måndag 2 november 2015

Stockholms domkapitel

Jag har som vanligt varit dålig på dyrkan av anfädernas andar den förgångna helgen. Jag kan ursäktas med besök av ett par av barnbarnen. Det var mer framtid så. Vad vi gjorde? Kollade film på Netflix, en om två robotar som boxades. Hette den Real Steal? Och så en Potter-rulle, förstås.

Jag predikade i Rydaholm och lovade barnen en predikan på 3-4 timmar eftersom jag inte predikat de senaste åren mer än två gånger tidigare. De brottades i kyrkbänken under tiden men gav mig high-five efter gudstjänsten.

I princip, men inte i praktiken, höll vår idé att hälla äppeljuice i en tom bag-in-box (Fumése Blanches) och så servera barnen denna dryck inför de häpna föräldrarna. Nu hade jag inte fått till silvertejpen rätt så bagen läckte, vilket Sigrid, 7, larmade om. Men tipset lämnas vidare. Mer silvertejp så går det. Jag tog ur påsen genom det lilla hålet för pipen och tryckte tillbaka den så. Klipp upp påsen, häll i juicen (eller citrondryck om ni vill), tejpa ihop och låt små barnahänder plocka ut pipen. Praktiken misslyckades, men principen håller.

Jag lärde mig också vad den stora skorstenen sa till den lilla skorstenen. "Du som är så liten ska väl inte röka."
Säg har ni erat glada barnasinne kvar?

Jag sorterade osorterade pappershögar och hittade en lunta med fakta om Stockholms domkyrkoförsamling. Undran! Varför hade jag sparat denna lunta? Här återfanns handlingarna från domprosttillsättningen 1998. Jag beklagar att jag nödgas gå 17 år tillbaka i tiden, men den  som inte kan sin historia, tvingas genomlida den ännu en gång - eller hur det brukar sägas.

Det handlar om SFS 1992:97. 3§ 1 st 3 p. I förordningen stadgas att det ska avges en förklaring inför biskops- och prästtjänster om tjänstgöring, dvs att fullt ut tjänstgöra med andra präster i Svenska kyrkans gudstjänster. Detta förklarade jag mig självklart villig att göra i min ansökan. Domkapitlet ville ha denna förklaring på ett särskilt papper, arkivbeständigt vill jag minnas. Det fick domkapitlet också. Vi skriver den 3 juni 1998. Men det fanns en hake. Domkapitlet hade formulerat en annan text än författningstexten. Domkapitlet var då en statlig myndighet. En myndighet som skriver andra texter än författning, tänk själva! Vad hade domkapitlet tillfogat. "Såväl kvinnor som män". Domkapitlet menade att dess formulering var "i enlighet med kyrkomötets skrivelse och intention".

Det halp alltså icke. att vara författningstrogen. Av elva sökanden förklarades fyra obehöriga. Dessa voro Göran Beijer, Roland Kristensson, Rolf Pettersson och Dag Sandahl.
De sju då? Hade undertecknat en förklaring som inte var författningsenlig när de sökte en tjänst i vilken rättsvård ingår. Dessa skulle rätteligen obehörigförklarats. Bland dem återfanns två domprostar, två som i olika stift skulle bli det och två som i tidens längd skulle bli biskopar.

Tillsättningen hamnade i långbänken men fortgick ändå utan att någon brydde sig om att saken överklagats.

Den 4 februari 1999 kunde Kulturdepartementet sända ut ett pressmeddelande med besked att regeringen avslog överklaganden från de fyra.
"Beslutet är ett viktigt kyrkopolitiskt ställningstagande och en klar signal till alla kvinnor som känner sig kallade att vara präster i Svenska kyrkan, säger kyrkominister Marita Ulvskog i en kommentar."
Brottet? Tja. "Trots upprepade möjligheter har de klagande inte särskilt förklarat sig beredda att tjänstgöra även med kvinnliga präster." Men den explicita saken, anges inte i författningen!!!! Vi skulle självklart vara behöriga. En annan, en helt annan fråga senare i anställningsprocessen, handlar om lämplighet. Men i nitet att göra det viktiga kyrkopolitiska ställningstagandet så...

Att grundlagsenligt befordra utifrån kriterierna förtjänst och skicklighet handlar det alltså inte om.

Caroline Krook var biskop, det var hon som haft domprosttjänsten dessförinnan, och drev en argumentation e silentio.  Genom att inte bemöta allt domkapitlet (Krook) kom dragande med, skulle vi "vitsorda" kapitlets uppfattning. Domkapitlet hävdade t ex att giltigheten av begravningar som kvinnliga präster förrättat ifrågasatts.  Den sortens dumheter var under nivån att bemöta, tänkte jag, men fick göra det i min framställning till regeringen när tystnaden om saken lades mig till last. Jag undrade sålunda som en fråga till regeringen om domkapitlet kunde belägga vad det påstod. Hade t ex en kista grävts upp och en manlig präst gjort om begravningen? Göran Beijer skrev för sin del till regeringen om "grav okunnighet" i domkapitlets yttrande.

Stockholms domkyrkoförsamlings kyrkoråd kunde redan den 9 december 1998, när Guldbrandzén förordades till tjänsten sedan de sju intervjuats i en första omgång och tre en omgång till, slå fast att "oavsett regeringens kommande beslut" ingen av de fyra andra kunde komma ifråga "eftersom de enligt vår åsikt inte kan uppfylla Svenska kyrkans beslut i ämbetsfrågan eller domkyrkoförsamlingens kyrkofullmäktiges policybeslut (juni 1998), där det klart uttalas att
'präster inom Stockholms domkyrkoförsamling skall fullt ut kunna tjänstgöra i gudstjänsterna med såväl manliga som kvinnliga präster. Vidare skall samtliga präster se tjänstgörande biskop i Stockholms stift som sin andliga ledare."

Likabehandling handlar det förstås inte om. Kyrkorådet skaffar sig en åsikt utan att tala med någon av dem kyrkorådet har åsikter om. Men det bästa är nog det sista.
Samtliga präster ska se biskopen som sin andliga ledare. Det står en doft av Tredje riket kring det tänkesättet. Kristligt sett är det än värre. Andligt ledarskap är faktiskt något annat än en formell ledaruppgift. Andligt ledarskap handlar om personligt förtroende. Det kan inte ett kyrkoråd kommendera fram.

Hur gick det med Marita Ulvskog, hon med det viktiga kyrkopolitiska ställningstagandet?
Detta år, 1999, fick hon av KG Hammar Ärkebiskopens Stefansmedalj. Den utdelas "till högt förtjänta medlemmar i Svenska kyrkan för en utomordentlig insats i kyrkan."

Allt detta hände på den goda tid när Svenska kyrkan var statskyrka och domkapitlen statliga myndigheter.
Det är väl att man har sitt glada barnasinne kvar.





19 kommentarer:

  1. Att se lätt på författningen är en dygd om man bara uppnår det goda målet.
    Var det inte samma argument som ställde februari månads författning på ända i november 1917 i ett närliggande land?
    75 år - och åtskillig vedermöda - senare fick författningen sitt återupprättande.

    Hur länge dräjer författningens återupprättande i SvK?

    SvaraRadera
  2. Det förbereds visst memoarskrivande?

    Bäva månde stora delar av karriärkyrkligheten!


    Argus

    SvaraRadera
    Svar
    1. En del av oss andra ser fram emot detta!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  3. Nej, nej, det är klart att vi inte tänder några ljus på graven, vi vill ju inte bli som papisterna!

    Vi vill inte ha någon gravsten med någon liten blomma vid heller, eftersom det är ett uttryck för samma sak. En namnplatta så att Jesus hittar oss på den yttersta dagen räcker gott. Om man vill kan man odla lite morot och selleri på graven.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åtminstone selleri är ganska svårodlad. Själv odlar jag i år 18 ha selleri, och det är inget för nybörjare. Och namnplatta? Jesus hittar dig nog. Tyvärr hittar även andra med koll. Bäst att vara anonym?

      http://detgodasamhallet.com/2015/10/05/forfoljelsen-av-oliktankande-i-sverige-har-natt-nya-nivaer/


      Bonde

      Radera
    2. Ok, ingen selleri alltså. Visste väl att det inte går lika bra.

      Artikeln av Birro orkade jag inte läsa till slut men han har poänger absolut i hur vänstern beter sig rätt ofta. Men mycket av det han skriver är sant också om vissa högkyrkliga, eller bara kvinnoprästmotståndare utan att vara högkyrkliga.

      Ska det stå "Bonde" på din gravsten?

      Radera
  4. Det finns ytterligare en sak att notera vid denna icke författningsenliga prövning i Stockholm. När vi kallades till domkapitlet, och tillfrågades i saken, vägrade vi att svara på något utöver den fastställda formuleringen. Det här tilldrog sig ju när vi fortfarande hade statskyrka. Domkapitlet var därför statlig myndighet, och svensk lag förbjuder myndighet att försöka utröna en medborgares politiska eller religiösa hållning. Man naturligtvis bekymrade sig inte heller statsrådet om lagen, när vårt överklagande avvisades.

    SvaraRadera
  5. Ett tydligt exempel på tendensen mot en stelnad maktstruktur "typ" Diotrefes är denna "synodala" i Stockholm från sent 90-tal. Det lär väl knappast vara annorlunda idag när vi tänker på hur många domkapitel har agerat eller? På grundval av sina egna regler är man för det första ignorant eller fientlig mot kristen tradition genom att inte välkomna sanningens medarbetare (v 8f). För det andra sprider man förtal (v 10 c). För det tredje hindras missionen (v 10d). För det fjärde hindras de som tar emot missionen (v 10f) och för det femte stöts de ut ur kyrkan (v 10f).

    SvaraRadera
  6. Det är den som skriver texten som definierar begreppen. Även om myndigheterna kan sägas ha skött det formellt illa (och förtjänar viss kritik för det) har de i sak rätt.

    En parallell: Om vi ska förstå vad Bibeln menar måste vi låta Bibeln definiera begreppen. Vi ska inte, vi får inte, lägga in i Bibelns text det som författaren inte menade skulle stå där. Det kallas att vränga texten. Men eftersom Dag menar sig uppnå det goda målet vränger han gärna texten till att betyda något annat än vad som avsetts.

    SvaraRadera
  7. Jag har två problem med Frasius bibel- och Dag-exegetik.
    Problemet med bibelhanteringen är, att vi faktiskt inte kan veta särskilt exakt vad författare avsåg med sin text: vilket intygas av de enormt brokiga tolkningar som finns. Men vi kan veta mera om vad Gud vill med texten, och det är han som är källan till bibeltexten, djupast sett. Oxhet kan v veta därför att samma Ande som ingav skriftren a(och gav tålamod och uthållighet åt alla dem, -amest ortodoxa munkar-som genom tiderna skrivrit av och skrivit av, och så fört text OCH förståelse vidare. Kyrkan har Ordet.
    Så till Dags vrägande. Lag text ska hålla för krängningsförsök. Gör den inte det,så är den dålig. Det kan inte vara fel att insistera på att en lagtext ska följas justosm den är skriven. Men problemet är, att lagtexten är dåligt skriven därför att det lagstiftarna vill med lagen faktiskt är olagligt! Då får man en lagtext som är tvetydig och säger ett, men avses mena något annat. En rättsvidrig, ond lagtext. Som den det här är frågan om. fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1/ Författarna har inte menat något annat än Gud! Gud ingav dem att förmedla ett budskap. Det är detta vi har i Skriften. Att kyrkan har Ordet är fel. Kyrkan har många gånger genom tiderna farit vilse. Såsom romersk-katolska kyrkan till exempel.
      2/ Hur var det nu med förordningen? Jo, för att bli behörig till den sökta tjänsten skulle man fullt ut tjänstgöra med andra präster i Svenska kyrkans gudstjänster Frågan vi måste ställa är huruvida detta inbegriper såväl kvinnor som män. Jag ser minst fyra alternativ: 1/ Ja 2/ Nej 3/ Det får den som ska svara avgöra. 4/ Det går inte att komma fram till något svar.
      Dag och ni som stöttar honom här synes svara 3/. Men detta är helt orimligt. Om en domare ställer en fråga, det kan vara till käranden eller svaranden, får den som svarar på frågan själv definiera frågan och vad den ska betyda? Är det inte så att det är domaren som ska ha svar på den fråga han ställer? Rätt alternativ ovan blir alltså 1/. Att hävda att "präster" betyder "de som till det yttre blivit prästvigda" är inte "sovjet-fasoner", utan att tvärtom låta orden betyda vad de betyder i allmänt, objektivt språkbruk. Här var det faktiskt Dag och Göran+ som stod för sovjet-fasonerna (vrängde orden till att betyda något annat än de vanligtvis gör).

      Radera
  8. När ideologin blir tolkningsprincip, upphör alla lagar att gälla. Sovjetunionen hade en demokratisk konstitution. Men ideologin sade att endast kommunistpartiet var demokratiskt och odemokratiska partier kan man ju inte ha i en demokrati. Ergo: diktatur.

    När rättsregler i praktiken upphävs står det illa till i rättsstaten. Ty lagen måste gälla enligt bokstaven.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med! Se även kommentar till ML ovan.

      Radera
  9. Jag förstår inte det roliga med äppeljuice i en förpackning för vin! Är det viktigt att lära barnen att dricka vin? Behövs mer alkohol i Sverige?
    Jag hävdar ännu en gång: De som ofta skämtar om alkohol, de har själva alkoholproblem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Prova gärna Öspabs äpplemust i bag-in-box! Finns bl a på ICA. Efter ett tag kan man inte tänka sig att fördärva en dylik förpackning med vin:

      http://www.ospabfrukt.se/baginbox.html


      Bonde

      Radera
    2. Eller har de kanske stannat i puberteten?

      Radera
    3. Jag tyckte det var ett underbart skämt!
      Barnbarn fattar lätt och väl att det är skillnad mellan barn-dricka och vuxen-dito. De spelar naturligtvis glatt och med tindrande ögon med när morfar- och farfarstyper sprattar med föräldrarna.
      Tack för tipset, Dag!

      Radera
    4. Man häller inte nytt vin i gamla bagar, men äppelmust går bra tydligen.

      Radera
  10. Som jag förstår saken, agerade Dag och Göran som de gjorde för att tydliggöra att lagen uttryckte sig lagligt men fungerade olagligt.
    Ja, de bibliska författarna var i samklang med den helige Ande. Men tolkningstraditionen är nödvändig: ett studium av reformationskyrkorna visar varför. På 500 år har de sprängt sönder praktiskt taget all gemensam förståelse. Under 1500 år som gått har de orientaliska och östortodoxa kyrkorna däremot bevarat den gemensamma förståelsen, trots schismen...

    SvaraRadera