fredag 6 november 2015

Stör inte Dalmans glädje!

Det kommer sura kommentarer i anledning av Johan Dalmans stora glädje. Först blev han biskop och då var han så glad att han darrade i benen, sa han. Så blev han överhovpredikant, Überhauptprediger. Det måtte väl ha darrat då också. Allt har gått honom väl i händer. Jag skulle vilja att kommentatorer håller undan sin surhet och i stället delar och fröjdas av den glädje som fyller Dalman. Varför skulle min själ bedrövas när en adelsman får dväljas i Konungens närhet, vid behov sova mellan de konungsliga lakana och se fram emot vad som komma skall.

Tanken när det stadgades att bara en biskop skulle kunna bli Överhovpredikant var den, att kalamiteter sådana som den när CH Martling utnämndes, skulle undvikas. Det uppskattades inte av kyrkosystemet, läs Hammar och hans entourage, att en präst av det icke önskvärda slaget skulle få sola sig i den konungsliga glansen och få s k legitimitet av detta. Alltså skulle kungen bara  få utnämna biskopar - och biskopar är ju sedan länge sådana som är approberade.

Tanken då, vid utarbetandet av Kyrkoordningen, var att detta var en lämplig syssla för en nyligen pensionerad biskop. Som Johansson t ex. Men han kom inte till. Det gjorde en stiftsbiskop, som rimligen skulle ha full gärning i sitt stift. Nu är det med Strängnäs stift så, att det är adelstätt och biskop Aulén hann på sin tid både med att umgås med adeln och vara preses i Musikaliska Akademien så överhovpredikantsysslan ska nog Dalman klara av. Det är ett pyssel, det begriper vi. Men om adeln inte klarar av pyssel av det slaget, vad ska vi ha den till då?

Nu till en skön själs bekännelse.
När vi i arbetet med kyrkoordningen kom till punkten om vilka som Konungen skulle äga utnämna till Överhovpredikanter fann jag förslaget om inskränkningar dumt, men fann också att just jag knappast hade någon anledning att stå upp för detta konungsliga oinskränkta privilegium. Han kunde gott få hålla till godo med de vanliga biskoparna. Det får vi andra göra. Delad sorg är halv sorg. Med Dalman blir det ingen sorg. Det blir roligt och Dalman vet att föra sig i salongerna. Han kan sitta så länge att han har goda chanser att komma i tv vid solenna tillfällen med många statschefer närvarande.

Men Lönnermark då? Jag gillade hans sätt att hantera de gudstjänster och kyrkliga handlingar som jag såg i bilderburken. Han avslöjade sig som den församlingspräst han är. Han var omtänksam i sitt sätt att se på den kungliga familjen och det var församlingsprästens omsorgsblick jag såg. Må vara att han var Överhovpredikant, men först och främst var han familjens präst. Det som dög för Skövde-borna, dög för hovet.

Biskoparna är våra professionella optimister. Biskop Jonson var, såg jag, tacksam över alla flyktingar som kommer. Nu kunde Kyrkans omsorg bli konkret; hjärta, hjärna och hand.

Han har nog rätt. De äro många som går i spinn vid tanken på att vara efterfrågade. Inte bara Dalman. Här är förstås ett problem. Saklig omsorg är en sak. Det kommer flyktingar och då är det en kallelse att göra vad vi kan. Språkcafé, mänskliga möten med medkristna i gudstjänst och vid kyrkkaffe, handfast grannhjälp och en hållning som är respektfull och inser att den människa vi möter är en medmänniska, som vill vara till nytta och inte bara ett objekt för beskäftig omsorg. Hjälpismen bannlyser vi. Men det är risk att just beskäftig hjälpism blir hållning. Nu får vår fina tro också bli hand. Gud give att den kunde blivit hjärna och hjärta först, då.

Jag har sett dem, de många som präglas av saklig omsorg. Men jag vet att de andra också finns. Hjälpisterna. Jag hör till dem som menar att det är något konstigt med en kristen tro som blir glad över att det kommer flyktingar. Jag skulle vilja att de fick leva i fred i sitt land och att Syrien blev ett anständigt land.
Jag undrar fortfarande vad ärkebiskop Wejryd hade hos president Assad att göra. Vilka ingick i delegationen och vad sas från Svenska kyrkans håll då?

Stör nu inte Dalmans glädje. Det är opassande.
Lika opassande som att antyda att SD:s påpekanden om flyktingsituationen, de alla tog avstånd från, nu tycks bli regeringens politik. och lika opssande som att nu fråga de kristliga vart Merkels helgonstatus tagit vägen, för nu tycks det inte vara så mycket bevänt med tyska folket beredvillighet att ta emot människor på flykt och när det är så, återstår Schweden. Eller vad? De uppgifter som når mig är väldigt motstridiga och svåra att värdera. Av journalisterna får jag föga hjälp. Men vi ska nog inte störa deras glädje heller.

Utom, förstås, när det gäller Kyrkans Tidnings insats att förklara konflikten i Härnösands stift för oss. Det utlovades i en bloggkommentar något uttömmande  och klargörande. Det kom inte mer än vad som kunde inhämtas på Bloggardag. Alla har inte anledning att vara glada.

Jag är.
Läser ni sandahlcitaten på Twitter?
Kloka citat. Man nästan svimmar.








49 kommentarer:

  1. Das schaffen wir!
    Både Dalmans utnämning och flyktingströmmen.
    Det verkar mest vara SD som inte klara av annat än att sitta på den massmediala läktaren just nu.

    Men hoppsan, nu uttryckte jag mig visst på utrikiska, dessutom citerandes en ledare för ett stort Tyskland.
    Tur att jag inte kan bli anmäld till domkapitlet.

    SvaraRadera
  2. Är den universalistiske heretikern, adelsmannen Dalman, ens en "biskop" i luthersk tradition, med tanke på vem som "konsekrerade" stiftchefen?!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dalman är en typisk hovman. Logiskt val./Gustaf Björck

      Radera
    2. Hovman eller Hovnarr?
      Antony

      Radera
    3. Antony,

      Det beror förstås på vad som menas med "luthersk tradition". Enligt den lutherska läran är Dalman helt klart biskop. "Apostolisk succession" (så som till exempel romersk katolska kyrkan eller somliga i Missionsprovinsen definierar den) har faktiskt inget som helst stöd hos de lutherska reformationsteologerna.

      Radera
    4. Frasius,
      Vad är då kriterierna för att bli en luthersk "biskop"?

      Radera
    5. Frasius

      Det fanns inte en biskop som stod på lutherdomens sida, så det blev inget med succesionen (förutom möjligen Sverige, med högst dubiös succesion).

      Nöden hade ingen lag.

      Radera
    6. Anonym,

      Att bli biskop är att bli kallad och ordinerad till det. Det ska ske i vederbörlig ordning. Det är faktiskt inte krångligare än så.

      Radera
    7. Precis så, Anders. När "biskopar" i respektive kyrka börjar undervisa rena knasigheter - t.ex. om flitigt anropande av de avlidna och utkorande av personliga "skyddshelgon" (då skulle jag definitivt välja Maria framför Karol Wojtyla!) eller om det könsneutrala äktenskapet och barnafödande män - och vägra dem som håller fast vid den sunda läran prästvigning, då har nöden ingen lag.

      Det hindrar inte att handpåläggningssuccessionen är en god ordning. Men det gäller framför allt att tradera den tro som en gång för alla är överlämnad åt de heliga - och som inte är någon esoterisk lära som muntligt skulle ha överlämnats vid sidan om och utan spår i Skriften.

      Radera
    8. Tack, Frasius! Där satt den!. För när allt ska ha stöd hos de reformationsteologerna för att vara "lutherskt" (och lutherskt borde betyda "evangeliskt-katolskt", men här ser vi varför det inte riktigt gör det) då har reformationen övergått från korrigering av den en gång givna normen ( St Judas brev v3) till att upprätta en ny norm, en ny kanon. Ett urval, dvs heresi. Och heresi är den sakliga motpolen till katolicitet.

      Radera
  3. Det är en pinsamhet bortom vad folk begriper nuförtiden att kyrkomötet anser sig ha rätt att bestämma vad HM Konungen får eller inte får göra. Därmed ingen kritik menade mot valet av Dalman.

    SvaraRadera
  4. Noterar intresserat hur radikala och frispråkiga biskopar tenderar bli efter pensioneringen. Då kan man rent av kosta på sig att bli vänlig och se sådana som förut uppfattades närmast som tjänstehjon som bara skulle finnas där och ta order som inte skulle ifrågasättas. Men när emeritiålderns gyllene era närmar sig kan man lugnt lyfta pension och yttra sig om det mesta, kritisera sina kollegor i tjänst ("så där skulle jag ALDRIG ha gjort"!!) och visa sig i sammanhang och med människor man aktade sig för att blandas ihop med innan. Visst är det konstigt?? Det dessa glada biskopar dock inte begripit är att ingen av betydelse lyssnar mer än lite artigt välvilligt på de generöst utbjudna sanningarna. Pensionärer har inget att säga till om, precis så trist är det, undantaget som bekräftar regeln är förstås kyrkopolitikerna där drösvis med pensionärer sitter och styr och ställer, men det bekräftar annars bara regeln. Före pensioneringen är biskoparna snubblande nära kungen så som det blivit (inflytande = 0) och sedan blir det till att mata änder eller doktorera.
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  5. Om huvudkonsekrator är en kvinna men bland de övriga finns biskopar så kan Dalman ses som biskop i den apostoliska successionen. Men självklart finns det tveksamhet om detta. RK

    SvaraRadera
  6. Bloggardag: ”Läser ni sandahlcitaten på Twitter?
    Kloka citat. Man nästan svimmar.”


    Jag läser gärna, men glömmer ofta. Kanske kunde man få en länk dit härifrån lite då och då så man inte missar. Ofta är citaten kloka men den här uttrycker någonting djupt tragiskt:

    De flesta åren ligger bakom mig, men Livet ligger alltid framför mig" (2015)

    Att aldrig nå ända fram in i Livet utan att alltid ha det FRAMFÖR sig. Som en hungrig råtta som ser på en ostbit bakom ett glasfönster. Råttan vet att den har rätt till ostbiten den men hur sjutton ska den komma åt den? Kanske genom att ta ett bad först?

    Jag ser just detta som kristendomens stora lurande fara.

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att du inte förstår att livet ligger framför oss, alltså det eviga livet efter den jordiska döden, kanske beror på att du inte är kristen. Kanske du skulle testa att bli kristen? Du har ju inget att förlora.

      Radera
    2. Här inflöt en rolig men illvillig kommentar till Elisabeth, som pådyvlade henne en mening hon uppenbart inte omfattar. Den raderades fermt. Lite skärpning, tack. Vi kan vara roliga och polemiska så att det träffar och så öppet som samtalet är här och på få andra ställen kan man faktiskt korrekt återge det man polemiserar mot. Det räcker så bra.

      Radera
    3. En anonym en: Ingen av oss på denna blogg kommer väl att få det särskilt kul efter döden, i alla fall inte de flesta. De flesta av oss är nämligen rika, eftersom vi har mycket mer än mat och kläder och tak över huvudet. De flesta ger säkert också en slant till välgörenhet och tror att detta ska rädda dem (också jag). Ve er som är rika och som är mätta är vad Jesus säger. De kommer inte att få det så kul på andra sidan. Men de flesta vill nog inte höra det för då gäller det verkligen en själv. Både mätt och rik sitter man och är fasligt bekymrad över vilka ANDRA som kan gå miste om Guds rike eller straffas, t ex de utlevande homosexuella.

      Radera
    4. forts: Men jag tror att hovpredikanten skulle bytas ut illa kvickt om han inför de kungliga framförde just hur det blir för de som är rika och mätta och inte kan bära samma klänning vid två tillfällen. De skulle inte heller gilla det tror jag.

      Radera
    5. Anna, då kanske det skulle gå som för Johannes Chrysostomos när han landsförvisades 409 efter kritik av överhetens leverne.

      Radera
    6. Peter T: Ja, där ser man hur det kan gå om man som präst skulle våga sig på något sådant! Vilken präst skulle våga det i dag? De som vill berömma sig för att vara icke-politiskt korrekta och som någon som går mot strömmen fördömer homosexualitet och kanske abort. Men att tala om vad Jesus sa om de rika? Nej, det går ju inte för då är det inte längre bara "de andra" som har problem, utan i högsta grad vi själva. Det hela görs om till något i stil med att "vi får ha mycket pengar men vi får inte bry oss om dem för mycket och låta dem vara det viktigaste i vårt liv. Och vi ska tänka på de fattiga." Seså, sedan kan vi raskt återgå till att kleta i hur mycket de homosexuella syndar. (Och ja, jag tar upp homosexualitet igen därför att det just därför att deras "synd" alltid diskuteras bland konservativt kristna.)

      Radera
    7. Ja du Anna.
      För att inte störa biskop Dalmans glädje bör man kanske förutom rikedom låta bli att nämna högmodet, denna kardinallast som tillsammans med rikedom räknas upp tidigt i de flesta bibliska syndauppräkningar.

      Radera
    8. Anna,

      Din kritik verkar mot bibeltron gå ut på att den är ohållbar och felaktig, vilket bevisas av 1/ att de bibeltroende är dumma mot de homosexuella och 2/ att de inte lär enligt Bibeln om rikedom.
      Men 1/ bevisar ingenting mer än att du anser dig veta bättre än Bibeln (för du tänker inte följa Bibeln om det står som det gör).

      Och om det hypotetiskt vore som du sade (2/), att de inte förstått Bibeln, är då botemedlet att inte tro på Bibeln? Eller tycker du att de borde tro på Bibeln? Du säger att det senare är lösningen, de borde lära rätt om rikedomen. Men nu får du bestämma dig om det är bra att tro Bibeln eller inte. OM man ska tro på Bibeln om rikedom (2/) - som du hävdar - då ska man tro på Bibeln även om man inte gillar det (1/).

      Jesaja skrev om alla som ville plocka litet här, litet där ur Bibeln och sedan tro som de själva ville:
      Vi gick alla vilse som får,
      var och en gick sin egen väg,
      (Jes. 53:6)

      Han skrev också:
      Böj ert öra hit och kom till mig [till HERREN]!
      Hör, så får er själ leva!
      (Jes. 55:3)

      Radera
    9. Frasius: Ja, jag vill "tro som jag själv vill". Eller snarare, jag tror som jag gör eftersom jag inte kan annat. Det är kanske bättre att erkänna det än att ljuga om det? Men sant är också att jag vill inte heller tro på bokstaven när jag anser att bokstaven skadar och går på tvärs emot meningen. Att tvinga sig själv till att tro på något man inte tror på är farligt. Då är man hjärntvättad.

      Min kritik, om jag får formulera den själv, är att de som, till skillnad mot mig, anser sig inte "plocka litet här, litet där ur Bibeln" så fullkomligt ignorerar det som Jesus säger som handlar om dem och inte om andra. Spekulationerna om var de homosexuella hamnar efter döden och fördömandet av homosexualitet blir groteskt och absurt menar jag i synnerhet med tanke på omfattningen som man ägnar sig åt detta. "Tänk om du skulle se över ditt eget hus, visa att du verkligen följer Bibelns lära, ge bort allt du äger till de fattiga och SEDAN kanske du kan tillåta dig att fundera över hur de homosexuella kommer att tas emot i himmelriket om de fortsätter att leva ut sin läggning?" För om du inte gör som Jesus säger när det gäller dina pengar är det nämligen DU som inte kommer att få glädjas i himlen. Om vi nu ska följa Bibeln till punkt och pricka. I det här fallet tror jag att vi ska det.

      Du skrev f ö bra för några inlägg sedan som gällde formuleringar om att "samarbeta fullt ut med alla präster". Hängde med helt och hållet där och tyckte du var klarsynt.

      Radera
    10. Sammanfattningsvis kan man säga att vi alla kommer att hungra och gråta i himlen, och titta på när Micael Grenholm och Thomas Idergard äter sig mätta och skrattar.

      Radera
    11. Elisabeth6 november 2015 16:38:

      "Att du inte förstår att livet ligger framför oss, alltså det eviga livet efter den jordiska döden, kanske beror på att du inte är kristen. Kanske du skulle testa att bli kristen? Du har ju inget att förlora."

      Jag HAR VARIT kristen men växt ur kristendomen (teologiskt) med tiden och med nya erfarenheter och nya kunskaper om vad Jesus ville ha sagt när han var på jorden. Jag förstår hur du och andra kristna tänker: att det eviga livet börjar automatiskt efter att man lämnat den fysiska kroppen. Jag vet nu att det "EVIGA livet" måste börja INNAN man har lämnat sin fysiska kropp annars börjar det inte efter döden heller. Jesus säger klart och tydligt att vi måste ha förlåtit allting innan vi kan komma till Gud, (läs t ex om den obarmhärtige medtjänaren i Matteus)

      När man är klar med sina "förlåtelseläxor" så börjar man uppleva det eviga livet och sedan lämnar man bara sin kropp. Kristendomen kör över Jesu undervisning om förlåtelsens nödvändighet genom att se på Honom som ett offer. Bara man tror på offerläran så kan man strunta i vad Jesus faktiskt säger. Därför kan en kristen SAMTIDIGT vara en MARTYR och tro att hen faktiskt FÖLJER Jesus. Men en martyr förlåter ju inte utan i sitt hjärta ägnar sig åt att peka finger åt just de som de har att förlåta framför sig. Tvärtemot vad Jesus själv gjorde på korset.

      En anonym en

      Radera
    12. Samt Frasius (och alla andra): Vad är det du själv tror på i Bibeln "även om du själv inte gillar det"?

      Radera
    13. Anna, det är väl ingen gråt i himlen? Du din stackare verkar tro att du ska hamna någon annanstans efter du vandrat i denna jämmerdal!
      Antony

      Radera
    14. Anna,

      Jag tror att hela Bibeln är Guds Ord och därför sann. Säkert har det hänt att jag inte gillat något som står i Bibeln, men sedan jag förstod att det är Gud som talar i Bibeln, så tar jag emot det som Guds Ord och inrättar mig efter det, även om det är obekvämt när ens egen synd avslöjas... Som Paulus skriver till korintierna: Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus
      Kristen tro innebär just detta, att man ställer sig under Gud och hans Ord. Annars är det inte kristendom.

      P.S. Jag undrar om du inte missförstått Bibelns lära om rikedomen. Men det är kanske en annan sak. D.S.

      Jakob

      Radera
    15. Frasius: Varför P.S:et? Tvärtom, det var ju just "läran om rikedomen" som själva huvuddiskussionen handlade om menar jag. Jag tror inte att jag missuppfattat den utan att vi rika försöka bortförklara vad Jesus verkligen säger, eftersom vi inte klarar av att dela med oss så mycket som vi ska göra och förlitar oss på att "det som är omöjligt för människan...". Men förklara gärna på vilket sätt du tror att jag missförstått.

      Ja jag vet att de konservativt kristna tänker som du om läran, och jag förklarade varför jag inte gör det, för att jag inte kan ibland och varför jag inte vill ibland. Men jag känner ett visst tvivel när du skriver "säkert har jag inte gillat något som står i Bibeln". Det låter som om du bara hittat någon liten detalj som du inte ens minns och inte om att du trott på saker som mycket kraftigt strider mot ditt eget samvete. Jag undrar om inte Reza Aslan har rätt i detta när jag citerar från Rebellaundrars blogg:"Reza Aslan säger att det är ett stort missförstånd att människor hämtar sina värderingar ur helig skrift; vad de gör är att de läser in sina värderingar i sina heliga skrifter."
      Så gör du och så gör jag. Tror jag.

      Radera
    16. Antony: Säg mig då vad Jesus menar när han säger ve dem som är mätta, rika och skrattar? Som katolik kanske du inte själv heller ska ta för givet att du hamnar direkt i det glädjefulla efter din död, eller är du en perfekt människa som inte syndar menar du?

      Jag själv skulle önska att skärselden är på riktigt. En evighet i helvetet är sällan rättvist, men att själv få uppleva det man gjort mot andra och säga om man fortfarande anser att det var rätt gjort tycker jag vore "ett vettigt sätt" att lösa det hela på.

      Radera
    17. En anonym en: Jag ger inte feed back på det du skriver helt enkelt för att jag inte har några problem med det och förstår vad du menar (ofta) och dessutom brer ut mig rätt mycket ändå.

      Radera
    18. Anna,

      1/ Det ligger mycket i ditt citat:
      "Reza Aslan säger att det är ett stort missförstånd att människor hämtar sina värderingar ur helig skrift; vad de gör är att de läser in sina värderingar i sina heliga skrifter."
      Många gånger -om inte de flesta - är det så. De som värnar om miljön använder Bibeln för sin miljökamp, de som är politiskt vänster eller höger använder Bibeln för sin politiska kamp o.s.v. o.s.v.
      Men att många missbrukar Bibeln är inte så intressant. Det bevisar ingenting. Den intressanta frågan är om det går att få fram något ur Bibeln, om den har ett objektivt innehåll som låter sig hämtas fram genom noggrant studium. Som du förstår svarar jag Ja på den frågan. Om svaret inte är Ja, är nämligen kristendomen helt meningslös, för i så fall går det inte att följa Jesus, eftersom vi inte kan komma fram till den gudomliga sanningen, det går inte helt enkelt. Men jag är övertygad om att Jesus är Guds Son, ja Gud, och att vi fått Bibeln för att vi ska tro på den och följa den.

      2/ När Jesus i Lukas 6 säger Ve er ni rika, mätta och ve er, ni som skrattar, då menar han inte dem som är rika på pengar, mätta av mat eller glada av sann glädje. Nej han predikar mot självrättfärdigheten, mot dem som förtröstade på sig själva och trodde att de följde Guds bud och att de dög inför Gud sådana de var. När Jesus säger Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike, då menar inte dem som är fattiga på pengar, utan dem som är fattiga på egna gärningar. de som tror att de inte har några rikedomar (=goda gärningar) att åberopa inför Gud. Jämför till exempel med Jesaja 55, vers 1-4.

      Radera
    19. Frasius,
      i Kyrka o Folk nr 45/2015 finns en mycket intressant artikel av Peter Olsen: Bibelns klarhet - i en postmodern tid. I inledningen återges den tidiga lutherdomens bibelsyn i fyra huvudpunkter: 1) Den (alltså Bibeln) talar sant. 2) Dess tal är tillräckligt. 3) Den talar klart. 4) Den talar verkningsfullt. Därefter följer en redogörelse för vad som händer när man lämnar detta synsätt och det är bara att konstatera att man då hamnar på ett sluttande plan (som vi inte minst ser i Svenska kyrkan i dag) där var och en tolkar lite som han vill och tror sig bli salig på egen tro. Men då är det, precis som du säger, ingen mening med kristendomen.

      Radera
  7. BloggarDag et consortes,

    -Jag har svårt att förstå kommentaren om kungens överhovpredikant, en slags vädrad surhet över personvalet. Jag trodde i min enfald att Konungen själv valde vem han vill ha, naturligtvis efter vederbörliga konsultationer. Men han har uppenbarligen inte konsulterat BloggarDag, vilken kanske är en miss av honom.

    Vad gäller kritiken mot Kyrkans Tidning för att inte ha rapporterat om konflikten i Härnösand stift, jävas den å det grövsta genom tidningens nyhetsartikel i går. För några dagar sedan påstods både det ena och det andra om tidningens ovilja att berätta om saken.
    Nu har kritikerna fått svar på tal - av verkligheten. Rådet till dem blir alltså det vanliga: -Döm inte på förhand!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  8. Enl luthersk ortodox tradition så är det lärotraditionen som gäller i första hand. Vigning medelst handpåläggning är stor gåva som SvKy haft, men den får väl nu ses som bruten pga Antjes innehav av ärkestolen. Även lärotraditionen är bruten så vitt jag kan se. Såväl vignings-och lärotraditionen är bevarade i Missionsprovinsen. Därför bör alla som vill vara kvar i Svenska kyrkans katolska och ortodoxa tradition, enligt min mening, städja Missionsprovinsen. Roland Kristensson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roland,

      Javisst är det lärotraditionen som är det helt avgörande! Självklart har ingen något emot vigningssuccessionen, men som sagt är den sekundär och utan teologisk vikt.
      Men nog måste man väl hävda att lärotraditionen varit bruten långt före Antje?

      Radera
    2. Roland Kristensson - Jag kan förstå Din omsorg, men är det inte för sent? Flertalet "högkyrkliga" och andra med katolska/ortodoxa ideal (inkl. "gammalkyrkliga" och "bibeltroende") har väl redan lämnat det sjunkande skeppet? F. Dag har min högaktning för sin uthållighet, men vad hjälper EN ropande i öknen när alla andra lämnat den? De som i min barndom/ungdom utgjorde kärnan i den högkyrkliga förnyelserörelsen, återfinns numera inom (många är döda men hann ändå gå över till) katolicismen eller ortodoxin. Kanske dags att staten - enligt sovjetisk modell - tar över SvK:s tillgångar och gör dem tillgängliga för ALLA kristtrogna som efterfrågar dem, oavsett denomination? SvK verkar ha fullt upp med att underhålla kyrkobyggnader som knappast används, samtidigt som andra, mycket livaktigare och folkrikare, samfund hänvisas till lånade källarlokaler./Paul

      Radera
    3. Paul,

      Det är aldrig försent att göra det rätta (följa Bibeln). Möjligheten att göra det lämpliga (det man tycker är bäst enligt förnuftet) kan ha försvunnit, men det är en annan sak.

      Radera
    4. Paul Juusten, som på 1500-talet "räddade" vigningssuccessionen var assistent, inte huvudkonsekrator - om nu kön skulle anses höra till det som avgör vad som är en rätt biskop.
      Kh på landet

      Radera
  9. Jag delar inte Pauls och andras oerhörda pessimism om SvKy. Det finns fortfarande levande församlingar. Det finns trogna präster och diakoner som vill bygga församlingar och återupprätta SvKy på Bibelns och Bekännelsens grund. Att fly eller desertera till Rom eller Konstantinopel är ingen bra utväg även om den lockar. I stället skall kampen för tron fortsätta där de flesta av oss har fått sin kommendering! Låt oss inte ge upp!
    Roland K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack f Roland. Att återupprätta svky på Skriftens och Bekännelsens grund är en angelägenhet och ännu mer en kallelse. Det finns mycket progressivt eller liberalt i svky och denna rikting "skyddas" av många "makter". Så är det också i Rom. Vi får se hur liberal och progressiv Franciscus egentligen visar sig vara när han befinner sig i det "sekulära" europa. Han behöver nog all den hjälp han kan få av de afrikanska kardinalerna. Många som "konverterar" till Rom för att fly från progessivismen måste nog tyvärr lämna europa. Var det inte från Afrika som den apostoliska successionen fördes vidare till MP när Arne Olsson vigdes till biskop?

      Radera
    2. Det stämmer, Thomas,
      +Arne vigdes till biskop av Walter Obare, Evangelisk Lutherska kyrkan i Kenya, vars vigning i sin tur kan ledas tillbaka till Bo Giertz.

      Radera
    3. Roland K - "Oerhörd pessimism"? Snarare realism, väl?! Ja, det finns fortfarande levande församlingar, men kyrkosystemet tycks göra allt för att "normalisera" eller - om detta misslyckas - marginalisera dem. Jag är son till en (numera avliden) präst i SvK; ännu på 1980-talet fanns i hans pastorat fyra vackra medeltida kyrkor, där det - i var och en av dem - hölls gudstjänst varje söndag; de var två präster som var bosatta där och höll två högmässor var per söndag. Idag finns EN präst kvar (och jag vet inte om hen ens bor i pastoratet), som håller söndagsgudstjänst i EN av de fyra kyrkorna, alternerande. Detta samtidigt som befolkningsantalet i pastoratet har ökat dramatiskt (det var tidigare landsbygd, men än numera närmast förort). "Är det konstigt att man längtar bort nå'n gång?"/Paul

      Radera
    4. Paul! Man kan vara realist utan att vara pessimist. Nog har jag sett mycket av det din far upplevde. Jag har varit präst i 47 år. Jag är ingen profet och vet inte hur det kommer att gå för "kyrkosystemet" men det kan aldrig vara fel att fortsätta troget på den plats man har fått sig given: fira Mässan även om få kommer, möta mskr i själavård, undervisa i Guds ord om salighetens väg. Visst skulle jag önska att det vore annorlunda, men jag är optimist såtillvida att jag tror verkligen att trohet gentemot Kyrkans katolska och apostoliska bekännelse trots allt är vägen framåt. Självklart får vi längta bort ibland. Det gör säkert de flesta av oss när det ser mörkt ut. Men kom i håg Kyrkan har haft det värre, mycket värre under gångna tider!! Roland K


      Radera
  10. Varför ska det alltid poängteras att Dalman är adelsman? Såvitt jag vet skryter han inte själv om sin börd och det är knappast den som i dagsläget gjort honom till biskop och överhovpredikant. Hans ätt håller ju också en låg profil med sitt anspråkslösa namn. Faktiskt är det mindre pråligt än dr Sandahls eget, utan något förskönande h "i dalen".

    SvaraRadera
  11. Niklas N fick ett svar som jag väljer att inte publicera för debatten går bortom ärendet, alltså ärendet att inte störa Dalmans glädje.
    Dalman är av typ glad. Det stör uppenbarligen. Intressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den ständigt glade Dalman ska vi nog inte störa, och vi ska inte heller störa oss på den något makabra lilla filmatiseringen där stiftchefen lekte "biskop" före det att han blev "biskop"!
      Antony

      Radera
    2. Antony,
      Du ska inte nedvärdera vikten av att leka biskop, det är en seriös verksamhet men också en mycket rolig sådan, eller sehr lustig, som jag sa som ung.
      Den glade Dalman och jag brukar sjunga en sång som visar hur roligt vi har det. "Ska vi leka biskop, ska vi leka biskop, ska vi leka biskop med varann? Jag tar mitran på och du kräklan med, mitran på och kräklan med, mitran på och kräklan med - ska vi leka biskop, ska vi leka biskop med varann?" (melodi: Ska vi byta grejer).
      AJ

      Radera
    3. AJ,
      Du och Dalman verkar sannerligen ha det, "sehr lustig", då ni leker "biskop"!
      Antony

      Radera