fredag 16 september 2016

Tröst för ett tigerhjärta

Egentligen tror jag att allt är så enkelt som jag tänkt i mer än 50 år.
Vi lever på övertid.

Det går inte att räkna med att den som sällan eller aldrig har med Svenska kyrkan att göra ska vara villig att betala för medlemskapet. Om jag kommer på mig själv med att inte läsa en tidning jag betalar dyrt för, slutar jag prenumerera eller börjar läsa den nogsamt. Tertium non datur. Inte i längden.

Jag läste Kyrkans Tidning och såg centralförklaringarna till utträdena och de stämde sannolikt även om den långa förklaringen saknades. Callum G Brown sätter år 1963 som det år då det kristna Britannien dog. När dog det kristna Sverige? 1964? Eller när det inte gick att argumentera med hänvisning till Den Heliga Skrift eller bekännelsen längre? Då är vi några år tidigare. Dog det kristna Sverige just när besvärjelsen uttalades att "Den svenska linjen är den kristna linjen"? "Ve eder när människor talar väl om eder"-argumentet kunde vi fundera över. Men då är det krigsår och behov av nationell samling. Vad det denna kram från statsmakten som dolde vad som egentligen skedde? I dag sätts då hoppet till att människor i det lokala ser Svenska kyrkan göra mycket gott och därför vill folk stanna kvar. Jag undrar det jag.

Skälen är två.
1. Det kommunikativa att "Svenska kyrkan" ska vara det överordnade varumärket  kanske inte slagit igenom. Det som sker i Knäckebröhults kristna församling uppfattas mer vara Knäckebröhults än Svenska kyrkans.
2. Det finns uttträdda som markerat sin ovilja att vara med i Svenska kyrkan för de "vill inte betala till skiten", själva kyrkosystemet, men fortsätter fira gudstjänst och engagera sig i sin församling. De känner befrielse i detta och har fortsatt många synpunkter på vad församlingen ska göra. De kastas inte ut. De tar inte heller kyrkopolitiskt ansvar. De ser till sitt eget, sig själva och församlingsgemenskapen. Utanför är de men fortfarande är men fortfarande en del av kyrkostatistiken. De sparar en hel del pengar (som de måhända använder till välgörenhet).
Jag kommer på ett tredje skäl:
3. Kunder är programmatiskt otrogna. Vi lärde oss att det heter CRM. Customer Relation Management. När medlemmen blir kund, då går det oss illa. Kunder är nämligen lättrörliga. Det finns oftast andra ställen att gå till om de på något sätt blir missnöda - med utbud, pris, bemötande mm mm.

Vi lever på övertid därför att medlemmarna inte vill ha det som firman tillverkar - och en hel del anställda vet eller förstår (välj själv!) faktiskt inte själva vad firman tillverkar. - De har inte sina livsrötter i Ordets och sakramentens bördiga mylla utan illustrerar andra varianter av fyrahanda sädesåker. Det betyder att de i tidens längd  kanske inte vill vara med. Det krävs inte så mycket för att medlemskapet ska omprövas och har vi nått en viss ny nivå på utträden, ligger den stabilt där. I oktober brukar det komma en ny årshögsta notering. Undras hur många som utträder då?

Vi kan temporärt behålla en del medlemmar om vi satsar på den lagiskhet den naturliga människan åstundar. Lärjungaskapet är mer påfrestande än kundrelationen. I lagiskheten, den uppiffade och färggranna, är det grundläggande i vår tro "kärlek, mångfald och frihet". Kunde detta inte lika väl vara ledord för Folkpartiet Liberalerna? Men lagiskheten räcker inte i längden och har Svenska kyrkan betat med glad lagiskhet så fattar folk, att när betet är förtärt återstår kroken blottad - och den vill man inte. Det som fick människor till kyrkan när det begav sig var något annat, något andra inte kunde erbjuda. Det stavas evangelium.

I brist på radikala pastorala alternativ måste handläggarna på de högre höjderna trösta sig själva och varandra med enkla analyser och nya försök att dra nytta av kommunikationsfinesserna, det förstår jag också. Customer mer än lärjunge. Det är också en slags frälsningsekonomi. Men det är till sist klen tröst också för ett kyrkligt tigerhjärta att inbilla sig att människor skulle finna behag i att bli behandlade som kunder också i det kyrkliga. De kloka borde förstå, att kunder till sitt väsen är opålitliga. Inte minst opålitliga som kunder i en organisation de måste känna sig alltmer främmande för.

Som gymnasieläraren sa till den pensionerade prästen: "Det ska du veta att i min gymnasieklass har ni ingen med er."
Vem ska trösta den pensionerade prästen? Och hur?
Med argumentet att det är problem i Danmark också? Den danske folkekirke tappar folk fast alla vet hållningen i den: "De behøver slet ikke tro. Den Danske Folkekirke tror for dem."

Så underligt är det också, att den som påpekar hur illa ställt det är, blir utskälld. Nå, kanske inte så underligt. Den som inte ser alternativen har inget annat att göra än försöka tysta de kyrkliga kritikerna.

Detta för osökt över till arbetet med ny kyrkohandbok. Mitt tigerhjärta tröstas inte av informationen på twitter från överheten. Där talas om "stort engagemang" i remissvaren om förslag till ny kyrkohandbok. Det sägs föga om kritiken. Jag finner det illavarslande.

Roligt att se sin fru oppmålter i Smålandsposten idag - men är det som kommer fram egentligen så muntert? Eller på något sätt tröst för ett tigerhjärta också om tigerhjärtat och tigerhjärnan inte övertygats av ett politiskt beslut i en teologisk fråga?
http://gota.media/qrbD

47 kommentarer:

  1. Med tanke på den låga konfirmationfrekvensen och sjunkande dopfrekvens så kommer Svky att vara halverad i antal medlemmar inom en generation. Tänk om detta samanfaller med någon form av "väckelse" som kör politikerna och heretikerna på porten, då kanske man kan göra som universaliten i Strängnäs - "High-five"!
    Antony

    SvaraRadera
  2. När jag förtvivlar brukar kyrkfolket säga "Du ska vara glad att du bor i Xxxxx. Det är MYCKET värre på andra håll". Jag vet inte, det är faktiskt ingen vidare uppmuntran.

    SvaraRadera
  3. Människor som fortsätter att fira gudstjänst i en kyrka de lämnat är betydligt viktigare än de som passivt fortsätter att betala medlemsavgift till den. /John

    PS! Varma hälsningar till din fru Linda! Sådana kritiskt tänkande och självständiga människor borde det krylla av i samhället!

    SvaraRadera
  4. Utgår ersättning för övertiden (undrar en före detta fackligt aktiv)?

    I övrigt kan det ju vara ett grundfel i firman, att det inte handlar om varan man utbjuder, utan dess kvalitet och relevans. Är det brister redan i tillverkningsspecifikationen kommer dessa att vidareföras via varan hela vägen till 'kunden'. Kunden blir då tveksam och till slut avvisande, väljer en annan leverantör eller slutar konsumera något som faktiskt verkar onödigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den finurliga frågan om övertidsersättning, ger mig dock anledning att kommentera det avtal som gäller i Svenska Kyrkan. Enligt detta utgår ersättning för obekväm arbetstid för arbete på lördag och söndag.

      Det betyder att när en präst gör vad han är utbildad för, så får han extra ersättning. Man kunde tycka att det skulle ta sig direkt uttryck i lönesättningen, men inte – när samhället i övrigt har ett system med sådan ersättning skall det vara på samma sätt i kyrkan.

      Det avtal som gäller i Svenska kyrkan är, som man av ovanstående förstår, inte utarbetat speciellt för kyrkan. Det är en kopia rakt upp och ner av kommunaltjänstemannaavtalet. (Det innehåller därför t.ex. bestämmelser om 'tjänst under jord' – vi undrade om de skulle tillämpas vid gudstjänst i kryptan i Lunds domkyrka eller vid grävning av grav.) Detta talar om vad som också är ett grundfel i firman. Den har ingen specifik identitet som kyrka, utan ser sig som en kyrklig kommun.(Det är därför det är obegripligt för Dike att någon kan tycka att det är bra att kyrkan är skild från staten.)

      Radera
    2. Jag tar mig för pannan - Svkys tjänstemannaprelater får alltså ob-ersättning för söndagsgudstjänsten! Inte undra på att jobbet attraherar allt fler hycklare och charlataner!
      Antony

      Radera
    3. Men då blir ju söndagens Gudstjänst plötsligt det mest kostnadskrävande man kan göra??!! Inte underligt att man vill kapa just den kostnaden, om man sitter som pappersanalytiker! Hjälp!

      Radera
  5. En fundering, en tanke, en ide.
    Om man finner mycket av det som sägs och görs på "central nivå" i Svenska kyrkan (alltså nivåmässigt över den lokala församlingen) är fel och på viktiga punkter strider mot Bibelns ord och den lutherskt evangeluska läran, kan det då vara ett alternativ att man så att säga formellt går ur Svenska kyrkan och istället betalar in ett belopp motsvarande "medlemsavgiften" direkt till den lokala församling i Svenska kyrkan där man deltar i gudstjänstlivet och "församlingslivet".

    Har inte varje lokala församling ett eget bankgirokonto.

    Vad skulle hända om alla de människor som har sin lokala församling kär (det behöver ju nödvändigtvis inte vara den församling där man är folkbokförd) väljer att formellt gå ur Svenska kyrkan, men fortsätter delta i den lokala församlingsgemenskapen och skänker ett belopp motsvarande medlemsavgiften till just bara den församlingen???

    Så man bl.a. slipper våndas över att man bidrar till finansieringen av den stora centrala byråkratiska överbyggnaden som ideligen producerar en massa "tokigheter". En och annan församlingskollekt kan ju kyrkorådet besluta om skall gå till sådana verksamheter på stiftsnivå som man finner gagnar församlingslivet.

    Ingen ny kyrka eller församlingsbildning, utan en mycket mer direkt och tydlig koppling av "avgiften" till den församling där man deltar och som vi behöve för den viktiga kristna gudstjänstgemenskapen.

    Ingen ny organisation, ingen Missionsprovins eller liknande, utan en lokalt förankrad församling inom Svenska kyrkan och som verkar på ett sätt som är lutherskt evangeliskt.

    Detta är bara en fundering och tanke. Hjälp med Pro et Contra önskas.

    Hälsningar Stengrunden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste finnas frigående präster också? Om många är utköpta eller har tröttnat? Man kanske kan ha en huspräst? Om han (he he) får mina pengar (alltså min fd kyrkoavgift) kanske han kan ge mig kommunion emellanåt och - om jag dör före honom - läsa över min grav en mörk natt. Själv skulle jag vilja ha ett abonnemang, men även "Priest-on-demand kan ju komma ifråga. Sverige behöver sina präster, vi kan inte slösa bort dem i en gigantisk organisation.

      Radera
    2. Varför inte PRIDE-ON-DEMAND istället?

      Radera
    3. Det finns ju redan. Signed, sealed, delivered ...

      Radera
  6. Mycket bra analys. Sv kyrkan kommer inte bara att halvera sitt medlemsantal utan kanske 80 % av medlemmarna snart är borta. Dags för den stora organisationen att börja förbereda sig på hur det nya livet ska se ut. Dags att börja banta helt enkelt.
    KM

    SvaraRadera
  7. Stengrunden: intressant idé att gå ur sv"k" och i stället betala samma summa till den lokala församlingen. En härlig protest som kommer att sätta nyttiga myror i huvudet i överbyggnaden. Det kan nog fungera för det egna samvetet men jag tror det är viktigt att också undersöka hur verkligheten ser ut i den egna församlingen. Vart går sådana pengar om de inte uttryckligen öronmärks för något? Blir de inte ännu friare att disponera över än avgiften?

    Alternativ: vad saknar du? vad söker du? finns det på nära håll? Du som har kommit en bit på vägen ut borde också se dig omkring och besöka kyrkor och gudstjänster på andra håll för att hitta in igen. Finns Missionsprovinsen eller liknande i din närhet? Finns den katolska kyrkan i din närhet? Två tydliga exempel där Jesus Kristus står i centrum.

    Ta tid på dig. Be om ledning och be även för andra som söker. Försök hitta fler för att be och diskutera tillsammans. Ge inte upp. Framtiden är er. /John

    SvaraRadera
  8. Medlemskrisen började inte för 60 år sedan - hur ofta skall detta behöva inskärpas?

    Ovanstående blogg inlägg samt ett par kommentatorer därtill (som för övrigt inte tycks beklaga utan snarare välkomna det) försöker göra gällande att kyrkans medlemskris började för 50 eller 60 år sedan (året 1957) har nämnts tidigare.

    Inget är mer felaktigt; utträdena tog fart efter skilsmässan år 2000. Ingen kan påvisa något som helst statistiskt belägg för att medlemskrisen har ett dugg med kvinnoprästreformen att göra. Däremot skulle sannolikt ett sådant resultat blivit följden, om kyrkan INTE hade släppt fram kvinnor till prästämbetet.

    Påståendet om krisens ursprung är alltså felaktigt, på samma sätt som det omöjligheten - i kritik mot partiengagemanget i Svenska kyrkan och dess folkvalda KM - att rösta om evangelierna eller uppenbarelsen.

    Varför argumentera på detta sätt, när sådana voteringar aldrig har ägt rum eller kommer att äga rum? Kritikerna av partilistor måste skaffa sig hållbara grunder för sin argumentation eller också upphöra med kritiken.
    De kan börja med att förklara om de tänker förbjuda partier att lansera listor i kyrkovalen.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi ska inte ha några kyrkoval alls.

      Radera
    2. Den sanna Katolska och Apostoliska Kyrkan, i full kommunist med Petri Stol, har aldrig tidigare ökat i antal tillhöriga som nu, och det utan kvinnliga "präster"!
      Antony

      Radera
    3. Varför ska vi alls ha kyrkoval? Måste gå att finna bättre sätt att välja representation till lokala församlingar. Den stora stifts och riksorganisationen behöver kraftigt bantas och representanter dit kan enkelt utses av de lokala församlingarna.
      KM

      Radera
    4. ...tänk vad tekniken ställer till det, då kommunion blir "kommunist"..!

      Radera
    5. Och den fulle kommunisten heter Nils Tryckfel, antar jag.
      Kh på landet

      Radera
    6. Att förbjuda listor från t ex Centerpartiet skulle bara få t o m dem att istället bli Centerpartister i Svenska kyrkan, och ingen ska förbjudas ta ansvar i kyrkan bara för att hen är politiskt aktiv i stat, landsting och/eller kommun, men frågan är alltid huruvida lojaliteten finns hos kyrkan eller partiet. Röstsiffrorna visar att få ställer frågan, men det gör ingalunda frågan irrelevant.
      Kh på landet

      Radera
    7. Stackars Nils Tryckfel har väl supit ihjäl sig för länge sen (pga att muren föll). Idag "tänker" våra "smarta" prylar åt os....oss....
      Antony

      Radera
    8. Vadå, är det medlemskris?
      Har KM eller någon bsikop uttalat detta faktum?

      Radera
  9. Det fanns en medvetenhet om den annalkande krisen också på 1930-talet. John Cullberg såg den. På 1950-talet var den uppenbar, så uppenbar att Svenska kyrkan satsade på ett evangelisationsarbete. Man kan läsa om det i en doktorsavhandling för 30 år sedan, Folk och kyrka.
    Utträden är en lång process. Callum G Brown igen eller kanske den lilla nyutkomna boken That was the Church that was. Utträdena når en punkt dr tendensen slår igenom. Vi är där nu. Antar jag. Jag kan inte förstå hur det skulle kunna vara annorlunda. Här betalar Svenska kyrkan priset för medveten kompetensförlust i ledningsfunktionerna. De dugliga var andra än de havliga. Inte ovanligt i det mänskliga livet, men olyckligt.

    SvaraRadera
  10. Tassen på hjärtat: Vore det tomt i Whiskas-skålen i Antjes garage, så skulle väl inte vi heller titta in så ofta.

    Det tycker Bill och Bull oxå.

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  11. Uj, uj, uj. Herr Dike har verkligen fastnat i den statskyrkliga smeten. Krisen började för 500 år sedan med "reformationen" när överheten med våld slog sönder en kyrka med stor folklig förankring och ersatte den med en statsstyrd maktapparat. Luther ville absolut inte ha det så. Splittring med nya kyrkor som följd var det allra sista Martin Luther ville.

    Så handen på hjärtat, herr Dike, var kommer alla tomte-lutheraner ifrån? /John

    SvaraRadera
  12. Jag skriver bara..

    Hans och Ola Rosling.

    De har lite siffror på vår negativa synsätt'

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
  13. För egen del lämnade jag SvK 1962 till följd av beslutet i ämbetsfrågan. Dock inte p.g.a. "kvinnoprästmotstånd" (om den kyrka jag nu tillhör mot all förmodan skulle öppna ämbetet för kvinnor, skulle jag inte lämna den) utan därför att hanteringen så tydligt visade att - den helt sekulära - STATEN hade rätt att besluta om Kyrkans bekännelse. Kyrkomötet 1957 sade nej, men trots detta beslutade riksdagen i frågan, och ett "extra" kyrkomöte inkallades för att få SvK att foga sig (propagandan inför det extra kyrkomötet var totalt okristlig). Statens övergrepp i en trosfråga fick mig alltså att lämna SvK, och hr Dikes nostalgi för statskyrkosystemet är mig helt obegriplig./Paul

    SvaraRadera
  14. Så hustun fick omsider förekomma på bloggen, om än i länkad form.
    Jag kan mycket väl tänka mig att man får fler intressanta samtal i djurbutiken än som komminister.
    Men man får aldrig lika mycket kärlek från någon som från hunden.

    SvaraRadera
  15. Jag är allt mer pessimistisk. Och utvecklingen de senaste månaderna har ingalunda stillat oron.

    Det beror inte minst på hur kyrkans ledande män och kvinnor agerar. Jag tyckte till exempel att biskop Antje av Lund i huvudsak hade många goda sidor. Tanken att kyrkan skulle ta plats var inte dum - att stå för att man tror. Tyvärr kom ju magplasket redan vid utfrågningen inför ärkebiskopsvalet med hennes konstiga svsr om Muhammed. Och värvet sedan har inte imponerat, inte minst översittarattityden i samband med handboksarbetet.
    Fredrik Modeus var en förträfflig församlingsbyggate i Lund med sinne för stringent liturgi och lekmannaengagemang. Nu verkar han medt skicka ut budskap från Östrabo om att allt är så bra, så bra. Det kan han inte tycka - hoppas han att problemen ska försvinna om man säger att de gör det? Sedan allt detta överdrivna pridetågande. Jag tycker visst homosexuella ska en plats i samhället, men kyrkans förhäxning vid dem är ju närmast löjlig.

    Det är inte bara det att så många lämnar kyrkan och så unga kommer in. De unga vet inte ens det mest basala om kyrka och kristendom. Träffade ett gäng allmänbildade tjugo, tjugofemåringsr; ingen visste vad pingsten innebar.
    Vad händer under konfirmationen. Det är fler vuxna per konfirmand än någonsin. Läger är en självklarhet. Men inte blir konfirmanderna kvar efter konfirmationen.

    Kanske skulle svenska kyrkan starta en egen skola?

    Canutus Hahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte lätt att förstå vad som hände med Antje på resan från Lund till Uppsala. Någon form av övermod handlar det om, och det kommer göra både henne och samfundet stor skada framöver. Det är genuint ledsamt, en "akademiker" borde ju klara av intellektuella debatter med oliktänkande. Liturgi har dock aldrig tillhört hennes kunskapsområden men att det skulle exponeras så övertydligt... Suck!

      /TD

      Radera
  16. Staten beslutar INTE om kyrkans bekännelse! Varför nämner bloggaren 1930-talet?

    Hur många gånger skall det behöva upprepas: att de bibliska skrifterna INTE är föremål för voteringar i KM! Vilket "övergrepp" avser Paul?

    Bloggaren i sin tur går 85 år bakåt i tiden för att försöka göra gällande att kyrkans kris började då.
    Nej, och åter nej!
    Med kris menas drastiska utträdessiffor, veritabel flykt från kyrkan. När jag som ung tonårig gick i kyrkan var det inte sällan tämligen fullt i bänkarna.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Övergreppet var övertydligt. Kyrkomötet 1957 sade NEJ (eller - med en välvillig tolkning - "nej, men inte nu") till ämbetsreformen. Riksdagen sade - trots detta - JA. Och SvK ÅLADES att inkalla ett EXTRA kyrkomöte med ett ENDA uppdrag: att godkänna reformen.

      Att detta var ett övergrepp i en trosfråga kan väl inte ens Dike förneka?/Paul

      Radera
  17. Paul,

    Riksdagsbeslutet handlade ju inte om att votera om kyrkans bestämmelse och togs då den nya KM-ordningen ej ens var påtänkt. Kritiken i dessa spalter gäller ju påstådd politisering i nuvarande KM; Pauls ilska gällde en 60 år gammal händelse, som direkt ansluter till att ungefär fyra femtedelar av världens lutherska kyrkofamiljer i dag bejakar kvinnliga präster. 1957 var trycket från svenska folket stort på riksdagen för att kvinnor skulle få bekläda prästämbetet. Om riksdagen då hade sagt nej, skulle det ha blivit en ökning av utträdena från kyrkan.

    När Paul ondgör sig över statskyrkosystemet, glömmer han att kyrkan i dag är "fri" och att den tvingades ut ur äktenskapet. Å ena sidan hänvisar han alltså till kyrkans uppfattning i ämbetsfrågan (1957) och under statskyrkotiden. Å den andra fördömer han det gamla systemet.

    Bäste Paul, jag ber Dig och andra som i såväl bloggtexten (1 person) som i kommentarsfältet ständigt återkommer till 1957 års beslut att lägga detta åt sidan. Det är oåterkalleligt och delas alltså av en förkrossande del av de lutherska kyrkorna. Jag kan inte förstå att vi skall lyssna mer på er än på dem.

    Se nu med glädje och optimism framåt i vilja att arbeta för Guds ord i Svenska kyrkan. Tillbakablickande bitterhet är bara destruktiv. Morgondagen väntat, gårdagen är förbi och återkommer inte.

    Trevlig helg!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oåterkalleligt är bara dens öde som överger Kristus.

      Det tycks SvK ha gjort.

      Gert F

      Radera
    2. Tack, Bengt Olof, för Dina önskningar om glädje och optimism. Dock lämnade jag - som jag väl skrev? - SvK år 1962 och har ingen som helst längtan att återvända. Men jag förstår inte Ditt resonemang. Du säger å ena sidan att det var "trycket från svenska folket" (dock nog inte från kyrkfolket utan framför allt från den sekulära politiska eliten) som gjorde ämbetsreformen ofrånkomlig. Men det var ju precis samma slags "tryck från svenska folket" (samma kretsar som 1957/58) som gjorde skilsmässan från staten ofrånkomlig. Du tycks dock mena att det som var rätt i det första fallet (dvs. att ge vika för "trycket från svenska folket"), var helt fel i det andra fallet. Jag får inte detta att gå ihop. OM det var rätt att vika för trycket i det första fallet, borde det väl vara lika rätt i det andra fallet? F.ö. är jag nog inte "ilsken" utan mest sorgsen över SvK:s utveckling sedan 1957. Men den tycks ju mycket riktigt "oåterkallelig". /Paul

      Radera
  18. Paul,

    -Nej, där har Du fel. I det första fallet var det just trycket från folket i gemen - visst skall kvinnor kunna bli präster! - som drev fram beslutet. I det andra fallet var det vissa politiska krafter i förening med frikyrkoröster som drev igenom skilsmässan.

    Kyrkan var själv emot den - alltså kyrkans församlingar, de som ÄR kyrkan. Skilsmässan kunde enkelt ha stoppats av Centern, som i saken hade ett våldsamt upprört internt möte i Sigtuna (kyrkomötesgruppen), där dess ledande kyrkoföreträdare Anders Svärd fick sina fiskar varma. Svärd hade ju varit med i förberedelsearbetet och till mångas ilska - min också - accepterat uppgörelsen. Obegripligt.

    Svenska folket i gemen drev ingalunda på för skilsmässan. De högljudda generatorerna för den var alltså främst dåvarande Missionsförbundet och Svenska kyrkans högkyrkliga lilla minoritet, där flera i dag inte tar skeden så full i munnen, när de ser att deras visioner om en "fri" kyrka har slagit slint.

    Men starkt ångerköpta personer brukar ha svårt för att erkänna detta. Trots detta har vi sett enstaka semantiska grymtningar i denna riktning i härvarande kommentarsfält. Du känner väl orden:
    -Sent skall syndaren vakna!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visserligen var jag bara tonåring i slutet av 1950-talet, men jag tror att jag minns rätt. Det var rent sekulära politiska krafter som drev på att prästämbetet öppnades för kvinnor - INTE kyrkfolket. /Paul

      Radera
  19. Anders Svärd var med om att analysera läget där starskyrkosystemet vilade på en undantagsbestämmelse, som statsmakterna ville ha bort. Flertalet kyrkokommunala organ, 53% vill jag minnas, ville bevara det gamla men dessa organ omfattade en mindre del av befolkningen. Folket!

    SvaraRadera
  20. BloggarDag,

    -De organ som kunde tänka sig skilsmässa företrädde å andra sidan de i särklass mest sekulariserade områdena i landet, exempelvis storstäderna. bland landsortsförsamlingarna, dvs de som var spridda i hela det geografiska Sverige var stödet för statskyrkan kompakt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vänta nu - var dessa förtroendevalda sålunda sekulariserade själva eller vad var felet? De var dock förtroendevalda och företrädde en majoritet av medlemmarna...

      Radera
    2. BloggarDag,

      -Det kan diskuteras. klart är emellertid att sekulariseringen var starkare - är det fortfarande i kanske än högre grad än då - i storstadsområdena.

      Viktigt här att ANTALET församlingar, som slog vakt om statskyrkan var betydligt större än de som (ofta med knapp majoritet) kunde tänka sig skilsmässa.
      När en opinion är delad - i detta fall tydligt delad till förmån för en FÖRSAMLINGSMAJORITET skall alltid beslutsfattare avstå från känsliga beslut.
      Det är vedertagen praxis.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. ..och här levererar BOD ett jättebra argument för att slå samman storstadsförsamlingar i storförsamlingar. Fyra stora elefantförsamlingar med en massa medlemmar är färre än fem myrstora församlimgar.
      Det kanske snart är dags att varje församling via representativa personval utser en och endast en represenant till kyrkomötet?

      Radera
  21. BOD,

    I livet måste man tyvärr ofta ta ställning, Tvingas välja mellan dåliga och än sämre förslag.

    SVeK deklarerar sig som en luthersk,evangelisk, apostolisk och allmännelig kyrka. Vidare att den är bunden till bibel och sina bekännelseskrifter.

    Själv brukar jag påpeka att det är ingen kyrka på jorden fullt ut, ingen har sedan apostlarnas tid -och knappt då heller helt lyckats med det. Att ha ambitionen är det bästa någon förmått och förmår?

    Tyvärr gäller i dagsläget.

    1, SVeK är ingen apostolisk kyrka. (Den bryr sig lite eller snarare inte alls om vad apostlarna lär.

    2, Den är inte på något sätt Luthersk. En Luther skulle inte vara välkommen och alls inte bli prästvigd.

    3, Den är inte evangelisk, den bedriver inte mission men synkretism där den inte ägnar sig åt ren gnostisism

    Ergo kan man direkt inse att den omöjligt är en Kristi Kyrka men vad värre är-dessutom saknar ambitionen att vara detta!

    Nåväl, skilsmässan från staten. Ja, den var nödvändig även om den ryckte undan din käpphäst-ekonomisk trygghet. Dock, är det något en Kristi Kyrka efterfrågar så inte är det ekonomisk trygghet baserad på världslig, sekulär makt. En makt som utsåg tom ärkebiskopen där den ytterst ansvarige ministern frankt förklarade sig vara ateist! (Jag trodde att botten var nådd när KG HAmmar "kröntes" till ÄB av denne ateist -att det helt enkelt inte kunde bli värre men det visade sig vara fel-tyvärr.Botten var inte nådd och tycks inte heller ha nåtts ty vi kan bara se ännu mera av förnekelse av Kristi lära framöver.

    Statskyrkosystemet var inget som en Luther hade gillat även om han kanske-N.B kanske hade accepterat som ett nödtvång och i en situation där statsöverhuvudet-då kungen måste förklara sig vara kristen och övervaka att de kristna trossatserna hölls i ära. Som det blev , med statsministrar ,ja hela regeringen kunde vara ateister och konungen / drottningen enbart en maktlös staffagefigur blev hela systemet med statskyrka en horribilitet. Vi och säkert Du förfasar sig över Sovjet och hur de antingen förföljde ,dödade präster -icke havliga samt utsåg havliga sådana som ÄB och liknande.

    Vad är egentligen skillnaden mot vad som nu sker här hos oss? Ja ,vi fängslar kanske inte våra icke havliga, slår inte ihjäl dem men vi tar i viss mån levebrödet från dem.

    Oavsett. Du borde kunna inse att i en situation där staten förklarar sig vara sekulär, samma stat som förbjöd katekesundervisningen, sedan kristendomsundervisningen och i övrigt motarbetat i såväl stort som smått kristen tro och lära i praktiken. Ja en stat som storvulet lovat att kväsa kyrkan. En sådan stat kan omöjligt få vara överhuvud för en Kristi Kyrka på jorden.Det måste man vara en politruk för att kunna tycka vara OK.

    Nåväl, Självklart insåg alla att ett SVeK fri från staten skulle få det besvärligare rent ekonomiskt. Skulle få det svårare om enbart de som ville vara kristna betalade sin avgift men det är aspekter som inte har med en Kristi Kyrka att göra.

    Problemet var att det som verkligen skedde var främst att politikerna utökade sin makt och att staten endast formellt släppte sin makt. Vad de gjorde var att slippa ansvar för de beslut som deras lydiga politiker tog i övrigt kan man bara konstatera att det inte blev så mycket av "fri" kyrka som det förespeglades.

    Själv hade jag inte väntat mig något annat. Frigörelsen borde ha skett redan i samband med dekreten 1957 då SVeK borde ha sagt ett enkelt NEJ och sedan inväntat vad staten hade tänkt sig att göra och i övrigt litat på Kyrkans överhuvud.

    Att staten bröt sitt löfte , tja det var väntat och kunde man lätt inse ty löftet var helt enkelt något som omöjligt kunde hållas. Att SVeK sedan skulle fortsätta på den inslagna vägen , ja det visar bara än tydligare att vad än SVeK är så är det ingen Kristi Kyrka om där än finns enstaka öar av ,(huvudsakligen pensionerade eller nästan pensionerade pärster kvar.). De försvinner raskt

    //HH


    SvaraRadera
  22. HH,

    -Din analys av, och omdöme om, Svenska kyrkan är som alltid subjektivt och präglat av uppenbarligen djup antipati.

    Det är därför utan något som helst sakligt värde.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  23. BOD,

    Hur vore det att eemplifiera istället för att komma med "politrukprat" utan substans?

    Du är ingen dr Eck, därtill alldeles för okunnig , dessutom påstår sig din "folkkyrka" vara luthersk men Du agerar som en usel kopia av dr Eck utan minsta respekt för denne Martin Luther

    Varför inte försöka tänka lite eller är det omöjligt för en som tyligen inte klarat vara vare sig redaktör eller journalist. Detta med innantilläsning och förståelse för vad andra vill ha sagt!

    Du upplevde tydligen redaktörsjobbet som en megafon för dina egna oövertänkta politrukideér. Kristi Kyrka är inte bevänt av sådant. Denär bevänt av sanningen.

    Allt annat är något annat än en Kristi Kyrka.

    //HH

    SvaraRadera