tisdag 5 april 2016

Lita på ärkebiskopen!

Helena Edlund meddelar förskräckande ting på Kyrklig Opinion.
https://kristenopinion.wordpress.com

Hon noterar övervakning från personal i Kyrkans Hus och undrar om ärkebiskopen är medveten om vad som sker. Det tror jag inte. Så kan det inte vara. Så får det inte vara.

Antje Jackelén är fostrad i det efterkrigstyskland där demokratisk fostran stod på schemat. Det betyder att hon med tysk grundlighet hanterat frågor om fri- och rättigheter. Visserligen ter det sig då lite gåtfullt med bestämmelserna, som innebar att en kommunist inte fick bära ut brev, men det ä ren omständighet jag inte tänker hantera här och nu.

Ärkebiskopen kan inte vilja denna övervakning. Frågan borde då gå till Generalsekreteraren. Jag ska ta upp den med henne i morgon när vi träffas. Ärkebiskopen kan ju inte ta ansvar för alla dumheter som händer i Kyrkans Hus. Ärkebiskopen har dock vid upprepade tillfällen uttryckt sin glädje över de sociala medierna. Henne kan man lita på. Hon vill den friska debatten, det är min övertygelse, och gillar allt som är piggt, käckt och muntert.

Därför  är det problematiskt med det Helena Edlund berättar och kan verifiera.
En anställd på kyrkokansliet har synpunkter på ett facebook-inlägg och inte bara en utan flera gånger. Det vore nästan av intresse att också få veta tidpunkten för denna e-postkonversation.
En anställd kritiseras för att ha spridit "rasistisk dynga", vilket består av artiklar från den hedervärda tidningen Dagen. Men den kanslianställda nöjer sig inte med detta utan utmanar: "Nu är det upp till dig att avgöra hur långt du vill gå och vad det får kosta."
På vanlig svenska är detta ett hot.
Nämnde jag platsen från vilken hotet kommer? Kyrkans Hus.

Det tredje exemplet som ges är kyrkoherden, som kallar in en anställd efter att ha kontakts från "högre ort", vilket sannolikt inte är ärkeängeln Mikael, om man så säger. Då gällde saken inte några några lagbrott utan att "olämpliga åsikter" uttryckts.  Tydligen skulle den kritiserade unvika media - "för sin egen skull".
Fattar ni allvaret?
Fall undan och tig om allt för det har inte hänt. Det är bäst så. För din egen skull.
Vilket land bor vi i?

Fattar ni mitt i allvaret också det kränkande?
Mig har ingen från Kyrkans Hus varnat eller hotat.
Har jag inte haft olämpliga åsikter nog?

Helena Edlunds frågor får väl Generalsekreteraren besvara efter vederbörlig utredning och kanske omplacering. I Svenska kyrkan är det högt i tak, har vi ju brukat säga.

Inte gå till media, var rådet. Var det ett klokt råd?
Skulle vederbörande gå till Kyrkans Tidning?

Jag vet inte. Koncernchefen , VD Henriette Zeuchner krävde enligt uppgift från mina vänner överstarna (som har pejl på det mesta) att uppgifterna om hennes lön inte skulle tas med av tidningen när chefslönerna kartlades. Det kunde skada förtroende för Svenska kyrkan. De återfanns inte heller. De intresserade hänvisas till tidskriften Svensk Bokhandel, där min gamle klasskamrat och medbrotsling P:son en  gång chefade. Dryga 2 miljoner är svaret (SvB 4/2016).

Vice VD Kerstin Kylberg Engvalls lön skulle också mörkas. Den var på runt miljonen.
Biskop Persenius är som ordförande  i styrelsen att betrakta som en generös typ. Och gladlynt, för styrelsen har tydligen uttryckt önskemål om att Kyrkans Tidning ska publicera positiva nyheter. Vore inte höga löner exempel på positiva nyheter, i varje fall för dem som får dem?

Vad som fick Svante Fregert att gå har tidningen aldrig berättat. Vilket ultimatum ställdes han som chefredaktör inför? Vore det inte kul att få veta, dvs en positiv nyhet?

Kretsarna är små.
Efter Fregert kom Ewa Wirén, hon som positivt gillade och hyllade oupphörligt. Märk det positiva.
Hon hade tidigare gjort djupintervjuer med de anställda och visste vad de tyckte och tänkte. Kunde företaget, heter det väl. En liknande utvärdering av organisationen gör nu hennes make och från Wiréns gamla tidning Dala-Demokraten hämtas hennes efterträdare.  Och här skrev jag nog fel. Dalarnas Tidningar, DT, ska det vara. När Dala-Demokraten inryms i detta konglomerat blir det DDT. Skulle det inte vara kul att få läsa en utvärdering av Wiréns tid som chefredaktör, alltså en positiv nyhet, och veta lite mer om organisationsutvärderingen (och kanske upphandlingen av tjänsten...)?

Nog skulle det bli kul i Svenska kyrkan om det rapporterades om åsiktskontroll från Kyrkans Hus  inte bara som inlägg på sociala medier utan dessutom och understundom tjänstevägen, via de lokala kyrkoherdarna. Det skulle bli minnesvärda förmiddagsfika på torsdagarna om detta kom ut i Kyrkans Tidning och mest förstås om kyrkoherden i det lokala sammanhanget agerat. En positiv nyhet för den som tänker att all reklam är god reklam, och så tänker nog mången kyrkoherde. Tänk er rubrikerna  i KT om personalen i Knäckebröhults församling med hjälp av dynggrepar lyfter ut kyrkoherden, som hotar, på ett dasslock (Sven Stolpe i en minnesvärd debatt fällde denna illustra replik).

Detta sagt om Kyrkans Tidning kanske det skulle vara positivt att få inblickar bakom kulisserna på förlaget Verbum också? Finns det upphovsrättsliga avtal för psalmportalen nu? Jag ska fråga Generalsekreteraren. Vi möts, som sagt, i morgon.

I dag räcker det att minnas att Antje är uttalat positiv till sociala medier. Det Helena Edlund berättat om, gillar hon säkert inte. Det kunde kanske också bli en kul nyhet i Kyrkans Tidning?

22 kommentarer:

  1. Härmed lanseras en lämplig kandidat som nästkommande chefredaktör för Kyrkans Tidning: Göran Greider.
    Säga vad man vill om hans åsikter, men integritet har karln, liskom en viss boggare.

    SvaraRadera
  2. Ja du Dag. Hade du inte blivit själaherde, kunde du definitivt ha blivit journalist. Fast det är väl det du är nu - också. Du som Dag-ligen håller oss a jour. Tack för det!

    A Dieu! Eller Far Väl, om nu någon västkustbo fortfarande tycker att den franska hälsningen vore ett brott mot andra budet. (Grüss Gott kan man väl säga till Frau Jackelén, även om hon är från det alltför protestantiska Nordtyskland?)

    SvaraRadera
  3. Peter T,

    Känner inte karln . Kan bara konstatera att har han integritet så är han på förhand diskvalificerad oavsett åsikter.

    //HH

    SvaraRadera
  4. Nu har jag läst Edlunds alster och har förslag till en positiv rubrik i nästa nummer av Kyrkans Tidning.
    "Kyrkokanliet har framgång i sin åsiktsregistrering!"
    "Genom omfattande genomgång av korrespondens i sociala medier har kansliet lyckats identifiera misshagliga åsikter och individerna bakom. Lydiga tjänstemän och kyrkoherdar har varit behjälpliga med att vidarebefordra de förtäckta hos som krävts för att skrämma de misshagliga till tystnad.
    Denna framgångsrika verksamhet bygger på forskningsresultat av McCarthy och en f.d. lektor vid teologiska fakulteten i Uppsala som vi kan kalla IM.
    De goda resultaten gör att verksamheten nu får medel att utökas till även den privata sfären AFK."

    Fast om KT skriver detta vill jag ha copyright!

    SvaraRadera
  5. - Alla stater, företag och organisationer håller sig underrättade eller håller åtminstone koll på sina anställda. Man vill inte råka i klistret genom skador på sitt varumärke, morrar Rickard från Rickomberga irriterat. So what? lägger han världsvant till.

    - Ja inte kan då min snälle juristprofessor säga vad han vill, muttrar Maja försiktigt. I likasinnade vänners lag, ja, som när han träffar Adelsohns och andra gamla kompisar. Men skulle det komma ut vad han egentligen tycker, skulle han inte kunna vara god man för sina 60 afghanska ensamkommande. Och dom drar lätt som en plätt in mer än han nånsin tjänat, säger han.

    - Jamen frågar ingen efter vad som är sant? gnyr Pelle.


    Ibland håller man nästan med Svanslösingen. Fast bara ibland.


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  6. Värt att notera är att Gunnar Sjöberg, kommunikationschef på Kyrkokansliet, i en kommentar till Edlunds inlägg efterfrågar information om vem på Kyrkans Hus som skickat mailen... varpå KO svarar det självklara:

    "De som ger tips och information till enskilda skribenter eller KO är garanterade anonymitet och lämnas inte ut. Mvh KO"

    Ska bli intressant att följa detta vidare...

    SvaraRadera
  7. Tack för en mycket viktig bloggpost. BloggarDag framstår f n som en av de mest betydelsefulla demokratiska arenorna inom SvK. I sådana här inlägg är du som en motsvarighet till Uppdrag granskning. Må du hitta inspiration till lång och trogen tjänst i den nödvändiga maktkampen!

    /Ullman

    SvaraRadera
    Svar
    1. KO är också mycket sparsamma med att publicera kommentarer.
      Kanhända är denna blogg den viktigaste demokratiska arenan för SvK.
      Vem kan efter KOs inlägg kritisera dem som vill kommentera anonymt?

      Radera
  8. Peter T, du sätter här fingret på en intressant sak, nämligen KO:s egen censur av kommentarer. Och de behöver inte ens vara anonyma…

    Jag skrev våren 2013 en kommentar på KO där jag lyfte fram och kritiserade en retorik som användes i både KO:s egna och i en av kommentarsskribenternas (vi kan kalla henne Stina) återkommande kommentarer.

    "Men man kan notera fenomenet: när kvinnor kritiserar, analyserar och argumenterar hänförs det till något 'personligt' eller känslomässigt." (KO)

    "Delar analysen att när kvinnor argumenterar blir män kränkta och måste tillrättavisa." (Stina)

    Jag kommenterade då att detta har naturligtvis ingenting med sakfrågan (som vi kan lämna därhän, den är irrelevant i sammanhanget) att göra, men är ett - tämligen känt, och uttjatat - retoriskt trick för att misstänkliggöra sina (manliga) meningsmotståndare. Ofta - som i det här fallet - utan nå't som helst belägg.

    Jag betecknade detta i min kommentar som "en debatt-teknik på lägsta nivå".

    Jag hade fel... KO presterade en ÄNNU lägre nivå: De strök min kommentar!

    Enkelt sätt att undvika att bemöta kritik på, med andra ord.

    Jag kommenterade sedan detta på min egen blogg (Håkans Blogg) så här:

    ”Hoppas dock att det tilltaget bara var ett olycksfall i arbetet, och inte signifikativt för KO:s fortsatta hantering av kommentarsfältet. Jag UPPSKATTAR nämligen KO:s röst på nätet, både i inlägg och i kommentarer. Och vill inte behöva misstänka att de idkar censur i kommentarsfältet så fort det inte 'passar'."

    Efter någon vecka skrev jag en uppskattande kommentar på ett av Annika Borgs inlägg, med ett (fortfarande) högst anständigt språkbruk, och möttes då av svaret:

    "Din kommentar har markerats som spam. Kommentaren innehåller ord som är svartlistade eller ignorerade."

    Vad säger man? Här handlade det knappast om ord som var svartlistade, inte ens om själva budskapet, utan om mig som person. Och jag är fortfarande, efter mer än tre år, svartlistad på KO som kommentarsskribent. Trots att jag egentligen (fortfarande) är mer supporter till Borg & co än kritiker. Tydligen trampade jag på en rejält öm tå, då för tre år sedan.

    Kontentan är naturligtvis: Hur trovärdiga är egentligen KO, om de själva tål kritik så dåligt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sammanfattningsvis kan man undra varför Kristen Opinion har ett kommentarsfält.
      Är det bara för att förstärka med lite egen efterklokhet?
      Det känns åtminstone som om Voltaires ord om yttrandefrihet inte varit en ledstjärna för kommentarspolicyn.

      Varför ska jag läsa en blogg där jag inte kan kommentera? Är det ren narcissism som ger skribenterna på KO en kick, inte det faktum att de stimulerar debatt?

      Radera
  9. Ang KO: Det tekniska kring spam var tidigare ett svårlöst problem, när vårt kommentarsfält var öppet. Den uppmärksamma har sett att fältet inte är öppet - och det sedan en lång tid tillbaka. Skälet är pragmatiskt: ett kommentarsfält kräver tillsyn och en redaktör. Jag jobbade mycket med detta när vårt fält var öppet. Numera har jag inte möjlighet att lägga den tiden. Det är synd för kommentarer tillför och dialogen med läsare viktigt. När och om min arbetssituation förändras får vi utvärdera beslutet. Det har således inget med kommentarerna att göra, utan ett beslut av praktiska skäl. Varför då ett undantag för kommunikationschefen Gunnar Sjöberg? Jo, för att han var berörd av det som skrevs och vi gjorde den bedömning. Istället för att spekulera om KO:s kommentarsfält så hade frågor kunnat ställts till mig och fakta i målet erhållits. Mina kontaktuppgifter finns under fliken "OM KRISTEN OPINION" och jag ger dem även här: annika.borg@telia.com Mvh, Annika Borg

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Den uppmärksamma har sett att fältet inte är öppet"...

      Jag förmodar att du syftar på att man - när man författat en kommentar och skickat den - får beskedet att kommentaren kräver godkännande före publicering. Inget konstigt med det, tvärtom i dessa näthatets tider.

      Men att det överhuvudtaget finns en möjlighet att skriva och skicka kommentarer (och att man ju kan konstatera att kommentarer publiceras) signalerar - i alla fall tror jag att de flesta uppfattar det så - att KO gärna tar emot och publicerar kommentarer. Inte att det bara sker sporadiskt och högst selektivt. Då är det bättre att vara tydlig med vad som gäller (t ex att du inte har tid att moderera) och därför ta bort kommentarsfältet helt.

      Vad gäller portningen (som jag uppfattade det...) av mina kommentarer för tre år sedan, är det föga troligt att det bara handlade om tekniska problem. Dels för att mina tidigare kommentarer i samma tråd - innan jag blev alltför kritisk - redan hade publicerats, och dels för att kommentarer från andra skribenter fortsatte att trilla in.

      KO är fortsatt en viktig röst på nätet kring kyrk- och andra frågor, men det ovan nämnda bör ses över, inte minst med tanke på att ni håller fanan så pass högt vad gäller öppenhet och hederlighet.

      Allt gott!

      Radera
    2. Varför måste kommentarsfältet vara modererat överhuvudtaget? Får ni verkligen ta emot så många opublicerbara kommentarer? Jag har svårt att tro det, och som jag förstått reglerna rätt är en bloggare inte juridiskt ansvarig om kommentarerna inte är förhandsmodererade.

      Radera
    3. Instämmer med föregående fråga.Tänker: Har inte svenskarna lärt sig "överhoppandets konst"? Man läser vad som passar. Låtalla komma. Svårt kanske för KO som verkar ha en halvöppen NATO-agenda. Dock: Den intellektuella vänster talat ju intemer. P.S. Ta Greider till KT-chefredaktör!

      Radera
  10. I bloggen Kristen Opinion frågar Helena Edlund (4 april) om ordet är fritt i Svenska kyrkan. Som bevis för att så inte är fallet hävdas att en anställd vid kyrkokansliet övervakar, kontrollerar och kontaktar enskilda anställda i församlingar med hotfulla mejl om opassande innehåll.

    Kristen Opinion ger inga belägg för sina påståenden. Deras påståenden är ren lögn. En församlingsanställd, alltså inte anställd vid kyrkokansliet, har från sin privata e-post kontaktat en präst som hon menade lagt upp ett rasistiskt och främlingsfientligt inlägg på sin facebooksida. Eftersom prästen bar en prästskjorta i sin profilbild reagerade den anställde extra mycket. Hon skrev från sin privata e-post för att markera att hon reagerar som kristen. Och första frågan var: är ditt konto möjligen kapat eller har du skrivit detta?

    Av detta försöker Kristen Opinion och andra bloggare som delat inlägget hävda att Kyrkokansliet utövar censur och åsiktskontroll. Istället handlar det om att en kristen reagerat på att en präst offentligt gör uttalanden som kan uppfattas som rasistiska.

    Min uppfattning är att den som reagerade gjorde helt rätt. Det är ett uttryck för hur en kristen människa visar uppmärksamhet och omsorg. Som präst företräder man, genom sina prästlöften, kyrkan både privat och i tjänsten. Som ansvarig utgivare för svenskakyrkan.se kommer jag också i fortsättningen verka för att bloggar och andra kanaler som vi ansvarar för är fria från rasistiska, kränkande och främlingsfientliga inlägg.

    Det är illa att en person som ville protestera mot olämpligt innehåll blir indragen i en fråga med en helt annan agenda. Det är också förvånande hur lätt grundlösa påståenden sprids i sociala medier. Ordet är fritt i Svenska kyrkan. Men jag kommer fortsätta värna om en kyrka som vågar stå upp för alla människors lika värde och inte viker sig för de som vill något annat.

    /Gunnar Sjöberg, kommunikationschef kyrkokansliet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste Gunnar,

      Jag har baserat texten på ett flertal olika och trovärdiga källor. Dock tänker jag inte lämna ut mina källor.

      /Helena Edlund

      Radera
    2. Helena Edlund har i sin personliga - numera tyvärr tysta - blogg publicerat egna erfarenheter om örontassleri och baktalande utifrån bloggtexter och en förmodad partikoppling.
      Den sista bloggposten uttrycker viss kritik mot islamistiska terroristers beteende mot civilbefolkningen i norra Irak.
      Den som riktigt letar intriger "skulle kunna tolka" att det är dylika bloggposter som åsyftas av Sjöberg med texten "Som ansvarig utgivare för svenskakyrkan.se kommer jag också i fortsättningen verka för att bloggar och andra kanaler som vi ansvarar för är fria från rasistiska, kränkande och främlingsfientliga inlägg."

      Jag hoppas att inga bloggar länkade av svenskakyrkan.se någonsin innehållit kränkande formuleringar som "svartrockar" eller "mörkermän" om de som har en gammaldags ämbetssyn eller liknande.
      För om så är fallet är det dags för censuren att slå till om den inte vill vara oerrhört selektiv.

      Radera
    3. Så grundlösa tycks nu inte påståendena om åsiktskontroll vara.

      Gunnar Sjöbergs insats är här damage control. Att minska skadeverkningar av läckor och avslöjanden. Komma med dimridåer och misstänkliggöranden. En roll värdig en approberad företrädare för en Landeskirche i DDR.

      P

      Radera
    4. Helena: Men tycker du inte själv att det är en ganska avgörande skillnad om det är en person från kyrkokansliet eller en församlingsanställd som skrivit meddelandena? Eller ljuger Gunnar om detta? Om han inte ljuger så har du gått ut med felaktiga uppgifter och bör be om ursäkt för detta, anser jag.

      Gunnar: Det är MYCKET svårt att se det som "kristen omsorg" att skriva sådana meddelanden. Det förefaller handla om att någon, precis som jag ibland, blir uppretad och upprörd av det hon läst. Då ska det inte "göras fint" och kläs i fromma ord som att en kristen visar omsorg och uppmärksamhet. Inte heller min kommentar här kan betecknas som kristen omsorg utan är vad det är, ett påpekande om att jag tycker något är fel vilket inte är fel i sig men inte heller så kristet omsorgsfullt.

      Radera
  11. Bäste herr kommunikationschief: Lever du alltid i den där enkla och behagliga världsbilden av onda och goda är det inte svårt att förstå varför hot och diverse angrepp kan förvandlas till något lovvärt för dig.

    /Torbjörn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Torbjörn, det var ett stort svar. Vi känner ju varandra väl. Salve/ Gunnar

      Radera
  12. Hur skulle man annars kunna skilja fåren från getterna? När t.o.m. HBTq-frågan är avförd från dagordningen - vad ska det då handla om? Den korrekta rasismen givetsvis. Varför skulle Kyrkans hus avstå från den senaste informationstekniken? Om Sjöberg kunde ha relaterat till något påskliknande kunde man ju t.o.m. blivit lite uppbyggd! Han gör förstås så mycket gott han kan.an.

    SvaraRadera