onsdag 13 april 2016

Addis Abeba, onsdag

Addis ligger så högt att det varma alltid verkar behagligt. Ni kanske avundas min lyxresa till ett möte med präster och diakoner i Mekane Yesuskyrkan? Jag fortsatte alltså från Wien. Nattflyg ner, en intensiv dag, hotell och så ännu en intensiv dag som nu väntar samt sent i afton flyg tillbaka till Arlanda. Tåg till Moheda. Väl hemma  finns två försändelser med böcker att hämta ut. Lite desperat var jag, för den bok jag tog med som reselektyr var för snabbt utläst. Min kompis Leif antecknade titeln nogsamt. George Weigel, Evangelical Catholicism, Deep Reform in the 21st-Century Church, Basic Books. Han påpekade att han också på stående fot beställt boken. Frimodig kyrka läser bättre samt mer och har inte bara roligare. Roar sig med teologisk läsning.

Jag berättade för Modeus II att jag skulle till Mekane Yesuskyrkan. Biskoparna kom bara till  Assisi i Italien och har biskopsretreat under ledning av en romersk katolik. Detta hade i min ungdom varit uppseendeväckande, men det blir väl svårt att efter detta vifta finger åt präster som har affinitet för det högkyrkliga. Ska biskoparna välsigna monstranser och gå i Corpus Christi-procession nu?

På resan hade vi sällskap med en droghandlare. Leif påstod att han var eftersökt. I Addis 180 deltagare på studiedagar, intressanta samtal och en uppsättning föreläsare. En sa att han kom från Missourisynoden, men efterhand stod det klart att han var från Illinois - och det är inte Missouri, talade jag om för honom. Mig lurar han inte!

Nu är det inte Svenska kyrkan som ordnat resan utan Mekane Yesus-kyrkan som bjudit in från ett sammanhang de uppfattar vara sådant att man kan tala med dem som är med där. Frimodig kyrka. Å andra sidan är nog behovet att samtala med kyrkor av typ Svenska och Norska kyrkan liksom lutheranerna i Chicago inte så stort. Här finns en upprördhet över den kolonialism, för att inte med Lenin skriva "imperialism" (som är kapitalismens högsta stadium), som visar sig i försöken att till Afrika exportera det där med hbtqi och a.

Bortsett från samtal har vi ägnat oss åt teologi, typ Korsets teologi hos Luther och hört några spänstiga föreläsningar. När en föreläsning skulle delas ut på papper, efteråt tog tröttheten ett slag överhanden. Jag börjar bli för gammal för nattliga flygäventyr och det där med att slänga in väskan på hotellet och sedan starta konfererandet. Det sjöngs något som jag uppfattade vara bibelvisor men det enda jag bortsett från handklappande kunde instämma i var ett "halleluja". Sämre instämmanden kan man tänka sig. Föreläsaren dr Yonas Yugezu imponerade.  Det gjorde också dr Yarel Halche, som i sin tur blev imponerad, tror jag. När jag kunde briljera med lite kunskaper jag fått av Eva Hamberg i måndags, gjorde han high five med mig. Det gjorde han när jag tackat för hans andra föreläsning också. Jag kan lugnt säga att jag har vänner i Etiopien. /dé uppmärkamma sr att jag härz utvidgat déb sammanställning jag gjode på morgonen för den blev ofullständig, myggplågad som jag var. Sju döda myggor blev facit./

Det grundläggande problemet, att Mekane Yesuskyrkan sagt upp sin altar- och predikstol med Svenska kyrkan och med ELCA i USA samt kommer att säga upp gemenskapen med Den Norske Kirke, bekymrar mig mer än det är ett bekymmer för Mekane Yesus-kyrkan. De känner faktiskt inte igen kristendom i Svenska kyrkan. Är inte detta en så allvarlig insikt at den borde samtalas om vid varje kyrkkaffe i Svenska kyrkan och vid varje personsamling denna vecka? Uppfattas vi inte som kristna uppfattas vi som heretiker. Fattar ni vad det  betyder?

Också detta är en ecklesiologisk fråga. Med viss förnöjelse konstaterar jag att det är svårt att kommentera mitt uteblivna högmässofirande i Umeå i söndags ecklesiologiskt. Det blir personligt samt en redovisning av komplett oförståelse för vad som är den kristna gudstjänsten på söndagen. Många kristna nöjer sig med det sekunda. Jag undrar varför. Eller som vi säger i Småland: "Ska det va, ska de va redit."

Hesitörer i alla länder, förenen eder!

Denna morgon i Addis läser jag - Dike! Han är klar över vad den "kvinnoprästfientliga, högkyrkliga minoriteten" menar och i övrigt står nästan allt väl till i den fina folkkyrkan. I åratal har Dike fått vara med i samtalet på denna blogg och likväl ska det talas om "kvinnoprästfientliga" och målas bilder. I vanliga fall tänker jag att samtalet får oss att komplicera vår egna resonemang. Inte så med Bengt Olof Dike.
Kvinnoprästfientlig! Så illvilligt korkat!
Och vilken nidbild av oss som definierar oss som hesitörer.
Kanske Dike själv vänligen skulle välja andra samtalsarenor än denna nu?
Att han söker källan till Patrik Engellaus uppgifter, noteras.
https://detgodasamhallet.com/2016/04/13/gastskribent-bengt-olof-dike-vem-tjanar-pa-att-mala-nidbilder-av-var-kyrka-vem-ar-prasten-som-skramt-upp-engellau/

Bloggen i morgon kommer senare. Jag kan inte blogga i skyn. Undrar vilken väg kapten tar in över Sverige? Det gamla brigadområdet eller den gamla församlingen?



27 kommentarer:

  1. Jag påminner bara återigen om lilla katekesens förklaring till tredje budet och upprepar min fråga: Är nattvarden för en högkyrklig enda skälet att gå i kyrkan söndag förmiddag? (Medan högmässans predikan gott kan få bli "sekunda vara" jämfört med Daniel Brandts, bara den exekveras av en karl?).

    Sen kan man undra om "de fina" som får komma till Mekane Yesus-kyrkans samlingar talar klarspråk om homosexuellas utsatthet i Etiopien och (nid-?)bilden av dem i kyrkans retorik? (Hur var det, gick MY ihop med kopterna för att få heteronormativiteten inskriven i grundlagen eller är det illvilligt förtal från vår kyrkas ledning?).

    Frågan gäller även Efs-arna som var på medarbetarkonferens där i höstas - det känns som om vi är för mesiga BÅDE mot vår egen kyrkoledning och mot Mekane Yesus-kyrkans där vi skulle vinna i respekt på båda håll på att sjunga ut offentligt åt båda håll. Fast i båda fallen påstås det nu att det talas klarspråk vid personliga möten. Fan tro´t.

    God dag i alla fall - vi går ju trots allt mot Jubilate!

    SvaraRadera
  2. "Lyxresa"? "Avundas"?

    Eventuell avund gäller den okuvliga energi, verksamhetslust och resultatorientering som kännetecknar Bloggaren. "Kraft till tjänst är tjänstens lön". Bloggaren tycks i så motto bli rikligt belönad.

    Att flygresor och hotellvistelser i sig skulle vara så mycket lyx tål att diskuteras. Möjligen kan en hotellfrukost i Addis, med tanke på försörjningsläget i delar av landet, kännas märklig. Nu påverkas avlägsna provinsers situation dock inte av att hotellen i huvudstaden fungerar.

    Fundersam blir jag. Bloggaren är en väl sedd gäst lite varstans. Inte företrädare för den officiella kyrkan, den som behandlar honom som något katten släpat in eller värre. Först om politiskt eller pekuniärt stöd ges, får SvK kanske vara med på ett hörn.

    Det är ändå nå't visst med dessa envetna smålänningar!


    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som man behandlar andra blir man själv behandlad. Den, vars livsuppgift är att dagligen kritisera alla andra, för nöja sig med bifall från kören och från kyrkan i framtidslandet Etiopien.

      Radera
  3. BloggarDag,

    -Låter ordet "kvinnoprästmotståndare" bättre, har jag inget emot att använda det!

    Trevlig resa!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  4. Hälsa Addis och den på många sätt fantastiska Mekane Yesus-kyrkan!
    Pernilla

    SvaraRadera
  5. Både du och de andra här attackerar Jackelén på ett väldigt fientligt sätt. Och visst, även Hammar och Wejryd fick sina fiskar varma, men inte i lika metodiskt. Och Jackelén är kvinna, ska vi tro att detta inte spelar in för att just hon ska angripas extra mycket? Men ni kanske bara vill kallas kvinnoärkebiskopfientliga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I anslutning till Annas kommentar kan bara tilläggas att åtminstone ingen i vårt sällskap är kvinnoärkebiskopsfientlig. Till och med Elaka Katten Måns har ett synnerligen rart förhållande till vår ärkebiskop, och besöker henne, eller åtminstone Ärkebiskopsgårdens garage, dagligen.

      Bill, kommunikatör hos EKM, Master of Spin

      Radera
  6. Även bönemöten har existensberättigande, men de bör inte hållas på tiden för kyrkans veckliga huvudgudstjänst. Då firar man mässa. Tydligt nog?

    Enda ursäkten för bönemöten på söndagar är prästbrist. Hellre regelbundet gudstjänstliv än sammanlysningar. Men finns präster firar man mässa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog har Populisten i princip rätt men saken är inte riktigt så entydigt enkel. En ordning utan söndaglig mässa har vi ärvt från våra fäder på de flesta orter. Ett målmedveter arbete av målmedvetna präster har ökat mässfrekvensen. Olika snabbt i olika delar av landet. När jag kom ut som pröst här i Luleå 1979 skulle jag gissa att en/månad var vanligt på många håll. I de kyrkor där jag under åren jobbat har jag strävat att successivt öka mässfrekvensen. Söndagliga mässa i den kyrka jag nu har ansvar i har vi bara haft något år.

      I de med Mpr samarbetande gemenskaperna i Umetrakten är nog bakgrunden påfallande "lågkyrklig". Där ktävs nog ett målmedvetet arbete under (många?) År innan man når fram till söndaglig mässa. Ett alternativ (som brukades i Överluleå kyrka (Boden) på sjuttiotalet är varje-helg-mässa. Tex de helger det inte är högmässa på söndagen kan man ha helgsmålsmässa.

      Radera
    2. Ja, nog finns det många saker att förhoppningsvis vänskapligt kivas om. Jag är inte alls säker på att söndaglig mässa är ett självklart mål att sträva mot i alla sammanhang (det är väl bra om församlingar som vill kan ha det). Somliga är ju inte nöjda med det heller utan vill ha fler tillfällen - och det är ju, där är vi förstås överens, under alla omständigheter frivilligt att gå fram till Herrens bord (någon kan ju t.ex. känna sej manad av Herrens ord att försonas med någon först).

      Det finns ett i vår tid föga beaktat - och ytligt sett rent obehagligt och osympatiskt - ord av vår Frälsare, nattvardens instiftare, om att inte ge hundarna det heliga och att inte kasta pärlor för svin. Tillsammans med Paulus allvarliga varningar för ett ovärdigt ätande och drickande - som kanske för sakupplysningens skull borde komma med i nya handboken eller i varje seriös skriftermålsförkunnelse? - utgör det förvisso ett memento för både folk- och högkyrkliga och för konfirmandledare av alla slag.

      Men missbruket upphäver icke bruket, det är också sant, och inte minst just i mindre, "ofolkkyrkliga" koinonior finns väl få pastorala invändningar att resa mot söndaglig mässa? Den innebär ju inte minst "en förkunnelse av Herrens död till dess han kommer" - och det borde väl även de lågkyrkliga i Umeåtrakten (eller Tornedalen)se som ett gott argument frånsett de många andra uppbyggande aspekterna?

      Radera
    3. Jag är väl medveten om den historiska bakgrunden. Vissa förenklingar kan man dock kosta på sig med min pseudonym.

      Personligen kan jag däremot inte inse det positiva med nattvardsfria söndagsgudstjänster. Vad är bättre? Den som vill kommunicera mera sällan kan sitta kvar i kyrkbänken.

      Radera
  7. Det frågas av Andreas Holmberg om Nattvarden är det enda skälet varför en högkyrklig kristen går i kyrkan. Den frågan kan väl besvaras med JA. Det är varje fall det klart viktigaste skälet. En nattvardslös gudstjänst kan väl hållas om det inte finns ngn präst att tillgå.
    RK

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå, RK, det viktigaste skälet må så vara. Det är ju en annan sak än det enda skälet. Ditt svar på min fråga synes mej således egentligen vara NEJ (vilket gläder mej). Ty att som jag själv högt uppskatta nattvarden (inkl den skärtorsdags-, långfredags- och påskförkunnelse den innebär) är ju inte något skäl till att INTE gå på söndagsgudstjänst alls när det "bara" förkunnas Guds ord där. Jag påminner återigen om lilla katekesens
      förklaring till tredje budet och tycker att Dags tevegluttande - om det nu inte berodde på illamående eller desorientering i Norrlands huvudstad - var precis lika lite föredömligt som Bengt Olofs av Dag så klandrade dito.

      Jag personligen gläder mej över präster som Torbjörn Lindahl, Dag Sandahl och min egen kyrkoherde, som gärna delar ut sakramentet ofta, som inte "snålar" på vare sej sin tid och sin person eller på de heliga håvorna. (Hur ofta de "ska" fira nattvard anger ju dock faktiskt inte vår Frälsare, bara att vi när så sker ska göra det till hans åminnelse - somliga Guds barn tycks ju vilja ha sakramentet varje dag medan andra är tacksamma för en gång per månad; i min ungdoms 70-80-tal undrar jag om många inte nöjde sej med "storhelgerna" i s.k. lågkyrkliga bygder,
      Skärtorsdagsfirandet i Hortlax var då t.ex. långt in på 80-talet något alldeles extra fantastiskt med välfylld, stor kyrka och närmast ändlösa köer av kommunikantköer, "obrutet duklag" var väl då ännu inte uppfunnet. Somliga gick säkert för sällan, men jag vet inte precis om det berodde på sakramentsförakt. Kanske var det tvärtom. Det enda jag VET är fel är när jag hörde att någon Svensson sagt: "Jag tog emot nattvarden när jag konfirmerades - och det räcker för mej."

      Radera
    2. Herren Jesus anger visserligen ingen nattvardsfrekvens, men vi vet ju att redan på 100-talet så var eukaristin del av församlingens veckliga huvudgudstjänst.

      Radera
    3. Sant. Populisten (12:37). Och det är en god ordning eller tradition. Men att förakta predikan och Guds ord är precis lika illa som sakramentsförakt.

      F.ö. är det en god ordning att fasta och lekamligen bereda sej inför varje nattvardsgång, liksom att bikta sej (lika ofta eller i varje fall ofta). En god pastor erbjuder och påminner om även detta. Men doktor Mårten Lutherus tyckte att det kunde vara nyttigt att någon gång (dock inte som regel!) gå oskriftad till nattvarden för att inte bli för skrupulös, och tycker sannerligen att Dag m.fl. någon gång kan gå även på en söndagsgudstjänst utan nattvard.

      Hade Dag sovit över i Njutånger förra helgen hoppas jag att han hållit till godo med kyrkoherde Pärs fina predikan om Den Gode Herden utifrån Hesekiel på EFS-bönhuset; trots att inga nattvardshåvor delade ut dukade Herren ett bord i våra ovänners åsyn, även när en pastor från Kenya talade utifrån Nehemja bok.

      (Nej, jag var alltså inte där, men har idag hört kantorns referat - fullt av tacksamhet till Gud. Det är kanske inte bara om en mässa det kan gälla att den som missar den missar en massa?).

      Radera
  8. Förstår att Du f Dag beger Dig till "Christ's New Homeland". Under sitt jordeliv var Han ju där som flykting. Våra biskopar får nöja sig med Assissi och det är inte dåligt. Kanske begrundar biskoparna också Franciskus senaste apostoliska förmaning. Förutom Weigels bok torde det också vara välgörande för våra biskopar att ta del a det afrikanska vittnesbördet i form av en bok som just bär titeln "Christ's New Homeland - Africa". Kanske kan vår skenande sekularisering i västerlandet hejdas eller rentav reverteras? Då torde det vara av vikt att biskoparna är beredda och öppna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan bli en intressant framtid:

      Färgade, klassiskt troende kristna i majoritet för kyrkokamp mot vita liberaler i minoritet. Vågar liberalerna då spela ut rasismkortet för att behålla sin makt?

      https://en.wikipedia.org/wiki/Robert_Sarah


      Lars Jensen

      Radera
  9. Och Dike fortsätter sin plädering för det vänstervridna i kyrkan...
    Nu har säkert Engellau inte talat med någon "kvinnoprästmotståndare", det finns ju inte s många kvar som inte har stötts ut, skrämts till anpassning eller pensionerats.
    Troligadt är det väl en kvinnlig präst. För nu går utrensningarna mot dem. Jag har tyckt det funnits fler kvinnliga präster med stake de senaste decennierna som har kunnst stå för en ren oskrymtad tro på Jesus Kristus. De har varit skyddade eftersom de inte varit just kvinnoprädtmotståndare. Men nu vänds alltså vänsterhärket mot dem.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är alla till vänster om Sverigedemokraterna vänsterextremister? Ja, så är det nog! Bara vänstern talar om rättvisa och fred - alla riktiga kristna vill ha orättvisa och krig. Åtminstone enligt översteprästinnan Borg, som uppskattas på den här sidan.

      Radera
    2. Anonym!

      Du har väl hört talas om "sjuklövern"?

      Och 'kvinnoprästmotståndare' har jag hört talas om, men aldrig översteprästinnemotståndare, så du har nog rätt ;-))

      /Skallagrim

      Radera
  10. Nå - en präst som inte kan blogga i skyn! Var ska präster annars blogga frågar man sig. Har man inget att fått veta att om man inte har något positivt att säga, ska man inte säga något alls! (Jag hann dock aldrig hunnit fråga mina upplysare om detta gällde nazismen och Kim Jong-Un.)

    SvaraRadera
  11. Bloggpappa,

    Ni vet att det finns "Missouri Synod" kyrkor i Illinois, eller?

    VP

    SvaraRadera
  12. Canutus Hahn,

    -Plädering för det vänstervridna?

    Nej, Du förväxlar det med värnandet om en levande, demokratisk, öppen folkkyrka!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  13. Bengt Olof,
    Du applåderar ju alla vänsterpåfund och märkligheter i kyrkan. Och ett styrelsesätt som ger, inte de gudstjändtfirande församlingarna, utan de politiska partierna makten. Det har blivit extra tydligt i min församling, som styrdes av en majoritet som visserligen på listan kallades posk, men som i realiteten var de som gick i kyrkan. Nu har den tvingats in i ett storpastorat där sossar som inte går i kyrkan styr. Demokratisvering? Nej, vänstervridning.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  14. Jag vill också passa på att berömma både bloggaren, Tobbe Lindahl och min egen kyrkoherde för att de, likt Gunnar Rosendal, Bo Giertz och G A Danell, är lika grundliga predikanter som celebranter.

    F.ö. får vi inför pingsten sjunga och bedja med Adam St Victor och Grundtvig: http://www.pingstpsalmer.blogspot.se/search/label/K%C3%A4rleken%20och%20sanningen

    SvaraRadera
  15. Det finns, Andreas, en myt att högkyrkligheten lägger mindre vikt vid predikan än vid nattvarden. Så är det ingalunda. Klassisk högkyrklighet, som alltid varit detsamma som luthersk ortodoxi, har alltid hävdat balansen mellan Ordet och Sakramenten. Därför är en genuin luthersk gudstjänst alltid en högmässa med rejäl predikan och firandet av HHN.
    RK

    SvaraRadera
  16. Canutus Hahn,

    Jaså, Du tror inte att man kan hysa övertygade borgerliga åsikter, därför att man försvarar Svenska kyrkan.

    Då råder jag Dig att ändra denna förutfattade slutsats. Kom ihåg, Hahn, att denna kyrka, som på dessa spalter utsätts för så mycket spott och spe, sannerligen är värd att ställa upp för.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera