torsdag 21 april 2016

Kommunikation

Kommunikatörerna har varit samlade i Uppsala. Om detta rapporteras en del. En av slutsatserna är t ex att Svenska kyrkan gör vad folk vill, men informerar för dåligt om detta. Jag övertygas inte av slutsatsen och måste nog återkomma till ämnet. På söndag?

Jag nöjer mig med kommunikation på stiftsnivå.
I Göteborgs stift har detta inträffat att domkapitlets beslut att avkraga två gamla präster och sätta den andra i specialklass undanröjts. Detta meddelades inte på stiftets hemsida, där det tidigare meddelats om avkragningen. Där låg den gamla nyheten kvar!

Varför fick allmoge och odalmän intet veta om den glädjande nyheten att de avkragade var påsatta igen?
Svaret är enkelt.
Möjligtvis alltför enkelt.

Det gjordes av kommunikatören en nyhetsvärdering vad som var av allmänt intresse. I december var det av allmänt intresse att många präster var föremål för domkapitlets granskning.
Det är det hela.
Allmänheten tappade helt enkelt intresset.
Det är egentligen ett återvändande till nyhetsvärderingen under Helander-affären för mer än 60 år sedan då det bedömdes att ingen hade något intresse av en gammal prästjävel. Det sas så. Det var fel bedömning redan då.

Puristerna menar förstås att det är av stort allmänt intresse om det rättsvårdande organet domkapitlet åker på en tjottablängare. Men detta är uppenbarligen intressant endast för kyrkfolket och medarbetare. När media frågade om ett annat fall, uppmärksammades det. Media visade de avkragade/påsatta noll intresse. Kommunikatörerna reagerar därefter.

Jag får problem. Jag hade fått större problem om jag tillhört Göteborgs stift. Då hade jag tänkt att jag betalar kommunikatörernas löner och så filtrerar de, följer okunniga journalister som saknar det som behövs för att fatta (jag definierar inte vad det är). Jag hade också haft problem med morgontidningen. Utgör journalister en sådan skock skrivare att de inte kan förse mig med intressant information utan bara får ur sig det som svarar mot deras egna fördomar? Ska jag betala några tusenlappar skattade kronor för detta?

Målgrupperna har alltså föga intresse av att domkapitlet åker på ett kraftfullt bakslag men större intresse av annat. Frågan om målgrupperna får någon djupare insikt i detta andra, som de sägs ha intresse av, vet jag inte. Målgruppen är nämligen tidningsredaktionen i första hand och först därefter läsarna.

Vän av ordning bör nu vara undrande.
Var det inte stiftets hemsida vi talade om - och är det den som inte vänder sig till det vanliga kyrkfolket? Har vi inte problem i Göteborgs stift då? Vi och vi - dom!
Men vart vänder sig det s k kyrkfolket för att få information om den kyrka de förser med sina kyrkoavgifter?

Min vän överste Salander, nu också skönlitterär till allt annat, skickade mig från sin drabbningspost i Bryssel en länk. Där ställs Gud upp på Rysslands sida mot det gudlösa Ukraina. Jag tittade och försökte följa med i framställningen, men min ryska är klen, så det enda jag fattade är att Gud nu blivit auktoritet på Rysslands sida mot Ukraina. Målgruppen är det ryska folket.
Jag tycker det blir lite illavarslande.
Är kommunikatörerna egentligen våra vänner?
Vad heter kommunikationschef på ryska?
https://www.youtube.com/watch?v=43lpimdvXSE&nohtml5=False
Vad fenomenet heter på tyska kan jag. "Gott mit uns" - och den inteckningen misstror jag programmatiskt.

Ska jag vara konstruktiv?
Jag säger inte att vi inte ska kommunicera, men ska vi ha ett skrå för uppgiften?
Finns det en risk för att kommunikatörerna blir de nya förkunnarna?
Prästerna står och "predikar för tomma kyrkor, som de tyvärr icke ens själva besöker", som Märta Leijon fick till det i SOU 1950:48,  Kvinnas behörighet till kyrkliga ämbeten och tjänster, s 126.
Då kanske metoden heter transparens och uppgiften det ständigt pågående och svåra samtalet runtom i församlingarna?
Skulle inte det inbördes samtalet kunna uppfattas vara kommunikation?
Om så, kanske också det är av intresse som media inte uppfattar och kommunikatörerna därför inte heller svarar mot.

Själv funderar jag över hur mina pengar ska satsas på att hålla mig okunnig. Det är något märkligt, ungefär som med mannen på Djurkompaniet i Växjö igår, han som ville växla 50-lappar och lyckades trolla till sig 650:-. Saken anmäldes till polisen per telefon. Först var det plats 46 i kön och sedan plats 96 när det gällde just stölder.  Signalement på gärningsmannen? Tja, smålänning var han inte. Men han var duktig på kommunikation . På sina villkor.








9 kommentarer:

  1. Tja, jag tittade på klippet - en ryskspråkig ukrainare bland separatisterna i östra Ukraina tycker sig se Gud på sin sida, och anklagar motsidan för allehanda hemskheter. Väl en tämligen vanlig företeelse i alla konflikter, eller vad säger Dina militära vänner?/Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dom ville nog mest att jag skulle fatta att Gud är gångbar!

      Radera
    2. Jag noterar f.ö. att de påvliga just i dagarna har börjat starkt ifrågasätta talet om "rättfärdigt krig". Vilket rapporteras som en nyhet(!) från Vatikanen. Vad säger Dina soldatvänner?/Paul

      Radera
  2. Alla dessa kommunikatörer får mig att tänka på ett citat tillskrivet Djingis Kahn som jag läste en gång. Jag läste det på engelska och det är snärtigare på det språket, så engelska får det bli:

    "Those who can not, talk. Those who can, act."

    SvaraRadera
  3. Populisten,

    Ja,även jag har hört den i flera varianter dock utan referens till Djingis Khan- det var nytt. Däremot har det i flesta fversioner jag läst "talk" varit utbytt mot "teach". Nu pratar ju en lärarae onekligen så helt fel blir det väl aldrig men som jag förstått harangen så har det handlat om att de som inte själva kan utföra en sak gärna undervisar andra om hur saken skall utföras.

    Det behöver inte vara fel, fungerar ofta utmärkt. I t ex den trevliga boken "Dussinet fullt" lär pappan sina barn skriva på maskin utan att själv vara någon direkt expert på detta.

    Dock, visst ligger det mycket i devisen och ibland har man en känsla av det där man brukar tala om när man talar om "snett upp till vänster" och som t ex en bok som behandlar samma fenomen som Parkinsson men utifrån en annan teori- det som kallas Peters Princip och i princip handlar om att folk tenderar att befordras upp till sin inkompetensnivå och sedan måste flyttas åt sidan för att inte verka som direkta stoppklossar.

    //HH

    SvaraRadera
  4. Dagens Sandahl på Kvitter:

    "Varför fick allmoge och odalmän intet veta om den glädjande nyheten att de avkragade var påsatta igen?"

    ;o)

    SvaraRadera
  5. Djingis Kahn-citatet har med tiderna byggts ut så här:

    "Dom som kan något gör det. Dom som inte kan lär ut. Och dom som inte kan lära ut administrerar".

    SvaraRadera
  6. Jag tycker att Kronos är alldeles för rigid. Ibland kunde dygnet ha mindre än 24 timmar-att sova bort-;ibland fler-att effektivt göra bruk av.
    Vad som också. var tänkt att komma med i förrgår:
    Demokratiskt överskott
    Biskopsämbetet är otidsenligt femtonhundrstalsmässigt.Sverige kan indelas i sju stift. Tre biskopar i varje stift. En prästvigd, en övrig anställd och ett fotfolk (dvs en med apostlshästar). Alla tre ska vara demokratiskt valda. (om inte bloggordf tagit bort det här jag nyligen beskrivit hur jag vill ha Svenska Kyrkan demokratiskt uppbyggd).
    Ärkebiskop? Men Antje är väl VD? !
    Ulf Berggren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ps Vad som fanns i skallen men inte kom ut i cyberspejset:i frågor som rör biskoparna i de sju stiften måste dom komma överens för att bli beslutsfähiga.Det räcker inte med att två är överens.Koncensus således.
      Och visst ska det finnas en dvs tre samordnare i biskopsmötet. Det skiftas årligen från stift till stift med början i det sydligaste.
      Ovan blev ett h a r här. ..Jag skyller på den förbannade lilla mobilen jag"skriver " på. (här höll f ö på att bli Härjedalen. ...)
      Nästan samme Ulf...Man stiger bara ner i samma vattendrag en gång...

      Radera