Röd 1:a maj

I år går det inte att fira röd första maj eftersom dagen är en söndag. Annars går det utmärkt för detta är en apostladag och därtill Josef arbetarens dag. Det är sådana där små finesser som högkyrkliga präster leende höll på med. Nu ska jag inte förlora mig i prästerliga minnen, men jag måste - så söndag det är - ändå konstatera, att jag hör alltfler informationer från Svenska kyrkans vardag som talar om kris och katastrof än jag riktigt vill höra. Jag börjar röra mig från "veta" till "förstå" och jag vill egentligen inte förstå vad jag alltså vet. Det här håller inte. Borde vi ha en dag när det i församlingar landet runt demonstreras under parollen "Upp till kamp"?

Nu tror ni att jag funderar över biskopsvalet i Karlstad, där det i tätklungan fanns två kvinnor och en man och så blir det mannen. Det gör jag. Denne Sören Dalevi har sin bakgrund i Svenska Missionsförbundet men är präst i Svenska kyrkan och har med sig det bästa från två håll, säger han. Vad är det? spörjer vi med katekesförklaringens ord. Från frikyrkan hämtar han hängivenhet och idealitet och från Svenska kyrkan liturgin och den lutherska traditionen. Vad är det lutherska? "Det enkla och det avskalade", heter det. Det påminner i besvärande hög utsträckning inte om det lutherska utan om det reformerta. Och notera, fast det är söndag, att ingenting sägs om själva läran! Men nog var det hela lite snöpligt rent genusmässig sett?

Alla ska känna sig bejakade av den kyrka de tillhör, menar Sören. "Han tar ett gudstjänstbesök från februari som exempel. Av sex psalmer gick det bara att sjunga med i två. De övriga gick antingen för högt eller så var de okända." Nu blir jag, så söndag det är, undrande. Vilka, exakt vilka, psalmer var okända för biskopen electus?

Kanske blir det så här om man kommer från ett sammanhang med samarbete så att gudstjänsterna hölls varannan söndag i missionshuset och varannan i kyrkan. Då kanske alla psalmer med nummer 326 och däröver känns lite främmande? Inget ont om Dalevi, men kontrasterar han inte något mot föregångaren J.A. Eklund?

Valet i Karlstad påskyndar processen att göra om ordningen för biskopsval. Jag förutsade både utgången av valet och omgörningen. Själv bryr jag mig inte särskilt mycket, utan har sett det som hugget eller stucket om Kyrkostyrelsen väljer eller de lokala elektorerna. Det är riggade val och beslut för ett par decennier sedan slår igenom när vi ser uppsättningen av kandidater. Dalevi ska nu försöka orientera sig i en främmande värld - biskopsmöte, kyrkomöte med utskottsarbete och en hel del annat som blir hans uppgifter också. Det är inte bara det där med Värmland och Dalsland.

Sitter Modéus I nu och bedömer konkurrenterna inför ärkebiskopsvalet? Det kommer nya och de är svagare i konkurrensen. Dalman finns där men ter sig inte Modéus I som stjärnan just nu? Dalman, som var lysande vid Te Deum-gudstjänsten, missade först att hälsa på prinsessan Estelle. Expressen avslöjade pinsamheten. Sådant kostar. Och så förde Dalman kräkla i gudstjänsten. Vad var det öfr kräkla? Var det en kräkla från Strängnäs stift som han förde i Stockholms stift? Det är en utmaning som i ett annat läge kunnat leda till krig. Stalltips: det blir Modéus I efter Antje. Han tyngs av favoritskapet och kommer att matchas fram. Allmogen förväntas att bligande gilla upplägget. Med en ny biskopsvalsordning kommer vi tillbaka till tre kandidater varav Kyrkostyrelsen väljer en. Det blir, som det heter numera, "ordning och reda".

På ett sätt är det lite trist att det är söndag och jag lovat att förhålla mig snäll. Om det varit måndag kanske jag visat mig mer uppgiven inför det kyrkliga. Men det blir måndag om Gud vill och vi får leva!

I väntan på måndagen ska ni få ett lästips.
Oloph Bexell levererar en genomgång, som några av bloggkommentatorerna kommer att ha särskild nytta av.
http://kyrkligdokumentation.nu/bexell2.pdf
Tolle, lege!