar vare sig den teologiska problemen eller det faktum att det finns folk som inte tror att 1958 års riksdagsbeslut är gudomligt. Tror ni det, förresten, oavsett vad ni tänker i sakfrågan? Jag ska inte än en gång bena ut hur 1958 års riksdagsbeslut genomförts med lögnen som vapen och sveket som verktyg - men så är det. Gud till ära?

Hegel konstaterade att när det går annorlunda till i verkligheten än i lagen bevittnar vi ett samhälle i upplösning.
Vill ni påstå att Hegel tog miste eller att han helt enkelt narrades?

Ska vi paddla eller plaska vidare på sorgens ocean nu?
Och nu är det sorg. Hur kunde det gå Svenska kyrkan och hennes folk så illa?

33 kommentarer:

  1. Detta "religionsskifte" har djupa rötter. Vi möter det i frestarens fråga som egentligen är ett påstående: Skulle Gud ha sagt? Vi möter det genom frälsningshistorien i Guds folks kamp för tron i fångenskap, i ökenvandring i kulturkampen mot religioner och åskådningar som ställer stora anspråk (kanaaneisk religion, gnosticism osv. och vår tids mångfald av anspråksfulla makter) som vill relativisera för att om möjligt eliminera Kristen Tro. Skall vi nöja oss med att tända ljus och kanske sjunga "Det lilla ljus jag har"? Det är en början, men som snart jubilerande kyrkogemenskap är vi kallade att hålla Kristus helig och sjunga: Kristus är världens ljus Han och ingen annan... och vara beredda att svara var och en som kräver besked om vårt hopp.

    SvaraRadera
  2. Träffande kritik. Och lämpligt sorgeämne. Minns ännu begravningsmagasinet i 10 000-tals ex vars framsida pryddes av det nya evangeliet (jfr Gal. 1) "Det finns ingen död som ej bytes i glädje." (Det drogs aldrig in). Vår kritik mot påvekyrkans helgonförkunnelse och -praxis (som väl i huvudsak alltfort är relevant) får ju inte dölja att vår egen kyrka själv är i skriande behov av re-formation (här helgonförklarar vi ju ALLA).

    Men inte är det i huvudsak de prästvigda kvinnornas, eller "ämbetsreformens", fel. Det var ju något som brast redan långt före 1958. Som du själv säger var Harald Hallén tidigt ute med "civilreligionen", en värdig representant för det "Kungliga Salighetsverk" hälsingesonen Arthur Engberg såg framför sej.

    Läste efter en bokutrensning i grannbyn västeråsdomprosten Oscar Rundbloms (1898-1976) bok "Att uppleva världen" och insåg att i det stiftet kände sej nog Ulla Carlsson i Aspeboda inte särskilt radikal. (Särskilt inte efter att John Shelby Spong varit på turné där). Karln - långvarig sekreterare i Svenska kyrkans missionsstyrelse! - tror ju varken på det ena eller det andra, åtminstone inte 1973 när boken kom ut (fast man får en känsla av att vantron burit honom genom hela hans prästgärning). Dessutom verkar han ta för givet att han är helt "mainstream" i sin närmast naturalistiska världsbild: "Det som skildras i Lukas första kapitel om ängeln Gabriels besök är väl inte att fatta som en historisk händelse utan som ett stycke nytestamentligt poesi." "Så snart det blir tal om uppenbarelser av änglar och att dessa skulle förmedla verifierbara historiska fakta, kan man inte låta bli att känna skepsis, eftersom änglavärlden blott tillhör den fromma fantasin." "Ingen av oss betraktar väl det som en historisk tilldragelse att änglar uppenbarade sig i skyn och förkunnade Jesu födelse?

    Rundblom fortsätter: "Jag måste därför bekänna att änglarna står i vägen för min tro på Jesu uppståndelse såsom den berättas i evangelierna." Sen tillfogar han dock: "Jag vågar inte och vill inte heller förneka att jag tror (sic!) att något oförklarligt måste ha hänt den första påskmorgonen som haft med Jesus att göra och som i sin tur skapade den första kristna kyrkan." Något oförklarligt - fast inte just det som berättas om Jesu uppståndelse i evangelierna. Eftersom änglar ju inte finns - och döda ju inte uppstår, frestas man tillägga. (Se vidare Rundblom: Att uppleva världen, Bonniers 1973, s. 231 ff).

    Nå, Rundblom kunde alltså bli domprost och sekreterare i Svenska kyrkans missionsstyrelse. K-G Hammar med samma "poetiska" bibelsyn kunde t.o.m. bli ärkebiskop. Men Bo Brander (välkommen till Hudiksvall domsöndagshelgen!) och alla andra som inte tror ordningen med prästvigda kvinnor kan inte längre bli just nånting. De lågkyrkliga dumskallar - men många lågkyrkliga är ju också mot den ordningen - som inte protesterade mot marginaliseringen av de högkyrkliga (och konservativa lågkyrkliga) för att de själva inte drabbades i just den frågan står nu själva i tur att marginaliseras p.g.a. äktenskapsfrågan (om de inte lämpligt viker sej där också. Jag fruktar att Efs "gjort en Volkswagen" i äktenskapsfrågan och givit "olika utslag beroende på testsituation" - medarbetarkonferensen i Addis Abeba kommande vecka är nog till gagn för klarspråkstalande öga mot öga. Men det som sägs där från Efs:s sida måste ju tåla ett upprepande även i t.ex. Uppsala.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul påminnelse om VW.
      Varför återkallar man inte alla präster som inte är ärliga mot sina prästlöften?
      Svar: Ingen av alla "brukare" har klagat.

      LG

      Radera
  3. PS.
    Om bibeln säger Rundblom: "Den förlorar inte på att man sätter in den i sitt tidssammanhang. En fråga som gäller kvinnliga präster t.ex. och som satt så många känslor i svallning behöver inte alls bli principiellt kontroversiell om man ser den i ljuset av vad vi vet om samhällsordning och kvinnans ställning på Nya Testamentets tid." (a.a. s. 172) Notera dock Nils Johanssons redogörelse "Mitt sista samtal med Oskar Rundblom": "En person som jag så gott som varje dag samtalade med under kyrkomötet och fann mycket angenäm, fast vi stod på olika sidor om barrikaden, var Oskar Rundblom. Vi blev mycket goda vänner. Det väckte därför den allra största förvåning, då han vid avskedet sade till mig: »Du har gjort mig större skada än någon annan människa i världen.» »Men vad menar du,» frågade jag. »Du har övertygat mig om att Jesus förbjudit kvinnliga präster. När du höll ditt anförande i plenum på natten, såg jag som i en vision att du hade rätt.» Jag anmärkte att han trots detta hade talat för utskottets förslag och röstat ja. »Ja, det var jag tvungen att göra av andra orsaker. På min anmärkning att det inte fanns några orsaker som vägde tyngre än Jesu bud svarade han inte utan gav sig tyst i väg." (Se http://kyrkligdokumentation.nu/ambetsdebatten1958.pdf )
    DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Andreas: Jag trodde du inte var emot kvinnliga präster, bara att du försvarade den hållningen också. Brukar du inte skriva att du tar emot nattvarden av din fru eller blandar jag ihop dig med någon?

      Radera
    2. Anna, den typen av kontrollfrågor inom familjen tar priset. Vi lever faktiskt inte i ett sådant land eller en sådan kristenhet. Men ditt intresse avslöjar en fruktansvärt relevant fråga. Journalister föreställer sig att de ska kunna fråga ut respektive inför öppen ridå. En del av de mänskliga rättigheterna handlar om att respektera en integritet för den enskilde såväl som för det som kan kallas partnerskap. Jag vet inte hur mycket du själv kontrollerats eller trott att du med ditt handlande har gett de lämpliga eller olämpliga signalerna. Men ta din själ i akt, var rädd om din person. Det låter faktiskt som det är en levande person som försöker vara ärlig. Om det inte skulle vara så blir detta ett tecken på att somliga ännu går på dessa kontrollfrågor. De många poänger Dag plockar på denna blogg det är att funktionen med kontrollfrågor givetvis inte enbart används för att stämma av lämpligheten som präst utan din och vår värdighet att få kalla oss "svenskar"/ärliga medborgare. Därför är det många som känner igen sig i Dags bloggande och din kontrollfråga som vilken annan kontrollfråga som helst vid fikabordet på arbetsplatsen. Sådana typer vet man(jag?) gör karriären. Jag är rädd för att de arbetsplatser som släpper fram kvaliteten är på undantag tills vi pånytt får tala om samvete och sanning.an.

      Radera
    3. an: Jag är ledsen, men jag förstår inte ett skvatt av det du skriver. Jag frågade Andreas Holmberg om han är emot kvinnor som präster och du svarar att "vi lever faktiskt inte i ett sådant land eller en sådan kristenhet".
      Kan du försöka förklara lite begripligare vad du menar? Eller rentav låta Andreas svara själv?

      Radera
    4. En sak vet jag säkert - att om Andreas Holmberg skulle be sin "fru" om nattvarden (gjorde hon det som sådan menar jag att det vore fel. Det är en präst som celebrerar eukaristin) så är det en själavårdsfråga. Vem man ber om nattvarden ifrån, eller vem man/kvinna ger nattvarden till är helt enkelt inte en fråga för offentligheten. Jag har själv fått en liknande fråga och menade att det enbart var en uppmaning till att vara oförskämd. Mot vem? Mot den människans värdighet som ställt frågan. Kanske AH låter dig skämma ut dig. Jag avråder även om du inte förstår varför.an.

      Radera
    5. Varför skriver du "fru" inom citationstecken? Är hon inte hans fru på riktigt? Lever de i synd?

      Låter Andreas mig skämma ut mig om han meddelar, vilket jag tror att han har gjort tidigare, att han tar emot nattvarden av kvinnliga präster i söndagens mässa? Du har sannerligen en lite egen syn på saker och ting. Jag tror inte du ska bekymra dig så mycket för mig dock.

      Radera
  4. Nej nu är du ute och cyklar igen. Här några synpunkter, ett par i form av frågor:

    1. Du tror också "på ditt eget sätt" för annars hade du trott likadant som påven. Liksom påven tror på sitt eget sätt, fast lite mindre eget än du, då du företräder en så mycket mindre kyrka.

    2. Du drar underliga slutsatser. Ljuständande på gravar kan höra ihop med en fullkomligt ateistisk livsåskådning eller med den tro på vad som händer när vi dör som du själv ser som sanning. Eller med sådana som tror som jag, att jag tror men vet inte och om himlen och finns den vet jag inte när den börjar eftersom tiden inte ska finnas längre.

    3. Varför tänder du påskljuset i kyrkan? Borde det inte räcka med att bara tala om att Jesus har uppstått, måste vi ha en sådan symbol för det eviga livet i form av ett ljus? Är inte det "civilreligion"? Enligt din tro får vi ljus så det räcker på uppståndelsens dag om vi trott, och borde inte behöva sådana ljussymboler före dess.
    4. Hur var det nu med gravstenen och blomman framför den, som jag tog upp under förra inlägget? Uttryck för civilreligion måste det vara enligt dig. Så hur ska din grav se ut?

    SvaraRadera
  5. Bloggardag: "Både människor och djur hjälper du, Herre."

    Med vad? Hur? När? I vilken utsträckning?

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett bibelcitat, hämtat från Psaltaren 36, vers 7. "Herre, du hjälper både människor och djur." Psalmistens iakttagelse får stå för psalmisten själv, men det är ett rent citat.

      Radera
    2. Om det vore ett rent citat som fick "stå för psalmisten själv" så skulle det väl presenteras som ett sådant, Björn. Nu har man anledning att tro att bloggaren menar det han skriver själv, därmed En anonym ens fråga.

      Radera
  6. Här i Peking fick alla en tidning från SvK häromda'n. 46 sidor, fint papper, snyggt tryck, ingen reklam annat än för SvK själva.
    Fyra sidor om kyrkoherden. Han bor i Linköping, sambon i Västra Eneby.
    (Sambon är en kvinna, bör man kanske påpeka...)
    Gud? Finns i stort sett inte med.
    På sid 42 ställs frågan att "ingen av oss tror på Gud men vi vill gärna gifta oss i kyrkan. Får vi det?" Jodå. Det är gratis!
    Och bredvid frågar P om det finns något liv efter döden.
    "Det finns ju ingen som med 100% säkerhet kan säga någonting." Men "de första kristna trodde att Jesus hade uppstått från döden"!
    Ja, minsann.
    / SD

    SvaraRadera
    Svar
    1. Brukade inte sambo vara en förkortning för sammanboende? Kanske också det ändrats inom Svenska Kyrkan.

      Radera
    2. "De första kristna trodde att Jesus hade uppstått från döden".
      Ja de första 1950 åren därefter ungefär, sedan gick vi i SvK "före" och slutade tolka bibeln och trosbekännelse så bokstavligt.

      SvK går helt klart före, men i vilken riktning?
      Dödsriket eller himmelriket?
      Då menar jag rent bokstavligt!

      Radera
  7. "Låt inte sorger och bekymmer ta livet av dig
    -låt kyrkan hjälpa till!"
    fm

    SvaraRadera
  8. Det tycks vara en lutheransk specialitet att tala illa om allmänreligiositeten. Dag klämtar in då och då, och nu igen. Missionshistoriskt har just de allmänna föreställningarna och aningarna hos folk runt om vår jord, varit det nyckelhål till vilket Evangeliets nyckel har passat när kyrkan kom till platsen. Så gjorde tex de ryska munkar som missioneras i Alaska på 17-1800-talet, som gav besående resultat.. Mot det kan ställa den svenskkyrkliga lappmissionen, som
    var negativ till de samiska rörställningarna och inte kompletterade, utan rev ner, vilket fortfarande är ett trauma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vissa saker har gått att anknyta till, Mikael. Inte allt. Vissa föreställningar måste man faktiskt vara negativ till och vissa saker ska inte bara "kompletteras". (Fast det är intressant att läsa om EFS-missionären Fride Hylander och hur respektfull han var även mot afrikanska folks falloskult ;).

      Men våldsamt och högmodigt ska en förvisso inte förfara i missionssammanhang (Staffan rev kanske ner lite för många hednaaltaren i Hälsingland?), och man brukar säga att samerna inte kristnades förrän Lars Levi Laestadius, själv av samesläkt. Å andra sidan var det samekvinnan Maria som gav honom ljus i evangeliet (men hon i sin tur var väckt av Pehr Brandell i Nora). Herrens vägar är outgrundliga och den som är född av Anden blåser vart den vill.

      Radera
    2. "... den som är född av Anden blåser vart den vill."

      Då gäller det att hålla i hatten. :-)

      Radera
  9. Men det är inte folkreligionen jag talar illa om utan den synkretistiska civilreligion som Svenska kyrkan står för. Om detta med folkreligion kan jag tala länge liksom om väsentliga möten med folket. Har jag inte ägnat en god del av mitt liv åt frågor som dessa?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte bara det. Dina formuleringar visar på ett visst fördömande av sedvänjan som sådan, oavsett hur mycket Svenska kyrkan är inblandad i den eller inte. OCH kritik mot Svenska kyrkans sätt att presentera helgen.

      Radera
  10. Anna är kritisk till allt hon inte förstår - ganska mycket- och ställer mångordi-
    ga frågor, ofta på elementär konfirmandnivå. Tar det inte för stor plats på
    denna blogg? Seriösa resonemang blir lidande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å andra sidan är Anna rätt populär på Bloggardag, kan man se

      Radera
    2. En av alla präster4 november 2015 kl. 18:52

      Som Sven Andersson skrev - på konfirmandnivå. Titta en gång till Bloggardag, och bestäm på vilken nivå du vill ha din blogg. Sedan kan vi andra ju haka på om vi anser det fruktbart.

      Radera
    3. Men är inte konfirmandnivå rätt nivå om man vill göra sig förstådd av förtroendevalda och anställda?

      Vilka samtasforum om SvK håller annat än konfirmandnivå, några få bloggar och tidskriften Evangelium undantaget?

      Radera
    4. En av alla präster brukar vara en särskild präst, som inte vågar visa vem han är trots pensionering. Du hyser ett agg till mig för att jag kritiserat, liksom Sven Andersson har följt mig i hasorna sedan ett par år - alltid med att jag inte ska få kommentera här och utan att tillföra diskussionen ett enda dyft. Det är märkligt hur provocerade en del män kan bli. Män som inte har något att komma med själva.

      Om jag frågar er nu exakt vad som varit på konfirmandnivå i detta inlägg kommer ni inte att svara, för det kan ni inte. Ni vill bara komma åt mig "på något sätt" och då verkar detta vara det smartaste tror ni.

      Jag tror ni har fel, för så dum är inte Dag, hur kritisk jag än kan vara mot honom annars.

      Radera
    5. Är det männen som är otrevliga mot Anna nu? Senast var det väl Elisabeth och jag som sågades av Anna, som ansåg sig inneha en sorts tron här för att hon fick så mycket uppmärksamhet och som hon (på sin egen blogg) ansåg att vi var avundsjuka på.
      Men Anna har nog rätt när det gäller gäller vem en av alla präster är, det tror jag också! Fast det där med pensioneringen är ju inte det enda som gör att man måste dölja sig. Man kan ha förtroendeuppdrag också, där det skulle se mycket konstigt ut om någon kunde identifiera vederbörande i alla dess olika gestaltningar! Och många pensionerade präster fortsätter att vikariera som präster.Så saken är inte så enkel, i vart fall inte för dem som aldrig vågar stå öppet för saker i sitt liv! I detta måste man ju hedra Dag! Men mod kostar!

      Radera
    6. Rättelse; inte pensioneringen som man måste dölja sig för, utan aktiv prästtjänst, så klart!

      Radera
    7. Chrille, kom igen nu! "Män kan" har alltid varit min devis, och jag tror på dig.

      Radera
  11. Att göra narr av och förklena Anna är härskarmetoder. Hon är seriös även när hon skämtar. Hon är värd att lyssnas till, få respektfulla svar. Tas på allvar.
    Men det är ju ett av problemen på denna blogg att hon och kanske fler föraktas.

    Men om helgen som gick. En nära släkting till min man var missionär i Indien. Han var med om många under. Till och med uppväckande av döda. Anden var stark i Indien då. Men vi vågar inte ens tänka i de banorna.

    Jag tänker - rätt eller fel - att de döda är döda i vår tid. Men de har gått ur tiden och in i evigheten där död inte finns. När vi lämnar detta liv och går in i evigheten står vi inför tronen. Och den stora domen. Där ingen tid finns. Bara evighet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nånting är knepigt med tiden och "ur tiden". Samtidigt såg ju Johannes martyrernas själar ligga under altaret och ropa efter dom och vedergällning. Kristligt? Ja, jag tror att man både kan ropa med Stefanus "tillräkna dem inte denna synd" och längta efter att rättvisan får ha sin gång och ondskan får sitt definitiva slut, längta efter "klarheten / som domen ger oss åter".

      Radera
  12. Om döden vet jeg två ting - den är syndens lön, och den är besegrad! I Jesus blir det sant som står i Psaltaren 85:11... Visst får man väl läsa in en Jesusprofetia där?

    SvaraRadera