fredag 15 april 2016

Contra D

"D" är en man som flitigt publicerar sig och ger inblickar i en tankevärld som är de flesta av oss främmande. Skälet är enkelt. Fantasivärlden finns inte. Jag tänkte med hjälp av Det goda samhället göra några nedslag i denna för oss andra främmande tankevärld.

Vi tar några påståenden i högen
 "Predikstolen är fri". Inte alls. Det kontrolleras nogsamt så att en viss typ av predikanter inte hamnar där. Så sker i antagningsprocesser och därefter naturligtvis vid anställningar. Jag bortser då från problematiken att predikstolen inte är en talarstol utan en plats där evangeliet ska förkunnas - och det begränsar friheten. Predikstolen är inte "prästens arena. Evangelet är den förkunnelse som skapar tron, inte egentligen "trons, rättens och sanningens religion", vad nu detta än ska betyda. Omskrivningar brukar vara till för att dölja något. Jesus Kristus ska förkunnas. Övervakningen av förkunnelsen, dvs själva religionsskiftet, sköts inte genom övervakning (för då måste den teologiske kommissarien gå i kyrkan!) utan mycket mer sublimt. I Karlstad väljs biskop. Biskopens uppgift är inte att viga samman folk men biskopen måste vara för enkönade vigslar. Som det heter "det skulle vara en mycket konstig signal annars". Där har ni det.

"Jag kan försäkra" att "Gud och Jesus finns med i varje gudstjänst."
Gud och Jesus? Tvåenigheten? Vart tog Anden vägen? Jag håller före att detta språkbruk är avslöjande. Det är inte en kyrkokristens sätt att beskriva Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Hur kan D för övrigt försäkra detta. Varje gudstjänst? Men är inte Gud med varje gång jag går ut i skogen och plockar lingon? (Apg 17:28 ) Att Jesus skulle ägna sig åt lingonplockning berättar ingen av evangelisterna, men det ändrar inget i sak.

D förstärker sitt resonemang. "Gud och Jesus är närvarande som huvudpersoner i gudstjänsterna".  Så där utan vidare?  Och inte ens nu får Anden vara med. Det kanske trots allt inte blir så viktigt? "Skulle inte vi få älska vår kyrka, känna glädje och trygghet när vi ser dess katedraler på grönklädda kullar och höjder runt om i vårt vackra Svea rike?"

D definierar inte - aldrig - vad evangelium är. Han undrar om evangeliet skulle ha sopas under maten eller vara utmönstrat i kyrkan. Så enkelt är det inte. Det som förkunnas under namn av evangelium blir lag. Det är för en evangelisk kristen det klassiska problemet. Det har D inte fattat. Han tror att trosbekännelsen är obligatorisk i varje gudstjänst och - håll i er - "läses av hela församlingen". Det hör han, när han sitter framför tv:n och tittar på gudstjänst, kan man anta. Vi som varit med ett tag, minns hur prästen oftast själv läste och folket i bänkarna var tysta. Detta alldeles bortsett från frågan vad trosbekännelsen då säger i sak om frälsningen. Ska vi fråga om talet om jungfrun Maria är sant eller inte, uppstår stor oreda under himmelen. Alla utom D vet detta.

D får problem med att Svenska kyrkan agerar politiskt. Det noteras. "Från "nationellt kyrkligt håll" ageras. Nationellt kyrkligt håll? Ungkyrkorörelsen? Sverigedemokraterna i kyrkomötet? Påskuppropet (en diakons i Visby initiativ, väl?) och det som kallass "den djupt olyckliga, orättvisa och ensidiga kritiken mot Israel" är exempel. Men då utnyttjas väl Svenska kyrkan i ideologiska intressen? Brukar inte D bestrida detta?

Å andra sidan är Svenska kyrkan demokratisk och beslutsorganisationen folkvald. Att 12-13% rödstar är ingen komplikation. Bättre detta, än inget. D:s "mer känslomässigt än förnuftstyrda vedersakare" får acceptera att "vissa nomineringsgrupper i kyrkan med partipolitiskt ursprung blir större" - men då är det väl alldeles i sin ordning att Olle Burell (S) får vara glad över framgången för partiet när enkönade vigslar beslutades?

D "upprepar  igen och igen att kritikerna med obegripliga attackerar (jo, vi har förstått att D inte begriper, DS) negligerar Svenska kyrkans kristna själ (vilken själ har kyrkan annars?), dess roll som kulturbärare och tung traditionsförvaltare, dess mer än tusenåriga historia som vårt samhälles grundpelare." Svenska kyrkan är en Mercedes eller Porsche där ena hjultallriken glappar "en smula".
Kritikerattityden präglas av historielöshet och "delvis hatkänslor". Varifrån kommer dessa? Svaret är enkelt:"inte sällan från högkyrklighetens kvinnoprästmotståndare." Dessa "inser nämligen inte realiteter och vilka följderna skulle bli för kyrkan, om deras åsikt i frågan fick råda." Då kunde vi väl i vart fall enas om at predikstolen i denna fråga inte får vara fri. Det skulle bli förödande. Ohc grundhållningen är att folkjets röst är Guds röst. Hur skulle det annars se ut?

D:s fråga om den kyrkliga själen besvarar en kyrkokristen enkelt.
Matt 6:23, Luk 18:8, Joh 1:9-13, Gal 6:1-9 och genomgående i den apostoliska undervisningen. Ska nu reformationen minnas, kanske vi också ska minnas att dr Luther dömer ut herr Omnes som auktoritet vad gäller kristen tro. "Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom", skriver S:t Johannes och talar inte om herr Omnes utan om Fadern.

D företräder nomineringsgruppen POSK.
Har POSK problem eller har POSK problem?

För läsning, inte minst av kommentarerna:
https://detgodasamhallet.com/2016/04/13/gastskribent-bengt-olof-dike-vem-tjanar-pa-att-mala-nidbilder-av-var-kyrka-vem-ar-prasten-som-skramt-upp-engellau/



29 kommentarer:

  1. Det är beklagligt att D:s inlaga publicerades. Nu får många, som inte är så insatta, en ännu skevare bild av kristen tro.

    Vad gäller Svenska kyrkan kan man bara konstatera att D inte förstår vilken skada han själv åsamkar denna. Med sådana vänner behöver Svenska kyrkan inga fiender.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ordet är ju fritt.... Bengt Olof får ju på detta sätt en egen " doakör" i ganska många kommentarer. Prästänka.

      Radera
  2. Är det månne så att D börjar bli desperat? Inlagan på "Det goda samhället" kom ungefär en vecka efter att han publicerats i Dagen. Tragiskt!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  3. Farligt vilket genomslag "doakören" tycks ha fått lite varstans nuförtiden! En riktig schlager-hit för att ta till en pleonasm.

    Det lär bli tufft för vår trägne debattör att fortsätta sin kamp för nygamla melodier.

    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. -Diddelidoo, duddeliDOD!, doar Bill glatt.

      -Duddelidoo. diddeliDOD! hakar Bull obekymrat på.


      Nu får jag sätta stopp för de där retstickorna!


      Elaka Katten Måns

      Radera
  4. När sanningen blir obekväm!

    -Då skall den stoppas, tystas - innan den kommer fram, tycker Elisabeth! Refusering, kräver hon. Den som reagerar mot den unisona kören - liten men sammansvetsad av obruten lojalitet - vet inte vad han pratar om. Det är han som skadar kyrkan, ingalunda de som systematiskt förtalar den, kallar den hednisk och styrd av politruker, etc, etc.
    Jag i Halland är inne på samma spår. Tragiskt att sanningen kommer fram, hävdar han och tror att D börjar bli desperat.
    Jaså, desperat av att ha slagit fast elementära fakta, av alla kyrkobesökare konstaterade fakta. Men här gäller det ju att stå kvar i förnekelsens gyttja, att - som skribenten som kallas DS gör - problematisera, ironisera, försöka komma undan det som D har betonat.
    Ironi, mitt herrskap, kan tillämpas mot mycket här i världen. Också mot herrskap, om så krävs. Men det krävs inte här. Sanningar om Svenska kyrkan räcker långt - faktiskt hela vägen.
    Det är vederläggandets sanningar, de som dokumenterade i ord och kyrkobesökares vittnesmål gör rent hus med avsiktliga vanföreställningar om kyrkan, föreställningar grundade på bitterhetens fastlåsta åsikter, vilka alla utan undantag har de vassa taggarna utåt. Taggar mot kyrkan som kyrka, taggar mot dess demokratiska styrelseskick, taggar mot de som i allmänna val har fått förtroendet att fatta beslut i kyrkan.

    Predikstolen frihet - mitt sanna, enkla påstående - föranleder en lång litania i DS problematisering.
    Just frihet. Har DS möjligen - frågan ställs igen, igen - blivit recenserad, refuserad när han stått i den, innan han klev upp där för att sprida det goda och ljusa evangeliet?
    Och så får tydligen sanningssägaren inte slå fast att Gud och Jesus finns med i varje gudstjänst i Svenska kyrkan.
    Det skulle ju också ha stått Den Helige Anden.
    Men kyrkans kritiker, som står i givakt på kommentarsfältet här hävdar ju konsekvent att Gud och Jesus inte finns med alls i kyrkorna.
    Nå, hr bloggare- vem ha då rätt, skribenten D eller den unisona kören?`
    Leka med ord och ironisera är lätt, om något är känsligt och sanningen är obehaglig.

    Men leken är avslöjande!

    TREVLIG HELG!
    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD
      Du har möjligtvis ingen egen blogg?

      Radera
    2. Hr Dike lever bestämt i tron det han säger alltid är sanningen. Åtminstone om han säger att det är det.

      Tragiskt eller komiskt? Kanske både och.

      den Lea

      Radera
  5. Luk 22:32. Omvänt dig, sa Jesus i den tidigare bibelöversättningen. Den dag Bengt Olof Dike kommer på vad kristen tro handlar om, blir ljudet ett annat och tänkandet nytt.

    SvaraRadera
  6. Det är många-legio-som vill lägga beslag på SvK.Men nu tillhör den den tre-enige Guden och fotfolket dvs vi med apostlahästarna.Vi vet att Johannes ord är att lita på.De hrr L, S och D tar vi INTE på auktoritet.
    Ulf Berggren

    SvaraRadera
  7. Den gode D har det goda omdömet att inte vara opportunist.
    Då är han i gott äskap på denna blogg.

    Dock är han så extrem i sin antiopportunism att jag aldrig någonsin sett att någon håller med honom i hans grundläggande analys av SvK.
    Varför är han så högljudd när det knappt finns några väderkvarnar kvar nuförtiden?
    Räcker det inte att gå till kyrkan och lyssna till den utmärkta förkun elsen?
    Det blir någon av en röst som ropar i öknen över D, för ingen verkar bry sig om vad han säger.

    SvaraRadera









  8. Nej, DS, försök inte med slikt!

    Sådana påståenden med den inledande uppmaningen till mig att omvända mig, går vi inte på här - inte de, som intellektuellt och ödmjukt respekterar meddebattörers kristna tro.

    Låt mig slå fast att detta slags, vi kan kalla den så, överlägsenhetsteologi i vilken då underkännandet av den andres tro är inbakad, inte hör hemma i seriösa meningsutbyten om kyrkofrågor.

    Magistrala teologiska tonfall imponerar sannerligen inte på mig, och - vågar jag påstå - ej heller på Svenska kyrkan. Den som tror sig vara förmer än andra i kyrkan gör klokt i att revidera denna attityd - innan verkligheten gör det!

    BENGT OLOF DIKE



    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt-Olof, jag skulle bli hedrad om jag av någon skulle "få" detta Skriftens Ord. Märk väl att det är Herrens Ord till Petrus. Både Du och jag är reformatoriska kristna för oss är ju omvändelse och bot centrala. Vad skulle vi göra utan den dagliga omvändelsen? Tänk om Esau hade fokuserat på sin omvändelse istället för att försöka återfå sin sålda förstfödslorätt eller om Judas vänt sig till Herren med sin ånger istället för de förhärdade "statskyrkorepresentanterna dvs. Saddukeerna? Att det finns omvändelse skall vi betrakta som Guds oändliga nåd och barmhärtighet. Han vill ju inte att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid till omvändelse. Inte kände sig Petrus kränkt av Jesu Ord. Annars skulle han inte betona omvändelsen som en räddning så som han gör i det andra brevet.

      Radera
    2. Det var väl en himla tur att DvK inte lyssnade till riksdagen teologiska majestrala tonfall 1958?
      Eller hur var det nu?
      Är Dike historielös, aningslös eller lögnaktig?

      Skulle Athanasios respektera sin meddebattör Arius kristna tro?
      Visst kan man samtala om skillnader i tron, men vid en viss punkt blir det en annan tro. Den bokstavliga tolkningen av trosbekännelserna var det som gällde 1593 i Uppsala. Varför skulle inte det vara en gräns för rätt tro i SvK idag?

      Radera
  9. Bengt Olof, alla respekterar din tro men några vet att definiera vad som är vad. Jag är inte så magistral som du tror men kanske inte heller så pastoral jag hoppas. Förmer? Eller förmaningens ämbete? Det är, oss emellan, en hel del du missar. Det gör mig inte glad att se.

    SvaraRadera
  10. Ja, jag tycker också att Bengt Olof verkat ha missat rent otroligt mycket, t.ex. vad gäller predikstolens frihet. Det är en SKAM att det står präster - och t.o.m. ärkebiskopar! - fritt att predika så mycket smörja (om Kristus som en tankekonstruktion, om syndafallet som ett steg framåt för mänskligheten, om jungfrufödelsen som ett bildspråk men karlars barnafödande som en realitet) medan förkunnare som Dag Sandahl, Torbjörn Lindahl, Bo Giertz, G A Danell, Bo Brander och Bengt Pleijel inte längre kan bli prästvigda i vår kyrka. Då kan visserligen dessa - om de inte engagerar sej för hårt i Missionsprovinsen, vill säga - få predika bäst de gitter på sin väg mot graven, och bli frikända i hur många överklagandenämnder som helt; det är ändå de andra som tagit hem det kyrkliga spelet. Fattar du inte det, Bengt Olof?

    Den gyllene regeln kan inte tillämpas hur som helst ("du vill inte att barn ska få bli prästvigda, alltså bör du inte få bli prästvigd själv", "du vill inte viga två karlar med varandra till äktenskap, alltså bör du inte få ingå äktenskap själv"). Att mena att det särskilda prästämbetet ("hundämbetet" som en laestadian, kanske Laestadius själv, kallade det) är enbart för män är en fullt legitim kristen ståndpunkt som de stora kyrkorna alltfort intar. Att mena att de som intar den ståndpunkten inte bör få bli prästvigda - vilket var 1994 års beslut och inte 1958 års! - är INTE en kyrkligt legitim ståndpunkt och har slagit sönder vår kyrka samt den naturliga prästrekryteringen från flera i århundranden troget kyrkliga rörelser. En ovän har gjort detta, som Sandahl m.fl. konstaterat.

    SvaraRadera
  11. Men att anklaga dej Bengt Olof för att du inte nämnde den helige Ande är ju som att anklaga Erdmann Neumeister för att han städse blott vill bekänna "Jag är döpt i Jesu namn" och i hela psalmen städse "glömmer" att nämna den helige Ande (Fadern kommer dock med på ett hörn). Där håller jag med dej om att du blev för hårt åtgången, liksom vad gäller "bevistandet" av tevegudstjänster, där Dag och du tydligen kan ta varann i hand vad gäller att utan laga förfall hålla sej undan den fysiska församlingsgemenskapen.

    SvaraRadera
  12. DS och Andreas Holmberg,

    -Kan den enskildes tro rakt igenom definieras av en annan person, även om denne är teolog? Jag undrar bara stillsamt.

    Andreas Holmberg bör vara mer försiktig med påståendet att det talas "så mycket smörja" från predikstolarna. Personligen har jag inte hört detta någon gång - alltså veritabel smörja.

    Holmbergs påstående att kyrkan har slagits sönder genom beslutet om kvinnliga präster är också en våldsam överdrift, som har en känslo- och åsiktsmässig subjektiv härkomst. Med bästa vilja i världen kan Du väl inte i dag hävda att kyrkan är sönderslagen, delad mitt itu. Vi vet ju båda att verkligheten i dag är en heltäckande, demokratisk folkkyrka, som visserligen inte är någras favorit men i vilken kritiker ändock valt att stanna. Det faktum att missionsprovinsen finns i ett fåtal mycket små församlingar är inte detsamma som att kyrkan är sönderslagen.

    Jag erinrar också igen om att kyrkans ordning med kvinnopräster inte går i retur. Vilken framtid tror Du att Svenska kyrkan skulle ha, om kvinnor ej fick bli präster. Du måste inse verkligheten. Kyrkan finns i den eller finns den inte alls.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför skulle inte kvinnoprästfrågan kunna gå i retur när den bara är grundat på ett demokratiskt beslut som skulle kunna upphävas av ett annat demokratiskt beslut? Därför försöker man nu med paradigmskiftesteorin få den till att bli betraktad i termer av uppenbarelsestatus. Uppenbarelsen måste också "försvagas" genom att bli utvecklingsbar med hjälp av evolutionismen (nu talar jag inte om Newman utan om Strauss och hans epigoner typ Hans Kung). Du kan ju studera hur frågan om enkönade, eller som man hellre vill säga "samkönade" vigslar hanteras i de av sekularisering drabbade folkkyrkor som tyvärr krymper och blir mer och mer isolerade ekumeniskt.

      Radera
    2. Det kan nog bli så att SvK inte finns alls, BENGT OLOF. Lever vi om 100 år, vet vi. Med Kristi kyrka är det en annan sak, dock!

      Skallagrim

      Radera
  13. Finns det månne ett samband?

    Det bör särskilt noteras att texten ovan - Contra D - avslutas med en uppmaning att särskilt läsa kommentarerna till min sakliga beskrivning av verkligheten i Svenska kyrkan - artikeln på "Det goda samhället". Dessa kommentarer - många till antalet - är till 95 procent kritiska av ett slag, som starkt, mycket starkt, påminner om den doakörs produktion som dagligen blottas på dessa spalter.

    Argumenten är desamma, attackerna mot min person legio och oviljan att erkänna sanningarna i kyrkan lika tydlig som den är här.

    Finns det möjligen ett samband mellan DS uppmaning och kritikernas skrivklåda på båda adresserna? Den alltid lika lojala doakören snabba utryckning efter den semantiska hänvisningen?

    Kritiska kommentarer i mångfald på papperet, förvisso.
    I den kyrkliga verkligheten som en skön västanfläkt i den soliga värmen.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Konspirationsteorin om "doakören" som legio, ett "We are anonymous"-kollektiv, kan lena lite. Verklighetsinsikten kanske är outhärdlig, att BENGT OLOF vart han än vrider och vänder sig, stöter på liknande reaktioner på de av sina tankar som är mindre välsmälta?

      Väl bekomme! Bara det känns bättre, så ...


      Skallagrim

      Radera
    2. Det är uppenbart för den observante att flertalet kommentatorer på Det Goda Samhället inte hittat till denna blogg.
      2-3 stycken har hittat dit härifrån.
      Men ändå finns det ingen kommentator där som gör samma analys soM BOD, som envist hävdar teserna "ingen präst har någonsin fått sin predikan granskad av en förtroendevald" & "trosbekännelsen läses i varje huvudgudstjänst", trots att dessa teser blivit motbevisade av förstahandsuppgifter i denna bloggs nommentarsfält.
      Det lilla ordet "nästan" insmuget på rätt ställe kan ibland vara skillnaden mellan lögn och sanning. Någon gång kan vara glömska, är det systematiskt så är det förnekelse eller, just det, L-ordet.

      Radera
    3. Eller inget samband alls utan många besked om det faktiska läget? Stormvarning?

      Radera
  14. BOD,

    Du sätter tyvärr likhetstecken mellan Kyrkan och SVeK.
    Om det än finns öar kvar av Kyrka inom SVeK så är det inte tack vare utan trots på all de av politiska skäl påtvingade ändringar som enbart söndrar SVeK och för var dag gör det till mer en politisk lekstuga än en kyrka.

    Din tes är helt riktig om man sätter likhetstecken mellan Kyrka och SVeK men den ekvivalens har gått helt förlorad så

    citat:"Du måste inse verkligheten. Kyrkan finns i den eller finns den inte alls." slut citat.

    Som skrivet- byt ut "Kyrkan" mot "SVeK" och inse att det långt ifrån är otroligt att det kommer att gälla "finns inte alls". Dvs inte ens som kyrka till namnet utan blir något multireligiöst centrum där det mesta är accepterat utom just bibeln och bekännelsen. Vi är nära där ...

    Att SVeK skulle upphöra helt tror jag inte eftersom den är bra för politikerna, bra för olika humanitära insatser och bra att ta till när hjälpinsatser rent allmänt skall arrangeras. Ett Rotary med tinnar.

    Kanske inte helt illa men Kyrka är det inte.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att man förväxlar SvK med Kyrkan är väl grundproblemet i det som skrivs av BOD och hans likasinnade (någon "doa-kör" tycks han dock inte ha här). Ett samfund som lydigt går i helt sekulära - om än aldrig så demokratiskt valda - politikers ledband, torde löpa den största risk att förlora sin sälta, och därmed inte duga till annat än att kastas bort. Men Kyrkan kommer att bestå intill tidens ände, oavsett vad som händer med den svenska kommunalpolitiska salighetsförvaltningen. Och mycket av SvK:s fromhetsliv och kyrkliga särart kommer att leva vidare, om än i annan organisationsform./Paul

      Radera
    2. Apropå BOD:s återkommande tal om ”folkkyrkan”, kan det vara intressant att studera medlemsutvecklingen i SvK. Ännu 1972 var drygt 95 % av Sveriges befolkning medlemmar i SvK. Vid utgången av år 2015 var siffran drygt 63 %. Mellan 2014 och 2015 minskade antalet medlemmar i Svenska kyrkan med 67 173 personer, en minskning med 1,1 procent (på ett år). Av den stora minoritet som INTE tillhörde SvK var det - samma år - 0,24 procent som valde att träda in i SvK. Av den majoritet som tillhörde SvK var det 0,78 procent som valde att träda ut ur SvK. Naturligtvis finns det flera förklaringar till utvecklingen. En mer brännande fråga gäller dock antalet aktiva, engagerade medlemmar. Av statistiken framgår att antalet gudstjänstbesök i söndagens huvudgudstjänst har mer än halverats sedan 1990, från drygt 9 miljoner till drygt 4 miljoner 2014. Frågan är förstås: NÄR upphör SvK att vara ”folkkyrka”? Och – hur genuin är den ”demokratiska” strukturen när endast knappa 13 procent av de röstberättigade (andelen av det aktiva kyrkfolket redovisas inte) deltar i valen?/Paul

      Radera
  15. HH,

    -Var skall likhetstecknet annars dras? Berätta!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  16. BOD,

    Vad får Dig att tro att det skall sättas ett likhetstecken?

    Om du ägde förmågan att läsa innantill så skulle Du sett att jag accepterar likhetstecknet om du byter ut "Kyrka" mot "SVeK" Gör man inte det så är det inte ekvivalenstecknet som är aktuellt uttan dess motsats -det som skrivs som ett överkorsat likhetstecken och lämplgen utläses som "SKILT FRÅN" , "EJ LIKA MED" eller EJ EKVIVALENT MED".

    Är det verkligen så svårt att förstå?

    //HH

    SvaraRadera