måndag 4 april 2016

Vem bryr sig?

Man håller på sitt lag men inte med samma entusiasm om det går laget riktigt illa. Likaväl förblir en degerforsare sitt lag trogen liksom en grimsåsare. Lagen spelar fotboll om än på lägre nivåer. Och man måste lida med sitt lag när det går illa. Den som håller på KFF hade inte lätt år 2015. J Södras uddamålseger bryr vi oss inte så mycket om. Jönköpingslaget vann oförtjänt, det tvingades också supportrar medge. Och då är vi inne på spelkvaliteter och spelidéer och lämnar snabbt ämnet. För här illustreras Svenska kyrkans problem. Vem bryr sig?

Att Svenska kyrkan tappar på landsbygden kan alla fatta. Vi ser en dramatisk generationsväxling. Den är ideologiskt väl planerad. Avsedd! Inte detta att folk dör men att barn som föds inte självklart blir med i Svenska kyrkan och det i sin tur beror på att kristen tro medvetet fösts ut i marginalen. Det var ett medvetet drag att ersätta kristendomskunskap med religionskunskap och det var en förödande kyrklig passivitet när det handlade om att kompensera den förlusten. Föräldrar födda på 1960-talet är föräldragenerationen "worst ever", säger en gymnasielärare med erfarenheter av denna generation och deras telningar. Telningarna befinner sig långt från Svenska kyrkan. "Ni kommer inte att behålla en enda av dem", som samma gymnasielärare sa. Jag tror henne och jag ser konsekvenserna inte av det skiljande kyrka-stat som begynte på 1850-talet då ståndsriksdagens upphörande debatterades. Vi har levt i en lång politisk sekulariseringsepok. Men det är den inre sekulariseringen som är den avgörande. Människor finner få skäl att dela Svenska kyrkans tro och liv. Att säga det är bokstavligen att svära i kyrkan. Men vem bryr sig om Svenska kyrkan?

* Inte frommisarna. För dem, av olika schatteringar, är det Kyrkan som gäller. Inte Svenska kyrkan. Det är ett obegripligt ställningstagande för en gammal söndagskolgosse. Kyrkan möter konkret, inte esoteriskt.

* Så möter skaran av dem som blir upprörda över avfallen i Svenska kyrkan. De går sin väg. De ser en ideologiskt ockuperad kyrka och väljer ett bättre alternativ. De lyfter inte ett finger för att komma den kyrka, i vilken de fann tron på Jesus, till hjälp.

* Det finns en grupp till, den som tror sig stå upp för Svenska kyrkan men som inte bryr sig om vad som förkunnas. De frågar: "Om Svenska kyrkan inte är en kristen kyrka, vad är den då?" De har inte fattat att en kyrka kan bli en kyrklig kuliss men det konkreta och fromma svaret på deras fråga är förstås: "Det vete Fan." För det är rent djävulskap när skenet består men verkligheten flyttat. Därför blir det också, som det heter, informationsbärande när teologiska identitetsfrågor visar sig vara dem helt obegripliga.

* Inte människor som sällan går i kyrkan. De utgår från att den finns. Vad det betyder att 500 personer skriver på listor för att bevara den mögliga kyrkan medan endast tio kommer till högmässan är ett förhållande som borde beforskas. Så vad händer i Kalmar län som blir alltmer glesbefolkat i trakten av Högsby (Småland)? Vi kommer till ett läge där det inte finns folkunderlag för ett lokalt kyrkoliv och därmed inte ekonomi för att hålla igång kyrkobyggnaderna. I Högsby är befolkningstätheten 7.8 invånare per kvadratkilometer i kommunen. Motsvarande siffra för Kalmar är 68.7. (Östra Småland denna dag).

* Inte kultureliterna. De har aldrig fått verktyg för att kunna erövra ett kristet kulturarv, de står främmande för den bondska svenska kulturen i sin helhet och uppfattar allt vara okultur.

Så frågan är om det finns några människor som alls bryr sig, som uppfattar att Gud ställt dem i denna kyrka och ger dem uppgiften att vara en rest och med viss medvetenhet gestaltar denna konstruktiva mothållning? Frågan "vem bryr sig" är på sitt sätt en personligt utmanande fråga. För, handen på hjärtat, alldeles för många har under årtionden lämnat ansvaret för mothållningen till alltför få. Att göra så, är också att visa att man egentligen inte bryr sig. Inte så mycket att det får kosta på i alla fall.





19 kommentarer:

  1. Några präster vigda för 1994 finns nog kvar, men annars är nog de uppräknade grupperingarna ganska heltäckande.

    SvaraRadera
  2. Stopp och belägg" Den lede finns sannerligen inte i Svenska kyrkan!

    -Söndagens TV-gudstjänst från Glimåkra kyrka i nordöstra var fin och tankeväckande; de på dessa spalter som i vanlig ordning brukar lufta ilskna känslor mot Svenska kyrkans TV-gudstjänster lär inte ha något kritiskt att den här gången lägga fram på tallriken.

    Men det har - av alla, minsann! - en av Svenska kyrkans ledande företrädare, bloggaren från Moheda, om sin egen kyrka, allmänt sett. Bara den lede, alltså den onde, vet vad kyrkan är, om den inte är kristen. Att han vill stå i spetsen för en sådan kyrka! Att han vill ge vår gamla fina, alltigenom kristna, kyrka (se och lyssna igen på gudstjänsten i Glimåkra)ett så fult och groteskt malplacerat betyg, förvånar mig. Detta då han hittills faktiskt har dragit upp en gränslinje till de signaturer, som konstant framträder som obotfärdiga vedersakare av den kyrka, som de flesta av dem i stället har mycket att tacka för.

    Jag skäms - å bloggarens vägnar!
    Jag lider - över det simpla omdömet!
    Jag hoppas - att bloggarens text bara är ett utslag av dåligt morgonhumör!
    Jag hoppas - att bloggaren efter några timmar av inre botgöring låter oss få veta att densamma är ett faktum!

    Och jag gläds - över den mer än tusenåriga existensen av vårt lands heltäckande, kristna kyrka - folkkyrka med sina tusentals och åter tusentals krucifix, sin klara och tydliga trosbekännelse, "Jag tror på Gud Fader . . ."
    Inte på den lede, den onde utan på Gud Fader och Hans Son!

    Hör och läs det, hr bloggare! Låt alla oss, Dina återkommande läsare, slippa se sådana omdömen om vår kyrka som dagens!

    För Din, bäste bloggare, egen skull! För kyrkans skull" För den kristna trons skull! För vårt kristna Sveriges skull!
    Jag önskar Dig, flitige bloggförfattare och alla mina kritiker här - mina åsikter är ju knappast populära - en fin dag under Guds beskydd och välsignelse!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Bengt Olof, det är ju du som undrar och tydligen underskattar vad Fan vet! Jag skulle, om jag inte ogärna dialogerar med potentaten, ställa motfrågan: så vi ska se Svenska kyrkan som heretisk? Svarar då Fan själv "nej" vet jag inte vad jag ska tänka. Han är ju Lögnens Furste. Vad betyder då ett nej. Men vad gjorde Dike i Glimåkra i går?

      Radera
    2. Jag tillbringade söndagen hemmavid av hälsoskäl och åtnjöt TV-gudstjänsten.
      Den var riktigt bra och välbekant med syndabekännelse och allt.
      Jag saknade dock nattvardsstunden i min egen kyrka.
      Fast bara för att jag sett en god kristen gudstjänst på TV, så hindrar det inte mig från att gå i polemik mot heretiska uttalanden av biskopar och präster, oavsett samfund.

      Radera
  3. Kan det också någonstans handla om att Gud själv haft ett finger med i spelet när det "växlades spår"?
    Att han liksom tröttnat lite på den pladderfabrik Svenska kyrkan alltmer kommit att bli.
    L / B

    SvaraRadera
  4. På pricken!

    Ändå kommer det att finnas pengar att betala löner någon generation till.

    -Vi är fjättrade vid ett lik, sades det om Dubbelmonarkin från tysk sida under Första Världskriget. Svenska Kyrkan framstår alltmer som ett lik, till synes fylld av aktiviteter och anställda, men undergångsmärkt och på återtåg på alla fronter.

    Vem tror längre på Svenska Kyrkan?

    P

    SvaraRadera
  5. En analys som är lika riktig som den är fast i statskyrkokramande. Svenska Kyrkan är inget mer än ett organisationsnummer. Ett sådant dops, konfirmeras och prästvigs ingen av. Det var en församling, en samling kristna, som döpte dig, som fostrade i söndagsskola och konfirmerade dig. Inte "Svenska Kyrkan".

    SvaraRadera
  6. Vem bryr sig?
    Ja, DS tar verkligen upp ett problem . Frågan kan också förtydligas / kompliceras med ” Vilka bryr sig om vad ?”. Det är inte minst viktigt.
    Nar jag passerar mer eller mindre öde kyrkor eller tom helt övergivna kyrkor är det självklart så att jag med vemod erinrar mig hur det varit och hur det kunde ha blivit men om nu någon tycker att vad trist att kyrkan står öde, vi måste se till att fylla den med något som drar folk så blir jag inte precis vemodig utan snarare något som börjar med förb….
    Personligen ser jag hellre med saknad och vemod på en öde kyrka och erinrar mig vad den en gång betydde för folket i gemen än jag ser den fylld med attraktioner typ tangodans, förnedrande utställningar och teaterstycken, föredragshållare a´la Spock, Gardell o liknande.
    Ja, jag ser kyrkan som ockuperad , tyvärr inte av ” enkla fiender” som man då kan kämpa emot . (Visa mig min fiende så…..) Nej, ”fienderna” är ofta trevliga , välvilliga personer som är lika övertygade om att de gör det rätta som jag o att de går den ondes vägar och verkar i antikrists ande. Här kan man lämpligen påminna sig att det är Jesus själv som påpekar den situationen. Han går så långt att han nämner att det kommer att ända med att de skall förfölja, dra inför domstol, misshandla och tom dräpa sina meningsmotståndare , allt under full överbevissning om att det är Guds ärenden de går.
    Jag beundrar och högaktar de präster ,(och andra), som ännu orkar stå emot tidsandans krav, välvilliga personers så skenbart fromma önskningar om en ”kyrka för alla” och jag vill gärna stödja dem. Frågan Är mest. Hur gör man det konkret?
    I botten på alla dessa funderingar ligger sedan påpekandet från bibeln att det gäller att dra sig ur en kyrka som avfallit för att inte bli delaktig i dess synder. Vi ”vanliga” utan positioner inom SVeK , inte sitter i vare sig KM eller KS eller annan position varigenom vi kan påverka har egentligen bara fötterna att rösta med. Drar vi oss ur så kan det visserligen ses som en markering men det betyder också att SVeK har en mindre irriterande ifrågasättare för vad bryr sig ett SVeK om vad en utanför säger om det är misshagligt. Helt visst än mindre än de idag bryr sig om de innanför som säger något misshagligt och t ex påpekar den skriande diskrepansen mellan vad de påstår sig vara bundna till och vad de i praktiken tillåter sig av negligerande.
    Inte heller kan man förvänta sig att SVeK direkt bryr sig om inkomstbortfallet. Det drabbar enbart på församlingsnivå och kommer inte att under överskådlig tid ha någon som helst effekt på SVeK och dess styrelse. Tomma kyrkor kommer inte att minska antalet politruker ,biskopar , knappast heller dom-och kontraktsprostar. En eller annan präst kommer sannolikt att få lämna sin tjänst när lar kyrkan där han skulle verkat stått öde en tid men är han ,ellerhon, tillräckligt PK-anpassad ordnas säkert en passande tjänst inom kyrkans hus. (Här kommer säkerligen Parkinssons lag visa sig i full glans. En administration som flerfaldigats men just inga kyrkor att administrera.
    SVeK är en sjuk kyrka, att tala om krämpor här är verkligen ett ”understatement” och visar egentligen bara att den som gör analogin vägrar att se allvaret. Krämpor lider nog de flesta av , framförallt när de kommit upp i åren, jag likaväl som jag förmodar BOD själv – de kan man ta lätt på, åtminstone gör jag det men gäller det direkta sjukdomstillstånd och SVeK är nu en direkt sjuk kyrka, styrd av en osalig blandning av synkretister, svärmare, heretiker och tom ateister. Då krävs läkarvård av en riktig läkare och att patienten. Dvs här SVeK följer läkarens råd och tar sin medicin.
    Inget tyder på att SVeK söker läkare där han finns utan istället uppsöker den ene kvacksalvaren efter den andra som säger vad de vill höra. ”Det är inte så farligt-går snart över –bara ni gör er av med rigida oförstående svartrockar.

    //HH

    SvaraRadera
  7. Detta måste inskärpas för DS och andra kritiker!

    -Att omsorg om kyrkan INTE kräver söndagliga gudstjänstbesök. Det finns ingen förhandskorrelation mellan omsorg och besök. Kyrkotvång finns sedan länge ej i Svenska kyrkan.

    -Att vår kyrka är - fullt ut och av hela sin kropp och själ, om uttrycket tillåts - en gediget kristen kyrka! Varför, varför, varför ifrågasätts detta så ofta på dessa spalter? Och, intressant iakttagelse, varför åtar sig bloggaren ledande uppdrag i kyrkan, behåller dem och med stolthet beskriver sig som ålderman i KM, om kyrkan ej är kristen? På denna punkt, kära läsare, gör DS en präktig saltomortal genom sin bloggtext. Orden ifrågasätter kyrkans tro, men författarens handlingar bevisar tron!

    -Svaret till lögnens furste och till dem (på dessa spalter) hävdar att kyrkan är heretisk är enkelt: gudstjänsterna i Glimåkra kyrka och i alla andra kyrkor, där (hur länge skall jag nödgas upprepa detta?)alla högt bekänner sin tro och - som avslutning på dagens evangelietext - lovprisar Kristus. Är inte detta tillräcklig dokumentation, undrar jag vad som mer krävs. Fram med detta, DS, men kom vänligen inte dragande med att tron och omsorgen om kyrkan kräver si eller så många gudstjänst- eller högmässobesök per år eller månad.

    Försök förstå en gång för alla att medborgarna kan älska sin kyrka, vad den kulturellt, historiskt och traditionsmässigt står för utan att delta i de återkommande gudstjänsterna! Visa dem denna självklara respekt. Det är deras kyrka också, ej blott gudstjänstdeltagarnas! Försök förstå att kyrkan är öppen för alla och har låga trösklar. Lärda latintalare och bönder sitter sida vid sida i kyrkan, docenter och KM-ledamöter från S och C, likaså. I kyrkan ryms också journalister och folkkyrkofiender på samma bänk, förutsatt att de senare infinner sig och tvingas konstatera att verkligheten är en annan än den som de har trott.

    -Frågan om vad jag gjorde i Glimåkra i går har - som de flesta redan har konstaterat - en vass underton och är på gränsen till infam: Dike har inte, som sig bör, kroppsligen bevistat gudstjänsten!

    En korrekt iakttagelse, grundad på min egen uppgift. Men se här en variant på frågan, som alltså DS inte tillämpade:

    -Vad bra att Dike likt tusentals andra människor i vårt land valde att följa TV-gudstjänsten i Glimåkra.
    Ett vänligt frågealternativ utan baktankar, utan infama tendenser.

    Nu spelar det sistnämnda i och för sig ingen roll: jag är van, står lätt ut med slikt och är inte alltid själv vänlig.

    Sensmoral alltså: låt oss vara glada över alla som på olika sätt älskar sin kyrka och visar omsorg om den, som ser kyrkobyggnaden och dess torn som en trygghetsborg och som vet att dess portar alltid är öppna. Gud finns där och välkomnar alla - gudstjänstbesökare och andra! Vilken glädje att veta detta! Eller hur, hr bloggare Dag Sandahl?

    BENGT OLOF DIKE


    SvaraRadera
    Svar
    1. "Lärda latintalare och bönder sitter sida vid sida i kyrkan, docenter och KM-ledamöter från S och C, likaså." Men är inte problemet just att de inte gör det – sitter i kyrkan?

      Radera
  8. Då vet vi något som aposteln inte hade pejl på men inte heller söndagskolfröken och konfirmationsprästen. Här kan sparas både möda och bensinpengar. Frälsaren möter i eukaristin men jag kan sitta i tv-soffan hemma. Väldigt praktiskt. För att inte säga fromt. Vem kallar kyrkklockorna på då?

    SvaraRadera
  9. I all ödmjukhet påminns bloggaren om att kyrkklockorna ibland hörs ljuda också vid TV- och radiosända gudstjänster. Stillsamt undras också om vederbörande ej har observerat att vi nu inte lever i det gamla bondesamhället, där digital kommunikation lyste med sin frånvaro? I den nya världen får ju också kvinnor vigas till präster. Tiderna förändras, käre bloggare!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  10. Jag förstår. Det enda jag inte förstår är varför vi då ska lägga miljarder på underhåll av kyrkobyggnader när det skulle räcka med en tv-studie i Uppsala.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Touché! Och nu ser vi - eller inte - fram emot förklaringen till varför det inte räcker med en enda rikstäckande tv-gudstjänst varje söndag. Tänk så mycken "verksamhet" en sådan skulle frigöra prästerna till...

      Radera
    2. Inget ont om TV-mission, TV-sända gudstjänster (men det ska vara riktiga gudstjänster!!!) eller ens gudstjänster utan nattvard (om det är ett rent och klart Guds ord som förmedlas i predikan, bön och psalmsång).

      Men nattvard eller inte är det alltid en NÖDFALLSLÖSNING att titta på teve istället för att möta upp i församlingens huvudgudstjänst (sjukdom, ålderssvaghet, särskilda handikapp). Det är ingen fullgod ersättning ens för närvaro vid en nattvardslös gudstjänst och det konkreta mötet med Kristi kropp gestaltad i hans oansenliga men i honom dock så underbart förenade lemmar. "Överge inte er församlingsgemenskap som somliga har för sed."

      Dike kanske hade feber eller magsjuka eller motorhaveri, så jag dömer honom inte: vill bara slå fast grundprincipen (som jag vill tro att han nog ändå håller med om).

      Radera
  11. Dike uppehåller sig mycket vid hur saker och ting numera är. En nyttig övning vore då kanske att föreställa sig en svt- och svtplayvärld utan gudstjänster för den dagen ligger nog inte så alldeles långt borta. Och då håller det inte att skylla på vare sig den s k skillsmässan eller på de högkyrkliga. Religionsindependentisterna hade nog tagit hem spelet ändå.
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  12. Elisabeth, Andreas Holmberg och Sub versus,

    -Så ofattbart känsligt - för er att acceptera radio- och TV-gudstjänster! Jag tycker däremot att det är mycket bra att de finns. Tänk vilken gåva för äldre, sjuka och rörelsehindrade människor, som på detta sätt kan följa gudstjänsten hemma.

    Att ironisera över TV-gudstjänster är, med förlov sagt, groteskt malplacerat.
    Begrips???

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  13. Goddag yxskaft!
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  14. Sub versus,

    -Säger Du det framför spegeln?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera